Manhattan på 8 dagar

Några dagar efter att jag kommit hem från New York känns det dags att summera resan och jag gör det med en bildkavalkad. Viktigast är så klart umgänget med Saltisfamiljen och mina nyare vänner på 22:a våningen; det är ju därför jag åker över huvud taget. Men Manhattan är ju ett Mecka för en kulturtant som jag, dessutom. Häng med, den som vill! Vissa bilder är en upprepning från de inlägg jag gjorde medan jag var i New York och som kom i helt konstig ordning då. Mycket finns också på Saltis blogg.

Min hyresvärdinna K och jag tillbringade några timmar på MoMa där jag passade på att återse Matisses Ryggen i trädgården. K var riktigt duktig att inta den rätta posen. Matisse arbetade med verket i många år och det finns många skisser av vilka en del visades på Louisiana för några år sedan.

K och jag åt en god lunch på MoMas café på plan 5 med fin utsikt över trädgården.

Jag fick en nostalgisk upplevelse: en Root Beer float - något jag inte intagit sen tonåren i Kalifornien. Jo, det VAR fortfarande gott...

Sen promenerade vi i Riverside Park längs Manhattans västra sida utmed Hudsonfloden där det pågår konstprojekt. De här något magra figurerna kallas River Gazers.

Vid ett gathörn stod två stora hibiscusträd alldeles översållade med vita blommor!

Den judiska mat- och bosättningsaffären Zabars på West Side var ett eldorado för ostälskare och jag kunde hemföra en god Havarti till East Side. Den försvann som en avlöning till kvällsmaten!

Morgonen därpå var det molningt när jag knallade genom Central Park till Metropolitan Museum of Art

Numera är det t o m rökförbud i hela parken!

Konstverket på museets tak i år var inte så roligt, tyckte jag, men utsikten är alltid magnifik.

Med metron tog jag mig söderut för att se hur långt bygget kommit vid Ground Zero. Det mesta är fortfarande en stor byggarbetsplats och för att se det nyinvigda minnesmärket måste man ha biljett och stå i långa köer vilket jag avstod ifrån.

Under min promenad hamnade jag i denna park med demonstranter som slagit läger. En fråga till en polis gav mig upplysningen att de protesterade mot Wall Street vilket vi får höra allt mera om fortfarande och ser på TV hur det växer.

I juni var jag på vernissage av utställningen Dubuffet som arkitekt på Skissernas Museum i Lund och skrev om det på bloggen då. Då bestämde jag mig för att ta mig till Chase Manhattan Plaza och se "De fyra träden" vilket jag således gjorde denna dag. Bilden av mig togs av en kinesisk dam i ett sällskap på fyra som hade ramlat på verket under sin sightseeingpromenad och inte visste vad det var men blivit intresserade. Så vi hjälpte varandra att fotografera och pratade en stund.

De permanenta utställningarna på Museum of the City of New York var stängda för reparation men flera tillfälliga var intressanta, bla en omfattande fotoutställning om de två tornen. Tyvärr fick man inte fotografera. Det fick man inte heller på den utställning som handlade om arkitekten Kevin Roche men man kan läsa om båda via länkarna.

Apple Store på 5th Avenue var gömd bakom byggskärmar och man fick ta sig in via huset bakom och genom långa källarkorridorer där det stod kostymklädda gentlemän och lotsade vidare hela vägen. Jag kunde inhandla adapter för kameran till paddan som jag inte haft tidigare. Nån iPad2 blev det inte även om det vore frestande men nån måtta får det vara. Det är ca en tusenlapp billigare att köpa den i NY. Hoppas ju på en resa även 2012 och då har kanske ytterligare en ny generation kommit ut...

Saltis och jag hämtade en leksugen Ella på dagis som gärna demonstrerade vad allt man kan göra på lekplatsen.

Den nattliga utsikten från 22:a våningen mot Queensborough bridge tröttnar man inte på under en vecka.

Kombinationen gammalt och nytt i gatubilden är väldigt spännande.

Vill man ha bord och stol av Dubuffet kan man skaffa det på detta galleri som nog har en ganska välbärgad kundkrets.

Även på dagen är utsikten speciell.

Så var det dags för Guggenheim och Kandinsky och Hans Peter Feldmann; fotografering naturligtvis inte tillåtet.

En promenad längs The Reservoir i Central Park når man tvärsöver gatan (5th Avenue)  från Guggenheim.

Dutescos Galleri i Soho blir ett måste vid varje nytt besök i NY.

Här köpte jag min lunch och kunde ta brickan med ut och sitta på en bänk på trottoaren och se på livet runt omkring medan jag åt.

Närmaste matbutik har Saltisfamiljen i brofundamentet några kvarter bort.

Tazo poserar på köksbänken...

..medan Lipton övervakar det mesta.

Lördag morgon tog vi spårvagnen/linbanan (The tram) till Roosevelt Island, den smala ön i East River.

Under den ca 7 minuter långa färden kan man studera Queensborough Bridge på nära håll. Är det fler än jag som minns barndomens Meccano?

Ella och Saltis.

Här befinner man sig plötsligt i en småstad.

Allt är inte jättemysigt men nog för detta tanken till Sydskåne, eller?

På lekplatsen skajpade vi med njesen och Ella kunde gå runt med pappas iPhone och visa faster hur det såg ut.

Sen tog vi linbanan hem igen lagom för att hinna inomhus innan regnet bröt ut.

Mina hyresvärdar K och L hjälpte en släkting att flytta och hittade då en kartong med "cat stuff" och då det inte lämgre fanns katt i det hemmet tog de med sig kartongen hem där katten PJ genast läste vad den skulle innehålla. Och intog den permanent.

Den soliga söndagen tillbringade vi med utforskning av High Line Park som Saltis skrivit massor om. På vägen träffade vi på roliga figurer av Tom Otterman.

En Apple Store på vägen måste ju besökas. Här är Saltis och Ella på väg nerför den magnifika spiraltrappan.

Skojigt skyltfönster.

Bästa utsiktsposition uppe på High Line Park.

Järnvägsspåren bevaras och dyker upp i olika omgivningar.

Glaskonstverket "The River Flows Both Ways" förklaras nedan. Vad den här överbyggnaden använts till fattade jag aldrig men den passade utmärkt för konstverket.

Man kan inte påstå att vattnet i Hudsonfloden är blått men den blev väldigt flott i den här versionen!

Ibland är parken smal, ibland öppnar den upp sig till en bredare plats. Sedan jag besökte den första etappen för två år sedan har det tillkommit ett par möjligheter till en glass eller en kopp kaffe men övrig kommersialisering är helt bannlyst.

Omgivningarna skiftar.

Eller hur?

Soldyrkare.

Vissa hus har fått promenerande parkbesökare precis utanför sina fönster.

Räls skymtar i växtligheten.

Vad Mandela gör här vet jag inte.

Om man inte skymtade skyskraporna till höger kunde man känna sig förflyttad till Grekland här.

När vi nått den norra gränsen av den hittills utbyggda parken var vi hungriga och trötta i fötterna och satte oss vid The Highliner och åt lunch. Vad Monte Christo hade med med min maffiga macka att göra vet jag inte men mätt blev jag!

Med Ella i släptåg utnyttjas alla lekplatser för att rasta av springet i benen.

Det pågick ett födelsedagskalas på lekplatsen. Smart om man är trångbodd som många är här.

Det är inte ovanligt med cyklister på Manhattan som far fram med dödsförakt. Cykelbanor har jag dock inte sett förut.

Denna bild tillägnas Annika i Reston!

Turister som sticker ut genom sin klädsel.

I detta magnifika hus på 70th Street/5th Avenue huserar Judiska Museet som är väl värt flera besök - på ett besök hinner man bara en bråkdel.

Tazo visar tydligt vad man behöver efter en veckas ivriga aktiviteter på Manhattan - VILA!

Men sista kvällen var det så dags för Anna Bolena av Donizetti på MetOperan tillsammans med nevön. Vi var väldigt nöjda efteråt båda två. Och om bara några dagar ska jag få se och höra allt en gång till i närbild när kommande lördags matinéföreställnings sänds i HD på en massa biografer i 40 länder, däribland en nära mig.

Fredagstema: Stenar

HeLena bestämmer takten i oktober och det första utmaningen är STENAR. Stenar kan jag tänka mig i många former. De första jag ser framför mig är rundslipade strandstenar. Sen far tankarna till ädelstenar, kullerstenar, sten i skon, kaststen när man hoppar hage, gravsten, minnessten, tegelsten, gallsten, njursten och många andra typer av stenar. Demostenes la kiselstenar i munnen för att lära sig tala bra; det måtte ha varit effektivt för han blev berömd som orator.

De trevligaste stenarna är kanske ädelstenarna som fascinerat mänskligheten i alla tider. Av alla ädelstenar anses diamanter finast. Diamanter slipas i alla de varianter och de vackra glittrande stenarna kan göra folk galna av habegär.
Den största diamant man hittat hittills är Cullinanstenen som hittades 1905 i Sydafrika. Den vägde över 600 g och kom att delas och slipas i 9 stora, fina  stenar förutom ett hundratal små. Cullinan I och Koo-i Noor som kommer från Indien hör båda till de brittiska kronjuvelerna idag.

Cullinan I

Koo-i-Noor sitter på kronan

Hopediamanten är blå och har sitt ursprung i Indien och myten säger att den bringar olycka men det lär inte finnas några belägg för denna vidskepelse. Den  har sålts och köpts flera gånger under 1900-talet för olika pris, alltid många tusen dollar.

Hopediamanten är blå, monterad med färglösa diamanter runt om

Jag är väldigt tacksam att inte äga några väldigt värdefulla diamanter att vara orolig för, men som naturliga stenar av rent kol hoppressat för några miljarder år sedan är de synnerligen fascinerande.

Jag är ändå förtjust i vissa ädelstenar men då av litet mindre penningvärde än diamanter. Förr talade man om halvädelstenar som topaser och olika agater, numera anses alla ädla.  Jag tycker bäst om slätslipade, sk cabochonslipade stenar, gärna med "skräp" i, det blir mera intressant. Boulderopaler, dvs opaler där man ofta låter en del av den omgivande järnhaltiga bergarten bli kvar så att man liksom kikar in på det vackra färgspelet inuti påminner mig om barndomens Blå Tåget på nåt tivoli där man åkte i mörkret och plötsligt kom i glittrande ljus med skarpa färger. Just en mycket liten sådan har jag i en ring.

Så här flott är inte min sten men jag är glad för den i alla fall

Alla bilder är från internet - förstås!

En trevlig helg tillönskas alla fredagstemabloggare och alla andra med!

Cat stuff

Katten PJ i sin favoritlåda på 22:a våningen. Bilden går att klicka större.
(Detta är dessutom test av appen bloggpress à 22 kr.)

Upp i luften - och ner igen

Det blev en synnerligen blöt kväll efter ett väldigt roligt biobesök i går. Min kofta är fortfarande fuktig trots att jag hade paraply. Som man kan läsa mer om hos Saltis gjorde vi oss en glad kväll tillsammans med Woody Allens film Midnight in Paris efter en god middag på ett ställe som annonserade att de serverade American Comfort Food.
Vi rekommenderar båda filmen och jag tycker man ska komma oförberedd på historien vilket vi ju gjorde. Överraskningsmomentet lägger till en extra krydda, nämligen.

Tidigare på fredagen hade jag besökt både Guggenheim och The Frick Collection. Guggenheim har en hel del avdelningar stängda för omändringar men det finns gott om utställningar att se ändå. Jag ägnade mig bl a åt Kandinsky och en kronologiutställning av museets verk. Dessutom ställer Hans Peter Feldman ut sitt Hugo Boss-pris från 2010, dvs 100 000 i endollarsedlar uppnålade på väggar och pelare i en jättesal. En vakt stod mitt i salen och ropade "no photography, no samples!"
När jag frågade om han var säker på att det verkligen var rätt antal sa han att man räknade dem varje kväll.....

Frick Collection är fantastisk i sitt slag. Konstsamlingen är ovärderlig och innefattar allt från Vermeer, Holbein och Rembrandt till Renoir. Men när jag går runt i det vackra huset, en gång herr Fricks palatsliknande bostad på 5th Ave, undrar jag på vems benknotor och tårar allt vilar. Mycket riktigt var Frick ansedd som en ful fisk i kol- och stålindustrin och under lång tid " Amerikas mest hatade man". Läs gärna om honom på Wikipedia.

Jag tog mig också till Soho, till Dutesco Art med de vackra fotografierna av de vilda hästarna på Sable Island. Roberto Dutesco har gjort flera nya resor dit och det fanns nya underbara bilder. Den här gången fanns ingen som hindrade mig att fotografera; för att få svar på en del frågor jag hade fick jag gå in på kontoret och nästan dra ut damen som satt där. Så jag tog bilder, haha!

Väderutsikterna i dag, lördag, var litet tveksamma med regn lovat från kl 17. Vi, dvs Saltisfamiljen och jag, gav oss ut strax före 12 och åkte linbanan till Roosevelt Island, promenerade, lekte på lekplatsen och fikade vid flodkanten. När Ella ville "gå hem" så åkte vi upp och ner i luften en gång till; det tar ca 7 minuter och knallade hem för vätskebyte. Strax därefter bröt ovädret ut och det vräkte ner - precis som i går kväll. Nu, ett par timmar senare tycks det ha bedarrat igen men vi var glada att vi hunnit inomhus.

Nu kör vi igång bildsviten! Tyvärr kan jag inte få den ordning jag vill men var så goda ändå!