söndag 24 maj 2015

Lördagstema: Fotografera



Klart att den som just har köpt sig en ny kamera - lördagsdirigenten Karin, nämligen - vill bubbla om fotografering då! 
Om jag inte minns fel gjorde jag det själv häromåret, utan att det var dagens tema, när jag på B&H i New York, den berömda judiska butiken, köpte mig själv en ny liten Canon G15. Den är jag rysligt nöjd med och använder sällan den större Panasonic med betydligt mera zoom jag också har.

Min första kamera, en Agfa, inhandlades för pengar jag tjänade ihop på sommaren när jag var 12 och jobbade hos trädgårdsmästare Wadst. Man fick inte arbeta egentligen innan man var 14 år men det visste inte jag och trädgårdsmästaren struntade uppenbarligen i det. Jag frågade inte om lov hemma heller utan knallade helt enkelt dit och frågade om arbete.  Det blev litet höjda ögonbryn men inget förbud.
De här arbetsplatserna väcker associationer, bl a var min farfars far gruvarbetare i Ekeby.
I många år var det diabilder som gällde, de flesta nu dystert urblekta. Så småningom lärde jag mig framkalla och kopiera och hade i många år mitt eget mörkrum - det som numera är silversmedja.

När så färgbilderna på papper blev "industriella"  och billiga fick det bli sådana.
Digitalkamera ville jag vänta med när jag såg resultatet hos pionjärerna; det var inte alls bra. Suddiga och väldigt dålig färgåtergivning. Först när pixeltalet ökade och den tekniska kvaliteten även hos amatörsortimentet förbättrats blev jag intresserad. 

  Med de fotograferande telefonerna har fotograferandet - och videofilmandet - totalt löpt amok.
Nu fotograferas ALLT varav det mest patetiska är alla matbilder som läggs ut på facebook och Instagram. Somliga delar med sig av frukost, förmiddagskaffe, lunch, eftermiddagsfika, middag, kvällsmat och alla vinglas! Varje dag. Jag har behövt sluta följa vänner som annars "spammade" mitt konto med sin mat. 

Jag funderar ofta på alla sparade bilder. Jag har kartonger med pappersbilder, lådor med bleka dior och flera tusen digitala bilder på en lös hårddisk och brända på CD och DVD. Nån dag, nån gång, kanske jag börjar organisera dem. Kanske. 

En kort promenad i trädgården idag med Canon G15:

Potatisen tittar upp bland vissnande scilla

Undrar om de här sparrisarna tror att de inte syns när de hukar så här. Men om någon dag till med sol så hamnar även de på tallriken.

I växthuset blommar strax "Den blodige slaktaren", favorittomaten.

Jag brukar beklaga att alla tulpanlökar äts upp av de underjordiska hos mig men dessa pyttesmå botaniska sötnosar har klarat sig i snart 40 år!

Kerrian får man hålla på mattan, annars tar den över helt.

Har jag sagt att min trädgård är rätt oorganiserad? Gullvivor, klockhyacinter, myskmadra och diverse ogräs flockas runt fötterna på den vita prydnadsprunusen.
Nästa vecka redovisar vi vår sommarläsning enligt Karins uppmaning. Därefter ägnar vi oss åt den läsningen och håller paus med temat tills i september. Då kan jag tänka mig att komma med rubrikerna så håll litet utkik efter dem i min högerspalt! Där finner man även övriga deltagare och om någon fattas så finns vederbörande säkert hos någon av oss övriga!

14 kommentarer:

  1. Å, en kerria vill jag ha!
    (och en trädgårdsmästare)
    M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kerriaplantor kan jag fixa - det blir värre med trädgårdsmästaren.

      Radera
  2. Fin promenad i den lagom oorganiserade trädgården. Så mycket vackert!

    Misstänker dock ett det ligger lite planering och tankemöda bakom trots allt. För som jag läste i en trädgårdsbok nyligen: "Att börja odla sparris är lite som att ställa sig i bostadskö. Du gör det inte för att du är sugen på sparris, utan för att du inte kan utesluta möjligheten att du om fem, sex är kommer att bli sugen på sparris..."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, både tankemöda och en hel del jord under naglarna har nog förekommit även om vissa växter fattar sina egna beslut.
      Vad beträffar sparris så har du fullkomligt rätt! Jag sådde först och av det blev det tre plantor. De lever men kan ännu inte skördas. När jag insåg att det skulle ta ca en människogeneration innan skörd är möjlig så köpte jag plantor av större slag. De skördar vi av sedan ett par år även om det inte är jättemängder.

      Radera
  3. Håller helt med dig om alla ointressanta matbilder. Är det så många eftersom folk jämt bantar tror du? Jag vet att varje gång jag försöker gå ner i vikt (=svälta) blir jag otroligt intresserad av mat och recept. Eller är det det för många det största intresset av alla? Den blogg som ligger absolut etta på Besökstoppen av hundratals bloggar heter Kryddburken och har flera tusen besökare varje dag. Och på fyran (som jag aldrig ser på men läser om i tidningen) är det matprogram varje dag - ibland två efter varandra på bästa sändningstid.
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Matprogram tittar jag aldrig på längre. Tina Nordström var trevlig i Svt en gång i tiden men sen har jag inte hittat nåt som intresserar mig. Men hon lärde ut hur man fileear en apelsin så det kan jag!

      Radera
  4. Du verkar ha en underbar trädgård! Angående de där med att ha en massa bilder på externa hårddiskar, på cd-skivor och usb-minnen.... ja, jag ska också sortera någon gång... kanske :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Somliga gillar min trädgård, andra tycker den är ovårdad! Själv uppskattar rumskänslan mycket.

      Radera
  5. Jag säger som Anki ovan, vilken underbar trädgård du verkar ha! Den där kerrian har jag åtminstone två plättar den kunde få ta över helt! När du berättade om din Agfa tror jag att en sådan fanns även i mitt hem, inte säkert att det var min första. Kan ha varit brorsans. Skrovlig yta och blank knapp minns jag. Antagligen fick jag inte röra den. Det är därför mina händer vet hur den känns. Roligt att du är så nöjd med din kamera :-) Ha en bra vecka!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack detsamma, Anna!
      Kerria kan du säkert hitta på närmaste plantskola. Annars kan du komma hit och hämta, jag måste hålla efter den så det blir alltid rötter över.

      Radera
  6. Sköna bilder från din trädgård där olgakatt går omkring och spinner om hon inte fotar. Barnarbetet ja, själv var jag 15 då jag efter PRAO fick jobba i affären på lördagar samt på lovet. Söndagar jobbade jag på "Hotellet". På så vis kom pengar till skolböcker och fickpeng in. Tillbakablickarna om fotografering och fram till idag, så mycket det förandrats. Diabilder hade jag till hjälp då jag en kort tid var engagerad i Hem och Skola och använde de på samlingar kring skol- och ungdomsproblem. Lånat apparat förståss. Tror min mormor hade en Agfa. Ser fram emot dina rubriker i september då!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var du 15 så var ditt barnarbete i alla fall lagligt i motsats till mitt.
      Nog njuter jag av min trädgård; älskar att påta runt i den.

      Radera
  7. Underbart med trädgårdar. Jag är av den uppfattningen att trädgårdar ska "leva" och med leva menar jag att det ska vara lite vildvuxet och lite huller om buller. Det är vackert i mina ögon :)
    Tycker du har fotat fina bilder av dina växter och blommor i din fina trädgård.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Litet "vild" tycker jag också att en trädgård ska vara, i alla fall min! Tack för beröm!

      Radera