Å, vilken härlig kartong!

Olga gillade verkligen den här kartongen!
Jag gillade däremot inte den enorma dammråttan hon jagade fram utan att skämmas. Det får väl jag göra...

Sommarfredagstema: Ny termin

Sista temat för i sommar står Karin Englund för. Sen blir det Lördagsteman med filosofering för dem som vill och Gallerifredag med mest bilder, helst egna, likaså.
Här i Skåne har vi fortfarande sommartemperaturer men nog närmar sig höst och en ny termin. Skolorna har redan börjat, universitetet gör det i dagarna och det är hög tid att bestämma sig för kurser och aktiviteter.
Styrketräningen som i sommar mest har bestått av trädgårdsarbetet ska komma igång på måndagarna och yogan på torsdagarna. Metropolitanoperans HD-sändningar på bio är inskrivna i kalendern och abonnemanget betalat. Mina föreningar börjar kalla till möten.

Annars är ju livet som pensionär inte alls så inrutat som när man jobbar, går i skolan eller läser på universitetet. Det finns plats för improvisationer och man kan "skolka" från vissa saker utan att skämmas om man föredrar att befinna sig på andra sidan jordklotet en tid. Det kommer jag också att göra i höst, resor går både åt öst och väst.

Jag är glad att slippa många saker jag förr måste göra inför ny termin - klä böcker med skyddspapper, gå på upprop, stiga upp i svinottan i alla väder, läsa läxor eller plugga till tentor.

(Bild från nätet)

Numera måste man inte heller byta till höstgarderob - är det någon som har hört begreppet höstkappa på länge?

Modebild tagen i Stockholm för Sahlins kappor från Eslöv.

Härmed tackar vi Karin Englund för månadens teman och kavlar upp ärmarna för nya tag med Lördagsteman och Gallerifredagar. Chacun a son Goût (dvs var och en gör som den vill).
Annika i Reston står för Gallerifredag i september och Musikanta för Lördagstemat.
Deltagarna och ämnena hittar du hos dem tills jag hunnit lägga ut dem i spalten till höger!

Ett annat bröllop

I kväll har jag ägnat mig åt ett annat bröllop än det jag bevistade i lördags, nämligen Figaros.
Och det i en härlig föreställning med fart och fläkt alldeles gratis på datorn från Glyndebourne i England.
Föreställningen den 17 augusti sändes direkt online och nu kan man se den on demand fram t o m söndag den 2 september. Funkar både på padda och dator.
Anbefalles varmt för alla operanördar. Länken är här!

Ett besök på operan Glyndebourne kan också varmt rekommenderas. Jag var där förra sommaren och det är en alldeles speciell upplevelse. Jag hoppas kunna återkomma en annan sommar. Ännu finns inget på youtube från denna föreställning men ett smakprov på den välljudande Figaro kan jag bjuda på. Det är den italienske basen Vito Priante i första akten under en kostymrepetition 2009 för hans första Figaro. Men jag rekommenderar förstås Glyndebourneföreställningen som du kan se t o m söndag den 2 september.

Himlafenomen

När vi igår var på hemväg söderifrån regnade det på oss men solen sken i ena kanten och åstadkom den mest magnifika, starkt lysande regnbåge jag sett. Jag hade bara iphonen till hands att fotografera med genom de regnprickiga rutorna och det var tur att inte jag körde för jag var förhäxad. Regnbågen var med oss i ca  1 1/2 mil och var mesta tiden både hel, dvs gick ner till horisonten i båda ändar med samma ljusstyrka hela vägen, och dubbel med en ljussvagare båge ovanför.
Bilderna kan naturligtvis inte återge vad jag verkligen såg men jag försöker ändå!

Oförglömlig...

... är såklart njesens bröllopsdag. Hennes svägerska Saltis är förstås snabbare än jag så titta in hos henne för en utförlig rapport ur hennes och Lillskruttans synvinkel med fina bilder. Själv kompletterar jag bara litet.
Alla hade varit oroliga för vädret hela dagen - vid regn skulle Plan B inträda - men när tiden var inne kom inget regn. Lunds Botaniska Trädgård kunde inte prunka mer och vigseln var väldigt vacker. Vigselförrättaren, Susanne Gosenius, var precis lagom högtidlig, musiken välvald och brudparet stiligt.

Bredvid den här fotografen ligger jag i lä.

Saltis assisterade också Ella, som var "näbb" och höll buketten medan ringarna växlades.

En av brudens barndomsvänner är professionell pressfotograf och imponerade dessutom genom att ta ett skutt upp på soptunnan för att ta en gruppbild på oss alla. Den får vi väl se så småningom, antar jag.

Efter vigseln i Lunds Botaniska Trädgård bjöds det bubbel och mingel i Lundagård. Här flankeras bror och syster, dvs njesen och nevön, av sina respektive.

Buketten med bl a prärieklocka och björnbär.

Den kontrakterade frissan skrämde slag på bruden genom att få århundradets njurstensanfall två dagar före vigseln men släpade sig upp och gjorde sitt jobb med bravur i alla fall.

Pressfotografens vackra hustru hade fixat fejset på både bruden och sig själv - och det syns att hon vet hur man gör!

 Middag med tuppbröst och andra godsaker avåts på Akademiska Föreningens lilla sal ackompanjerad av ett 10-tal föredömligt korta och snärtiga tal. En Piet Heins Gruk citerades, syskonens karriärer jämfördes - där nevön bara vann i klassen flest katter, dvs två mot njesens enda - bruden fick en genomgång av alla sina barbiedockslekar och antalet kommande barn redovisades enligt en anlitad spådam. Mycken espri gick dock förlorad i vårt hörn pga mummel och den tråkiga akustiken i salen.

Glädjande var att se alla varianter på klädsel på damerna. Inga klädkoder, här inte, man klär sig som man har lust! Korta sommarklänningar, hellånga blåsor, långbyxor och städade tunikor eller neonfärgade, raffinerade fodral. Mera klädkod hos herrarna, kanske. Alla hade kostym och slips - utom maken. Han ser alltid så obekväm ut i kavaj - och känner sig det också -  och blev glad att jag föreslog linneskjorta och väst och det tycker jag han var fin i. Han skymtar på en bild hos Saltis.

När taffeln brutits var det dans och t o m Lillskruttan kom loss till slut efter att ha varit slagen av blyghet mest hela dagen men några av oss gamlingar drog oss då till stationen och tog tåget norrut respektive söderut. Det är ju lika bra att erkänna att både ljudnivåer och musikval hör en annan generation till.

Sommarfredagstema: Sommarens bästa...

... hoppas jag det blir som går av stapeln i morgon, lördag. Nämligen njesens bröllop.
Sommaren är ju INTE slut, hur kan jag då veta säkert vad som blev bäst???

Bilder lär komma....

Tyvärr, alla ni temadeltagare och Karin med taktpinnen, jag kan inte redovisa idag utan ber att få återkomma!

Trygg styring...

Knappen satt på Leifs skjorta men jag fick den gärna.

 .. över berg, dal och framför allt myr fick jag även i år av Leif Haugen. Vi räknade ut att det faktiskt var 20-årsjubileum i år. Efter att tidigare ha ridit med en god vän till Leif blev jag "överlåten" och har sen varit trogen.

Vädret var oss nådigt, ganska idealiskt ridväder, 12-14°, litet dugg emellanåt men inget stritt regn. En dag med ganska mycket sol blev litet för varm och satte fart på en del insekter. Moln och svalt är mest njutbart när man rider på fjället. Några jordgetingar vaknade av solen och gjorde några hästar upprörda, det är mindre trevligt.

Året bjuder på enorma mängder molt, dvs hjortron. Visst försåg vi oss till en god dessert på kvällen! En god fjällryttare har alltid en plastpåse i fickan i beredskap.

.

Det här är vad Turid fick ihop på fem röda minuter

Middagsrasten är till för hästarna minst lika mycket som folket. Just det här stället har vi rastat vid förut och kallar det Björkarnas dal. Bra gräs till bete och underbart vackert vid en sjö som vi ibland passat på att bada i.

Matt Dillon i Gun City, nej jag skojar, det är Atle i Stordal i sin helt osannolika jacka. Anskaffad för att ingen ska ta honom för älgen i jakten! Atle var med för två år sedan också, den gången hästarna rymde på natten, om någon nu minns det. Vi gör... Atle är opererad tre gånger i ryggen och har stag och skruvar i den. Han har INTE talat om för sin ortoped att han rider långtur i fjället och det är nog bäst att han inte gör. Talar om, alltså.

En natt bodde vi över i turisthyttan på Storerikvollen som ligger mellan Sylmassivet och svenska Blåhammaren (Norge har sin egen Blåhammare som inte alls är samma fjäll) så nära svenska gränsen att vi fick svenskt telefonnät på våra mobiltelefoner där.

Syltoppen i mitten.

Sylmassivet bakom oss.

Det har regnat mycket i fjällen i sommar och det var extremt blött i markerna. Leif fick slita med navigering RUNT många myrar som helt enkelt inte bar att gå över. Troligen adderade vi ett antal mil till turen på detta vis, i alla fall åtskilliga timmar. På kvällarna var vi alla rejält trötta och jag garanterar att vi sov gott. Trots all försiktighet blev det en del vurpor i myren med plötslig avsittning, bl a jag själv råkade ut för att hästen gick omkull. Hon var oskadd men jag fick min första skada på alla år - en stukad handled. För första gången fick jag användning för den beresta elastiska binda som snart vore antik i sin obrutna originalförpackning om jag inte behövt den nu.

Min häst i år, liksom i fjol, var stoet Bleikfaxa. Vi är mycket goda vänner!

Trygg häst ligger lugnt kvar när man kommer för att hämta henne.

Gosa litet är populärt.

Så var den sommarturen över med goda minnen. Trevligt sällskap av både folk och hästar, fantastiska naturupplevelser och alla hoppas vi ses nästa sommar igen. Inshallah som det heter numera..
Och handleden är bra igen, känner bara litet i extremlägen med belastning.