Lördagstema: Kultur

Nu är hösten igång och med den våra lördagsfunderingar. Om jag skulle ha svårt att få ur mig något så får jag skylla mig själv för det är jag som hittat på rubrikerna i september.

När folk undrar vad i all sin dar jag lyckas sysselsätta mig med som pensionär brukar jag svara att jag odlar min själ och min trädgård, dvs jag idkar kultur i både andlig och fysisk bemärkelse. Ordet kultur betyder ju ursprungligen odling.
Hela trädgården är full av olika växtkulturer där jag försöker bringa ordning enligt egna filosofier; inte för många räta vinklar och raka linjer utan mera huller om buller och litet rufsigt. Trots det räknas även min trädgård in i kulturlandskapet till skillnad från naturen.

Fast när vi anser oss vara ute i naturen är det nog ändå oftast så att människan gjort ett kulturellt avtryck i alla fall genom att ha skördat, avverkat, flyttat om i sten- och jordlager i sekler, odlat och övergivit, bränt och inplanterat främmande djur och växter. Vi är omgivna och invaderade av bakteriekulturer, somliga snälla i ett samliv av ömsesidig nytta, andra riktigt elaka som inväntar rätt tillfälle att slå oss med sjukdom och död.

På tidningarnas alltmer krympande kultursidor läser vi om populärkultur, finkultur, snobbkultur och vulgärkultur. Konst och konsthantverk, musik, litteratur, teater, föreningsliv, underhållning och olika typer av mer eller mindre originella sysselsättningar räknas alla som kultur.


Ett begrepp som diskuterades mycket i vintras var kulturmannen. Det som är bra med det är att jag fick ett namn på en typ av män i offentligheten jag får kräkreflexer av att se och höra. F ö säger jag bara Heja Ebba!

Samhället anser att kultur är viktigt för människan och skattepengar bidrar därför till sådana kulturyttringar som för tillfället betraktas som bra för oss och vi har en kulturminister. Vissa kulturdelar klarar sig ekonomiskt bra på egen hand genom att de kommersiellt får många att själv köpa den kultur de önskar. Men stora delar har inte en chans att bekosta sin existens och då krävs sponsring på något sätt, skattevägen eller genom reklam, t ex.
En fd kulturminister tyckte för några år sedan att större delar av kulturen  skulle "klara sig själv" ekonomiskt och glömde då tydligen bort att t ex konst och seriös musik historiskt aldrig ens skulle existerat utan mecenater i form av rika människor, kungar eller kyrkor och kloster. Inte heller idag räcker t ex biljettpriset på teater, museer och konserter för att täcka verksamhetens kostnad. I vårt land har vi fattat demokratiskt beslut att stödja en mängd kulturformer, i vissa länder får man lita till donationer, företag och gåvor för att t ex hålla museer och teatrar i gång.

Kultur är ibland livsfarlig. Allt för många exempel finns på hur diktaturer bestämmer vilken konst och litteratur som finnas, det misshagliga bränns och dess utövare straffas och förföljs.

En oändlig mängd kulturell verksamhets drivs ideellt av människor som älskar just ett visst kulturellt uttryck. Ett exempel är det synnerligen stora antalet konstföreningarna men många andra varianter finns. Ett blygsamt kommunalt bidrag och en grupp entusiaster uträttar underverk i hela vårt land.
Nästa utställare i vår lokala konstförening i Tyringe är träkonstnären Marita Olsson från Värmland. Hon hörde själv av sig efter att ha läst i tidskriften Konstperspektiv att vi är en aktiv förening med många intressanta utställare. Vi tänkte att hon inte fattat hur långt hon hade hit men det hade hon visst det och ville gärna komma. Bilden visar ett av hennes fantasifulla skåp.

Bildningsförbund, syjuntor, stickkafeer, vävstugor, fotoklubbar, variationerna är oändliga, och alla sysslar de med kultur.

Mina egna kulturaktiviteter denna sommar har varit synnerligen många, allt från utställningar, bokläsning, föredrag och operaföreställningar. När det gäller opera kan jag nog kallas nörd och jag är väldigt glad i de olika typerna av sommaroperor som förekommer över hela landet. Inte minst lockar de människor som annars inte skulle komma till operahusen. Jag har sett Skånska Operans Carmen, Operafabrikens La Gioconda, Vattnäs Konsertladas Silverfågeln och Höörs Sommaropera om Carl Nielsen. Malmöfestivalen bjöd på gratis helaftonsföreställning på Stora scenen på Stortorget av Eugen Onegin i konsertant framförande inför en jättepublik som satt på marken på konstgräs.
Hösten lovar gott med redan bokade biljetter till flera stycken föreställningar förutom utbudet Live på Bio från Metropolitan.

 Av utställningar har jag bl a sett Karin Ferners i Leksand, en broderiutställning i Falun, Wanås, Verket i Avesta, Ad Reinhardt på Malmö Konsthall, Birgit Nilssons Museum i Båstad, Välkommen till Sverige på Malmöhus Slott, Kvinnorna och barnen på Skarhult, Siljansfors Skogsmuseum i Mora, Munkfors Bruksmuseum, Erlandergården, Lars Lerins Sandgrund i Karlstad och nu senast Louisianas enorma Afrikautställning.
Ett av de verk som gjort stort intryck är Prayer Malmö på Wanås som jag besökt flera gånger i sommar. Ett stort antal samfund från kristna, muslimska och judiska till asatroende har läst in något som kan lyssnas till i ett antal högtalare monterade på en röd matta där man kan krypa runt och urskilja dem en och en från sorlet i hela salen.

Senast idag, lördag, har jag besökt fyra skånegårdar som idkar EKO-kultur och sett grönsaksodlingar, lyckliga grisar och gårdsmejeri.

Nästa vecka ska vi ägna oss något naturligt.