Lördagstema: När går jag i ide.

Nu håller HeLena i taktpinnen och denna lördag sjasar hon oss in i idet!
Däggdjur som går i ide har en rejäl energireserv i form av brunt fett, en speciell sorts fett. Vi männsiskor har litet grand, mest när vi spädbarn men något finns kvar även i vuxen ålder.
Det bruna fettet har speciella egenskaper, är metabolt mycket aktivt och producerar värme. bl a.

Bild från nätet

Ibland önskar jag att jag hade litet mera brunt fett att gå i ide med. Då skulle jag ligga i ide i alla fall i november - om jag inte hade förmånen att kunna resa iväg nånstans där det inte är lika grått och trist som i Skåne under den månaden. Det har jag nämligen gjort de senaste åren och inte kommit hem förrän lagom till julstöket. DÅ kan man ju inte ligga i ide.
Blir det sen litet kall och snöig vinter efter jul håller jag mig gärna vaken men återkommer det slask, lera och gråväder kan jag ta en tupplur till.
Dock finns det ett aber: Kultursäsongen är ju som mest sprudlande under vinterhalvåret! Lägger jag mig då i ide så missar jag ju allt det roliga och det går ju inte! Då hade jag ju missat Turandot på Göteborgsoperan härom veckan.

Nej, det blir nog inget ide för min del.
Hur de andra lördagstemabloggarna gör får ni se hos dem. De är listade i kolumnen till höger.

Galleri Fredag: Jag är beroende av...

..ja, vadå?
Det vill Annika i Umeå att vi ska illustrera denna fredag.
Enligt min erfarenhet så är man mest beroende av att vissa saker måste vara på ett speciellt sätt när man är barn och när man börjar komma upp i åren. Där på mitten är man mest flexibel.
Ungar MÅSTE få maten lagd på tallriken på ett bestämt sätt för att inte tillvaron ska falla samman. Jag träffade en pappa vars unge skulle ha ost UTAN HÅL. Annars var dagen helt förstörd.

Ej godkänd. Bilden från nätet.

 Själv ser jag mig som ganska flexibel fortfarande, trots min vördnadsvärda ålder. Men visst är jag beroende av vissa saker, ja förutom livets nödtorft förstås.

Jag känner mig STARKT beroende av att få min papperstidning varje morgon och blir väldigt sur när den fallerar. Vilket den gjort tre gånger på sista tiden med bara några dagars mellanrum. Irriterad slår jag upp på nätet varför den inte kommit, blir ännu surare när det står att "du får dagens tidning i morgon". Inte tusan vill jag ha en GAMMAL tidning samtidigt med den nya. Jag skriver ett ampert mejl att dom kan stoppa sin gamla blaska nånstans - nej, det gör jag inte - jag skriver att jag inte vill ha nån gårdagstidning i morgon utan KRÄVER att istället få min prenumeration förlängd med en dag för varje utebliven tidning. Och skummar sammanbitet igenom den PDF-upplaga jag kan läsa på nätet istället för att sitta bekvämt med fötterna högt och prassla med papperstidningen och njuta av morgonkaffet, skumma världsnyheterna, läsa kulturdelen, lösa sudukot och kanske ordflätan.

Min favoritdel i Sydsvenskan, kulturdelen.

Kommande helg blir det kalas med kattberoende vänner, ett beroende jag också har, kattberoende, alltså, inte kalasberoende. Då får jag hälsa på den här ärrade gamle kämpen, vars matte firar jämn födelsedag:

Alexej

Alexej är en Russian blue liksom Sonja som äger oss tillsammans med Olga som är av den bondska sorten Sösdala white.

Sonja

Olga

En trevlig helg tillönskas alla gallerister som strängt tillhålles att ta det försiktigt i trafiken eftersom SMHI utlovar halka på vissa breddgrader!

Vems ansvar?

Önskar att Maud Olofsson läser detta.
Undrar om hon är lika stolt ändå eller om hon möjligen känner ett ansvar för att detta kan förekomma.

Ingalunda ofarligt läkemedel!

Svantes återuppståndelse

1973 kom en LP ut med Svantes Viser av Benny Andersen insjungna av Povl Dissing.
Maken och jag blev begeistrade så fort vi hört den och fortfarande minns vi dagen 1976 när vi lyckades köpa både skivan och boken om Svante på Magasin du Nord i Köpenhamn.
Många av stroferna kan jag utantill och somliga hör till sånt jag kryddar mitt språk med, t ex omkvädet i Svantes Lyckliga Dag.

Just nu åker Peter Harrysson på turné med en dramatiserad version i svensk översättning och för några kvällar sedan avnjöt vi denna på Lunds Stadsteater. Salongen var nästan helt full av människor i välmogen ålder så jag gissar att det inte bara var vi som var välbekanta med Svante och hans vedermödor i Danmark sedan han som barn blivit dels rysligt sjösjuk på färjan från Malmö, dels tappat bort sina föräldrar och sedan dess fått klara sig själv.

Youtube har en hel del att bjuda på, både de gamla Povl Dissing-versionerna (som jag tycker är bäst, så klart) och nyare. Det finns också en sekvens från Peter Harryssons första repetition där man får litet bakgrund om man så önskar.

Här är min favorit, Svantes Lyckliga Dag.




och här är repetitionen med Peter Harrysson



Dagen efter Svante ägnade jag kvällen åt annan sorts musik, nämligen Turandot på Göteborgsoperan.
Det är en gedigen uppsättning med utomordentliga solister där Charlotta Larsson som Liu får mitt första pris.
Vad beträffar Turandots slagdänga, Nessun Dorma, får den som vill botanisera på youtube själv. Ska jag rekommendera något blir det Jussi...

Just nu ska jag ta mig en Svante till!

Lördagstema: Konsumtion

Pettas sista tema denna omgång handlar om oss alla - för så vitt man inte odlar sin mat, klipper sina får och syr sina kläder och pliggar sina skor så är man konsument.
En allmän vanföreställning är att det finns konsumentmakt, dvs vi skulle kunna påverka utbudet. I mycket ringa mån, anser jag, och då endast i form av köpvägran. Att få tag i en vara som inte är på modet är oftast omöjligt. Och vad som är på modet bestäms mycket långt i förväg av marknadsförare, inte konsumenter.
Hur man än värjer sig kommer man inte undan smart reklam. Vi lockas att köpa en massa saker vi inte visste att vi ville ha.
Ett strålande exempel är den lilla pryl jag just håller i handen....

Bilden ovan tog jag på den fantastiska utställningen på Dunkers Kulturhus med Jan Lööfs bildvärld. En bygata med litet av gångna tiders utbud av konsumentprodukter (med ett par fina blinkningar till några författarkollegor).
Och se där, även av kultur blir vi konsumenter i samma ögonblick vi slutat sjunga allsång....

Posted using BlogPress from my iPhone

Galleri Fredag: På väggarna

Månadens galleristdirigent, Penny, har bestämt att vi ska gå på konstrunda - eller i varje fall visa vad vi har på väggarna. Om det nu inte är så att vi klättrar på dem...

Hos oss finns ett varierat utbud av bilder, både foton, målningar, grafik, affischer, keramik och textil.

Det är alltför lätt att överlasta och därför finns det också en hel massa som står i garderober och skåp. Det händer att jag försöker byta om men då brukar maken protestera! Den SKA hänga där!
Det har hänt att han först protesterat mot en bild för att sedan vägra flytta den när han väl blivit vän med den. Jag är den som är mest konstintresserad och mest köpgalen. Dock är vår konst ingen investeringskonst, här finns inga verkliga dyrbarheter. Det behöver man inte - det finns gott om goda konstnärer som inte är dyra alls och därmed garanterat inte kan leva på sin konst heller. Många av dem måste förtjäna sitt levebröd som lärare, jobba i hemtjänsten eller som truckförare; en jag känner har numera turen att få jobba på ett kulturhus efter många år i hemtjänsten och en annan driver designbutik och galleri.

Ett pytteaxplock från våra väggar kommer här:

Akvarell av Lasse Malcolmsson

Grafik av Sven Ljungberg, vräkning av statare

Grafik av Svenolov Ehren, skogshuggare

Min kinesiska häst av en erkänd kinesisk konstnär vars namn jag aldrig kommer ihåg men som var en de 100 som var representerade vid OS i Peking. Det svenska kungaparet lär ha förärats en bild av honom av de kinesiska ledarna.

Kolteckning av Lisa Grönvall

Grafik av Otte Sköld, St Marcusplatsen.

Olja av Hans Helmer Malmberg med ett motiv från Split.

Acryl av Torgny Rydahl. Efter 25 år i landstingets tjänst fick man välja en present och jag valde denna målning av ett skånskt landskap.

Kockums och fiskehoddorna av Inga Palmgren i flamskvävnad

Metalltråd av Gunnel Skölwe, Sunship

Broderi och applikation av Eva Torudd

Fritt broderi av Ulla Nordin

När jag nu gått runt och tagit dessa bilder blir jag förvånad över hur mycket vi har och hur mycket jag tycker om alla de här bilderna. Många av dem har sin speciella historia och jag ska berätta en av dem som handlar om den sista, Ulla Nordins broderi.
För över 20 år sedan satt jag på tåget från Storlien på väg hem när jag fick se en dam som satt och sydde på ett tygstycke. Hon drog upp trådar ur en påse med ett enda garntrassel och bytte färg ofta. Efter ett tag gick jag bort och satte mig bredvid och frågade om jag fick titta på. Jodå, det fick jag. Hon visade att hon sydde ett ostkakekalas i Järnvägsparken i Nässjö. Där brukade A-lagarna hålla till och det tyckte hon inte om så nu gjorde hon ett gladare motiv av parken. Där var ett myller av människor som picknickade med ostkaka, barn som lekte, hundar, cyklister och en polis som gick omkring och myste. Allt broderat helt på fri hand, ingen skiss i förväg heller. Ostkakekalaset var just färdigt och damen, som presenterat sig som Ulla, tog upp en ny lapp och började sy något som efter ett tag började se ut som ett hus. Jag hade också presenterat mig och berättat att jag just varit på ridtur i fjället. Då berättade hon att hon sett oss komma ridande förbi fjällhotellet där hon bodde i Stordal och där vi lämnade hästarna på bete. Huset på bilden fanns (och finns) i Stordal liksom fjället bakom och vi kom överens om att jag skulle få köpa den färdiga bilden. Den kom så småningom på posten och efter ytterligare en tid ställde Ulla Nordin ut i vår konstförening. Härom året deltog hon i en stor utställning på Kulturen i Lund och hon antogs till Länssalongen i Jönköpings län förra året. Hon är nu 85 år och har tagit till penseln istället för nål och tråd.
Det ska bli spännande att se andra gallerister! Listan finns till höger i spalten!

Dagens värsta...

.. läser jag i dagens tidning som intervjuat Maud Olofsson. Enligt tidningen (det KAN ju vara en anka) så är hon STOLT över apoteks"reformen"! Jag tar mig för pannan.

Man kan ju hoppas på en anka.