måndag 16 maj 2016

Saker jag retar mig på

Alla har vi käpphästar som vi retar oss på. Somligt gör oss rasande, annat suckar vi över och inser att vi inte kan göra nåt åt eftersom resten av världen är så korkad. En sån sak är dessa toalås i offentlig miljö. Det är så trist att rycka i en dörr där det är upptaget och lika trist att uppleva att nån annan rycker i dörren när man är där inne.
Ibland finns över huvud taget ingen markering men de som ändå finns är ofta väldigt otydliga. En minimal röd markering, skickligt dold av själva handtaget som ju är placerat i bekväm höjd för att ta i - inte bekväm höjd för att kunna se utan att knäböja. Eller så är låset feljusterat så att det visar tvärtom.
Varför ser det sällan ut så här?

 Om det till äventyrs skulle vara tydligt att det är upptaget så finns det ändå folk som tydligen fattar dåligt.
För några år sedan var jag i Visbys fina museum, Fornsalen. Jag anlände precis vid öppningsdags och jag var ensam första besökare. Jag började med ett besök på bekvämlighetsinrättningen för damer där jag imponerades av en lång rad dörrar med lysande gröna dörrvred. Jag öppnade en dörr och provade att låsa den medan jag iakttog vredet. Jomen, det slog om till knallrött! Så utomordentligt tydligt och fiffigt! Sen gick jag in och låste om mig. En minut senare kommer en besökare till. Vad gör vederbörande? Jo, går direkt fram till min dörr och rycker kraftigt i den! Kvinnor är sällan röd-grönfärgblinda så det måste ha varit nån annan brist.

På ett ställe i Stockholm - tror det var Fotografiska - besökte jag den utomordentligt eleganta och artistiskt inredda toan. Vreden var väldigt tjusiga och jag uppfattade det som att alla bås var upptagna så jag backade för att återkomma litet senare. Då kom en rar städerska efter mig och ropade att alla var lediga! Vi var båda helt överens om att designen var helt knäpp och vilseledande. De flesta besökare missuppfattade - men många testar ju genom att rycka i handtaget.

Ilandsproblem - javisst, men borde vara enkelt att åtgärda.

Ett oskick som gör mig riktigt arg är detta att låta sin hund bajsa i vår trädgård. Idag har vi städat bort två rejäla högar två meter från entrèn, mitt på gången.
Snälla hundägare, håll reda på era jyckar! Och släng för höge farao inte heller ifrån er plastpåsen med hundskit förrän ni kommit hem!

7 kommentarer:

  1. Om du någon gång gör en namninsamling för det här med hundskiten så skriver jag med glädje på. Usch vad irriterande det är och bekvämlighetsinrättningar ... jag tycker inte om att behöva pilla på en seg mobil för sms betalning när jag är akut nödig. Galet dumt.
    Intressant blogg du har. Hittade dig via lördagsbloggen. Allt gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Maria! Välkommen hit och tack för vänliga ord. Ser att även du har en blogg, ska kika in där!
      Sms-toa utan möjlighet till myntinkast är en diskriminerande styggelse!
      Jo, namninsamling mot hundbajs på fel plats vore kanske en idé!

      Radera
  2. Det var säkert Fotografiska som du hade problem med. Där har det estetiska och tematiska fått ta över helt och hållet. Tjusigt, ja. Fyndigt, ja. Men attans vad opraktiskt när man har lite brådis! Det är för det första som att komma n i ett mörkrumm och vreden till dörrarna ser ut som något slags gammalt vred till en Rolleicord.

    Men oj vad jag skulle bli arg över hundbajs i trädgården. Jag skulle nog rentav överväga övervakningskamera... och... och... Nä, det skulle jag nog ändå inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då minns jag rätt om den tjusiga toan.
      Övervakningskamera är nog inte helt fel! Vid två tillfällen har vi sett en hund i trädgården men inte att just den besökaren gjort ifrån sig just då. Tyvärr kände vi inte igen dem som någon vi brukar se i koppel. Här går många katter - bra med tanke på möss och sork - men vi märker aldrig var de går på toa. En katt lämnar ju aldrig bajs onedgrävd. Småpluttar lämnar däremot igelkottarna men de brukar ha litet undanskymda toaletter under nån buske. Och, jösses, vad de kan stånka och pusta när de sköter om! Vi hittade en igeltoa nedanför ett sovrumsfönster bakom en buske och fattade först då vad vi hörde genom det öppna fönstret under sommarnätterna.

      Radera
  3. Jo som hundägare har man ett ansvar. En del kan lära sin hund att nu gör du behovet. Mem då talas det om uppfostran. Jag har inte lyckats lära mina det, men det beror säkert på mig :) Nu till ditt toa problem: Män kan ha svårt att skola på rött och grönt, min far han fick lära sig hur ett trafikljus såg ut. Han stöp på målsnöre en gång vid en anställnings intervju nör dom inte kunde skilja ut farsan och den andra... Då tog dom fram rött, gult & grönt... Men kvinnor är det mer sällsynt med, så nu mitt tipps, gör en skylt du får plats med i handväskan, ju större handväska osv ha den med, häng den i ett snöre som går över dörren :) Kan göras vikbar också ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har faktiskt funderat på att plocka med mig en sån där skylt man får på hotellrum med STÖR EJ!
      Toan med de lysande handtagen var just damtoan - jag brukar gå på den;) - så jag tror att besökaren var förvirrad, inte färgblind.
      Hundars toaproblem torde kunna lösas med att man har jycken kopplad eller under kontroll så att den inte besöker folks trädgårdar oinbjudna!

      Radera
  4. Sånt där skulle kunna irritera mig också... Jag läste förresten ordet "vreden" tre gånger innan jag betonade rätt och förstod innebörden, haha ;) Önskar en fortsatt fin midsommarhelg!

    SvaraRadera