lördag 27 februari 2016

Lördagstema: Färg och form

Toves sista tema för februarilördagana handlar om färg och form. Om dessa begrepp tycker jag. Mycket.

Form Design Center i Malmö är ett favorittillhåll när jag är i den staden. Där finns alltid intressanta utställningar och en underbar butik. I fjol skrev jag litet om en av utställningarna här.
Nästa vecka har jag stämt möte med en god vän på den våning där man kan fika.
Louisiana i Humlebæk, Moderna i Malmö och Stockholm, MoMa i NY och många, många flera ställen är favoriter för att betrakta form, för att inte nämna färg!
Färg och form på Kusama-utställningen på Louisiana.
 Jag har här på bloggen ofta klagat över dagens svarta klädmode. Särskilt i Stockholm får man skåda ut över en svartklädd folkmassa vilket även en isländsk konstnär anmärkte under ett föredrag förra våren.
Under min uppväxt signalerade svarta kläder sorg. Man tog inte ens på sig ett par svarta nylonstrumpor av annan anledning. Jodå, jag bär svart men aldrig utan en färgaccent, gärna en lysande sådan, ofta cerise eller röd. Sommartid excellerar jag ibland i färg i min klädsel. I höstas promenerade jag längs Park Avenue på Manhattan klädd i röda jeans och röd väst. Plötsligt stannar en bil bredvid mig och en ung man sticker ut huvudet och ropar "Red is really your color! I've watched you blocks away!" Sen vinkade han och försvann.

Nej, detta är inte på Park Ave utan i High Line Park.
Efter en lång grå skånevinter med några vita undantag börjar färgen komma fram i mina rabatter, gula vintergäck och vita snödroppar med gröna stjälkar och stora lila knoppar bland julrosorna. Idag tittar t o m rabarberknopp upp trots att det snöat i natt.
Å, vad jag längtar tills rapsfälten blommar!
Detta var Toves sista tema för månaden, tack, tack, Tove! De har varit inspirerande!
I mars tar Pensionären på ön över! Hennes rubriker har jag inte sett ännu.

lördag 20 februari 2016

Lördagstema: Min ena fot

Ena foten tycker Tove att vi ska koncentrera oss på idag.

Jag väljer min vänstra som i varje fall är den starkaste av de två fötter jag har. 
Visserligen är den opererad på ett par, tre gånger, visserligen är den platt (liksom den högra), visserligen har den en ömtålig lilltå och en hallux rigidus som ömmar emellanåt, men den är alltid den fot som kommer först om jag kan välja. (Nej, stortån behöver inte opereras.)
Vänster fot är störst, det märks tydligt när jag köper nya skor.

Senaste inköp,från Lundhags.
Det är den jag kan balansera bäst på när jag står på ett ben och borstar tänderna.

Det är den jag sätter på cykelpedalen och sparkar ifrån med den andra när jag startar. 
Det är den jag sätter i stigbygeln när jag sitter upp på en häst.
Det är den vänstra foten jag sätter i marken när jag stiger ur bilen jag kör och lätt som en plätt reser mig. Det är svårare att kliva ur från passagerarsidan när jag använder höger sidas extremitet.

Antagligen är hela jag vänstervriden.

Vilken fot jag menar när jag säger MY FOOT till någon som uppenbarligen pratar strunt vet jag dock inte.

Litet mer fotfilosofi kan man lyssna till här:



söndag 14 februari 2016

Lördagstema: Knappsats

Tove knäpper till med veckans lördagstema som är Knappsats.
Jag är sen, som så ofta, och har läst hos er andra om knappsatser på telefoner och räknare, för att inte tala om knappburkar med allehanda juveler i.
Nu har jag just knappat på kökstimern för att grädda en kaka så jag har en stund att visa min knappsats för dagen (eller gårdagen).



Sydda knappar är bland de finaste knappar jag vet! Jag har sytt sådana själv men just de här är ett fynd på nån loppis.

Kulknapparna som är litet taffligt monterade till örhängen är ryska och säkert antika. För ca 35 år sedan förälskade en rysk tjej sig i mina guldkreoler och ville prompt byta bort sina, som hon tyckte, fula silverkulor. "Det är bara gamla knappar", sa hon och var rädd att jag inte ville byta.  Så jag bytte, förstås. Och gillar även monteringen skarpt, så det så.

Bilden underst är samiska knappar jag fotograferat genom glas på Ajtte, det samiska museet i Jokkmokk. Nog syns släktskapet med mina ryska knappar!

Jodå, även jag har en rejäl ask med allsköns knappar. Knäpp är jag garanterat också, man måste inte vara det det, men det hjälper!

Nästa lördag ska det handla om Min ena fot. Antar att man kan välja höger eller vänster efter behag.

söndag 7 februari 2016

Lördagstema: Middag för två.


Tove har gett oss lördagsskribenter uppgiften att berätta om en måltid för två.
Till middagsgäst vid denna fiktiva måltid skulle jag gärna inbjuda, i tur och ordning, ett antal arkitekter och inredare av hotellrum. Jag skulle spänna ögonen i mitt bordssällskap och den stående frågan skulle vara: 
"Hur i all sin dar tänkte du här?"

Efter att ha rest några hundra mil genom vårt avlånga land under en vecka och bott på ett antal välrenommerade och nyrenoverade hotell känns den frågan synnerligen berättigad.

Mera detaljerat skulle jag börja med att fråga varför belysningen i rummen är så eländigt dålig. Turligt nog har jag varit utrustad med en ficklampa men nästa gång jag reser ska  jag ta med en pannlampa också så jag har händerna fria när jag ska leta i resväskan. Ett rum jag bott i hade knappt ledljus utom i badrummet. Väggen mot rummet därifrån bestod av glasbetong så om ljuset var tänt på toan såg man litet bättre i rummet. Men toabelysningen var automatisk och slogs på när man gick in dit och släcktes sedan några minuter efter att man gått ut. Så ville man ha litet bättre ljus i rummet fick man ränna ut och in där hela tiden. Ingen knapp alltså att tända och släcka med. 
Hur tänkte du här? 
En gång på natten förblev det dessutom tänt i ca 10 minuter när jag INTE ville ha ljust!

Många moderna resväskor packas i två halvdelar men ingenstans har jag kunnat ha väskan uppslagen på den plats som oftast finns just för väskan. I ett rum fanns ingenstans alls att lägga resväskan. Det fick bli på skrivbordet efter att pinalerna där plockats bort. På golvet fanns ingen plats eftersom den gigantiska sängen i mitt enkelrum tog upp allt utrymme. Man fick gå på sidan för att komma runt. Vägen mot dörren var alltför smal. 
Hur tänkte du här?

Värst är nog badrummen. Vanvettigt opraktiska i 99%av fallen. Ofta saknas krokar helt, ibland finns en enda, i bästa fall två. Ibland finns bara ett litet tvättställ där knappt ens ett tandborstglas får plats. Var menar man att gästerna ska göra av necessären? Min har en praktisk krok att hänga upp den med men ibland får jag hänga den på dörrhandtaget, över kanten på en duschdörr går ibland, eller på ett gångjärn om ett sådant är utformat så att det går.
Delar man rum med någon måste man komma överens om vem som lägger sin handduk var eftersom de alltid är identiska, inte minska lilla rand i olika kulör till hjälp. Ofta blir det över en stol eller en lampa i rummet.

Duschfunktionen är ett evigt bekymmer. Flott modern design med usel funktion. Ibland kommer vattnet obligatoriskt först från en takstril, vanligen iskallt, innan man kan välja handdusch efter att ha klurat ut hur man ställer om just den här modellen.  Just den här resan har det faktiskt funnits  handdusch på alla ställen, det är inte alltid så lyckligt. Åtminstone jag har en kroppsdel där det är knepigt att komma åt med bara takdusch. 
Hur tänkte du där, kära arkitekt? Eller tvättar du dig aldrig själv i rumpan? 
För min del får du gärna ta bort takduschen helt men se till att handduschen går att fästa på VALFRI höjd. Inte bara på  2 m. På ett ställe fortsatte takstrilen att droppa iskallt vatten hela tiden medan jag duschade. De sk termostatblandarna är ett annat jämmerligt kapitel. Förnicklade runda vred som en tvålig hand inte greppar samt obefintlig termostatfunktion i verkligheten är standard. Vad är det för fel på en rejäl ettgreppsblandare i duschen? Mycket billigare och mycket mera praktisk.
Hur tänkte du här?

Denna resan har det på ett par ställen funnits snygga glasdörrar till duschutrymmet, tyvärr med dålig precision. De har kärvat, inte gått riktigt ihop och inte hållit vattnet inne i duschen. 

Tack och lov tycks heltäckningsmattorna vara på väg att försvinna från svenska hotell men en och annan finns kvar. Smaken är olika men en tapet på väggen mitt emot sängen med ett fotografiskt mönster av en trasig och fläckig, rappad cementvägg fick mig att nästan känna mögellukten. En medresenär som arbetar i åldringsvården påpekade att med minsta tendens till demens hade man vägrat gå in i det rummet - vederbörande skulle uppfatta det som en källarhåla. Heltäckningsmattan hade ett mönster med olika stora svarta cirklar som i skumrasket kunde uppfattas som hål i golvet och en annan medresenär trodde i nattmörkret att det var något föremål  som låg på golvet och gjorde en halvsovande vinglig undanmanöver för att inte snubbla. 
Hur tänkte du här?

Sängarna har på de flesta ställen varit rätt OK. En säng var dock så mjuk att man kasade ner på golvet om man satte sig på sängkanten. Jag fick kasta mig längre in på sängen för att kunna lägga mig. Att sitta på sängkanten och ta på strumporna var inte att tänka på. Att hela sänggaveln var i knallorange glas med belysning var ingen estetisk höjdare heller men gick, tack och lov, att släcka.
Och du, kära inredningsarkitekt, kanske tyckte det var tjusigt, vad vet jag.

All receptionspersonal har varit vänlig och hjälpsam, maten i restaurangerna acceptabel, ibland jättegod. Men även i matsalarna har belysningen varit usel till den milda grad att man undrar om det är för att man inte ska se att det är dåligt diskat och städat. Själv blir jag trött i ansiktsmusklerna av att anstränga mig för att se vad jag har på tallriken. Skumrask uppskattar jag icke!

Så kära arkitekter och inredare av svenska hotell! Lägg litet mera energi på att göra det PRAKTISKT för gästerna. Ett enkelrum behöver inte ha en gigantisk säng utan hellre plats för resväskan. Det behövs inte heller märkliga inredningsdetaljer, vi gäster använder mest rummen att sova i. Vi reser inte för att uppleva just hotellen utan något helt annat! Och gör, för jösse namn, dusch och toa standardiserat användbara!
Dessutom skulle jag vilja att inloggningssystemet till det trådlösa nätverket är tydligt angivet redan i receptionen. Bara på ett enda hotell fick man utan att fråga en lapp med uppgifterna.  På alla andra fick man ranta tillbaka till receptionen och fråga om man missade det vid ankomsten. På flera ställen loggar man in med namn och telefonnummer numera - varför står inte denna upplysning på nyckelkortet eller på en lapp på rummet?

Tack, kära arkitekt,för att du lyssnat. Hoppas att du gillade maten som du kunnat se tydligt eftersom jag har bra belysning.

Fotnot: Ett hotell jag besökt under denna resa bodde jag inte på utan kom just för att få SE, nämligen Ishotellet i Jukkasjärvi. Allt ovanstående gäller absolut INTE det!
Där kan man tala om unik fantastiskt vacker design! Om det inte är så rysligt praktiskt att sova i minus 5 grader med toa i ett annat hus så uppvägs det antagligen av den helt magiska miljön.