fredag 13 oktober 2017

Veckans rubrik: Klippdockor

Å, en av min barndoms stora fröjder, det var klippdockorna. Tillsammans med ”styckena” - som vi skåningar kallade bokmärkena eller glansbilderna - så var klippdockorna kära samlarobjekt. Hade man bara en klippdocka i lagom styv kartong så kunde man i vanligt papper klippa ut egna kreationer och i fantasin låta dockan delta i alla slags äventyr och festligheter. Stycken bytte man med väninnor men klippdockorna var ens alldeles egna och jag brukade leka ensam med dem. Vackra flickor som man kunde klä i flotta balklänningar och spädbarn som fick gulliga sparkdräkter var favoriter.

Jag gissar att klippdockorna blev omoderna ungefär vid Barbiedockornas intåg på arenan. Jag såg dem först i USA 1962 och tyckte de var gräsliga men har ju förstått att småflickor blev alldeles förförda. Klippdockorna var ett billigt nöje, ingen kunde skära guld med täljknivar på dem och reklamens makt är oerhörd. 

Jag säger inte alls att barn ska nöja sig med kottar och klippdockor men ibland går det för långt med leksaker - och andra prylar - en masse. Max Gustafsons satirteckning tycks mig inte särskilt överdriven.


En fin klippdocka hittade jag på nätet. Det står inte vem som gjort den men det borde vara Ingrid Vang Nyman som ju illustrerade Pippi. Om nu inte någon bara snott barnansiktena och sen gjort kläderna.





11 kommentarer:

  1. Alla mina kompisar samlade på bokmärken med spädbarn - jag kunde aldrig förstå varför - jag var nog mest road av "jämnåriga pappersdockor (och inga pojkar tack!). Perfekt sysselsättning regniga dagar. Annars var det min dröm att få en ångmaskin, fast jag har ingen aning om vad jag skulle ha gjort med den, så det var kanske lika bra att jag aldrig fick en.
    Tänkte skriva ett pappersdockeinlägg när jag hittade min portfölj med några av de gamla pappersdockorna, för några år sedan - men insåg att återseendets glädje inte var delbart.
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. ångmaskinen matade man med metatabletter och vatten och så pyste det och rök så trevligt!
      Mina stycken (bokmärkena) innehöll inte särskilt många spädbarn vad jag minns. Mera blommor och änglar. Inget finns kvar av varken klippdockor eller stycken vilket jag inte sörjer alls.

      Radera
  2. Välkomponerat om klippdockor, barndomsminnen med rolig lek!
    ja, vi har på tok för mycket leksaker åt barnen nu för tiden.
    Trevlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, de barn jag uppvaktar får prenumeration på Bamse, böcker eller presentkort på böcker. Jag blir bara beklämd av att se allt överflöd av leksaker.

      Radera
  3. Satirteckningen är tyvärr rätt nära sanningen för att inte säga sann. Stackars barn säger jag....
    Ångmaskin fick mina barn och nu har barnbarnen den och givetvis så ska vi köra ångmaskin så fort vi träffas. Roligt bara värre är det och ung som gammal måste vara med.
    Jag förstår väl att du älskade pappersdockor och att göra kläder åt dem. Du tycker ju om vackra kläder med design som verkligen passar dig.
    Jag har ingenting jag heller. Om det har funnits något så har det gått vidare till någon som känt för att den behöver det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En farmor jag känner berättade att det roligaste ett av barnbarnen visste var när hen fick sortera farmors grytlappar. Bättre än alla leksaker.

      Radera
  4. Ja vart tog klippdockorna vägen? Favoritsysselsättning för länge sedan. Men nu när jag försöker lansera idén bland barnbarnen blir det måttlig succé. Även i relativt Barbie-fria miljöer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Idag är det paddor och telefoner barnen leker med - om de själva får välja. Jag har sett 2-åringar som är fena på att klicka men inte skulle kunna hantera en sax. Frågan är om de någonsin lär sig det före yrkesutbildning till frisör, t ex.

      Radera
  5. Nu lekte ju jag aldrig med vare sig klippdockor eller vanliga dockor ... jag var hellre ute och lekte med pojkarna. Satirteckningen är verkligen träffande - barnen har alltför mycket prylar idag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dagtid var jag också ute och lekte med pojkar, en period fr a en som hette Nisse. Mor frågade vad det var som lockade med Nisse. ”Han har en så söt hund” bekände jag. Nisse själv var inget vidare och särskilt inte hans far som nog söp fast jag inte riktigt fattade det.
      Men hemma på kvällen kunde det vara klippdockdags. Och flera klippdockor hade hund.....

      Radera
  6. Hej, tack för nya fräscha rubriker att hugga tänderna i! Dig har jag helt missat, förmodligen för att du inte fanns på den lista jag plockade med mig från Anki. Så trevligt att du deltar och så roligt att få en ny röst att följa. Läser vidare...

    SvaraRadera