Lördagstema: Förpackning

Englundskan i Livsrummet är april månads lördagsinspiratör. Idag är ämnet FÖRPACKNING.

Jag ska inte bli mångordig, eller rättare sagt inte ta till några ord alls. Jag låter Åke Anderssons tavla "Soptipp" tala för sig själv.

Ha en vilsam helg och sortera dina förpackningar (och alla de andra soporna också) rätt!

Lördagstema: Påsk

Pensionären på ön, Birgitta, är påhittaren till det sista lördagstemat i mars, nämligen PÅSK. Tack, Birgitta för inspirationen vi fått!
P.g.a. ett synnerligen intensivt resande de senaste tio dagarna med bl a runt trettio tågbyten i Sverige, Danmark, Tyskland, Schweiz, Frankrike och Italien samt tre operabesök har det varit dåligt med bloggandet. Nu är jag åter hemma och ägnar mig åt påskvila i soffan med knäkatt tillsammans med dessa från Aix-en-Provence hemförda läckerheter:

Tur att jag hann fotografera dem innan alla fösvann!

Konstrundorna i Skåne pågår ytterligare ett antal dagar och jag hoppas på åtminstone en liten tur även om jag hittade en stor Matisse-utställning i Torino.

Påskhelgen fortsätter och jag hoppas alla har en skön helg!

Lördagstemat går in i en ny månad i och med april och det är Englundskan i Livsrummet som tar vid med följande rubriker:

2 april Förpackning

9 april Flykt

16 april Färg

23 april Upplysning
30 april Avslutning

Englundskan i Livsrummet bestämmer!

OBS att datumen är rättade och att ett tema tillkommit för att göra månaden komplett!

Lördagstema: Vintersport

Kanske tänkte månadens dirigent Birgitta på sådan vintersport som kräver snö och is för att kunna utövas när hon slöjdade till lördagens tema. Sådana är jag inget vidare bra på, varken skidor eller skridskor. Jag har förvisso i forntiden idkat båda varianterna men utan större entusiasm. En gång i ungdomen vistades jag på en skidanläggning med liftar och backar. Efter ganska kort tid fann jag detta, att stå i liftkö, släpas upp och så kasa ner utan att krocka med någon, stå i kö, åka upp, åka ner, stå i kö.... osv,  vara bland det mest själsdödande jag provat på. Just där fanns inga möjligheter till längdåkning som jag uppskattat betydligt bättre så det var några trista dagar. Men för 13 år sedan prövade jag en verklig vintersport då jag gick en veckas kurs i hundspannskörning i Saltoluokta. Det var verkligen roligt men knappast något att satsa på om jag inte skulle flytta lååångt norrut. Upplevelsen har jag i alla fall i klart minne, inte minst umgänget med dessa otroliga hundar!

Jo, det är jag på bilden!

Men det finns många andra sporter som kan utövas på vintern, nämligen inomhus. När jag gick i skolan hade vi gympatimmarna utomhus så länge vädret tillät, sen var vi i gymnastiksalen och gjorde diverse övningar. Vår lärare i läroverket var en trevlig och entusiastisk kvinna och hon hittade ibland på litet udda saker för att pigga upp oss. En termin hade hon engagerat en professionell danslärare som kom ett par gånger och instruerade oss i jazzbalett - det var jätteroligt. Klassen var i gymnastik delad så att flickor och pojkar hade olika lärare och gympasalen avdelades med en vikvägg. 

Gossarnas lärare titulerades ryttmästare och var en knapp tvärhand hög. Detta kompenserade han med att ryta och stampa omkring i stövlar och sk spetsbyxor fast det inte fanns nån häst på mils avstånd.

(Bilden från nätet)

En dag när vi hade jazzbalett kunde han inte avhålla sig från att smita in genom vikväggen och glo på oss flickor. När vi uppmärksammade att han stod där bredbent med händerna på ryggen utbrast han ljudligt "Sicket jävla trams!" innan han försvann in på sin sida igen.

En ynklig man med en ynklig kvinnosyn men det begrep vi inte då.

(Bilden från nätet)

Nu jazzar vi vidare!
Övriga lördagsskribenter hittar du till höger.

Lördagstema: Ett projekt

Nu tar Birgitta, alias Pensionären på ön, över taktpinnen för rubrikerna i Mars månad och börjar med Ett projekt.

Projekt, ja, mina egna projekt går väl an, även om de tenderar att bli litet för många ibland. Ni vet, alla de där oavslutade handarbetena som blir liggande i åratal. De projekten irriterar i alla fall bara en själv. Värre är det nog med halvfärdiga husrenoveringar, t ex åkte jag i ca fem år förbi ett tak där presenningen synnerligen långsamt behövde täcka mindre och mindre del. Det måste ha
känts skönt när det blev klart!

Inom landstingsvärlden, där jag hade mitt arbete, trängdes projekten. Folk la ner sina själar, arbetstid  och massor med fritid, kom med kloka förslag och åtgärder och så, vips, var projektpengarna slut och alltihop förgäves. En del projekt var redan från början så huvudlösa att man blev stum. Jag minns ett stort upplagt utbildningsprogram som ALLA anställda obligatoriskt skulle genomgå. Vi skulle bli effektivare, bevars. Man köpte ett program från industrin som hade noll anknytning till det som sjukvården sysslar med och man blev bara fruktansvärt frustrerad och arg över slöseriet med tid och pengar. Inte f-n var det effektivt. Ja, du milde tid, så många projektredovisningar som samlar damm på sina hyllor.

Allra värst är det nog med projektanställningar, ett av de moderna, utstuderade sätten att slippa tillsvidareanställa folk. Det skulle vara intressant att veta hur många sådana jobb som lett vidare, både innehållsmässigt och anställningsmässigt. Jag kan bara minnas att jag hört talas om ett enda som blev ett fast jobb eftersom projektet blev så lyckat och visade sig spara pengar. De övriga jag känt till har alla avslutats med tack och hej. Eller bara hej då. Även om det skulle sparat pengar och gjort personalen gladare och effektivare. Nu sjönk folk bara ihop med ännu en besvikelse i bagaget.

Bland mina egna privata, pågående projekt återfinns ett antal meter trasmatta att väva, ett antal halvsmälta idéer till silverarbeten (avslutade faktiskt ett i förra veckan som jag klämt på i snart ett år) och projektet att lära mig spinna ull. Det senare har kommit så långt att jag varit på en "prova på-dag" och nu har jag anmält mig till sommarkurs i Sätergläntan. Vad jag ska ha eventuellt garn till har jag ingen aning om. Det får bli ett senare projekt!

Ungefär så här såg den spinnrock jag fick prova på en eftermiddag.

Så här blev mitt hängsmycke med en blå sumatrabärnsten när jag fått hjälp av min lärare i silversmide, Owe Johansson. Det tog ett drygt dagsverke att fullborda fast det ser rysligt enkelt ut.

 Mina projekt lär fortsätta, några blir färdiga, andra dör i sin linda!

Fler lördagsbloggare hittar du i högerspalten liksom mars månads rubriker.

Lördagstema: Färg och form

Toves sista tema för februarilördagana handlar om färg och form. Om dessa begrepp tycker jag. Mycket.

Form Design Center i Malmö är ett favorittillhåll när jag är i den staden. Där finns alltid intressanta utställningar och en underbar butik. I fjol skrev jag litet om en av utställningarna här.
Nästa vecka har jag stämt möte med en god vän på den våning där man kan fika.
Louisiana i Humlebæk, Moderna i Malmö och Stockholm, MoMa i NY och många, många flera ställen är favoriter för att betrakta form, för att inte nämna färg!

Färg och form på Kusama-utställningen på Louisiana.

 Jag har här på bloggen ofta klagat över dagens svarta klädmode. Särskilt i Stockholm får man skåda ut över en svartklädd folkmassa vilket även en isländsk konstnär anmärkte under ett föredrag förra våren.
Under min uppväxt signalerade svarta kläder sorg. Man tog inte ens på sig ett par svarta nylonstrumpor av annan anledning. Jodå, jag bär svart men aldrig utan en färgaccent, gärna en lysande sådan, ofta cerise eller röd. Sommartid excellerar jag ibland i färg i min klädsel. I höstas promenerade jag längs Park Avenue på Manhattan klädd i röda jeans och röd väst. Plötsligt stannar en bil bredvid mig och en ung man sticker ut huvudet och ropar "Red is really your color! I've watched you blocks away!" Sen vinkade han och försvann.

Nej, detta är inte på Park Ave utan i High Line Park.

Efter en lång grå skånevinter med några vita undantag börjar färgen komma fram i mina rabatter, gula vintergäck och vita snödroppar med gröna stjälkar och stora lila knoppar bland julrosorna. Idag tittar t o m rabarberknopp upp trots att det snöat i natt.
Å, vad jag längtar tills rapsfälten blommar!
Detta var Toves sista tema för månaden, tack, tack, Tove! De har varit inspirerande!
I mars tar Pensionären på ön över! Hennes rubriker har jag inte sett ännu.

Lördagstema: Min ena fot

Ena foten tycker Tove att vi ska koncentrera oss på idag.

Jag väljer min vänstra som i varje fall är den starkaste av de två fötter jag har. 

Visserligen är den opererad på ett par, tre gånger, visserligen är den platt (liksom den högra), visserligen har den en ömtålig lilltå och en hallux rigidus som ömmar emellanåt, men den är alltid den fot som kommer först om jag kan välja. (Nej, stortån behöver inte opereras.)

Vänster fot är störst, det märks tydligt när jag köper nya skor.

Senaste inköp,från Lundhags.

Det är den jag kan balansera bäst på när jag står på ett ben och borstar tänderna.

Det är den jag sätter på cykelpedalen och sparkar ifrån med den andra när jag startar. 

Det är den jag sätter i stigbygeln när jag sitter upp på en häst.

Det är den vänstra foten jag sätter i marken när jag stiger ur bilen jag kör och lätt som en plätt reser mig. Det är svårare att kliva ur från passagerarsidan när jag använder höger sidas extremitet.

Antagligen är hela jag vänstervriden.

Vilken fot jag menar när jag säger MY FOOT till någon som uppenbarligen pratar strunt vet jag dock inte.

Litet mer fotfilosofi kan man lyssna till här:

Lördagstema: Knappsats

Tove knäpper till med veckans lördagstema som är Knappsats.
Jag är sen, som så ofta, och har läst hos er andra om knappsatser på telefoner och räknare, för att inte tala om knappburkar med allehanda juveler i.
Nu har jag just knappat på kökstimern för att grädda en kaka så jag har en stund att visa min knappsats för dagen (eller gårdagen).

Sydda knappar är bland de finaste knappar jag vet! Jag har sytt sådana själv men just de här är ett fynd på nån loppis.

Kulknapparna som är litet taffligt monterade till örhängen är ryska och säkert antika. För ca 35 år sedan förälskade en rysk tjej sig i mina guldkreoler och ville prompt byta bort sina, som hon tyckte, fula silverkulor. "Det är bara gamla knappar", sa hon och var rädd att jag inte ville byta.  Så jag bytte, förstås. Och gillar även monteringen skarpt, så det så.

Bilden underst är samiska knappar jag fotograferat genom glas på Ajtte, det samiska museet i Jokkmokk. Nog syns släktskapet med mina ryska knappar!

Jodå, även jag har en rejäl ask med allsköns knappar. Knäpp är jag garanterat också, man måste inte vara det det, men det hjälper!

Nästa lördag ska det handla om Min ena fot. Antar att man kan välja höger eller vänster efter behag.