Lördagstema: Märkeskvinna

I oktober är det Pettaskarin på Åland som styr temaskutan och vi börjar med en märkeskvinna.
Det finns förstås hur många som helst och när man börjar fundera och ska välja en enda blir det svårt.
Till slut bestämmer jag mig för Ada Nilsson, 1872-1964.

Ada Nilsson kom att i november 1900 bli Sveriges tolfte kvinnliga läkare och, liksom ett flertal av sina pionjärkollegor, arbetade hon i hård motvind för att förbättra villkoren för sin tids kvinnor. Som läkarstuderande utsattes de för systematiska trakasserier som vi idag kallar sexuella. När Ada och en annan kvinnlig medicinare grupptenterade med två manliga kamrater fick de orättvist lågt betyg. Ada, som inte var rädd av sig, frågade professorn varför, då kvinnorna ansåg sig ha svarat betydligt bättre än männen. Professorn svarade att de måste ju inse att det inte gick an att ge kvinnor bättre betyg än män och de manliga kandidaterna hade ju inte kunnat mycket!
Ada  tvingades  att specialistutbilda sig till gynekolog utomlands med hjälp av lånade pengar eftersom professorn på Serfimerlasarettet vägrade ta emot kvinnliga underläkare. Fram till 1903 fick kvinnliga läkare inte inneha statliga tjänster, det året öppnades ett antal lägre sjukhusbefattningar för ogifta kvinnor. 1923 infördes behörighetslagen som gav ogifta kvinnor rätt till offentlig tjänst; det skulle ta till 1939 innan gifta kvinnors rätt till förvärvsarbete lagfästes. 

Ada Nilsson deltog i kampen mot prostitutionsreglementeringen. Den innebar att de prostituerade underkastades tvångsbesiktning regelbundet. Det ansågs att man på så sätt skulle hindra att anständiga hustrur smittades med könssjukdomar!
Ada och hennes medkämpar, bl a Karolina Widerström, vår allra första kvinnliga läkare, menade att lagen motverkade sitt syfte och ville istället att upplysning och frivillig sjukvård  skulle gälla.

Ada var medlem i många föreningar som arbetade för kvinnlig rösträtt, sexualupplysning, utbildning, fred och nätverkande för kvinnor. Långt före "Ottar" undervisade hon och hennes kollegor från 1910-talet i sexualkunskap i flickskolor och på föräldramöten. Hon var ansvarig utgivare av Tidevarvet och skrev många artiklar, bl a om preventivmedel (som var olagligt ända till 1938!) och var flitig föreläsare på  Fogelstadskolan. Hennes läkarmottagning blev mötesplats för radikala personer av båda könen och hon hade många vänner både inom kultur och inom politiskt aktiva grupper bland de sk frisinnade och socialisterna men blev själv aldrig politiskt ansluten. Hon var nära vän till Alexandra Kollontaj, den sovjetiska ambassadören, och det har felaktigt påståtts att Ada var kommunist.

Ada fick uppleva en enorm utveckling under sitt långa liv och var en av dem som satsade helhjärtat på att förbättra tillvaron för kvinnor. Hon och hennes samtida uträttade storverk - och ändå återstår mycket att göra för jämställdhet ännu idag!
Ada hade ingen strålande ekonomi  men var oerhört gästfri och generös. Däremot tänkte hon inte på att planera för sin ålderdom. Fattig fick hon sina sista år en fristad hos sin vän genom hela livet, Honorine Hermelin, som i alla år lett skolan på Fogelstad,  och dog i Fogelstad 1964.

2014 kom biografin om Ada Nilsson "Barrikaden valde mig" av Kristina Lundgren ut.
Ada är en av de kvinnor som Siri Derkert avbildat på Östermalms tunnelbanestation i Stockholm.