lördag 30 november 2013

San Francisco backe upp och backe ner

Återbördad till fosterjorden kan jag nu se tillbaka på två härliga veckor i Kalifornien. Om jag har lämnat mitt hjärta i just San Francisco är väl tveksamt men stor bit finns i alla fall på olika orter i The State of California. Liksom det finns bitar på flera andra håll i världen där jag haft fina upplevelser och träffat fantastiska människor.
Det här var mitt tredje besök i SF. Det första var på 1970-talet. Då var jag på mitt första återbesök hos min amerikanska familj efter mitt skolår 62-63 då jag bodde utanför LA. Den gången hade min amerikanska "Dad" skaffat privat flygplan, en liten Cessna med beteckningen 05-ROMEO. Flera dagar tog han mig på flygtur till något ställe där vi åt lunch och en dag valde vi SF.
Vi landade i Oakland, hyrde en bil, körde över the Bay Bridge och åt lunch i Fishermans Wharf. En stunds sightseeing hann vi med, bl a av The Cannery, innan vi måste flyga tillbaka efter att ha tagit en tur i fint, klart väder över staden och Golden Gate-bron. Det är ett mycket kärt minne och blev sista gången jag träffade Dad; han dog tragiskt alltför tidigt bara ett par år senare.



Efter detta blixtbesök dröjde det tills för 5 år sedan då jag kom till SF med goda vänner med massor av kulturella aktiviteter inplanerade. Av allt detta blev emellertid intet. En av vännerna svimmade några minuter efter vår ankomst till första konstmuseet och sen tillbringade vi tre dagar väntande på att han skulle skrivas ut från sjukhuset utan att kunna företa oss något. Till all lycka hade vi sammanstrålat med andra vänner bosatta i en förort där vi mest satt och telefonerade till sjukhuset. Det tre-kvarts dygn vi satt på akutens väntrum var i och för sig ett intressant studiebesök för mig men väldigt oroligt, förstås.

Nu var det sålunda dags för ett nytt försök och det gick som jag redan berättade i förra inlägget alldeles glimrande bra. S och jag bodde på Cow Hollow Motor Inn (som kan rekommenderas) i en trevlig stadsdel med nära till buss och med bra garage. Vi utnyttjade både trådbuss och bil och det bör påpekas att bilkörning i San Francisco är helt acceptabel vad beträffar trafikmiljön. Det finns parkeringsmöjligheter, rytmen är lugn och medtrafikanterna artiga och hjälpsamma när man vill byta fil.



Staden ger intryck av småstad utom i allra innersta affärsdistriktet kring Union Square där man lätt kan tro sig förflyttad till Manhattan. I övrigt är det låga, vackra hus längs de otroligt branta gatorna. Några så branta att de måste utformas som serpentinvägar, annars vore de lodräta - ändå kantade av bostäder! Inget för rörelsehindrade med tanke på alla trappor som måste till.

Det finns en Chinatown och ett Little Italy men i miniatyrskala om man jämför med NY.
Även utanför Chinatown är SF den stad där man ska äta på kinakrog, man får verkligen "riktig" kinamat!











Sista dagen körde vi runt och bara njöt. Solen sken, luften var frisk. Vi stannade till vid olika utsiktpunkter och det finns åtskilliga med bedårande vyer över bukten och den vita staden. Vi smög längs gator med alla de vackra husen och S gladde sig över att bilen var automatväxlad så att hon slapp växla själv när det bar brant ömsom uppför, ömsom nerför.


Från centrum tog det ca en kvart till flygplatsen som är den bästa jag sett av USA:s internationella. SAS flyger direkt från Kastrup och det är väldigt bekvämt för en skåning.
Som alltid är det också skönt att komma hem till sin egen säng hur trevligt man än har haft under resan.



12 kommentarer:

  1. Frisco är verkligen en charmig stad! Och att köra bil i USA är faktiskt trevligare än att köra i Stockholm som förslummats fullständigt när det gäller trafikhyfs. Härlig resa, trevligt att få vara med på ett hörn!

    SvaraRadera
  2. Svenska bilister har verkligen mycket att lära av amerikaner! Det vore dessutom inte dumt om några kineser också åkte på trafikstudieresor till USA!

    SvaraRadera
  3. SF är en fantastiskt vacker stad. Har varit där några gånger. Ni hade väldigt fint väder måste jag säga. Ibland ligger ju dimman tät där - och då är det inte roligt att vara på flygplatsen.
    Att köra utan automat skulle jag nog aldrig klara av. De där backarna är allt väldigt branta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. S menade att det var ovanligt varmt för årstiden också och det var väldigt behaglig temperatur. Tur att vi slapp dimma! Jag kör ju vanligen manuellt växlad bil men i dessa backar skulle det nog vara litet tjatigt att hela tiden behöva vispa med spaken och få kramp i benet.

      Radera
  4. SF är så vackert att det inte är klokt. En av världens absolut vackraste städer.
    Jag har bara varit där en enda ggn, men föll som en fura för skönheten.
    Så visst förstår jag att du har en bit av ditt hjärta kvar där. I left my heart in SF (too).
    ja, att köra bil i USA övh är mkt trevligare, och lättare, än att köra bil hemma (MAJJ gadd, hjälp!!!).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fr a fyrvägsstoppet är en trafikregel vi borde införa på många ställen i tätbebyggelse där det inte lämpar sig för rondeller. Det finns på ett fåtal ställen där jag brukar passera och gör att man ser sig för på ett lugnt och metodiskt sätt.

      Radera
  5. "I left my heart in San Francisco".

    Kom dit i slutet av oktober l952; tänkte bara stanna några dagar, för SF skulle bli mitt sista stopp i USA, innan jag reste tillbaka till Sverige. Men jag tyckte så mycket om stan, att jag beslutade mej för att söka jobb och stanna ett halvår eller så. Inget problem med att få sekreterarjobb. Fann ett pensionat (Chateau Bleu) i Pacific Heights området. Delade rum med två tjejer, en fr Seattle och en fr Denver. Firade nyår i Squaw Valley med Young Scandinavians Club.

    Sen en dag (11 januari) satt jag mittemot en snygging vid middagen. Vi pratade och pratade. Han ringde nästa dag. Vi började gå ut tillsammans, och i april förlovade vi oss vid an ankdam i Golden Gate Park. 14 juni, 1953 gifte vi oss i hans hemstad, Rochester, NY
    Kom inte tillbaka till Sverige förrän 1960; då med make och två barn. Nästan nio år sen jag seglade ut från Göteborgs hamn !! Men har aldrig ångrat att jag stannade.

    Ursäkta att jag repeterar mej själv. Har skrivit om detta på andra bloggar,
    men det är kul att komma ihåg.

    Ruth i Virginia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tacka sjutton för att detta är ett lyckligt minne! Antar att ni åker till San Francisco då och då och firar!

      Radera
    2. Vi flyttade till Palo Alto och bodde där i 20 år, innan vi fick förflyttning till Anchorage, Alaska, och vidare till Virginia. Vi fick nästan 50 år tillsammans, när cancern tog honom. Vi var tillbaka lite då och då, men inte mycket i San Francisco. Men minnena - clanking cable cars och fog horns vid Golden Gate hördes där jag bodde en liten tid. Vårt första hem var en studio apartment nere vid "the yacht harbor". Hängde kläder på taken med utsikt mot Golden Gate bridge.

      Ruth i Virginia

      Radera
    3. Jag förstår att du vårdar dina minnen! Och en stor del av "minnesvård" är att dela med sig av dem.
      När min far gick bort ville min mor att jag körde henne till staden där de bodde första åren som nygifta och hon inte varit i sedan dess.

      Radera