söndag 11 maj 2014

Lördagstema: Den perfekta picknicken

Den perfekta picknicken har ju svårt att inträffa särskilt ofta. Alltid är det något som stör idyllen man tänkte sig, mygg, myror, blött i gräset eller nåt annat.
Men jag har upplevt många fina stunder med kaffekorg i naturen där nackdelarna bleknat när man tänker tillbaka.

I ett antal år hade jag min häst Gaby på bete ute vid en strand i Blekinge. En gång beslöt vi, ett annan hästägare och jag, att picknicka på en stor sten vid stranden. Hästarna gick fridfullt och betade intill oss. Jag hade köpt med mig en butterkaka, en sån där med gott vaniljkladd i. Vi satt där, uppkrupna på stenen med var sin kopp kaffe och smörgås och kakan mellan oss redo som efterrätt. Vi filosoferade och njöt av sol och havsutsikt och märkte inte förrän det var försent vad som hände. Bakom oss hade Gaby smugit fram, hittat kakan och just som vi fick syn på ett svart hästhuvud mellan oss hade hon redan med skickligt mularbete pillat loss den extra smarriga mittbiten och mumsade den i sig med välbehag, strax redo för en ny bit. Jo, hon fick ta en till. Fattas bara, med en sån skicklig mule.

Några gånger har maken och jag, med eller utan några vänner med, picknickat i Brösarps Backar när backarna är översållade av gullvivor. En gång hade vi med en amerikansk tjej i 20-årsåldern som var på besök. Vi ville ju gärna visa några av våra smultronställen. Vi satt på en filt i strålande sol, inga störande insekter, fullt med gullvivor på marken och lärkor i skyn. Då frågar tjejen: "Vad har vi kommit hit för att se?" Tablå.

Bild från nätet, fotograf Patrik Larsson
 Under mina ridäventyr i Norge picknickar vi ju dagligen på vår medhavda nistepakke. I min ingår alltid ett par knäckemackor med ost, ett hårdkodkt ägg, och två koppsoppor, en matig och en söt. Kaffe lagas numera på stormkök så att man slipper vänta på att brasan ska komma igång. Alla hjälps åt att skaffa ved och hämta vatten innan vi hittar en bra plats att sitta ner på. Picknicken hålls i alla väder, även ösregn, det går det med. I Leifs packning ryms det mesta, även ett regntak, ibland.


Det är för min del oftast sommaren som ger tillfälle till picknick och några utflykter brukar vara konstutflykter. Kivik Art Center är en återkommande sådan. Ni vet, den där utställningen som en viss stockholmsherre retar sig fördärvad på. Han tror att hela projektet går ut på att folk ska glo på hans hus med kikare. Men redan när de första installationerna kom på plats blev han rasande; de störde hans morgonpromenader, se.
Själv är jag väldigt förtjust och uppenbarligen har folket som bor i själva projektet inget emot det heller trots alla människor som passerar genom deras gårdsplan och precis utanför deras fönster.

Man t o m klipper gångar i sädesfälten så att man kan komma nära Snøhettas skapelser.
Är vädret inte helt pålitligt kan man slå sig ner under tak.


Hoppas få gott om tillfällen till fina picknickar i sommar. Favoritmackan på picknick tillverkas f ö av kompisen K och är en redig ägg-och-sill-skapelse.

18 kommentarer:

  1. Brösarps backar har jag bara läst om - dit får du gärna ta mig på en utflykt med matsäck. Jag kommer inte att fråga varför vi är där - jag vet det.
    Margaretha
    som nu ser
    hela din
    högerspalt

    SvaraRadera
  2. Vilken perfekt picknick för Gaby!

    Och det där med att visa ungdomar lite fina platser… det är ett vågspel. Om de alls tittar upp från sina serietidningar eller numera mobiler, paddor, mm, är de måttligt intresserade av naturens skönhet, eller eventuella sevärdheter.

    För oss som är lite äldre är platsen och framförallt sällskapet det viktigaste. Sedan, i andra och tredje hand kommer vad man råkade få med sig. Men jag håller med dig om att kaffe med socker i är en styggelse!

    SvaraRadera
  3. Fast alla andra ungdomar jag haft med mig -och det är rätt många - på diverse äventyr har varit helt annorlunda. Jag tror att detta var ett ovanligt sorgligt exemplar. Det enda i Sverige som fick henne att skratta var gamla amerikanska skräpserier på TV.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, du har nog rätt i att jag var lite orättvis mot "ungdomen" där. Det brukar ju både vara roligt och givande att ha ungdomar med på utflykter. Men det kan bli ett par år då de går in i tonårsdimmorna och har fullt upp med sitt – precis som jag själv minns att det var. Naturupplevelser var liksom vardag, när man tillbringade all sin lediga tid i skogen, på berget, i eller på sjön. Om föräldrarna försökte ta med en för att se något sevärt, spanade man mest efter gulliga killar, medan man försmäktade miltals från bästa kompisen!

      Radera
  4. Ja du, vilka amerikanska typer. ;) Jag tror att många amerikaner inte förstår den kärlek till naturen som vi svenskar har. Jag hade gärna suttit där i gullvivsbacken - vi har inga gullvivor där jag bor.
    Picknick kan nog avnjutas i alla möjliga väder och sammanhang.
    Tänkte på att de där konstverken som kan ses i naturen inte skulle fungera i USA - markägarna skulle komma ut med sina gevär troligen om folk kom för nära. Här har vi ju "private property" skyltar precis överallt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack och lov är den här personen inte representativ för mina övriga amerikanska vänner alls.
      Jo, den störde grannen - som bor flera km bort och måtte ha fel på sin avståndsbedömning - skulle nog gärna ladda geväret om han kunde. Nu nöjer han sig med att anmäla och överklaga till alla instanser han kan.
      Konstverken sätts inte upp var som helst i naturen utan är planerade projekt i avtal med markägaren. Undantaget är Nimis och Arx, de skulpturer som Wilks skapat i ett naturskyddsområden på Kullaberg. De är alltjämt olagliga men ägarfrågan är tydligen oklar, han river dem inte och ingen annan heller. Och i konstvärlden internationellt har de satt sig ordentligt på kartan så numera är det nog omöjligt att förstöra dem. Om inte någon annan konstnär skulle göra ett projekt av just deras förstörelse, förstås! Själv är jag förtjust i Nimis men inte i Arx. Wilks är en komplicerad person, just nu Sveriges dyraste skyddsobjekt näst efter kungafamiljen. Jag har träffat honom några gånger och haft intressanta meningsutbyten.

      Radera
  5. Påminner mig om när vi skulle fika ute på landet och min mamma hade ställt ifrån sig fatet med bullarna på bryggan för att gå in i huset och bära ut något annat. När hon kom för att hämta fatet var det tomt - min hund Lina låg bredvid helt utslagen...

    Stämmer nog att vi svenskar är ett särskilt naturälskande folk. T.o.m. de små barnbarnen brukar ibland tycka att naturen är vacker - fast det kanske beror mycket på att de dagligen får höra det när vi är på Öland!
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med djur i närheten gäller det att ha uppsikt, som sagt! Min barndoms hund snodde en hel tårta en gång och katten Olga sprang iväg med min kotlett som hon klippte direkt på min tallrik, snabb som en iller. Och Gaby stirrade vi fascinerade på medan hon opererade ut mittsnurren med mulen utan att demolera resten av kakan.

      Radera
  6. Jamen då går det ju att ha den perfekta picknicken, och på Brösarps backar kan det ju inte bli fel. Eller Stenshuvud eller… Vi bodde i Skåne ett par år och jag trivdes. Det var så vackert med alla gråskalor i november.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gråskalor i all ära men alla gröna nyanser som är just nu är bäst! Och så frodig och lysande som rapsen är i år har jag sällan sett den. Jo, på Stenshuvud har jag också picknickat - men kanske fler gånger vid utsikten på Kivik Art där man har havet nedanför och just Stenshuvud till sidan.

      Radera
  7. Fina picknickar det där. Ser för mig Gaby...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sådana ögonblick bevarar man gärna!

      Radera
  8. Vilka vackra picknickvyer! Jag tycker det är intressant att intresset för vackra omgivningar inte finns hos alla barn (om ens några). Jag har märkt skillnad på mina barn från när dom varit helt ointresserade till att plötsligt börja kommentera: "vad fint det är här!" Däremot har det skett vid lite olika ålder och ingen har dröjt till efter 20 ....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Synfältet vidgas med åldern, förhoppningsvis!

      Radera
  9. Kikar in via "Systern i Söder"! Hade ingen aning om att du bloggar - men nu vet jag! Många varma hälsningar från Shanghai. Nu åker vi snart hem på sommarlov!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen, Maria! Din blogg läser jag med nöje! Jag var dessutom i Shanghai för några år sedan. Vi kanske ses i sommar när Saltisfamiljen är i Skåne, rent av!

      Radera
  10. Både en kultur- och generationskrock där kan tro, fast jag räknar med att Gaby var nöjd och glad över strandutflykten!

    SvaraRadera