Veckoteman: Kvarta och troll

På efterkälken hade kanske varit ett mera korrekt tema men nu kombinerar jag kvarta och troll som englundskan hittat på.

Jag har nyss återvänt hem efter en dryg veckas tågresa i Europa. Det går nämligen utmärkt att åka tåg i Europa, t om nattåg. Detta är tredje gången jag är med på en resa med tåg och kultur på kontinenten arrangerad av Frank Stenvall i Malmö och förhoppningsvis inte sista. Den här gången samlades gruppen i Köpenhamn fvb till nattåget i Hamburg för att nästa morgon vakna i Zürich. Sen är det fr a mindre järnvägar som gäller och det skulle bli 21 äntringar på olika tåg innan jag var hemma igen efter 9 dagar. Oplanerat blev det en extra och två bussäntringar dessutom.

Kvartade gjorde vi, förutom 2 nätter på tåg,  på hotell, en natt i varje stad utom Venedig där vi stannade två nätter. De flesta hotellen var rätt ointressanta med standardrum och standardfrukost och vänlig, hjälpsam personal. Två stack ut, de i Lucca och Parma. I Lucca låg hotellet i ett gammalt hus utan hiss och med många våningar med smala, höga trappor. Rummen var anordnade i sviter om ett dubbelrum och ett enkelrum som delade ett badrum, beläget i dubbelrummet! Inte ett helt enkelt pussel för reseledaren som fått en helt annan beskrivning vid bokningen. Mitt enkelrum rymde en gigantisk säng och inga fler möbler. Väggarna täcktes av skåpdörrar bakom vilka jag fann en diskmaskin och ett stort antal tomma hyllor. En TV och en fuskbrasa fanns också. I Parma var det vanlig standard men vi döpte om det till Hotel Sura Gubbar eftersom receptionen betjänades av två lika vresiga äldre män som röt order åt oss.

En sak står i alla fall klar, i Norditalien tvättar man sig i rumpan. Alla hotellbadrummen var försedda med inte bara handdusch(!) utan även bidé. Här har USA verkligen något att lära.

Tågresorna gick det troll i! 

I Schweitz går tågen i tid, det är inget att snacka om. Och i Schweitz finns det höga berg där järnvägen bjuder på magnifika utsikter. En av de vackraste sträckorna är den mellan St Moritz och Tirano som går genom Berninapasset på  ca 2500 meters höjd och utnämnd till Världsarv av Unesco. 

Det var andlöst vackert med hisnande snöklädda toppar och djupa dalar. Ända tills vi kom till passet. Där rådde snöstorm och sikten utanför tågfönstret var några få meter. Och helvit. Sista biten in mot Tirano slår tåget knut på sig själv i en spiral. Klicka på länken så får du se.

Vi skulle få flera troll i tågåkandet. En dag stannade tåget plötsligt pga ett inte förut annonserat spårarbete och vid ersättningsbussarna utbröt total italiensk kaos. Nästa dag stannade tåget lika plötsligt mitt på linjen då någon tydligen beslutat taga sig av daga. Efter ca 1 1/2 timme kunde tåget ta oss till närmsta station där vi fick gå av och sen på ett annat tåg som redan var ganska fullt med passagerare. Dagen för hemresans anträdande från Venedig satt vi ett gäng i den utmärkta österrikiska restaurangvagnen och min mat var ännu inte serverad när det plötsligt proklamerades italiensk tågstrejk och vi kastades av i Verona. Återigen ersättningsbussar  med italiensk totalbrist på logistik. Utan mat i en proppfull buss i 4 timmar mot Innsbruck med osäkerhet om att hinna till nattåget mot Hamburg kunde de flesta hålla sig för skratt. Värst var det för en i gruppen som hamnade i en buss som stannade vid alla mjölkabord och medan vi andra fick tid att både gå på toa och dricka ett glas juice i Innsbruck så fick han löpa för att hinna med tåget. Dessutom var det beckmörkt när vi körde genom Brennerpasset. Vi hade bergspass- otur......

Våra vanliga pass hade vi bara användning för i Danmark och Sverige. Interrailbiljetten gäller bara tillsammans med pass och liksom vid mina tidigare resor av detta slag har den danska biljettkontrollanten varit oerhört nitisk och barsk och nagelfarit allas dokument. Därefter har ingen brytt sig om passet och bara någon enstaka har tittat på biljetten ända tills vi kom tillbaka till danska gränsen och sedan Hyllie, då måste alla visa passet igen! Gränserna från Danmark till Tyskland, Tyskland till Schweitz, Schweitz till Italien, Italien till Österrike samt Österrike till Tyskland märktes över huvud taget inte.

Resan innehöll flera kulturella inslag. I Brescia besökte vi stadens på 1800-talet återupptäckta romerska forum och stadsmuseet med hektar av romerska fynd (pust) och ett klostermuseum. Under klostret hade man hittat två romerska bostadshus vars rester hade bevarats tack vare att klostret byggts ovanpå dem. 

I Lucca finns ett Puccinimuseum i hans födelsehus där vi visades runt av en ovanligt trevlig och humoristisk guide. Hon berättade bl a att Puccini inte ville flytta tillbaka till Lucca efter att ha blivit skandaliserad och utfryst pga sin föräktenskapliga förbindelse med sin blivande hustru. Lucca är påvetroget och än i dag rysligt konservativt och katolskt. Vi fick också veta att Giacomo rökte ihjäl sig vid 66 års ålder. I Lucca var vi på opera, dock en av Donizetti, Pia d’Tolomei, inte Puccini.

I Parma fick vi veckans operahöjdpunkt i Donizettis Roberto Devereux. Sedan jag såg den i direktsändning från Metropolitan för ett par år sedan hör den till mina verkliga favoriter. På grund av tågstrul höll vi på att komma för sent och fick springa i ösregnet för att hinna i tid!

Sista anhalten på resan var Venedig, turistfällornas turistfälla. Men man kan komma till trevligare kvarter om man går på ”fel” håll. Och letar fram en sån pärla som La Fenice, en av Italiens mest historiska och för operakonsten betydande operor, där vi var på både visning av den vackra teatern och på föreställning av La Boheme med ett ungt gäng som gjorde en välljudande men ack, så sprallig version. I alla fall av första akten som närmast blev musikalliknande, sen blev det ju allt sorgligare, som sig bör. 

 Teatern byggdes 1792 och brann 1836. Då byggdes den upp i den då förhärskande stilen barock- rokoko. 1996 renoverades teatern och ett par elektriker tyckte de fick för dåligt betalt och tuttade på. De hade tänkt sig en mindre brandskada men hela härligheten brann ner. Släckningen försvårades av att man just tömt kanalen utanför för rensning så brandkåren hade initialt inget vatten. Den här gången byggde man upp den så som den var före den andra branden med åtskilliga kilo bladguld och återinvigningen skedde 2003.

Under en promenad tittade jag in i en kyrka och fann att den tekniska utvecklingen där hade avskaffat stearinofferljusen och infört elektriska sådana. Kanske bra med tanke på brandrisken men inte vackert. Min yrkesskada gjorde sig som vanligt i katolska kyrkor påmint när jag äcklades över vigvattnet som alla rättrogna stoppar sina fingrar i. Brrr.

En av medresenärerna råkade ut för ett slutligt troll. På färjan från Puttgarden valde han fel trappa ner på tågdäck och kom på den sida av tåget där man inte kunde stiga på. Det slutade med en halvmara till stationen i Rødby där tåget fick invänta honom i en dryg kvart. Stackars man, han var inte glad då.

Jag ser fram mot fler resor av det här slaget! Jag gillar både tåg och opera. Men inte ersättningsbussar......

Veckans rubrik: Lopp

Intresset att blogga över veckorubriker är lågt och Musikanta och jag tänkte att en paus var på sin plats. Då hojtade det till i Livsrummet och så kom det rubrikförslag för mars. Veckans är lopp.

Lopp kommer av löpa, förstås. ”Han lopp åstad” säger ju ingen spontant idag, det blir ”han sprang iväg” på nusvenska. Men löpa gatlopp får man fortfarande göra, liksom springa maratonlopp eller åka Vasalopp. 

En som fått löpa gatlopp på sistone är Gudrun Sjödén, en av mina favoritklädskapare i många år.  Hon uttalade sig i en intervju i SvD på ett arrogant och nedsättande sätt om kvinnor som ”gnäller” över låg pension och hon tycks mena att man har sig själv att skylla om man väljer ett yrke med låg lön, stannar hemma för länge med barn, bakar bullar och är så bekväm att man vill gå hem kl 16. Enligt uppgift har hon fått läsa intervjun och godkänt den före publicering. Därför känns den ursäkt hon publicerat litet klen och till intet förpliktigande. Hon har också fått kritik för att inte ha ingått kollektivavtal med facket för sin personal och motiverar det med att det inte behövs eftersom hennes anställda ändå har bättre avtal än så. Men inget hindrar en arbetsgivare med kollektivavtal att ge sina anställda bättre villkor än avtalet säger. Dessutom ska ingen inbilla mig att någon i hennes personal aldrig skulle ha behövt stöd av sin fackförening som skulle kunnat hänvisa till avtalet i t ex arbetsmiljö- eller arbetstidsfrågor. Nej, hennes vägran förefaller mig ideologisk och gammaldags. En god patron sörjer för sina underlydande!

Jag blev grymt besviken på Gudrun Sjödén, inte minst för att hon verkar så tondöv och aningslös. Jag tror att hon inte alls förstod eller ens nu förstår hur elakt och sårande hon uttryckte sig i intervjun. Sen dess har jag lyssnat på både hennes sommarprat och söndagsintervju och även där framgår hennes åsikter men ingen lika obehaglig arrogans. Hon har haft chans att pudla på ett mycket bättre sätt och har naturligtvis fortfarande chans att teckna kollektivavtal. Det skulle vara en snygg gest och sannolikt ge fler kunder.

Fortfarande tycker jag om hennes kläder och jag har fått uppfattningen att hon låter sy dem hos mindre familjeföretag som hon har långvarig kontakt med och själv besöker, inte i stora slaveriliknande fabriker. Även inriktningen på ekobomull och andra ur miljösynpunkt hållbara material och återvinning är positiv. Syntetmaterial är minimalt förekommande. Hon står fri från tillfälliga modenycker och trender men plockar fram variationer som varar länge. Man kan komma med sina begagnade  kläder till butikerna och få hyfsat betalt för dem och sedan säljs de i butikerna igen som ”vintage”, vilket tycks vara populärt. Det har i debatten framförts att kläderna är dyra och det är de kanske om man jämför med HM men inte om man jämför med t ex Marimekko.

Man får vanligen inte veta så mycket om företagares personliga åsikter men just nu vet vi att en undrar vad fan han får pengarna och han är säkert inte ensam. Det gatlopp han fått springa är rätt välförtjänt.

Jag tänker i alla fall ta en paus från Gudrun Sjödéns butiker ett tag. Jag har flera andra favoriter. Inte minst Maxjenny och hennes mamma, Margareta Forslund. 

Och ny symaskin. 

                                                                                                                            

Veckans rubrik: Tecken

Veckans ämne har jag själv hittat på. Välkommen att spåna om du har lust!

Kroppsspråket är vårt grundläggande och första språk med sina tecken, bortsett från skriket, förstås. Och hör man inte blir man helt beroende av tecken. Man kunde tycka att teckenspråk skulle kunna vara universellt men så är det ju inte, varje språkområde har sitt eget med egen grammatik.

Inte heller är det omedvetna kroppsspråket universellt. Det lär vara så att i vissa länder  betyder det ”ja” att skaka på huvudet och ”nej” att nicka. I det globala handelsarbetet är det viktigt att lära sig förstå motpartens typ av kroppsspråk för att inte gå på pumpen. Handtecken som vi uppfattar som stopp eller kom hit kan betyda något helt annat i andra delat av världen.

Att se en grupp icke-hörande personer samtala livligt med tecken är för mig fascinerande. Ännu mer fascinerande är det att se det teckenspråk döv-blinda använder, taktilt teckenspråk. Då tecknar man i handen. En natt hade jag en sådan patient att söva akut och hen hade med sig sin teckentolk. Vi hade väldigt roligt och skrattade allihop med denna humoristiska patient trots sjukdomen och den sena timmen. Den lugnande sprutan började ha sin verkan och tolken utbrast med ett gapskratt att det var då första gången hon hon ”hört” någon sluddra med handtecken. Patienten hade minst lika roligt. Inte lika kul var att hen hade ett sällsynt komplicerande tillstånd som gjorde sövning extra komplicerat och riskfyllt. Tack ock lov gick allt bra.

Järtecken ansågs (anses?) förebåda vad som komma skulle, särskilt katastrofer som jordens undergång och åtskilliga är de falska profeter som inbillat skaror av människor att förbereda sig. Värst är de som fått sina följare att begå kollektiva självmord. Litet mera lättsamt behandlar Nils Ferlin ett järtecken i skyn:

Den stora kometen

Först blev det ganska tyst i byn:

Förnekade kometen

Bevisade sin plats i skyn

För hela menigheten

Järtecken, sade man till slut

en rackare att blänka!

Nu blåses nådatiden ut,

nu är det dags att tänka!

Nu är det tid att handla rätt

mot mor- och faderlösa,

och garda sej på alla sätt

och varda religiösa.

Så satte de sej ned med fart

vid brillor och postillor

och suckade så tungt och rart

om världens vreda villkor.

De bugade för fattighjon

som förr för tjocka magar

och vägde rätt i handelsbon

i nästan fjorton dagar.

De såg på almanackans blad

i spirande förvånad,

tills någon kom en dag och sad:

nu är det jämnt en månad.

Då sken de upp och ropte: Se,

än lyser björk och lunder.

Hvi sattes vi i suck och ve

för gamla kyrkofunder?

Än hoppar haren över äng

och solen över rågen.

Men bringa hastigt, stalledräng,

tillbaks den gamla vågen!

Så blev det åter fart och ras

och buller och affärer

och fattigskjuts och kräftkalas

kring alla landamärer.

I glada vänners muntra lag

satt gubbarna och söpo

och skrattade i fulla drag

åt ryktena som löpo.

Ty, sade de vid feta bloss

på gördlade cigarrer,

plädera och kometa oss

med piska och gitarrer.

Vi sitter där vi sitter nu

och har det ej så galet.

Den där kometen kommer ju

tre gånger i kvartalet.

Än är han här, än är han där

och krumelurar värre.

Vi skålar för den dag som är

och litar på Vår herre

Man kan också lyssna på Sven Bertil Taube som sjunger Lille Bror Söderlunds tonsättning av dikten!

Bortskämd.

I går var jag hos tandläkaren för rutinkontroll. Allt var väl och jag fick fluorlack som avslutning och instruktioner om att INTE borsta tänderna mer samma dag. Bad maken påminna mig att inte borsta på kvällen vilket han förstås glömde. Jag hann precis stoppa handen från att börja borsta när jag gjorde kvällstoalett. I morse väckte han mig med: ”Du skulle inte borsta tänderna i går kväll och nu ska du nog inte duscha. Vi har inget varmvatten”.

Det visar sig att nåt relä i värmesystemet hindrar strömmen till varmvattnet men elementen blir, tack och lov varma. Elfirman är kontaktad och har lovat höra av sig under dagen - vilket jag starkt betvivlar kommer att ske. Det är lördag och än har vi hört av dem.

Nå, hålla sig ren kan man göra utan varmvatten. Det gick utmärkt att ta en kort dusch. Under åtskilliga fjällturer har jag tvättat både kropp och hår i synnerligen iskallt vatten. Det har inte varit brist på vatten där, inte, och ren har jag blivit. Så jag klagar verkligen inte över att vara utan varmvatten några dagar. Betydligt värre är att ha brist på själva vattnet! I Sverige är vi bortskämda men på vissa håll börjar man vakna, t ex på Gotland och Öland.

Nog är det galet att spola toaletten med dricksvatten. Eller att tvätta bilen på uppfarten och låta det förorenade vattnet rinna ut i dagvattenledningen.  Vissa kommuner förbjuder detta men det respekteras inte och inga påföljder blir det heller. Våra kläder slits inte av att vi bär dem utan för att vi tvättar sönder dem. I onödan. 

Kalifornien har haft torka i många år och vattenrestriktioner har proklamerats på flera håll. Efterlevnaden har nog varit si och så. En bekant berättade att hon nu duschade bara varannan dag men hennes man utnyttjade det begränsade tillståndet för bevattning av gräsmattan så långt han kunde. En kommun hade bevattningsförbud men också regler om att gräset måste vara grönt!  Mandelodlarna borrar sina brunnar allt djupare och torrlägger grannarnas. Men jag har sett skyltar där man meddelar att bevattning av allmänna planteringar sker med ”begagnat” vatten. Samtidigt stjäler Nestlé  allmänt vatten och säljer dyrt på flaska. Konskvenstänkande saknas.

Södra Afrika har katastrofal vattenbrist och Kapstaden, med nästan 4 miljoner invånare, kommer att stå så gott som helt utan vatten inom kort.  

Som om inte det rena slöseriet vore nog så smutsar vi ner vattnet allt mer, inte minst med mikroplastpartiklar som redan börjat hamna på våra tallrikar i kretsloppet men också med kemikalier från textilindustrin och gifter från jordbruket.

Omställning kommer att ske av nödvändighet. Trump & co kan stoppa huvudet i sanden bäst dom vill. Verkligheten hinner ifatt.

Utan rent vatten - inget liv.

Veckans tema: Klipp

Klippdockor, tidningsklipp, siluettklipp, filmklipp, klippfisk, gräsklipp, reaklipp, klippekonomi, börsklipp, klippa till och tusen andra klipp! Vad jag tänkte på när jag hittade på veckans tema minns jag inte men min första tanke nu var inte någon av ovanstående utan det moderna klippet på Youtube!

Nu menar jag inte de där poppiga klippen där idolerna filmar sig själva när de gör alla sina vardagssysslor och får tusentals följare.  Nej, för mig är Youtube en outtömlig källa när det gäller att hitta musikexempel och exempel på musiker, t ex operasångare vars namn man inte känner igen. Men mycket ofta finns ett klipp med vederbörande även om det är länge sedan hen var aktiv eller ens i livet. Man kan jämföra olika artister som framför samma verk och man kan få sina favoritverk exemplifierade i massor med varianter. Jag kan bläddra bland musikklipp i timmar i sträck utan att tröttna. Man kan göra egna listor att gå tillbaka till och har man själv tagit en liten videosnutt kan man lägga den på Youtube och dela med vilka man vill.

En annan variant bland klippen på Youtube är TED- föreläsningarna. Hans Rosling är förstås nr 1 men det finns massor med matnyttigt. 

När jag själv vill klippa något vill jag ha en BRA och VASS sax! Jag har olika saxar till olika klippjobb. Mina sysaxar får aldrig användas till annat, t ex att klippa i papper. Jag är lika noga med knivar. Slöa saxar och knivar irriterar mig otroligt. Ska jag hjälps till i någon annans kök gör jag helst inte knivjobb, de flesta har så erbarmligt slöa knivar. 

Ett klippbekymmer har vi i huset. Eftersom vi har innekatt behöver vi klippa kattklor emellanåt. Har har varit många katter under snart 40 år och det har alltid varit en bagatell att göra kattmanikyr (pedikyr?) men den vi har nu är ett hår av hin så fort kloklippning kommer på tal. Hon HATAR det och blir en vild furie, hal som en ål med fjorton armar med vassa klor och hon är ju snabb som - en katt! Jag har tampats med henne i 10 år och ibland lyckats klippa EN klo innan hon gått i atomer, ibland en hel fot. Vid ett par tillfällen har det varit så omöjligt att jag inte velat pressa henne utan veterinären har fått hjälpa till med sedering och klippning. Hon är världens goaste katt - så länge man inte vill klippa klorna på henne. Så här borde det gå till!

Veckans tema: Makt

”All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare.”
 Så står det i vår grundlag som sen specificerar ett flertal lagar vi har att åberopa eller rätta oss efter. Vart fjärde år väljer vi representanter till riksdagen och eftersom Sverige är medlem i EU väljer vi representanter till EUparlamentet vart femte år. Det är det sätt en demokrati som vår organiserar den offentliga makten över oss alla. Antagligen det minst dåliga systemet att styra ett land eller en union.
Men andra makter styr tillvaron också. Religioner vill styra  våra liv in i minsta detalj och många millioner människor hukar under religiöst maktmissbruk. Patriarkatet lutar sig tungt på religion för att kontrollera kvinnor och om inte det räcker så på våldsmakt.
Den ekonomiska makten är enorm och ”med pengar täpper man truten på vem som helst” som en cynisk bekant uttryckte det. Arbetsgivare vill gärna bestämma allt på arbetsplatsen och är inte alltid glad åt fackföreningar. Det är ingen hemlighet att fackrepresentanter gärna halkar efter i löneutvecklingen. I mitt eget fackliga arbete fick jag uppleva att arbetsgivaren var rädd för ”lönesmitta” och t o m skrev detta i offentliga dokument. I dagarna har arbetsgivareföreningen (som har lagt beslag på namnet Svenskt Näringsliv som om inte alla som arbetar ingår i näringslivet) uttryckt ”önskemål” att det inte ska pratas politik på arbetsplatserna.  Ett försök till maktutövning jag  verkligen hoppas ska misslyckas detta valår.
Runt om i världen sker skrämmande attacker på demokratiska principer ibland med stöd av folkomröstningar. Turkiet är ett exempel, Polen och Ungern några andra. Högerextrema partier tar plats i regeringarna och förtryckande lagar stiftas. För mig är det fullkomligt obegripligt att vanligt, hyggligt folk kan rösta på Erdogan eller de bakåtsträvande och främlingsfientliga partierna som poppar upp överallt, även i Norden. För att inte tala om Trump. USA har ett maktdelningssystem som Trump gör sitt bästa att sabotera; måtte det inte lyckas. Men nog är det illavarslande att han tillsätter sina vapendragare som livstidsdomare i Högsta domstolen.
De allt färre ännu levande överlevarna från Förintelsen känner till sin förskräckelse igen företeelser från 1930-talets Tyskland där demokratiska val förde fram nazisterna till makten. Trots EU tycks inte ens Europa vara vaccinerat tillräckligt.
Med fikonspråk skaffar sig organisationer och myndigheter makt över medarbetare och människor i beroendeställning. En utomordentligt intressant betraktelse är Ordets makt över tanken, en krönika i Läkartidningen för några år sedan.
Den amerikanska konstnären Jenny Holzers verk på Wanås, Wanås Wall, består av 260 av hennes Truismer inblästrade på nästan 2 km av en stenmur i parken. En av dem är denna:

PS. Ovanstående påbörjade jag för nån vecka sedan. Sedan dess har har jag upplevt några dagars total maktlöshet - nämligen magsjuka. I det slaka tillstånd som följer efter det förtvivlade spyendet, då inga tankar förutom på döden existerar, funderar jag mycket på hur en fiende enkelt kan sätta en armé i icke-stridbart skick genom att skicka in litet virus per luftpost.

Temarubriker för februari

Jag har inte sett några rubriker för februari månads teman så jag har gjort en lista. Någon däremot?

V 6 Makt

V 7 Klipp

V 8 Tecken

V 9 Syskon