Veckans rubrik: Katten på bordet

 Katten på bordet är vad Pettaskarin har i tankarna denna veckan. Hos oss är det så i vardagen alla veckor!
Efter att ha haft katter i snart 40 år kan jag konstatera att det är katterna som fostrar oss, inte vi dem. Ett tag i början trodde vi att man kunde lära dem att inte hoppa upp på bord och köksbänk. Jodå, man kan lära dem att de inte FÅR hoppa upp - men de struntar demonstrativt i förbudet. Liksom i alla andra förbud. Katter gör som det faller dem in.

Så när det är väldigt olämpligt att ha älsklingarna på bord eller bänk - för att inte tala om spisen - så stänger vi köksdörren, helt enkelt. Man lär sig så småningom, nämligen.

En söndagsfrukost med gäster kom Kropotkin (frid över hans minne) farande som en raket rakt upp på bordet, trampade i smöret och fortsatte ner på andra sidan och ruskade av tassen så att smöret flög på tapeten. Fläcken syns ännu. Vi lärde oss uppenbarligen inte tillräckligt av detta så en annan gång for han längs med den sjuarmade ljusstaken på julbordet och svedde av sig en del päls, DÅ lärde vi oss att stänga dörren och att ALDRIG ha levande ljus med katt närvarande.

Vill vi äta i fred får vi stänga dörren men ofta bryr vi oss inte när vi är ensamma. Den ena katten av de två vi har skulle aldrig få för sig att äta människomat men spatserar gärna runt tallriken, den andra är egentligen bara intresserad av kött även om det jag äter kan få henne att vilja smaka även annat. Majskolv vill hon gärna dela med mig och salladsblad kan också reta hennes aptit. Kött får jag bevaka ordentligt, en gång snodde hon en hel kotlett från min tallrik och försökte rymma med den. 

Bordet i uterummet som ofta är solbelyst är en favoritplats att ligga utsträckt på, däremot brukar ingen ligga och sova på köksbordet. Men när Olga för snart ett år sedan var allvarligt sjuk valde hon att lägga sig mitt på köksbordet. Vi fann för gott att ordna en ordentligt säng åt henne där och hur eländig hon än var tog hon sig via en stol upp och ner från bordet och låg där mesta tiden. Den dag hon klev ner och åter intog den mycket bekvämare platsen i soffan förstod vi att hon var på väg att bli frisk!

Vi har insett att vi inte skulle dugt som adoptivföräldrar i sociala myndigheters ögon! I tidningen kunde man för en tid sedan läsa om paret som inte fick klartecken att adoptera efter socialfolkets hembesök bl a för att de två katterna hoppade upp på bordet under besöket. Det ansågs för snuskigt!

Olga i solen på bordet i uterummet.

En mycket älskad värmländsk katt och hans matte.

Sonja beskådar resultatet av ett alltför djärvt hopp.

Kepsen är MIN, bara så du vet!

I Laos gillar man katter och att den här sover på disken i mataffären är bara naturligt.

Olga i sin ungdoms dagar.

Rubrikerna för oktober hittar du i högerspalten liksom namnen på oss som anmält deltagande i Veckans rubrik. hojta till om du vill vara med!
En skön helg tillönskas alla läsare!