fredag 29 januari 2010

Fredagstema: Te

Det är Sparklings sista fredagstema idag och det handlar om te. Då vill jag berätta om det kalas som mina arbetskamrater ställde till med inför min avgång med pension 2007. Då begav vi oss ut i skogen nära småländska Markaryd i den mörka februarikvällen. Många hade aldrig varit på Stockhultsgårdens Tebod och var oroliga att dom kört fel efter vägbeskrivningen innan dom kom fram till den välkomnande gården långt från allfarvägen.


Jag hade ju varit där och att jag var förtjust hade några uppfattat och därför ordnat detta. Jag märkte att folk smusslade med påsar och när jag hängt av mig ytterkläderna såg jag att alla hade hatt - utom jag! Nu är det så att jag har gått och lärt mig göra hattar hos en modist och har ett försvarligt antal som jag ofta använder. Man förväntar sig att jag ska ha hatt, helt enkelt. Just den här kvällen hade jag inte det eftersom jag hade räknat ut att det inte skulle finnas hatthylla - det finns det alltför sällan numera på krogar - och jag är rädd om mina hattar. Dom får inte läggas hur som helst, då kan de tappa fasonen. (Därför lämnar jag ofta hatten i bilen om jag ska lämna in kläderna i en garderob för där massakrerar dom hattar!)
Nu hade alla hatt på inomhus till middagen. Det stämmer inte med de klassiska etikettsreglerna om hur man bär hatt. Man har hatten på till lunch men aldrig till middagen! Så jag fick ett gratis ämne till mitt tacktal efter maten och de fina presenterna. Vi åt en god middag med ett enormt urval bland husets minst 120 sorters teer därtill. Vi hade vansinnigt roligt och det blev många glada skratt.


Det gavs också tillfälle att handla i boden, förstås. Problemet är bara att välja!




Det här är Svend som är herre till Stockhultsgården som drivs av danskar som förälskat sig i den småländska skogen. Som synes på hyllan finns även det nu alltmera populära rooibosteet i flera varianter. Det är sedan många år mitt favorit-kvällste. Det innehåller nämligen inget te-in (eller koffein, tror det är samma sak) så man kan sova gott efter en kopp. I sig själv är det ganska neutralt  så det är gott med någon extra smaksättning som t ex lemongrass. Jag brukar blanda i litet hibiskuste i mitt, det ger en god syrlig brytning.
På morgonen dricker jag gärna svart eller grönt te som omväxling till kaffe. Då vill jag ha rena teer med sin egen smak. Möjligen en aning bergamott men de vanliga Earl Grey har för mycket bergamott så då tar jag hälften English breakfast eller ett svart neutralt kinesiskt te. Kinesiskt oolong är också ett gott te.
Jag läste en gång i en bok av en kines att man ska brygga te i en lerkanna och ta vattnet av elden när bubblorna är stora som guldfiskögon. Han meddelade tyvärr inte hur stor guldfisken skulle vara som lämnade ögonmåttet. Numera vet jag i alla fall att oolongte ska bryggas vid 80°C - det lärde jag mig vid en teceremoni i Kina. Jag har faktiskt en vattenkokare som går att ställa in på gradtal så det gör jag när jag brygger bara en kopp som jag då har doppkula i med tebladen.

Är vi flera som ska ha te brygger vi det i en elektrisk tekokare. Jag har inte begripit om jag ska skämmas för det så jag har inte berättat det för min kinesiska väninna. Hon serverar mig alltid kinesiska te, ibland oolong, ibland örtte av olika slag. I Kina får man aldrig starkt te, det ska vara milt och aromatiskt, aldrig strävt och beskt. Redan efter mitt första besök i England för många år sedan kom jag hem med insikten varför engelsmännen dricker te med mjölk. Dom lagar så räligt te att det inte går att dricka utan!
I Ryssland får man gott te. Jag har bara fått svart te. Ryssarna kan laga te! I gamla tider lagade man en liten kanna superstarkt te och förvarade den högst upp på samovaren som hölls varm med glödkol, sedermera med elektricitet. I den stora behållaren i samovarens mage fanns hett vatten. Man tog en bottenskyla te och sedan vatten efter behag.
Jag har lagat mig många koppar te på ryska hotellrum med en liten doppvärmare i ett glas. Men då gällde det att sila tebladen mellan tänderna och dricka hela glaset medan teet dragit lagom. Att hitta en tekula eller en sil lyckades mig inte och tepåsar fanns inte. Dom är f. ö. enligt min åsikt en styggelse men vad gör man inte i en kris? Te-kris, i alla fall.
Sparkling vill att vi ska fundera på vad ett drömte skulle innehålla. Jag tycker det är en verklig dröm att det faktiskt finns så många sorter att välja bland!

Nu ska Sparkling skicka stafetten vidare. Vem blir det som tar emot pinnen?


19 kommentarer:

  1. Experten har uttalat sig! Tack för en mycket intressant läsning!

    Under högskoletiden tillagade vi alltid te i lerkannor, men jag minns inte om någon kollade efter storleken på bubblorna. Tror inte det.

    När jag läste om dina hattar fick jag kaffet i fel strupe...

    Hoppas du får en fin och avkopplande helg med många goda testunder :D

    SvaraRadera
  2. Vilket härligt teställe där i de småländska skogarna!! Vilken dröm att komma dit och botanisera bland burkar.
    KUL att alla hade hatt på sig.

    O vad häftigt med tedrickande i Ryssland.

    ja, det där med fiskögon har jag också hört, och det ligger säkert ngt i att teet blir godare om det inte stormkokat.

    Te är underbart gott!
    Trevlig helg!!

    SvaraRadera
  3. Taina:
    Varför fick du hattarna i halsen???


    Skön helg tillönskas alla bloggvänner!

    Annika:
    Jag har alltid undrat om bubbelstorleken efter att ha sett guldfiskar från ett par cm till lika många dm!

    SvaraRadera
  4. Att dricka te är ju mera eller mindre en liten vetenskap. Likaså med kaffedrickandet har jag förstått. I vårt hus finns en samovar(ej koleldad utan el) som tillsvidare inte har kommit i bruk. Tanken är att kunna erbjuda samovar-te till rysk piråg när vi öppnar för säsongen. Vi är ju mera eller mindre ryssättlingar på ett eller annat sätt på den här ön,så jag tycker att jag borde återuppta gamla traditioner:).
    Trevligt inlägg!

    SvaraRadera
  5. Hahahaaa! kul med alla som kom i hatt!! :-)
    Bär jag var i fd Sovjet (jo det var ju det då) så minns jag nästan tydligast just samovarerna hemma hos folk. Jag bodde hos en familj och självklat hade de en samovar i köket som ständigt var på!!! och oj vad det dracks te!!!
    Mina ukrainska och ryska vänner på förra jobbet hinkade också te. I mängder. och som du säger så tillsatte de alltid tebladen direkt i koppen! Jag föredrar sil helt klart.
    Fast jag gillar bergamott och har t o m köpt ett Earl Grey med extra bergamott i Malmö som jag tyckte mycket om. Det är tyvärr slut nu. men kanske blir det ett inköp nästa gång man nu råkar vara i Malmö...
    Kram!!

    SvaraRadera
  6. Läs min mitt inlägg så förstår du...
    :)

    SvaraRadera
  7. Spännande läsning! :) Så härligt att ni åkte just dit för det är ett av mina favviscafeer i hela världen. Har släkt i Markaryd och har varit på teboden många gånger! :) Så mysigt!

    Kram kram och trevlig helg!

    SvaraRadera
  8. Pettas:
    Sätt igång samovaren och pirogerna så kommer jag!
    Gör ni chebureki också?
    Gläder mig att samovaren är eldriven! Jag var med om en gång i Riga att elda en gammal rysk samovar med ved. Vi eldade nere på gården, sen bar vi upp den med brinnande glöder sex trappor - vågade inte ta hissen... Inte bra.

    Saltis:

    Såna klantar på förra jobbet som inte skaffade en liten pyttesamovar!
    Litet bergamott-te kan väl fixas. Ska se vad jag kan åstadkomma!

    Taina:

    Poletten har trillat ner! Tack för den, du!

    SvaraRadera
  9. Emmama:
    Så kul att någon kände till Stockhultsgården! Jag älskar att äta aebleskiver där! Och dricka te, förstås.

    SvaraRadera
  10. Jag är kaffedrickare, så det var intressant läsning för mig.
    Roligt att få din aspekt på varför engelsmän har mjölk i sitt te ;) Jag har alltid tyckt att det har varit lite motbjudande med mjölk i te, kall mjöl dessutom.

    Jag blir verkligen nyfiken på dina hattar. Har du visat dom här någonstans på bloggen?

    SvaraRadera
  11. Christina:

    Nej, jag har inte visat hattar på bloggen - ännu!
    Men det får jag väl se till att göra.

    SvaraRadera
  12. Så härligt att träffa på en tekännare. Visst är teernas värld ett helt mysterium. Som att ge sig ut på en äventyrsresa. Jag har inte varit i Kina men skulle gärna åka dit bara för att lära mig den kinesiska teceremonin.
    Ha en skön lördagkväll och söndag.

    SvaraRadera
  13. Nejonögon har jag hört - vilket den som sade det torde ha fått om bakfoten. Googlade just på nejonögon, och läser bland annat: "Kroppslängden är omkring 40-50 cm för flodnejonöga, drygt 30 cm för bäcknejonöga. Havsnejonögat blir strax över en meter."
    Samovarmetoden använde jag när jag gick på skola och de flesta andra eleverna "råkade" ha vägarna förbi när vi skulle dricka te. Vet inte ens var jag har min samovar just nu - måste leta.
    Jag får förlita mig på postorder eller vänner när det gäller te - butiker är avgjort mycket roligare.
    Margaretha

    SvaraRadera
  14. Ebba:
    Nja, kännare är för mycket sagt, men gott är det med te! Och en hel vetenskap! House of Tea har mycket matnyttigt att lära ut. Litet märkligt är det att olika "experter" har olika uppfattning om
    t ex koffeinhalt i olika teer. Men så är det ju ofta i "vetenskapen", förstås.

    Margaretha:
    Visst är det roligare att kunna få lukta på de olika teburkarna men det är kul att botanisera på Stockhultsgårdens listor eller på House of Tea´s på nätet också.
    Till Stockhultsgården kan man mejla och be om råd och specificering, f ö.

    SvaraRadera
  15. Jag tyckte det var styggt att inte någon viskade i ditt öra att du skulle ta på dig din allra vackraste hatt. Tänk vad du hade fått glänsa bland alla dina kollegor!

    SvaraRadera
  16. Musikanta:
    Jag tror alla var övertygade att jag skulle ha hatt! Så överraskningen skulle vara att det hade dom också. Men Svend, tebodens ägare, konstaterade att han och jag var de enda utan...

    SvaraRadera
  17. Wow, vilken teexpert du är! Och vilken rolig överraskning med hattkalas, även om det egentligen bröt mot etikettreglerna.
    Jag fattar inte heller varför britterna envisas med att dricka sådant räligt te. Mina irländska vänner dricker BARA irländskt te, det är minsann (enligt dem) stor skillnad på brittiskt och irländskt te!? ;-)
    Teboden låter väldigt spännande, den skulle jag gärna besöka när vi är i Sverige, ska försöka att lägga det på minnet.

    SvaraRadera
  18. Petra:
    Vissla om du kommer till Stockhultsgården!Jag bjuder på aebleskiver!

    SvaraRadera
  19. En teexpert hör jag! Brittiska ambassadören till Sverige brukar jag säga "jag ska lära svenskarna dricka te" men jag tycker snarare tvärtom... men jag kan förstå vad han menar om man tänker på alla frukttéer på kaféer.

    Jag skrattade åt sin kommentar om guldfisken också :)

    SvaraRadera