Galleri Fredag: Det gör mig glad...

.. att ännu en gång befinna mig i New York City hos min kära Saltisfamilj.
.. att få traska omkring på Manhattan och känna pulsen i staden som aldrig sover
.. att Saltis otäcka virus som gett henne så vidrigt ont i munnen trots allt förefaller ha kulminerat så att hon kunnat äta litet soppa och chokladpudding
.. att igår ha tillbringat en dag med L, väninna på 22:a våningen och bl a åkt i den fulaste tunnelbanan jag vet - den här i NY - men som har uppiggande konst litet här och där:

Lördagstema:Tid

Karin på Åland är chef över lördagstemat denna månaden och idag gäller TID.
För egen del kan jag just nu säga att en hel vecka bara försvann då jag hade tänkt ha TID att göra en hel massa måsten. Detta konstaterat vill jag lämna ordet till en verklig specialist på TID, nämligen Bodil Jönsson. Med sina böcker om TID och hur vi förändrar vårt förhållande till den ger hon många aha-upplevelser. Läs intervjun med henne i DN för några år sedan!

Lördagstematörerna finns i spalten till höger. Alla önskas en skön helg!

Galleri Fredag: Kväll.

Desiree i Stockholm håller i galleriet i oktober och idag är ämnet Kväll. Jag väljer att gå ut en sväng i mörkret och se hur ljust och varmt det ser ut där inne där människorna  avslutar dagen och snart kommer att släcka lamporna.

Det är inte utan att man kommer att tänka på Den lilla flickan med svavelstickorna....

Deltagarna i fredagsgalleriet hittar du i spalten till höger!

Det är mycket som tar slut nu...

.. och ett kattliv gjorde det för ett par dagar sedan.

Den gula honan Sissa - hon som så mirakulöst överlevde med sprucken livmoder förra sommaren och födde upp sex fina ungar - blev överkörd. Den som körde på henne stannade inte för att se efter hur det gick, men en efterföljande bil gjorde och en kvinna gick in på gården och meddelade att en svårt skadad katt låg och skrek på vägen. Inget fanns att göra, Sissa måste avlivas.
Det har fällts många tårar sen dess, Sissa var speciell för många av oss.
På bilden ligger Sissa och fjantar sig för Malena som alltid är vänlig mot katter.
Vi var ett sorgset sällskap som lastade Malena i släpen och körde henne hem till vintervistet; nu är det slut på sommarbetet.

Väderutsikterna varnade för nattfrost och vi sprang med krukor hela eftermiddagen. Allt utom fuchsiorna kom in innan vi inte orkade mer. Så de fick täckelse av fiberväv och klarade natten galant. Det var minst -2° under nattens småtimmar och slöjorna var istäckta när jag tog bort dem. Men sen har solen gassat och det har varit härligt att vara ute. Sorgligt dock att vara tvungen att klippa bort så mycken grannlåt för att kunna hysa så många som möjligt.

Det här är en överlevare. Minst 30 år gammal, vet inte namnsorten.

Evensong.

Greenpeace - min favorit! Idag som extra hyllning till alla dem som visat hur illa våra farliga kärnkraftverk är vaktade för intrång! Nästa gång är det kanske inte några några snälla greenpeacemedlemmar som bryter sig in!

Hinken blev proppfull av grannlåt.

På plats i uterummet. Litet skönhet fick vara kvar men den lär falna fort inomhus. Fuchsiorna kom igång sent, egentligen först efter att jag fått bukt med ohyran vita flygare.

Vi satt ute och åt lunch i solskenet och jag hörde ett knaprande ljud en lång stund utan att kunna lokalisera det först. Sen såg jag den, ekorren, som satt högt uppe i hagtornsträdet och knastrade i sig dess röda bär i sällskap med en massa småfåglar som också hade fest.

Att fästa ekorren på bild lät sig tyvärr inte göra. Den satt högt upp och gömde sig i bladverket så att jag fick böja nacken bakåt, skugga för solen och vänta på att den skulle skymta fram och visa de små tassarna när de sträcktes efter ett nytt bär.

En runda i trädgården visar att en säsong är slut. Snart släpper de bevingade fröna sitt tag.

Några sena blommor blev det i denna alpclematis, olika ålder på frisyrerna syns.

Den klotklippta hasselbusken har skickat upp en spejare; den var så fräck att den får sitta kvar!

Studentknapparna ger inte upp för litet frost, haha.

Inte silveraxen heller.

Stjärnmagnolian är full med knoppar, alla med tjock päls.

Kungsljusen har några få gula blommor kvar och får gärna fröa innan jag klipper (eller hugger!) ner dem.

Pelargonlådorna, olivträd, lagerträd och alla agapanthuskrukor står i växthuset med frostvakt tills det blir alltför kallt, vanligen till i början av december. Sen blir det trångt i uterummet.

Jag avslutade med att kratta upp en massa ekollon och löv från gräset och lägga i den stora komposthögen, utegarderoben kallad. Där kan igelkottar och andra hitta varma gömslen och ekorren ha skafferi. Om de vill. Helst även mössen som då kan avstå att komma in uppe på vinden och bli ihjälslagna i fällorna. Vi har redan tagit ett par stycken där. Så tog de slut...

En epok är slut.

Eftersom min mor sedan en tid vistas på äldreboende har vi sålt vårt barndomshem som far byggde på 1950-talet. Jag var 12 år när vi flyttade dit så jag tillbringade min tonårstid där och flyttade hemifrån efter studentexamen när jag var 20. Ett år sen blev jag pga av ett stipendieår i USA.
I går, första dagen jag kunnat stå på benen efter min trista magsjuka, var maken och jag där och hämtade en del saker och tog ett slags farväl. Riktigt har det inte sjunkit in ännu, men den 1 november flyttar nya människor in. De är trevliga och vill att vi kommer och ser hur de ordnar det för sig och lovar bjuda på fika. Det känns bra.

Än prunkar det pelargonlådorna. Tyvärr ser man inte de vackra färgerna i det blyinfattade fönstret.

Solen stod precis bakom kyrktornet.

 Tar man i lavendeln är doften stark.

Hej då, björken!

Hej då, plommonträdet med två sorter!

Fars grindlåskonstruktion väckte mycken munterhet men fungerade efter diverse justering.

En bit av en gammal kvarnsten ligger innanför grinden.

I huset tvärsöver gatan bodde Nilssons. Det är mycket ombyggt sedan dess. Farmor Nilsson bodde på andra våningen och satt ofta och kollade på sena kvällar när vi flickor behagade komma hem.

Litet blommor finns kvar i rabatterna också,

liksom enstaka synnerligen bedagade plommon.

 

 

Jag tillfrisknar sakta från magpesten men är ännu på vällingstadiet. En kollega ringde och och vi pratade en stund om av vad man kan göra för att komma i lag igen. Du kan väl göra som den gamle man vi hade som patient på IVA en gång, sa hon. Han hade bara fått välling några dagar men det var dags för något annat. Då fick han önska sig vad han ville inom sjukhuskökets förmåga. Då önskade han sig litet tjockare välling!
Så jag får väl fixa litet tjockare välling... Det trista är att jag nästan hallucinerar om god mat men samtidigt känner att det är omöjligt.

Lördagstema: Ordspråk och talesätt

Karin på Åland dirigerar och vi ska skriva om talesätt och ordstäv. Först kommer för mig ett av mina favoriter Hellre en liden välsignad bid än ett stort förbannat stycke.
Jag säger det nog rätt ofta i förbindelsen med dagens fettsnåla matutbud, kanske främst ost, som jag älskar. Hellre en liten, fet, smakrik och kanske dyr bit än en mager, smaklös billighetsdito.
Just nu gäller ordet även på grund av det inte går ner annat än mycket små bitar i min sargade mage. Den har varit i gräsligt uppror sedan 4 dagar och vågen visade i morse - 3,5 kg. Men idag har jag fått  en pytteportion ptotatismos och en tumnagel kokt torsk att stanna kvar - hittills. Håll tummarna!

Jag ska inte dröja vid ruskigheterna men det var nog en rysligt potent pest eftersom ett helt gäng som var på samma familjegudtjänst förra söndagen också insjuknade, jag tror  8-10 personer totalt vid det här laget känt av det. Och det var inte av mat utan bara av att vara i samma lokal. Jag hämtade mitt på måndagseftermiddagen där en person insjuknade strax efter att jag gått hem. Maken har mått tjyvtjockt men hållit sig på benen, tack och lov. Alltid nå´t, sa fan, när han fick se Åmål.
Men nu verkar det gå åt rätt håll, Det tar sig, sa han som hade eld i håret.
Den snitslade banan i huset av färgglada plasthinkar får stå kvar ett tag för säkerhets skull.

En nyhet på texteve om norovirus (kräksjuke-) i djupfrysta jordgubbar till bl a 500 skolor i Tyskland skickar en varningssignal om vad industriell mat kan ställa till. Ett stort antal personer har sjukhusvårdats.
Jag tänker på maten som skickas runt hela Sverige till skolor och äldreboenden från centralkök på långt avstånd. När man en gång funderade på det vid mitt sjukhus var det några förståndiga politiker som den gången sa nej tack. Metoden kallas Cook and Chill men en av politikerna som besökte oss sa att man var orolig att det kunde bli Cook and Kill istället. Men nu sopar förstås nya kvastar och alla är inte lika kloka...

Det har regnat ordentligt dessa dagar; jag ser det på regnmätaren. Men nu tittar solen fram små stunder emellanåt. Det klarnar, sa käringen, skar av sig ögonlocken.

Beklagar, om jag är för drastisk, men det är så det känns i dag! På nätet hittade jag denna:

Hoppas alla ni andra mår finfint, Som en prins i en bagarbod!

Galleri Fredag: Färgglatt

Efter två dagar i kräksjukans våld behöver jag verkligen något färgglatt!
När jag bläddrar fastnar jag för Uffe och Yves Klein i Monte Palace tropiska trädgård på Madeira. Bättre positiva vibbar får man leta efter.
Snart orkar jag kanske också uppdatera ett och annat här på bloggen.