söndag 24 januari 2010

Hembiträde?



Vem skulle inte vilja ha hjälp med disken i köket? Sonja ställer upp. Fast i själva verket är det ju så att hon beställer kranöppning för att släcka törsten. Och så måste man leka litet med dropparna.



Alla som har eller haft katt vet ju att vi är deras villiga slavar, åtminstone till en viss gräns. Vår andra lilla älskling har betydligt större krav än litet rinnande vatten. Hon vill HJORTSTEK varje dag. Och när hon bara får sketen kattmat kan hon matstrejka flera dagar i sträck samtidigt som hon försöker få mig på bättre tankar genom att kloa på allt förbjudet samt tugga på det mest förbjudna - böcker och elsladdar! Att matte skulle få sova i fred på natten eller läsa tidningen på morgonen ingår inte i hennes planer. Inte så länge menyn inte är tillfredsställande. Får hon bara det hon vill är hon den älskligaste och nöjdaste lilla kissen i världen, trippar belåtet omkring och ler åt livet, kelar och spinner och lägger sig snart att sova resten av dagen. Man försöker att stålsätta sig, stänga in damen i andra halvan av huset och slå dövörat till hennes klagotjut, men till sist hämtar man nåt i frysen som duger, allt för husfridens skull. Och för att minska risken att hon elektrifierar sig till döds en dag. Julgransbelysningssladden var en favorit nyligen och när jag upptäckte hur misshandlad den var blev jag riktigt rädd. Ingen fara, sa mannen, den är bara på 12 V.

iMacen fick en uppdatering i går. Även den i kattens tecken, faktiskt. De olika versionerna av
Mac OS X har namn efter katter. Jag har genom åren haft åtminstone panter, tiger, leopard och nu, sedan igår, snöleopard.



Vår första mac köpte vi 1986. Den är så antik att sådana nu står på museum. Jag har sett den på flera ställen, bl a på Rhösska i Göteborg. När det blev "nödvändigt" med var sin egen mackapär köpte jag den första versionen av iBook, en Blueberry.



Som jag älskade den! Jag kan fortfarande inte riktigt smälta att  Apple övergav den designlinjen. Även om macarna fortfarande har klart överlägsen design är dom ändå mera anonyma numera än då det verkligen begav sig. Fast det är ju ändå insidan som räknas.
Blueberryn sålde jag till en kompis som är journalist och hon har använt den fantastiskt mycket. De senaste åren endast som skrivmaskin, dock, men hon har också älskat den. Inte förrän i somras gav den till stor sorg upp och kraschade ohjälpligt, 10 år gammal. Tidningens IT-kille har den bredvid sig vid sin arbetsbänk och klappar den ömt då och då och önskar att det gick att återuppliva den.

Får se om vi firar 25-års mac-jubielum nästa år. Ska kanske redan nu skriva in en påminnelse i kalendern i iPhonen!


6 kommentarer:

  1. Underbara bilder på Sonja!
    Min älskling pekar uppfordrande på matskålen och kräver det dyrare torrfodret. Dessutom är han så social att han vill ha sällskap när han äter - oavsett tidpunkten.
    Snöleoparden är min favorit bland de vilda katterna - inte för att jag känt någon - men de är så vackra!
    Tänkte på dig när jag nyss lyssnade på filosofiska rummet som handlade om människan och hästen - intressant.
    Margaretha
    som inte har någon häst men gillar dem

    SvaraRadera
  2. Nämen Sonja är ju hur fantastisk som helst!

    SvaraRadera
  3. Visst är de ljuvliga våra små kattvänner. Min Tova (maince coon) äter bara ett enda slags torrfoder. Jag har fjäskat med jättedyra, lyxkattmat, köttfärs, lax och räkor och jag vet inte allt. Men ingenting duger bara Friskis oxkött/lever/kyckling.
    Må så gott...

    SvaraRadera
  4. Margaretha:
    Jag har också lyssnat på det programmet och känner igen mycket som dom beskriver!
    Våra kattälsklingar är verkligen speciella personligheter alla (hästarna också, så klart). Jag har försökt sällskapa Olga när hon äter men det hjälper inte. Min förra häst tyckte om att ha sällskap när hon åt! Ibland satte jag mig på en upp-och-nedvänd hink i boxen när hon åt sitt hö. Då hämtade hon en tugga från hörnet där höet låg och kom sen bort till mig och stod med huvudet över mig när hon tuggade så att det ramlade hösmulor i huvet på mig. Sen hämtade hon en ny tugga och kom med den till mig. Det var så rogivande!

    Carina:
    Sonja hälsar och tackar!

    Ebba:
    Sonja äter sitt torrfoder utan att klaga eller tigga. Men rör inget annat, inte burkmat eller, hemska tanke, människomat. Medan Olga vill ha människomat, DYR! En gång hoppade hon upp på middagsbordet och stal min kotlett och sprang iväg med den. Men fläsk går bara i nödfall, helst ska det vara hjortkött, allra helst stek. Hon får det i alla fall på sin födelsedag. Torrfoder är inte att tänka på, det får Sonja ha ifred.

    SvaraRadera
  5. Tack! Jag behövde läsa detta. Ikväll stod Nisse och jamade högt ifrån köket - jag trodde minst att det brann där. Nä, inga problem - han ville bara ha annan mat än den jag lagt upp till honom.

    SvaraRadera
  6. Min Skrållan ville alltid ha sällskap när hon åt - torrfoder. Men inte när hon fick burkmat. När hon var lite sugen kom hon alltid och hämtade mig, jamade högt och tittade uppfordrande på mig. "Kom nu, vi ska äta!" Och så skulle jag sitta bredvid och klappa henne, gärna på magen. Åh, vad jag saknar henne!

    Stina har börjat jaga vattnet igen. Det var många år sedan, men nu plötsligt är det jättekul igen. Fast bara i mitt badkar, inte i diskhon, där är det inte lika kul.

    SvaraRadera