måndag 20 juli 2015

Jodå, jag lever!


Ibland gör livet en tankepaus. Det kan knappast komma oväntat att en 95-årig människa slutar sitt liv men det betyder att nu när min mor är borta är en epok definitivt över. För min del också att jag nu är äldst i familjen. 

Allt har flutit på med det praktiska utan mankemang och vi tre systrar är alla tacksamma för de dryga tre år vår mor bodde på ett utmärkt äldreboende med fantastisk personal. Det finns änglar och eldsjälar!
Vi blev inte ens utsjasade från rummet efter bara några få dagar som vi blev i en annan kommun när min svärmor gick bort för ca 10 år sedan.  Då stod vi 4 heltidsarbetande närstående som alla bodde på många mils avstånd och ett äldreboende som inte hade någon rutin där vi skulle kunna betala för städning av rummet och rengöring av hjälpmedlen som toastol och rullstol. Hur vi akut hittade en vänlig själ i byn som kunde hjälpa oss minns jag nu inte.  Samma historia har jag hört från andra.

Den här gången fick vi gott om tid och när vi efter ett par dagar kom för att hämta möbler och tillhörigheter var alla hjälpmedel redan omhändertagna.

Sommarvädret lät vänta på sig detta år men emellanåt har det varit värme, några dagar hade vi +35; litet för bra i min smak. Det växer och frodas i fukten men även om blomstren inte riktigt håller de vanliga tiderna så blommar det som besatt. Det är dags att härja omkring med häcksaxen och en dag kom arboristen Embla (nom de guerre) och fällde och beskar. Hagtornsträdet blommade som en snödriva för några veckor sedan och det var några varma dagar just då så det sjöng av tusentals bin. Hoppas det blev ett honungsbidrag! Nu är det fällt men det finns fröplantor som ska vårdas.

Här har varit fint besök från Stockholm av vännen Karin Englund som rapporterat om både Skarhults och Malmö Museums utställningar. 

Ett sommarkort på Skånetrafiken för dryga 600 kr har inhandlats och används flitigt med bl a resor till Malmö. Litet reashopping men mest utställningen UTVALT på Form Design Centrum har lockat. Flera av de utvalda konstnärerna/hantverkarna var bekanta men jag saknade flera som jag vet hade lämnat bidrag men inte blev utvalda. Allt hade klass men inte allt var i min smak - precis som det ska vara.
Åsa Canbäcks skånska lejon

Jonas Rooths ljuskrona med skånsk design

Utanför Residenset vid Stortorget stod en lång rad polisbussar och det vimlade av poliser när jag passerade vid 15-tiden och jag undrade förstås vad som stod på. I Sydsvenska kom senare förklaringen. Pegida skulle ha antiislam-möte på kvällen. 10 st kom. 1000 motdemonstranter kom också.  Den ökände sk konstnären Dan Park var där och höll upp en banderoll som föranlett polisen att upprätta anmälan om hets mot folkgrupp enligt Eva-Gun Westford, polisens talesperson.


Att denna kvinna, Eva-Gun Westford, kan prata visade hon på Hovdalas berättarafton för några veckor sedan. I dryga timmen höll hon värmen uppe i den kyliga kvällen med humorkryddade berättelser från sin barndom i Borrby på Österlen och karriären inom poliskåren. Det har inte varit någon dans på rosor för de kvinnor som fått bana väg inom machokulturen för dem som kommit in på senare år. 
Jag skulle tro att det kan vara mindre skojigt att höra henne mera mellan skål och vägg om de vedermödor hon mött. Men nu skulle det ju vara litet underhållande och den 300-hövdade publiken var nöjd. 

10 kommentarer:

  1. Beklagar att din mamma gått bort. Livet blir aldrig riktigt detsamma vilket jag ju själv varit med om.
    Vad fint att det praktiska flutit på. Sådant är också viktigt när livet förändras.
    Det låter varmt i Sverige med +35 men jag minns en sommar när vi hade drygt +30 under ca 3 veckor varenda dag.
    Vad bra att du har ett kort hos Skånetrafiken så att du kan åka kors och tvärs.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack och lov var det bara ett par dagar med tropisk värme. Jag trivs bättre med det svalare vädret som varit sen dess. När jag farit runt ett tag i Sverige har jag mest haft hyfsat bra väder. I morgon utlovas dock busväder här i söder.
      Nog känns det egendomligt att vara "föräldralös" men så är ju livets gång.

      Radera
  2. Det är mycket som förändras, trots allt, hur förberedd man än är och hur mycket den som dör än har levt färdigt. Men om det praktiska runtomkring fungerar bra (och inte förvärrar) får man vara tacksam. En välfungerande vård är verkligen något att glädjas åt, för föräldrarna när de är gamla och för en själv, när det behövs...

    Underbar ljuskrona och jättefint skånelejon!

    Hoppas du landat igen efter dina resor i olika landsändar och att din trädgård inte blivit massmördad av sniglarna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har just landat efter en fin tur i vackra landsdelar och värdefulla möten med en hel hop fantastiska människor! Det bar bara Ålandstripp som saknades.....
      Efter mors bortgång är nog tacksamhet den största känslan, tacksamhet för väldigt många saker i hennes och mitt liv.

      Radera
  3. Som en präst brukade säga om en mamma eller pappa på en begravning: " Man saknar alltid någon som alltid funnits i ens liv..." Även om döden inte kommer som en överraskning efter ett lång liv.
    Skönt att det praktiska ordnades sig så bra.
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så skönt när det praktiska fungerar så att man kan koncentrera sig på det som känns mest betydelsefullt. Begravningen kändes väldigt bra, enkel och högtidligt med en floskelfri präst. Entrepenörens representant visade sig dessutom vara en bekant från "förr", en sjukhusvaktmästare som sadlat om. En trevlig man som jag uppskattade att träffa igen.

      Radera
  4. Beklagar din mors bortgång. Som Musikants skriver, en som alltid funnits där. Min mor gick bort alldeles för ung och henne kan jag ibland sakna så det gör ont.

    Den där ljuskronan blev jag förälskad i! Vilket konstverk!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Taina! Min far dog också alldeles för tidigt, det traumat går inte över. Då känns det mycket mera OK att mor gick bort 95 år gammal. Hon har gjort sitt, det förunnades inte din mor och min far.

      Ja, UYVALT-utställningen har många godbitar! Jonas Rooths glas blir man alltid glad av.

      Radera
  5. En omtanke i din sorg! Föräldralös och äldst i släkten, ja så livet förflyttar oss från och till. Min äldsta i släkten på fars sida kom vid 25 år. Mors vid 53 år.
    Glad du är tillbaka och tack för härliga bilder o annat upplysanade. Den ljuskronan är så absolut i min smak!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Tove!
      Om det går "rätt till " så är det ju så här livet är för oss alla, förr eller senare.
      Glaskonst är över huvud taget fascinerande och jag är väldigt orolig över Sveriges allt mindre "glasrike'" där så mycket kunskap och skicklighet försvinner. Särskilt ledsen är jag över nedläggningen av Åfors glashytta där Bertil Valliens båtar göts.

      Radera