onsdag 27 juli 2011

Lewes, en engelsk småstad

Det har varit omöjligt under de senaste dagarna att tänka på annat än massmorden i Oslo men nu tänker jag inte låta mördaren kasta skuggor på min trevliga Englandsresa längre utan drömma mig tillbaka en stund.

Från London tog vi tåget ca en timme till Lewes (uttalas som "luis" med hörbart s på slutet) som är en ljuvlig liten småstad bland Sussex kullar. Kullarna kallas "downs" ("because they go up" som en engelsk vän beskrev dem när jag var på besök i en annan del av södra England en gång för länge sedan).

Vi blev inkvarterade på White Hart Hotel med anor sedan flera sekel och ägnade ankomstdagen till att bekanta oss med staden. Bilderna är bara ett litet axplock. Blomsterprakten i trädgårdar och planteringar var enorm och vår tur med vädret bestod hela resan.


Från takterassen hade man en milsvid utsikt över dynerna och vita klippor.

Sedan mina första besök i Storbritannien är jag förälskad i chimney pots.


Vi vandrade längs floden  (River Ouse) som kantades av denna buske med en ljuvlig doft. Vet någon vad det är för buske?
Gatorna är branta. Just den här var ingen genomfartsgata, annars var trafiken gräslig! Man kör fort, visar ingen hänsyn till fotgängare som får trycka sig mot husväggarna för att inte bli nermejade.

Georg IV var född 1762 så det är ett tag sen han kunde dundra nerför den här branta gatan med fyrspann!
En ploughman´s lunch på Crown Inn satt fint och vi beslöt att köpa en sådan i en påse att ta med till picknicken på Glyndebourne dagen därpå. Den kostade 5 pund jämfört med 30 pund för en korg på Glyndebourne.
Sena eftermiddagen och kvällen tills det började skymma tillbringade vi i Southover Gardens där den här lilla flickan med fjärilsvingar på ryggen hoppade hage. Huset, Southover Grange, byggt 1572 av en ättling till Isaac Newton (han med äpplet, ni vet)  är en aning förfallet, men egendomen ägs numera av kommunen och är överväldigande vacker och till allmänhetens förfogande.

Välansade och välplanerade rabatter sträcker sig överallt.

Den här gossen anser sig säkert vara ägare och vaktare av härligheten.

Riktade jag blicken uppåt fick jag se fler chimney pots.

Förutom rabatter står stora kar med blommor.

Av massor med dahlior blev denna favoriten.

Skottlands nationalsymbol, tisteln, hade hittat hit i form av en jättevariant, ca 2 m hög.

Den här liljan återkom på olika ställen, oerhört dekorativ med sina eldfärgade blommor.
Först på andra varvet fick vi syn på detta enorma magnoliaträd med sina stora vita blommor.
Här hade man samplanerat vit och blå Solanumbuske och uppenbarligen är den härdig här eftersom den inte stod i kruka som vi måste ha.

En del av parkens enorma gräsmattor var omvandlad till vildäng med just nu massor av vallmo av olika slag.
Efter dagens promenader var det gott med middag på Vita Hjortens restaurang där jag ägnade mig åt The Carvery med dess goda buffet. Det gällde ju att samla krafter inför nästa dags operaevenemang  i Glyndebourne 6 km bort!

8 kommentarer:

  1. Oj, vilken promenad! Tack för den.
    Tisteln, ser ut som en kronärtskocka? Den ser ju riktigt god ut.

    Karin

    SvaraRadera
  2. Nog är väl kronärtskocka ganska nära släkt med tistel? Det vet säkert Uffe, eller hur?
    Nu är min klarbärsemmy just ute ur ugnen. Den får svalna medan jag jobbar med en silverbeställning. Det var ren tur att jag undersökte klarbärsträdet idag. Jag trodde fåglarna hade ätit allt, det brukar de göra innan bären är mogna. Men jag fick ihop en hel liter perfekt mogna bär. De är bara så tråkiga att urkärna...
    Gräsmattan bar i kväll vittne om ett drama. En massa dun låg spritt över ett område, blågrå dun som av en duva. Måtte varit höken som hälsat på.

    SvaraRadera
  3. Glömde ju att säga tack för rådet jag fick på telefon idag!Tack, tack!

    SvaraRadera
  4. Verkar vara en underbar liten engelsk stad. Fantastisk vacker natur och vackra blommor som du har förevigat. Opera kommer jag aldrig iväg på tyvärr, MM har en tendens att somna, så jag vågar inte ta honom med mig...

    Tack för att jag fick lära mig att det heter chimney pots. Ingick inte i min trebetygskurs i engelska på universitetet.

    SvaraRadera
  5. Jag har den sista veckan av och till läst en bok som heter "Highways & Byways in Sussex" av E.V. Lucas och med illustrationer av Frederick Griggs. Kika på den här:
    http://www.gutenberg.org/files/20696/20696-h/20696-h.htm
    Inte förrän nu, kom jag på varför det lät så bekant med Lewes - jag visste ju att du var där, men det tog tid innan jag kom på det!
    Margaretha
    som gärna skulle
    vilja se den delen
    av England

    SvaraRadera
  6. Ingrid:
    Gå på opera utan maken, vetja! Det gör jag - min anser att personalen ska vara tyst när orkestern spelar..
    Vilken bristfällig engelskkurs du måtte gått som inte tog med ett så viktigt begrepp, haha!

    Margaretha:
    Stort tack för länken! Där finns ju massor av ställen jag varit på tidigare att läsa om förutom Lewes! Nog susar det åtskilliga historiska vingslag på många ställen i södra England. Och till Lewes skulle jag gärna återvända, med eller utan Glyndebourne 6 km bort.

    SvaraRadera
  7. Jag får skriva svar på din kommentar på min nya blogg här, eftersom Blogger kastar ut mig varje gång jag försöker kommentera där.

    Jag önskar att jag tyckte mer om broccoli än om marängsuisse jag också - livet skulle vara så mycket enklare då.
    Vad gäller dieterna glömde jag faktiskt GI-metoden, den har jag också prövat :-)!

    Jag vet att man behöver fett, inte minst för vitaminernas skull, men det lär man få i sig ändå om man äter "vanlig" mat.

    Stephan Rössner och VV har ungefär samma koncept, och det mår man bäst av i längden tror jag. Vad gäller BMI tänkte jag skriva lite om det i mitt nästa inlägg.

    Tyvärr finns ingen opera här i Norrköping, och det känns lite ensamt att gå själv på stora operan i Stockholm. Men jag kanske kan vänja mig.

    SvaraRadera
  8. Everyone loves it whenever people come together and share thoughts.

    Great site, stick with it!
    My page - mackeeper bundle

    SvaraRadera