lördag 5 april 2014

Lördagstema: Rosa

-->
Det är hög tid att tacka Karin på Åland för mars månads lördagsteman och ge sig i kast med Musikantas första som är ROSA.
Det nästan vänder sig i magen när jag tänker på hur en uschlig färg kan detaljstyra människors val. Att gå in i en affär med barnkläder eller leksaker visar med all tydlighet vilket som räknas som viktigare och bäst och delar upp sortimentet med knivskarpa gränser.
Jag minns med vrede den lille pojken i optikerbutiken som ville ha ett par röda bågar men inte fick eftersom pappa inte skulle gilla det - det var inte "killigt" med röda bågar, hävdade mamman. Det kändes desto märkligare att bevittna scenen eftersom jag känner flera alldeles vanliga män som valt röda glasögonbågar.



Desto egendomligare då att för ca 100 år sen var rosa en stark, manlig färg och flickor skulle ha det milda, ljuva blå. I alla fall enligt Fanny Ambjörnssons bok "Rosa: Den farliga färgen". Jag har ännu inte läst den men det finns utförliga recensioner, t ex DNs,
Jag ser fram emot att läsa boken som tycks behandla färgen grundligt ur ett historiskt makt- och genusperspektiv där det verkligen inte en gång för alla är givet vart färgen rosa hör.



Själv gillar jag olika nyanser av rött och rosa, gärna ihop, men det måste vara med dragning åt blått. Grisskärt är förskräckligt i mina ögon medan det som numera kallas cerise är en klar favorit. Som flitig kund hos Gudrun Sjödén har jag inga problem att hitta nyanser som jag gärna klär mig i. Under lång tid har det varit och är ännu alldeles för mycket grått och svart i butikerna men hos just Gudrun Sjödén finner man färger. F ö öppnar en stor retrospektiv utställning om henne på Kulturen i Lund den 4 maj!
Hos Gudrun Sjödén är inga färger bannlysta eller reserverade för någon eller något speciellt, så ska det vara! Och hon är en verklig mästare att kombinera.


  Jag växte upp i en tid när när det fanns klara regler om hur man kunde kombinera färger. T ex var det helt otänkbart att blanda blått och grönt! Men min favoritkombination var i många år olivgrönt och ljusblått! Min hårfärg i ungdomen drog åt rött och då kunde man definitivt inte bära rött. Att det finns många olika nyanser varav ett antal kanske var särdeles klädsamma diskuterades inte, rött var rött och rosa var då bara för spädbarn. Över huvud taget valde man som barn inte sina kläder, varken färg eller modell. I mitt fall var det oftast mor som hem med något hon fyndat. En del sydde hon själv. När jag själv började sy mina kläder blev det mycket blått, gärna i kombination med grönt, t ex skotskrutigt där man i de olika klanmönstren verkligen inte undviker några kombinationer även om jag inte kan påminna mig någon rosa färg i dem.
Dagens rosa prinsessmode med glitter för småflickor sticker ju en vuxen i ögonen i sin karamellsliskighet men om det inte stöter på ekonomiska eller likvärda hinder så låt dem frossa. Tids nog går det över - men blir kanske ännu värre med sotsvarta tatueringar och punkfrisyr. (Hoppas dock att tatueringsmodet snart tar slut och att laserklinikerna som tar bort tatueringarna tar över lokalerna där eländet producerats.) Låt också småpojkar få ha rosa tröjor och röda glasögonbågar när de så önskar.
Att pojkkläder i samma angiven storlek är större med bättre rörelsevidd än flickornas är dessutom rena idiotin.


Vill du se konst med många vackra rosa nyanser kan du just nu besöka Louisiana i Humlebæk och se Hilma af Klint! 


 Alla bilder har jag hämtat på nätet utom denna:

Bara ett exempel av mina mörkrosa julrosor.








17 kommentarer:

  1. Jag hittade också den här boken som jag så snart som möjligt ska beställa på bibblan. Mycket intressant! Jag kommer ihåg när du berättade om den stackars pojken som inte fick sina röda glasögonbågar och upprördes över det då likaväl som nu. Alla föräldrar är som väl är inte så korkade...

    Kul att du berättar om att kombinationen av grönt och blått var absolut förbjudet när jag var liten liksom du. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var så konstigt och upplyste min mamma om att blåsippor var så vackra med de gröna bladen och det gröna gräset mot den blå himlen. Men hon lyssnade inte på det örat.

    För att inte tala om alla häftiga Gudrun Sjödénfärger. LIla i kombination med rött eller rosa eller orange. t.ex. Fullständigt otänkbart när jag växte upp.
    Ingrid som önskar dig en skön helg.

    PS. Kul om du ville länka till mig i fortsättningen. Kanske jag kan få några nya bloggvänner då i så fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Regeln att inte blanda blått och grönt är och förblir både ologisk och obegriplig!
      Jag har inte tagit reda på hur man länkar, trodde det räckte med att ha listan till höger. Får se om jag klurar ut länkning nån dag framöver.

      Radera
    2. Det är ju bara att markera Musikanta och sen skriva in min bloggadress i länken som vanligt. Precis som med Gudrun Sjödén.

      Radera
    3. Fixat! Jag trodde du menade nåt annat....
      Och idag har jag varit på bibblan och lånat den skära boken!

      Radera
  2. Jag hade faktiskt en veckad kjol på 50-talet, rutig i blått och grönt.
    Ibland undrar jag om det inte, i vissa avseenden, är lika stelbent nu som då - nog verkar det som det inom olika grupper, bara finns ett sätt att klä sig, och vissa färger SKA man ha - och andra inte.
    Margaretha
    i startgropanrna
    för att laga mat,
    men först hinner
    jag blunda en stund
    iklädd gröna
    byxor & blå
    tröja

    SvaraRadera
    Svar
    1. En av de mest klassiska klanrutorna är ju just blå och grön.
      Tror jag var i 13 - 14 årsåldern när jag bestämde mig för att tycka själv. Att jag inte fick det jag ville ha var en helt annan sak. Tror det var priset mer än färg och modell som avgjorde vad jag fick i klädväg.

      Radera
  3. Ja vi har våra färgperioder.
    Jag länkade också till den där recensionen och måste ju också läsa boken, det är nåt skumt med rosa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nåt skumt med färg över huvud taget även i historien med förbud för fattigt folk att ha annat ön vadmalsgrått, t ex. Medan kungar fick ha knallblått och kardinaler rött eller hur det nu var. Antroposoferna har sina färgideer och i feng shui handlar det också om färg. Men boken om farlig rosa måste vi läsa!

      Radera
  4. Blått och grönt! En av naturens mer lyckade kombinationer om du frågar mig (och Musikanta, tydligen). Jag minns också blått-och-grönt-förbudet och var desto nöjdare när jag läste i Vecko-Revyn om förstapriset i någon rita-ditt-önskeplagg-tävling. Jag hade också skickat in ett bidrag, men fick inget omnämnande överhuvudtaget, men det gjorde inget, när de berömde förstapristagarens lyckade färgsättning på en dräkt med tillhörande top: mörkblå och linblomsgrön. Jamenvadvardejagsa! Precis samma färger som jag hade använt i mitt bidrag!

    Vilka vackra julrosor!

    Och så dessa länkar om vem som får ha rosa, som jag delar ut till höger och vänster.
    http://vuxnamanniskorharintehamstrar.blogspot.se/2012/10/nar-fint-blir-fel.html
    http://vuxnamanniskorharintehamstrar.blogspot.se/2012/10/rosa-ar-for-alla-igen.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för länkarna! Jag har läst en hel del inlägg av denna kloka och roliga bloggare! Och jag gratulerar hennes tre söners blivande hustrur. De karlarna kommer att ha fått en god genusfostran.

      Radera
  5. Också jag blir taggad att läsa Fannys bok.
    Så roligt det skulle vara att ha en bokcirkel om den eftersom vi är så många som tänker läsa den. Rosa behöver diskuteras eftersom den färgen styr så mycket som den gör. Jag blev riktigt arg en gång när Uffe och jag var till ett varuhus i Norrtälje och flickavdelningen var så rosa, så rosa...ja, jag såg rosenrött.
    Det är ju inte riktigt klokt...men det börjar på BB.
    Ett rosa band om på flickans handled och ett ljusblått på pojkens

    SvaraRadera
    Svar
    1. Säg att du skojar om olikfärgade band på BB!
      Rosenrasande är vad man blir.
      Bokcirkeln är väl härmed bildad, eller hur?

      Radera
  6. NU föll det på plats vad jag snappat upp om den farliga färgen rosa, här och hos Musikanta. Så bra. GUDRUN härlig med sina kollektioner och färger. En ögonfröjd att bläddra i hennes kataloger kläder och textiler, samt besöka butikerna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du ska väl också vara med i bokcirkeln?

      Radera
  7. Snitzigt med rosa färg på våra namn..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jomenvisst! Men hur det gått till att det blev så har jag ingen aning om. Och ingen ordning är det heller på allting. Måste vara Blogger som skojar med oss.

      Radera
  8. Kan inte vara mer enig i det du skriver. Uppdelningen i affärerna som säger vem som ska leka med vad och kläder som är mindre i storleken för tjejer osv. Usch och fy. Själv älskade jag blott som barn (vilket i och för sig var Innan den stora rosa-vågen) och lekte mest med killar och "killleksaker". Det är ju förfärligt om man som barn ska bli tillsagd att det inte är "normalt" osv. Sonen passar superfint i rött och går också väldigt gärna i det, liksom han älskar att baka osv., men visst har han även lärt sig ute i samhället att vissa leksaker bör han alltså inte titta på (inklusive saker relaterat till bak och kök - fast jag låter nu hellre honom vara med i det riktiga köket istället, vilket jag tycker är än bättre; han har suttit med grötslevar osv. i handen sedan han nästan inte var gammal nog att själv greppa den i någon längre tid), och rosa, nej, det vill han alltså inte ha. "Mamma, det är ju för tjejer..." Men, men, jag ska heller inte tvinga honom, bara försäkra mig att han vet att allt är ok, även om andra säger annorlunda.

    SvaraRadera