Mera Kunming

Vi hade planerat, vännen C och jag, att från Kunming skulle vi göra en utflykt till den berömda Stenskogen:


 Kunming, Yunnanprovinsens huvudstad är väl värd ett besök – inte bara på grund av sitt behagliga, varma klimat, utan också för sitt vackra landskap. En av de mest berömda attraktionerna är "Stenskogen" (Shilin), som varit berömd ända sedan Ming Dynastin (1368-1644) för att vara det "Första underverket i världen".

Stenskogen är belägen i Lunan Yi nationens autonoma region och ligger ungefär 120 kilometer från Kunming. Det tar cirka tre timmar att ta sig dit med bil.
Området täcker ett cirka 400 kvadratkilometer stort område och består av både små och stora stenskogar och andra intressanta utsiktsplatser. Det sägs att "Om du har besökt Kunming utan att ha sett stenskogen har du slösat bort din tid". Ja, många anser att just stenskogen är en av Yunnanprovinsens viktigaste attraktioner.
När man vandrar genom stenskogen kan man inte låta bli att förundras över de mäktiga stenformationerna. Detta landskap är av en annan värld. Här finns stora stenskogen, lilla stenskogen och Naigu stenskog.
Enorma stenpelare sträcker sig mot skyn och bildar en mystisk labyrint där man kan finna gömda figurer föreställandes djur, växter och till och med människor. Vissa är spökligt eleganta, andra karga och nötta. Alla verkar de så levande med sin egen speciella karaktär. 
(Citatet klippt från radio88.com)


Uppenbarligen slösade vi bort vår tid eftersom vi misslyckades att företa den utflykten. Det var efter turistsäsong och någon organiserad grupp fanns inte och jag var för trött för att vi skulle ta lokalbussar och krångla oss dit på egen hand. 
Men till marknaden knallade vi; den låg bara ett par kvarter bort från den stora moderna gågatan i centrum och man steg in i en helt annan värld.

Först tittade vi på akvariefiskar. Ett enormt utbud av alla de sorter. Den här firren tycktes anse att vi var värda att betraktas!

Här och där sitter man och spelar kort eller Mah Jong

Kocken behövde svalka sig litet. Sällskapet satt vid blomstermarknaden med sitt spelbord.

Vi letade en stund efter fågelmarknaden - men så hörde vi den! Varför är det bara män som säljer fåglar och fågelburar? Och varför är burarna så små?

Det diskuterades mycket bland herrarna, synd att vi inte förstod vad dom sa.

Marknaden finns bland de gamla husen som för en tynande tillvaro vid foten av de nya byggnaderna. Bara en kort tid kvar innan allt det gamla är borta, inget verkar renoveras, allt bara rivs.

De här damerna ville ta mått på oss, oklart för vad. Vi kom heller inte på vilket minoritetsfolk de tillhör.

På vägen tillbaka till Camellia Hostel passerade vi den moderna gågatan som har en hel del skojig konst.

C kunde inte låta bli att göra bronsflickan sällskap och hoppa hage.

Camellia är ett miljömedvetet vandrarhem. I vårt badrum satt flera skyltar med uppmaningar.

En hink fanns tillgänglig om man ville lyda uppmaningen att spara badvatten till att spola toan med!

Liksom vissa andra länder har Kina väldigt smala avloppsrör som absolut inte tål att man spolar ner toapapper. Istället finns en "stinky-hinky"(vårt namn på företeelsen). En grej som det var skönt att kunna slippa efter hemkomsten.

Under en annan promenad mötte vi de här glada barnen utanför ett avskärmningsplank vid ett rivet kvarter.

Lyckan kan vara en slickepinne! När vi hejade på barnen kom mamma och pappa också fram genom att lyfta i plåt"planket" och göra en "dörr".

Dom såg varken ledsna eller generade ut fast det var uppenbart att deras hus var rivet och att familjen bodde i rivningsmassorna under en presenning!

Mamma t o m poserade!

Mitt på trottoaren kunde man köpa honungsfyllda bivaxkakor eller nyskördad vaxfri honung.

Många trottoarer fungerade som parkeringsplatser för enorma mängder eldrivna "vespor". Här var parkeringsvakten glad och poserade gärna, han med.

Men så var det dags att bege sig till stationen för att resa tillbaka till Shanghai. Denna gången skulle vi tillbringa de drygt 40 timmarna, natt-dag-natt, i en soft sleeper, underslafar dessutom! Som jag tidigare berättat checkar man in på tågstationen nästan som på en flygplats, fast man behåller oftast bagaget själv. Man kan lämna in det men inte många gjorde det, vad vi kunde se. Polletera, hette det förr i Sverige, när man kunde få bagaget omhändertaget under tågresan! T ex cykeln om man ville ha den med på semestern. Sån service finns inte mer, suck.
Eftersom vi inte kunde läsa vår destination på kinesiska fick man hålla reda på tågnumret så att man kom rätt. Och det betecknas med en bokstav ur ett av oss välkänt alfabete samt en siffra. Nu skulle vi med K182 med avgång 18.10.

Vi väckte en hel del uppmärksamhet; inte många stornäsor syntes i folkhavet. Flickan med de vita gympaskorna vinkade åt oss flera gånger. Bredvid oss satt en elegant dam som plötligts bjöd oss på frukt och jagade bort tiggare som hon ansåg besvärade oss.

Man måste sätta sig vid sin "gate", det blir en lång omväg om man kommit in i fel gång.

Barnen tittar länge på de märkliga nunorna vi uppvisar. "Undrar hur det känns att ha en sån STOR näsa!"

Barnvagnar såg vi nästan inga alls, man bär barnen på ryggen.

Så här fin var vår kupé för fyra personer.

T o m friska blommor stod på bordet när vi steg ombord för att åka till Shanghai.

Denna tågresa skulle visa sig bli helt njutbar. Jag kunde sova och vi hade det lugnt och skönt hela vägen.