onsdag 11 mars 2015

Brottsoffer



Förra veckan berättade Karin Englund hur hon blivit rånad på plånboken och om en del av de vedermödor och besvär det orsakade - och de lär inte vara över ännu för hennes del. Föga anade jag att det så snart skulle vara min tur att bli inblandad i en stöld.

Tyringe Konstförening har funnits i 42 år och jag har varit styrelsemedlem i över 30. Vi har våra utställningar - 8 st om året - på byns bibliotek och vi är en aktiv och uppskattad förening med många medlemmar. Styrelsen jobbar bra ihop och vi turas om att ansvara för utställningarna och att vara kontaktperson för våra utställande konstnärer. För den pågående utställningen är jag ansvarig.
Jag har länge haft ögonen på Sara Granér, en av våra unga, egensinniga och begåvade serietecknare, och när hon häromåret ställde ut i södra Skåne for jag dit på vernissagen och blev ännu mer förtjust. Jag pratade med henne på stående fot och vi kom överens om att hon skulle komma till oss. Nu har hon utställning här sedan en vecka. Det har varit helsidesreportage i flera tidningar och en strid ström av besökare.

 I förrgår, måndag, hade jag litet pyssel med praktiska ting för föreningen på biblioteket och gick litet fram och tillbaka passerande utställningsdelen av lokalerna flera gånger. Vid ett tillfälle ser jag en man stå och hålla i en av tavlorna och fick för mig att han försökte hänga den rakt. En stund senare är mannen borta men tavlan hänger väldigt snett. Jag har grejor i händerna och går för att lägga dem ifrån mig på kontoret. När jag går tillbaka för att justera tavlan är den borta! Det visar sig strax att ytterligare en tavla saknas.



De här två bilderna är stulna.



Vid tidpunkten var det mycket folk i rörelse på biblioteket och jag kan inte ge något signalement på mannen jag bara såg bakifrån. Det var en knapp timme kvar till stängningsdags.
Hade inte jag varit på biblioteket just då hade stölden kanske inte upptäckts förrän idag.

Det tog många timmar under kvällen att polisanmäla, ringa till Sara som blev jätteledsen, andra i styrelsen, kontakta tidningarna, lägga ut meddelande på facebook, mm.  
Dessutom mådde jag fysiskt illa av hela situationen. Det är så förfärligt att bli brottsutsatt. Även om det inte gällde mig personligen den här gången så kom de känslor tillbaka som jag hade när jag en gång blev bestulen på plånboken under en resa. Jag blev svimfärdig, torr i munnen och illamående.
Tavlornas värde är 10 000 kr och konstnären blir inte ekonomiskt lidande, tack ock lov, men de var inte till salu.

En enda gång tidigare för ca 25 år sedan har föremål stulits från en utställning, den gången var det glaskonst som någon plockade med sig och de kom aldrig till rätta.

I går morse blev jag abrupt väckt klockan 7 av telefon från lokalradion och tre kvart senare blev jag intervjuad i direktsändning. Tur att jag hann dricka kaffe och "sjunga upp" mig på den stunden och väldigt bra att det inte var TV.....
Tidningarna har skrivit om stölden och facebookvänner delar och delar.

I dag, onsdag, har vi årsmöte med Sara Granér som föredragshållare. Jag tror vi får ställa fram många stolar extra; så här mycket publicitet har vi aldrig haft förut. 

Nästa månad har vi en ny utställning. Ansvarig kontaktperson? Jag.
Bara att kavla upp ärmarna.

10 kommentarer:

  1. Nejmen vad nedrigt! Så trist – och jag förstår precis hur du känner dig. Hoppas dina bilder på de stulna bilderna får sådan spridning att de blir omöjliga att sälja! Konstig idé för övrigt – det måste finnas mera "diskreta" föremål att stjäla om man är ute efter lite snabba cash.

    Men jag hoppas att ni fortsätter med utställningsverksamheten ändå!

    SvaraRadera
    Svar
    1. I dagens lokaltidning står att kommunen funderar på säkerhetsrutinerna på biblioteken. Men att sluta ställa ut finns inte på kartan!
      Sara Granér har i alla fall fått mycket publicitet - om man ska se nåt positivt i det hela.

      Radera
  2. Alltså jag säger bara rent ut FY FAN! Ursäkta svordomen men jag kan inte FATTA det!
    Hoppas sååå att tavlorna kommer tillbaka! Man blir arg, ledsen, chockad och arg igen och sedan ledsen när sådant här händer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du kan tro att det osat svavel om mig också! Jag har många gånger tänkt på hur du måste ha känt dig när dina personuppgifter kapades för ca 7 år sedan. Tyvärr får vi nog aldrig se tavlorna igen. Men om tjuven trott sig kunna omsätta dem i pengar bedrar hen sig. Om hen njuter av dem på egen vägg så må det vara hänt.

      Radera
  3. Stöld är skamlöst, respektlöst och bara fel, fel, fel.
    Må tavlorna bränna händerna på tjuven.
    Den enda glädjen i sammanhanget är att de inte var alltför dyrbara prismässigt och
    att de får oväntad reklam. Man får försöka det goda i det onda, göra det bästa av allt.
    Men nog skulle jag gärna slå knut på karlsloken..
    Känslan av att ha blivit bestulen är hemsk, man blir verkligen illa berörd.
    Fy bubblan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan ursäkta en svältande som stjäl mat eller en fattig unge som inte kan motstå en leksak men där går min gräns. Jag tar gärna hjälp att slå knut på den här tjuven!
      Att jag blev så fysiskt påverkad hade säkert med minnet av plånboksstölden att göra.
      Nu känner jag ju ansvaret inför konstnären också, förstås, även om jag inte på något sätt kan hjälpa det inträffade.

      Radera
  4. Å nej å nej!
    Tänka sig så tokigt. och ändå sker det ju ....
    Vilken situation som uppstått!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hela är väldigt tråkigt men Sara G tycks ha kommit över den värsta chocken och tog inte ner hela utställningen när hon kom till årsmötet och höll sitt föredrag. Föreningens försäkring täcker i alla fall den ekonomiska delen.

      Radera
  5. Dåligt dåligt och obegripligt. Men jag hörde talas om en konstnär som för sökte trösta sig själv med att hans tavlor var i alla fall så attraktiva så att de blev stulna. Klen tröst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. När det för ca 25 år sen stals npgra glasföremål sa den konstnären "Jag vet inte om jag ska bli arg eller smickrad!" Sara Granér uttryckte nåt liknande häromkvällen och hoppades att tjuven skulle uppskatta att ha tavlorna på sin vägg.
      Om nån nu kan njuta av stöldgods.....

      Radera