tisdag 11 december 2012

Nordöstra Laos, dag 2.



Efter frukost nästa dag fortsatte vår färd österut. Vägen var smal och slingrande genom det bergiga,   hisnande vackra landskapet, ibland var molnen lägre än vi. Hastigheten var sällan högre än 40-50 km/tim och vi kände oss ganska trygga med Phai som chaufför. Oron var mest att något mötande fordon - de var inte många - skulle komma för långt ut i mötet.



Även i Laos sparar man på elen.

När vi frågade vad man skulle med dessa stackare till var svaret att äta, förstås!

Byns bensinmack. Knappast till bilar utan till det vanligaste fordonet - motorcyklar.

Skolbarnen var alltid lika prydliga.

Man fick även se upp för olika djur på vägarna.

Man får nog starka benmuskler när man bor så här på branterna.

Vi såg staden Sam Neua ganska länge innan vi nådde dit.

Den här provinsen, Houa Phan, är berömd för sina väverskor, fr a silkevävnad men även bomull. Här fick vi väldigt fin illustration till hur ikat-tekniken går till.

Garnet färgas efter att ha knutits efter bestämda mått. Sen är det "bara" att väva på! Men att knyta och färga i flera olika färger är ett mycket noggrant och tidsödande arbete.







Efter stopp för lunch i Sam Neua, huvudstad i provinsen Houa Phan, fortsatte vi till Vieng Xai. Vieng Xai är mest känt som huvudkvarter för Pathet Lao under kriget 1964-73. Pathet Lao är det kommunistiska partiet som med hjälp av Nordvietnam segrade över USA och dess allierade och alltjämt styr Laos. Pathet Laos ledning, såväl som den mesta befolkningen i området tog skydd i de många grottor som finns i bergen. Det låg ständiga bombmattor över deras huvuden i dagsljus och bara nattetid kunde de vistas utomhus och försöka sköta sina odlingar. I nio år. Alla samhällsfunktioner måste ordnas i grottorna. Att det var primitivt men funktionellt kan man idag se i några grottor som öppnats för besökare.


Alla ingångar måste döljas och det var många trappor upp och ner.

Vi försågs med en utmärkt audioguide - men också en följeslagare som visade vägen och kopplade på ljuset. Vi var ensamma besökare. Inte många utländska turister har hittat hit ännu.


Högste chefens sovrum.


Ledningens sammanträdesrum


Vi besökte tre olika olika grottor men det fanns över 150 som användes under kriget. Växtligheten i bergen är frodig ännu, så här i första början av torrtiden. Om några månader blir allt brunt. Julstjärnorna förekommer ofta som stora buskage eller små träd.

C studerar information, väl medveten om att den är starkt färgad av propaganda, förstås.

Man får starka benmuskler av toalettdesignen också i denna del av världen. Även dagens toaletter har samma utformning även om de är av prydligare och mera lättstädat material numera. Detta är en "höjdartoa", jag antar att vanligt folk inte ens hade nån alls i grottorna utan fick hålla sig tills det var mörkt och man kunde gå ut. Inte ens idag finns toaletter eller ens latriner i alla byar.
Denna natt tillbringade vi i ett litet guest house av bambu i byn.

Först inkvarterades vi i detta av vackert flätverk,


men eftersom toan (jo, alla guest houses vi bodde på hade handikapptoa, dvs vår vanliga sittmodell, tack och lov) inte funkade som den skulle fick vi flytta över till ett annat litet hus av en annan bambukonstruktion.

Överallt fanns denna variant av kristi törnekrona - fast landet är buddistiskt... Den heter säkert något helt annat i Laos, liksom säkert även julstjärnan.

12 kommentarer:

  1. Oj, så mycket intressant!
    Var det varmt eller kallt att sova där på nätterna? Väggarna tycks ju vara rätt tunna, flätade och vackra.
    Kristi Törnekrona heter säkert någonting på törel, kan jag tänka mig
    Tack Olgakatt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var litet svalare här uppe i bergen men behaglig temperatur att sova i. Men ljudisolering var det ju ingen.

      Radera
  2. Säger som Karin ovan- fantastiskt intressant att läsa. Visste inte att man kunde bygga hus av bambu och att det kan bli så tjock! Jag tyckte också av det förra inlägget att barnen ser ut att må bra fast man ser ju inte alla förstås. Toan skulle bli ett problem - som i Kina när det bara är ett hål i golvet ibland - för mig eftersom jag inte kan resa mig när jag suttit på huk. Måste vända mig om på knäna, och det är ju inte så lämpligt där...
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bambu är ett talrikt släkte av olika dimensioner.
      Vad gäller huk-toamodellen så begriper jag inte varför det inte kan få finnas ett handtag!

      Radera
  3. En så annorlunda kultur och verkligen intressant att få se och läsa mer om Laos. Bambuhus tror jag kan vara väldigt stadiga och bra att bo i. De vävda väggarna ser ju onekligen litet mer utsatta ut för väder och vind. Toaletterna är annorlunda minst sagt. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyvärr är de vävda bambuhusen inte särskilt hållbara, bara tre-fyra år. Det bybor drömmer om är ett stenhus. Inte lika vackert men mera funktionellt och hållbart.

      Radera
  4. Tack olgakatt! Fantastiska resor du orkar med och klarar av. Mycket intressant. Kul att få veta sånt här som ingen annan visar eller talar om.
    Jag läser mycket noga för att inget missa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att du uppskattar mina berättelser! Det kommer snart mer.

      Radera
  5. SÅ intressant att LÄSA!!
    OCH att se alla dessa bilder.
    Vilket fint bambuhus, så gulligt det är,
    Min svärfar var i Vietnam i två omgångar (major US AIr Force). Han vill i princip inte tala om den tiden. Men en sak säger han, att det är det vackraste land han ngnsin sett. Att det tog andan ur honom då han kom dit.
    Jag ser det på dina bilder. Otroligt vackert.

    SvaraRadera
  6. Så fin och så intressant. Hur mår folk nu?
    Och husen, hur lång livslängd räknar man med att ett hus har?

    SvaraRadera
  7. Vilket spännande resereportage! Jag har just "läst ikapp" och tackar för trevlig guidning. Är det någon sorts stora flygekorrar som ska bli mat?

    SvaraRadera
  8. Annika, englundskan och Karin:
    Nu funkar plötsligt inte "svara-knappen", suck.
    Annika:
    Det finns säkert skäl för din svärfar att vilja glömma tiden i Vietnam. Bra i alla fall att kan erinra sig landskapets skönhet!

    Englundskan:
    Ett flätat bambuhus lär inte hålla mer än tre-fyra år. Men vackra är de!

    Karin:
    Längst till vänster är det en "vanlig " ekorre, de andra är nog fladdermöss. De var inte särskilt stora.

    SvaraRadera