Veckans rubrik: Tecken

Veckans ämne har jag själv hittat på. Välkommen att spåna om du har lust!

Kroppsspråket är vårt grundläggande och första språk med sina tecken, bortsett från skriket, förstås. Och hör man inte blir man helt beroende av tecken. Man kunde tycka att teckenspråk skulle kunna vara universellt men så är det ju inte, varje språkområde har sitt eget med egen grammatik.

Inte heller är det omedvetna kroppsspråket universellt. Det lär vara så att i vissa länder  betyder det ”ja” att skaka på huvudet och ”nej” att nicka. I det globala handelsarbetet är det viktigt att lära sig förstå motpartens typ av kroppsspråk för att inte gå på pumpen. Handtecken som vi uppfattar som stopp eller kom hit kan betyda något helt annat i andra delat av världen.

Att se en grupp icke-hörande personer samtala livligt med tecken är för mig fascinerande. Ännu mer fascinerande är det att se det teckenspråk döv-blinda använder, taktilt teckenspråk. Då tecknar man i handen. En natt hade jag en sådan patient att söva akut och hen hade med sig sin teckentolk. Vi hade väldigt roligt och skrattade allihop med denna humoristiska patient trots sjukdomen och den sena timmen. Den lugnande sprutan började ha sin verkan och tolken utbrast med ett gapskratt att det var då första gången hon hon ”hört” någon sluddra med handtecken. Patienten hade minst lika roligt. Inte lika kul var att hen hade ett sällsynt komplicerande tillstånd som gjorde sövning extra komplicerat och riskfyllt. Tack ock lov gick allt bra.

Järtecken ansågs (anses?) förebåda vad som komma skulle, särskilt katastrofer som jordens undergång och åtskilliga är de falska profeter som inbillat skaror av människor att förbereda sig. Värst är de som fått sina följare att begå kollektiva självmord. Litet mera lättsamt behandlar Nils Ferlin ett järtecken i skyn:

Den stora kometen

Först blev det ganska tyst i byn:

Förnekade kometen

Bevisade sin plats i skyn

För hela menigheten

Järtecken, sade man till slut

en rackare att blänka!

Nu blåses nådatiden ut,

nu är det dags att tänka!

Nu är det tid att handla rätt

mot mor- och faderlösa,

och garda sej på alla sätt

och varda religiösa.

Så satte de sej ned med fart

vid brillor och postillor

och suckade så tungt och rart

om världens vreda villkor.

De bugade för fattighjon

som förr för tjocka magar

och vägde rätt i handelsbon

i nästan fjorton dagar.

De såg på almanackans blad

i spirande förvånad,

tills någon kom en dag och sad:

nu är det jämnt en månad.

Då sken de upp och ropte: Se,

än lyser björk och lunder.

Hvi sattes vi i suck och ve

för gamla kyrkofunder?

Än hoppar haren över äng

och solen över rågen.

Men bringa hastigt, stalledräng,

tillbaks den gamla vågen!

Så blev det åter fart och ras

och buller och affärer

och fattigskjuts och kräftkalas

kring alla landamärer.

I glada vänners muntra lag

satt gubbarna och söpo

och skrattade i fulla drag

åt ryktena som löpo.

Ty, sade de vid feta bloss

på gördlade cigarrer,

plädera och kometa oss

med piska och gitarrer.

Vi sitter där vi sitter nu

och har det ej så galet.

Den där kometen kommer ju

tre gånger i kvartalet.

Än är han här, än är han där

och krumelurar värre.

Vi skålar för den dag som är

och litar på Vår herre

Man kan också lyssna på Sven Bertil Taube som sjunger Lille Bror Söderlunds tonsättning av dikten!