Jag kunde inte sagt det bättre.....

http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/ann-heberlein-att-fylla-sjalens-tomrum-med-sprit-leder-ingenvart/

Dessutom sägs det äntligen högt att snacket om att vin skulle vara bra för hjärtat är just det: bara snack. All alkohol applicerad invärtes är skadlig.

Nästan värmeslag....

En del av oss med vikingagener knäar trots dem inför denna värme. Har jag inte pannband rinner svetten i ögonen och gör mig halvblind. Mycket behöver göras i trädgården - förutom vattning av alla krukor - men det mesta får vara. Tur att kvällarna ännu är långa och ljusa då det är litet svalare.

Men man kan ju inte ge upp. Jag avskyr att ligga på strand men skulle uppskattat att ha nära till ett bad där man kan doppa sig och sen gå hem kvickt men så är icke min boning belägen. Att köra miltals för ett hastigt dopp är inte aktuellt.

Häromdagen var det i alla fall tid för ett årligen återkommande besök på hantverksmässan i Båstad. Det var hett med åskmuller som ackompanjemang, ett par korta skurar och mycket vackert att titta på. Lika mycket mindre vackert eller kanske för mig ointressant. Jag tyckte litet synd om alla med yllesaker och fårskinn, man svettades ju ännu mera av blotta åsynen.
Jag hemförde några stycken provstickor från luffarslöjdaren. Den sorten är min favorit och eftersom en redan ligger under spisen köpte jag några med en liten hängande strut på som förhindrar att stickan kan slinka ner bakom spisen från sin krok på väggen.

Dessutom köpte jag en otroligt vacker näverburk av Karin Lundholm från Järvsö. Hon och jag kom överens om att jag ska små goda skorpor i den. Jag tyckte det kunde passa att det är fullt av björkfrön på trädgårdsbordet när jag fotograferade den. Visserligen fel sorts björk, här växer inte glasbjörken som burken är gjord av.

Hela vägen hem från Båstad öste regnet ner, nej, störtade, ända tills några km från målet. Här hemma - inte en droppe....

Idag har jag skördat vitlök och hängt till tork. Någon kanske minns att jag hade med hem elefantvitlök från Kalifornien i höstas. Jag satte några klyftor och de har gett god avkastning. I höst ska jag sätta flera. Jag har varit snål med bevattning och kunde nog fått större lökar om jag vattnat mera men det blev inte så illa ändå. Mera "normala" lökar av en annan sort finns med som jämförelse.

Resten av eftermiddagen kommer jag att tillbringa med fötterna högt och rikligt med kall dryck inom räckhåll, jag lovar!

Flathet mot rasister

Den "normaliseringsprocess" som pågår när det gäller rasisters rätt att föra ut sitt budskap, hota och skrämma, störa och ofreda gör mig mörkrädd.
Uppenbarligen har många svenskar med "icke-svenskt utseende" som deltagit i Almedalsveckan känt sig illa till mods och t ex känt att de inte kunnat röra sig fritt på kvällarna. Polisen har försökt hindra protester mot rasisterna, inte hindrat rasisterna från att sprida sitt gift.
Att man ansöker om tillstånd att demonstrera eller hålla apelltal en viss dag på en viss plats kan väl inte betyda att man automatiskt får tillstånd? Kan det inte vara olämpligt att ha rasistmarsch på 1 maj? Det fick man tillstånd till i Jönköping i våras och polisen uppmanade dessutom allmänheten att hålla sig inomhus! På 1 maj! Uppmaningen togs dock av någon anledning tillbaka.
Sen ger man rasister lov att hålla apell på scenen i Almedalen kvällen före den officiella starten.
Hur tänker man inom polisen? Vad har vi för slags åsikter inom polisledningen i detta land?
Rikspolischefen har gått runt i Almedalen hela veckan i uniform och inte märkt av något hot från nazister. Hallå, vem är förvånad?
Det ska mycket till innan man kallar ett hatbrott för ett hatbrott; hakkors på en synagoga kan mycket väl komma undan som "vandalism".
Mannen på Seved i Malmö som har en israelisk flagga i sitt fönster slogs sönder och samman med järnrör häromdagen och faktiskt, kors i taket, utreder polisen det som ett hatbrott.

Frihet är fantastiskt - så länge den inte inkräktar på någon annans frihet och det är precis vad nazister och rasister gör med sin yttrandefrihet!
Max Gustafson  får till det på pricken:

Låter det något när träd faller om ingen är där och lyssnar?

Hos oss hördes i alla fall braket när våra björkar föll.
För 35 år sedan hämtade vi 5 björkar, 5 rönnar, 10 syrener, ett antal klarbärsplantor och ca 20 pyracantaplantor. Allt detta kunde vi lasta på takräcket på vår lilla bil. Efter hand har vi gallrat men ett par flerstammiga björkar och en med enkel men rejäl stam har fått stå kvar och hade nu nått avsevärd höjd. Allt för hög, tyvärr. De tog mycket ljus och vatten och i storm började de bli farliga för huset.
Nu är de fällda.

Fällaren finns vid trädets fot.

Med kirurgisk precision lägger han trädet exakt där han vill.

Braaak...

Nu landar det.

Här kommer nästa....

..

....som landar exakt på det förra.

Och här landar den sista stammen.

Det här trädet stod illa till med växthuset i trädgården, häcken, en lyktstolpe och en trafikerad gata där det INTE borde falla.

Med hjälp av skyliften togs trädet först av ett stycke upp på stammen.

Här har kronan fallit utanför häcken utan att skada något. Några grenar fick landa inne i trädgården där de lätt kunde släpas bort.

Resten togs bit för bit.

 Trädfällaren var nog vår första besökare som visste vad cornusträdet var för något. Han hade själv planterat ett för ca 8 år sedan och det hade just kommit igång att blomma. Vårt träd är över 30 år gammalt och lika underbart vackert varje år. Aldrig att jag reser bort när det blommar!

Litet sorgligt är det alltid att fälla träd men jag kan leva utan björkarna i trädgården. Det ser tomt ut men betydligt ljusare också.

Nu gjorde jag slag i saken.

En svensk 30-åring måste gå till sin far och be om lov att få gifta sig med sin käresta. Om fadern säger ja går denne vidare och hemställer hos regeringen som också måste tillstyrka.
Nog går skam på torra land?

Så nu är jag medlem i Republikanska Föreningen.

Befria kungafamiljen från sina bojor och svenska folket från detta medeltida
oskick!

Halvårsrapport!

Tiden går fort när man har roligt! Häng med om du har lust:

I januari var jag på Stockholmsbesök och då kom en skvätt snö som fick alla föräldrar att släpa ut barnen till pulkabacken. Det såg faktiskt mest ut som om föräldrar ville tvinga en hel del motsträviga ungar att åka... "Ha nu roligt, för katten!"

Själv umgicks jag med goda vänner, gick på operan och diverse utställningar. Här Hans Geddas Mandelabild med vännen B bredvid. Utställningen är nu på Dunkers Kulturhus i Helsingborg där jag återsåg den för några dagar sedan.

I februari visade Viggo Edén upp sina vackra och välljudande klaverinstrument på Kulturhuset Anders i Höör. Häromveckan var vi åter där på skivsläppsfest när CD-skivorna med Viggos inspelningar från alla instrumenten var klara.

I mars var jag tillbaka i Stockholm och tittade på ränder på Nordiska Museet...

... och Vårsalongen på Liljevalchs. Här konstverket Pussy Riot och Malala av Gun Nordstrand, 85 år och bildväverska från Bagarmossen.

Viktigast i mars var förstås besöket i New York där jag fick bekanta mig med den nyaste knoppen på familjeträdet, Oskar. Liksom sin storasyster hade han bråttom ut i världen och fick börja sin bana i kuvös på neonatalavdelningen. Oj, vilken kämpe han är! Nu har han rundat till sig med besked!

Jag hade ett uppdrag, ett kärt sådant.

En dag fick jag följa med Ella till skolan där det var visning av barnens böcker som de skrivit om "How to..." Ella hade skrivit om att plantera ett frö.

På Witney Museum såg jag denna utställning av många av mina favoriter.

Lichtenstein

O´Keeffe

Johns

Calder

Naturligtvis var nevön och jag på Met.

Och PRECIS när jag skulle ge mig av till flygplatsen för att åka hem kom Saltis och nevön hem med Oskar! Jag stod på 18:e våningen och såg dem komma, tog emot dem när hissen stannade och fick äran att köra barnvagnen in över tröskeln.

I mitten av april blommade redan massor i trädgården och man kunde sitta ute och äta paj på nyskördade rabarber.

Maken fyllde jämt och vi rymde till Småland och kunde njuta av perfekt staplad ved ...

... och vitsippsmattor.

Under påsken var det konstrundor överallt i Skåne och vi hann med några stycken konstnärer. Här var vi i Snogeröd hos Kjell Gunnarsson som gör fantastisk rakukeramik.

I maj var det dags för Gudrun Sjödéns retrospektiva utställning på Kulturen i Lund. Vernissagen blev en succé med tårta till alla och operaföreställning i solskenet.

Som trogen kund i många år var igenkänningsfaktorn hög!

Marianne i Älmhult och jag delar en kärlek till pelargoner och, trots att vi redan varit en tur till Odensjös handelsträdgård några veckor tidigare kunde vi inte avstå utställningen i Linnés Orangeri i Möckelsnäs den 1 juni. Vi köpte "bara" några till. (Och nu är det ny pelargonutställning på Hovdala Slott om två veckor...)

I början av juni stod pionerna som finast - sen kom förstås, som vanligt ett kortvarigt med häftigt regn och slog sönder dem....

Dogwoodsträdet, den koreanska kornellen, är betydligt tåligare och blommar nu på fjärde veckan.

Konstföreningens styrelse åkte på utfärd till Värnamo i förra veckan och såg först utställningen Barnens Århundrade på Vandalorum. Sen besökte vi Bruno Mathsson Center och provsatt massor av bekväma stolar och dreglade över skönheterna. Men inte visste jag att Bruno M även gjorde "Pollock"-målningar! Kul!

Avslutade gjorde vi förstås i Apladalen med kaffe och den smarrigaste bakelsen på hinsidan flera jular, Apladalens Söta kallad.

 Hos Annika finns widgeten om du vill se flera halvårsrapporter!

Såna är dom!

Klicka på bilden så blir den skarp! ( Fattar inte att inte Blogpress åtgärdar detta!)