måndag 18 januari 2010

Att bana väg





När jag går till byn går jag genom ett bokskogsparti och en ravin där det flyter en bäck i botten.
Att få följa årstiderna där är ett privilegium.
Just nu är det snö på stigarna och idag har det kommit ett par cm nysnö. Det blir en aning tunggått där ingen förut trampat.
Ungefär halva min väg genom skogen går jag en stig där inte många går och idag var jag först att bryta den orörda snöytan med mina lundhagare med påspända broddar. Jag gick till byn och uträttade mina ärenden innan jag gjorde veckans styrketräning på gymmet.
Två timmar senare anträdde jag återtåget hem. På stigen hade nu ytterligare en person gått. Men mina spår syntes inte! Jo, på ett par ställen kunde jag se dem, men nästan allihop var nu övertrampade av en litet större sko med annat sulmönster än mitt! Vederbörande hade ansträngt sig att ta precis lika långa steg som jag för att kunna gå litet lättare än att själv pulsa i nysnön! Jag hade banat väg!

6 kommentarer:

  1. Ja, det är alltid lättare att gå i färdiga fotspår. Det underlättar. Jag brukar göra detsamma när maken och jag är ute och vandrar i snön. Det lustiga är att det ser ut som om endast en person har gått vägen fram.
    Likadant är det även i andra sammanhang rent symboliskt. Den som är pionjär i något sammanhang och "går först" har det tyngre än den som följer efter.

    SvaraRadera
  2. Pettas:
    Ja, fråga mig som är storasyster till tvillingar!

    SvaraRadera
  3. Ja, det äldsta barnet har det alltid jobbigast i en familj. Min pappa satt en timme med mig varje dag vid flygeln när jag var sju år i över ett år. Efter det tog han bara tiden på klockan - en timmes övening varje dag.

    Sen tog orken slut och mina yngre bröder behövde aldrig spela piano eller något annat instrument. Jag är rätt glad för hans envishet idag förstås...

    SvaraRadera
  4. Musikanta:
    Säkert har varje placering i syskonskaran sina fördelar resp. nackdelar!

    SvaraRadera
  5. Det låter som en mycket trevlig promenad, gick du tillbaka i samma fotspår? Om personen i fråga hade större fötter än du, hade den kanske även längre ben och då kan det inte ha varit särskilt bekvämt att gå i dina fotspår?
    Jag gillar din "liknelse"!

    SvaraRadera
  6. Petra H:
    Jovisst gick jag i mina egna spår tillbaka. Den som gick i mina spår fick ju själv välja - pulsa eller anpassa steglängden!

    SvaraRadera