lördag 6 februari 2010

Försäljningsteknik och synd



Jag fick ett mail från en bloggläsare som berättade om sitt första jobb som blomsterförsäljare på torget. Hon fick instruktioner att först sälja de gamla blommorna innan de färska som stod bakom kulisserna fick tas fram. Det gillade hon inte, och mådde dåligt av att veta att fanns kuranta varor när kunderna gick i väg med sämre.

Mitt sommarjobb mellan studentexamen (som VAR en riktig examen på den tiden med skrivningar och munta med censorer) utspelade sig på en psykiatrisk privatavdelning (jo, det fanns !) på ett stort sjukhus. Jag var anställd som sjukvårdsbiträde och placerad i avdelningens kök. Ett av privatavdelningens privilegier var kvällsmackor med ost på franskbröd. Allt bröd för dagen hämtades på en dragkärra. Det gick ganska jämnt ut mängdmässigt - med en dags fördröjning. D v s allt bröd var dagsgammalt när det serverades medan en färsk dagsranson låg i köket och åldrades. Särskilt stördes jag av de trista kvällsmackorna när jag såg det frasiga, goda brödet jag inte fick använda - förrän nästa dag när det hade blivit gammalt! Mitt förslag att hoppa över en dagsleverans för att komma i fas med färskt bröd föll INTE i god jord; det räcker att säga.
Men vissa kvällar var jag ensam i köket och en av dessa fattade jag ett eget beslut och bredde kvällsmackorna på FÄRSKT BRÖD! Jag fick många uppskattande blickar och förstulna kommentarer från patienter som fattat hur det vanligen funkade och jag var säker på att ingen skulle skvallra. Jag var mycket nöjd med mig själv tills det knackade på köksdörren och utanför stod två små gummor hand i hand. Det var ett par oskiljaktiga, åldriga systrar som båda led av depression som var inlagda tillsammans. " Vi undrar om vi kunde få smörgåsar på gammalt bröd, våra magar tål inte det färska, se!"
Tablå.
Jag tänkte på dessa små tanter när jag senare läste en bok av Kerstin Thorvall där hon berättar om sin barndoms besök hos mormor. Mormor älskade en viss sorts wienerbröd och man medförde alltid en påse nybakade av dessa vid besöken. Mormor gick i flera dagar och luktade på påsen men åt inte något wienerbröd förrän dom var gamla och sega. Det var SYND att njuta av dem när de var som bäst!
Jag har alltid undrat sen om det var synden som gjorde ont i de små tanternas magar för jag har så svårt att tro att en enda färsk brödskiva kan ställa till så mycket .

Bilden från internet.

9 kommentarer:

  1. Säkert ligger det något i det du säger, synden ger sina symptom, precis som gammalt bröd...

    SvaraRadera
  2. Är också övertygad om att det har med synden att göra:). Det finns och fanns väldigt mycket av den varan tidigare, Luther brukar man skylla på. Stackars karl för den delen, han lär ju ha varit en riktig muntergök och åt säkert det färska brödet först om tillfälle gavs.

    SvaraRadera
  3. Har man ända se'n barndomen fått höra att färskt bröd inte är nyttigt för magen, så tror man nog att det är så.

    En släkting till mig klagade på att päronen hon köpte på torget i Karlstad inte var bra och fick till svar "jag måste sälja de ruttna päronen först". (Försäljaren hette Eklöv och var från Skåne).
    Margaretha

    SvaraRadera
  4. Carina:
    Gräsligt att bibringa barn föreställningar om synd!Det förgiftar ju hela livet.

    Pettas:
    Luther är nog väldigt förtalad. Men alla plockar ju det dom vill ha ur "uppbyggliga" texter, särskilt när det kan ge makt över andra.

    Margaretha:
    Är du säker på att Eklöv inte hade anor från Småland, haha. Eller samma sorts chef som min mejlande läsare. Men mitt sjukhus var skånskt så sälja-gammalt-sjukan fanns här, inte minsta tvekan om det. Jag skulle kunna berätta om Konsum-förståndaren i den lokala lilla butiken vid mitt barndomshem också. Ingen fräsch persilja säljes förrän den gamla, gula, vissna är såld!

    SvaraRadera
  5. Verkligen en tänkvärd text, och lite roligt för O "skällde" på mig igår när jag tog på mig en nyinköpt kjol direkt när jag kom hem från affären. Han sa att hans mormor alltid sa att man ska inte använda de nya kläderna till vardags utan de är för fest, och de gamla kläderna till vardags. Jag förklarade att det var en vardagskjol jag köpt och det var ju "vardag" (även om det var söndag ;-)) igår... Det var ju skämtsamt som han sa det och vi förstår ju båda två att det var annorlunda förr i världen.

    SvaraRadera
  6. Kommentaren ovan kommer mig att tänka på den julen jag var fem år och fick en dyr blunddocka med porslinsansikte i julklapp. Den placerade högst uppe på ett skåp i barnkammaren när jag skulle sova, jag fick inte leka med den eftersom den var så dyr och fin.

    På natten gick jag upp och försökte ta ner den, vilket fick till följd att ansiktet gick sönder. Men konstigt nog fick jag inte smäll eller andra bannor...

    Jag är helt hänsynslös när det gäller datummärkning. Plockar alltid ut sånt som ligger längst in i hyllan(och som är färskast). Fast det är ju inte särskilt snällt mot andra konsumenter förstås...

    SvaraRadera
  7. Musikanta:
    Lärde den betan givaren att bättre välja presenter?

    SvaraRadera
  8. Jag vet inte. Jag fick i alla fall aldrig någon ny blunddocka. Min pappa var mycket ekonomisk. Det blev nog mer böcker, ritpapper och färgkritor i fortsättningen - inte det sämsta!

    SvaraRadera
  9. Är det kanske därför gamla gillar mandelkubbar mer än den yngre generationen?! Fast jag tycker kubbar är ganska goda. Sambon däremot säger att de är som att äta kartong! :)

    SvaraRadera