Fredagstema: Ett bra hjälpmedel

Nu är det Karin på Pettas som dirigerar temat och idag börjar vi med bra hjälpmedel.

Det blev litet sent på Blåkulla i natt så inlägget kommer en aning sent.

Jag har stickat massor i mina dar och även om det nu är långa pauser i stickandet så har jag faktiskt nyligen åstadkommit både en mössa och en halsduk. Jag har alltid varit frustrerad över att det tar så lång tid att komma igång med själva stickandet när man får garnet i härvor och måste nysta upp det först. Har man då inte nån som kan hålla härvan på utsträckta armar och följa med i rörelsen är det urtråkigt att hänga härvan på en stolsrygg och springa runt och nysta. Sådana nystan blir också litet jobbiga att hantera, de studsar och fastnar hur man än försöker förvara dem när man stickar. Tacka vet jag de nystan där man kan dra ut garnet inifrån!

Sedan många år nystar jag på det viset med min Toyota! Jag fick överta en garnvinda att trä härvan över, sen fäster man garnändan i Toyotan , vevar en liten stund och, vips, har man ett perfekt nystan på nolltid.

Olga tyckte jag kunde lägga till garn för att demonstrera men det fick vara utan.

Jag älskar min Toyota!

Senaste alstret var halsduken av handfärgat silke om nån vill veta. Garnet inhandlat från Solsilke som också har världens vackraste tröjor i Bohusstickning!

Fortsätt njuta av påsken!

Wien revisited

Efter mitt synnerligen korta besök i Wien i mellandagarna i december har jag längtat efter att få återvända och ha litet mer tid på mig.
Nu blev ett fyra dagars besök av förra helgen. Nog trodde kompis A och jag att det skulle vara litet varmare än det nu var men ändå var våren betydligt längre kommen där än här. Magnolior och tulpaner blommade, bl a.

Vi hade hittat billiga flygbiljetter och ett billigt och helt OK hotell, Den Gyllene Björnen, på Türkenstrasse med 75 m att gå till spårvagnen. Bekvämare kunde det knappast vara.

Vi har roat oss med konst och opera och en del promenerande fast vädret inte precis inbjöd till utomhusaktiviteter. Det var kallt, regnigt och blåsigt. Bara på torsdagen när vi just anlänt var det ganska fint och vi kunde köpa en flaska vatten vardera och sitta på en trapp till en ännu torrlagd fontän och äta de smörgåsar vi inte orkade på planet.
Sen uppslöks vi raskt av en stor impressionistutställning på Albertinamuseet.

Av alla museer vi besökte var det bara på mumok man fick lov att fotografera. Varför man inte får ta bilder utan blixt på museer som visar konst som finns i 1000-tals reproduktioner redan fattar inte jag. Men jag försöker ändå respektera förbudet. Så jag har inga egna bilder från Albertina, Kunsthaus Wien (nja..) eller Belvederes Klimtsamling. På Kunsthaus Wien fick man ta bilder i foajen, inte i samlingen av Hundertwassers konst men jag fuskade och smygtog ett par bilder med iphonen.

Detalj från en stor bildväv

Kompis A studerar bilder i mindre format

Rejäla hattar!

Inne i samlingsrummen var det vanligt slätt golv men i foajen var det böljigt enligt Hundertwassers principer och jag som gick med MBT-sandaler fick nästan en känsla av sjösjuka.

Museifasaden bär också spår av Hundertwasser ..

.. liksom uteserveringen som vi inte kunde benyttja pga det dåliga vädret.

Under paraply gick vi de få hundra metrarna till bostadshuset, Hundertwasswerhaus, där Friedensreich Hundertwasser fått utlopp för sina idéer om arkitektur i ett bostadshus där folk har frihet att dekorera runt sina fönster som de vill. På de kommersiella bilderna lyser huset av färg men i regnvädret var det inte lika glittrande även om det verkligen stod ut mot den mera kommunalgrå omgivande arktitekturen.

Några av de boende i huset är träd. De är planterade på små öppna balkonger i en rejäl kubikmeter jord och vissa är ganska stora. Enligt Hundertwasser bidrar dessa husets invånare till en hälsosammare miljö och det har han säkert rätt i.

Litet promenerande blir det ju alltid när man turistar även om det viner om öronen. Ett inslag i gatubilden vi gillade var möjligheten att köpa en tidning från en påse på en stolpe och stoppa i en slant i springan.

..fast just här var tidningarna slut

I den här affären kunde man köpa trädockor i parti och minut och sätta sig att prata med Pinoccio en stund utanför.

Vi blev ganska nällade av de här fina väskorna i strutsskinn i glada färger för bara 25 € styck men lyckades avstå.

Inte visste jag att wienarna hade dasshumor! Här strömmade Straussmusik ut från toan i Operapassagen under gatan.

Här var det tyst.

Utanför hotellporten satt postlådan med påskriften Ich fühl mich so leer så kompis A lade i ett par vykort som tröst.

Det blir nog ett inlägg om opera, Klimt på Belvedere och mumok också men det får bli en annan dag!

Fredagstema: En hemlig last

Dags för sista fredagstemat i mars. Vem tar över i april, tro?

Jag vill här först tacka för alla kommentarer och tips om våfflor! Jag har varit bortrest ett tag och inte hunnit svara alla individuellt. Jag kom hem sent häromdagen och kastade mig över våffeljärnet och den sista paketen våffelsmet från affären varpå maken och jag festade loss. Men i fortsättningen ska jag testa recepttipsen med bubbelvatten och vispgrädde, jag lovar.

Nu till dagens rubrik.
Hur hemlig mina laster är är vet jag inte egentligen. Nu är jag så gammal att det inte längre väcker någon större uppmärksamhet att jag inte röker eller dricker alkohol. Förr fick jag ofta den uttjatade kommentaren att lasternas summa är konstant, så vad hade jag då för sådana?
Mitt standardsvar : "Jag svär och nyttjar pojkar." Det föranledde en del förvirrade blickar och höjda ögonbryn, i alla fall.

Jag har varit godisätare men det har jag i stort sett slutat med. Dock kvarstår ett stort sug : SALTLAKRITS!

Jag försöker hålla emot allt vad jag orkar. Lakrits i stora mängder är inte nyttigt alls; det påverkar både blodtryck och annat.
Men det händer att jag faller och det känns som en last, faktiskt.

Som tur är delar jag lasten med flera i min närhet, bla maken. Så doften av saltlakrits frestar även honom.

Hur är det med dina laster?

Bilden från nätet

Härmed tackar jag för mig och lämnar stafettpinnen för fredagstemat vidare till - vem?

Alla fredagsbloggare och andra läsare tillönskas en skön helg hur nu än vädret behagar bli.

Fredagstema: Våffeldagen

Så var det fredag igen och ett tema att spinna på. Denna gången litet mera jordnära, tror jag.
Varför Vårfrudagen blev just till Våffeldagen kan man ju bara spekulera om; en ordförvrängning är det det i alla fall och enligt Nordiska Museet vårens första festdag. Vi brukar komma på att det är våffeldags  men inte precis på den rätta dagen alltid. I år är det i alla fall på en söndag vilket kanske gör det litet lättare att fira ihop med vänner.
Annars brukar våfflor hos oss höra ihop med sommar och att sitta ute. Då slipper man oset i huset av gräddningen, dessutom.

Men vad jag vill veta av alla er fredagstemabloggare är hur ni gör era våfflor och vad ni garnerar dem med.

Själv är jag otroligt fantasilös. Jag har för många år sedan försökt blanda egen smet efter olika recept men aldrig då fått de frasiga lätta våfflor jag vill ha utan mera stabbiga eller mjuka skapelser. Oftast blir jag även besviken då jag beställer våfflor nånstans ute och serveras en blöt mest wettextraseliknande tingest med svidsöt köpesylt och vispgrädde.

Så jag, som propagerar för mat lagad från grunden och helst ekologisk, ägnar mig åt industriellt våffelpulver från paket! Då blir det oftast frasiga och goda våfflor, i alla fall om man är generös med smör, både i smeten och på järnet (där det annars alltid fastnar trots alla "släpp-lätt"-försäkringar av tillverkaren).

Men jag VILL ju göra mina egna FRASVÅFFLOR från grunden. Så nu vill jag ha tips, tack!

Sen är jag mycket generös när det gäller valet av vad man vill ha på sina våfflor. Maken äter gärna sina "nakna", dvs helt utan pålägg. Jag frågar oftast gästerna vad de vill ha och erbjuder ett urval av syltsorter samt vispgrädde. Själv är jag tydligen synnerligen originell för mitt val av tillbehör har orsakat många höjda ögonbryn. Jag vill ha farinsocker eller mörkt muscovadosocker och gräddfil eller turkisk yoghurt på min våffla. Ibland provar någon artig gäst min variant men skakar sen misstroget på huvudet och återgår till sylt och grädde. Men sylten gör ju våfflan BLÖT och tar bort fraset!

Att använda våfflor till "fina" förrätter med löjrom har aldrig lockat mig. Våfflor ska enligt min smak ätas omedelbart från järnet med kaffe till.

Vad tycker ni? Har någon det perfekta frasvåffelreceptet? Tänker ni äta våfflor den 25 mars?

Bild från nätet

Ha en skön vårhelg, med eller utan våfflor, och glöm inte att ställa om klockan till sommartid!
Alla fredagsbloggare finns i högerspalten.
Dessutom börjar det bli dags att få en temavärd för april. Vem tar stafettpinnen?

Symässa

Förra veckan planerade jag ett helgbesök på Stora Symässan i Malmö och så blev det. Väninnan K och jag har varit på många mässor och utställningar tillsammans och följdes åt även nu. Men att gå i par i denna trängsel gick inte; vi fick bestämma att ses vid viss tidpunkt då och då och stämma av. Det var en stor och varierad mässa och OTROLIGT välbesökt! Vi hörde även en hel del danska röster och det är roligt att så många danskar kommer till Malmö numera. Inom parentes sagt kommer också massor av danska damer till Malmös Gudrun Sjödén-affär.
Nå, nu är vi på symässa som inte bara gäller sömnad utan alla varianter av handarbeten, kläder, smycken och fiffiga hjälpmedel. Mycket lapptäcken, tyger, broderier, garner, pärlor och pynt, sjalar, strykjärn, symaskiner, underkläder osv.

Det var svårt att ta bilder utan att bli stött till av någon i trängseln så det är ett magert urval. Jag gav upp fotograferandet efter en stund, nämligen. Men här är litet grand:

Blekingesöm

Underkläder och garner av bambu

Tyger, tyger, tyger!

Allt var inte enligt den vanliga svenska traditionen vilket gladde mig. Att urvalet i denna monter inte faller just mig i smaken är oväsentligt. Jag gillar i alla fall namnet på företaget!

Ett par kalasbyxor att också bli glad av.

Inte visste jag att Malmö kunde mobilisera så många tanter, utbrast kompis K.

Färgglädje

Enstaka herrar syntes bland både publik och utställare. Onslunda Borstmuseum från Österlen befolkas av skickliga och entusiastiska människor av båda könen. Och jag kan aldrig avhålla mig från att köpa något...

..... se bara på dessa vackra dammvippor! Jag köpte en vippa att damma av datorn med och en nagelborste.

Jag hittade mer att handla, tapisserinålar jag länge saknat, material till en mössa (jo, redan färdig, faktiskt) och ett par linnebyxor i "kokt linne" från elizabethb.com och litet nippermaterial att kombinera med silver till enkla smycken.
Efter besöket på symässan har sticklusten kommit tillbaka efter flera år och jag har plockat fram garn och satt igång igen. Det återstår att se hur långt jag kommer....

Fredagstema: Tiggeri

I min ungdom kunde det vara nån enstaka försupen stackare som ville ha en peng "till en kopp kaffe" som man då visste gick till en helt annan dryck. Min man har berättat att han blev ombedd skänka en sån slant en gång när han gick i gymnasiet. Han tog med sig mannen till ett konditori och bjöd på kaffe och macka och fick en pratstund. Jag undrar om det hade funkat idag...

Jag skulle kunna tänka mig att göra detsamma men inte att ge pengar på gatan i Sverige till en som tigger. Däremot köper jag de hemlösas tidningar när jag ser en sådan försäljare, likaså kan jag lägga en peng i instrumentfodralet till en gatumusikant. Dessa säljer ju något, de tigger inte, enligt min mening.

Utomlands känns det knepigare med gatutiggare. Värst är det med dessa stackare som exponerar sina eller sina barns gräsliga lyten. Inte minst i Kina förekommer de ofta i storstäderna. Jag har varit med om otroligt pockande tiggare som först gett sig när det kommit en polis.

Efter Sovjetunionens fall kom de också i horder i Ryssland. Små, otroligt smutsiga barn hängde en i kläderna och ropade på pengar. Jag har förhärdat mig mot den sorten och kan bara minnas att jag i Ryssland gett en slant till en mager och sliten gumma som överöste mig med välsignelser i en liten stad utanför Moskva där jag stod vid ett torgstånd med leksaker. När jag gav henne en slant ville hon kyssa mina händer och välsignade mig ännu mer med korstecken.

Det var på det här torget i Sergiev Posad jag en decemberdag för några år sedan träffade gumman som praktiskt taget knäföll efter att hon fått en slant.

Insamlingar till "välgörande" ändamål ransonerar jag. Jag känner inte för "galor" av olika slag utan väljer de organisationer som utför långsiktiga projekt och jag jobbar inom Zonta för att stärka kvinnors ställning i världen. Det ser jag absolut inte som tiggeri när vi samlar pengar till Zontas projekt genom att anordna program med föreläsningar och underhållning och ta inträde och ha lotterier.

Jag tycker illa om välgörenhetsmentalitet i största allmänhet, det ska inte behövas i ett samhälle som vårt. Den amerikanska varianten tycker jag är förskräcklig men inser att det amerikanska samhället i mycket vilar på systemet i och med att folk inte vill betala skatt. Jag är orolig att det smittar av sig hit i och med det nya förslaget att vi också ska få göra skatteavdrag för välgörenhetsgåvor, bl a till religiösa samfund. Till sådana vill jag definitivt inte att mina skattepengar ska gå.

(Bilden från nätet.)

En skön helg tillönskas alla! Själv ska jag nog roa mig med en symässa........

Vår välfärd

Om jag förstod vad hr Reinfeldt sa i går så står och faller Sveriges välfärd med att vi exporterar krigsmateriel till bl a diktaturer som Saudiarabien.
Så kan vi väl inte ha det?


- Posted using BlogPress from my iPhone