lördag 3 oktober 2015

Lördagstema: Märkeskvinna



I oktober är det Pettaskarin på Åland som styr temaskutan och vi börjar med en märkeskvinna.
Det finns förstås hur många som helst och när man börjar fundera och ska välja en enda blir det svårt.
Till slut bestämmer jag mig för Ada Nilsson, 1872-1964.


Ada Nilsson kom att i november 1900 bli Sveriges tolfte kvinnliga läkare och, liksom ett flertal av sina pionjärkollegor, arbetade hon i hård motvind för att förbättra villkoren för sin tids kvinnor. Som läkarstuderande utsattes de för systematiska trakasserier som vi idag kallar sexuella. När Ada och en annan kvinnlig medicinare grupptenterade med två manliga kamrater fick de orättvist lågt betyg. Ada, som inte var rädd av sig, frågade professorn varför, då kvinnorna ansåg sig ha svarat betydligt bättre än männen. Professorn svarade att de måste ju inse att det inte gick an att ge kvinnor bättre betyg än män och de manliga kandidaterna hade ju inte kunnat mycket!
Ada  tvingades  att specialistutbilda sig till gynekolog utomlands med hjälp av lånade pengar eftersom professorn på Serfimerlasarettet vägrade ta emot kvinnliga underläkare. Fram till 1903 fick kvinnliga läkare inte inneha statliga tjänster, det året öppnades ett antal lägre sjukhusbefattningar för ogifta kvinnor. 1923 infördes behörighetslagen som gav ogifta kvinnor rätt till offentlig tjänst; det skulle ta till 1939 innan gifta kvinnors rätt till förvärvsarbete lagfästes. 

Ada Nilsson deltog i kampen mot prostitutionsreglementeringen. Den innebar att de prostituerade underkastades tvångsbesiktning regelbundet. Det ansågs att man på så sätt skulle hindra att anständiga hustrur smittades med könssjukdomar!
Ada och hennes medkämpar, bl a Karolina Widerström, vår allra första kvinnliga läkare, menade att lagen motverkade sitt syfte och ville istället att upplysning och frivillig sjukvård  skulle gälla.

Ada var medlem i många föreningar som arbetade för kvinnlig rösträtt, sexualupplysning, utbildning, fred och nätverkande för kvinnor. Långt före "Ottar" undervisade hon och hennes kollegor från 1910-talet i sexualkunskap i flickskolor och på föräldramöten. Hon var ansvarig utgivare av Tidevarvet och skrev många artiklar, bl a om preventivmedel (som var olagligt ända till 1938!) och var flitig föreläsare på  Fogelstadskolan. Hennes läkarmottagning blev mötesplats för radikala personer av båda könen och hon hade många vänner både inom kultur och inom politiskt aktiva grupper bland de sk frisinnade och socialisterna men blev själv aldrig politiskt ansluten. Hon var nära vän till Alexandra Kollontaj, den sovjetiska ambassadören, och det har felaktigt påståtts att Ada var kommunist.

Ada fick uppleva en enorm utveckling under sitt långa liv och var en av dem som satsade helhjärtat på att förbättra tillvaron för kvinnor. Hon och hennes samtida uträttade storverk - och ändå återstår mycket att göra för jämställdhet ännu idag!
Ada hade ingen strålande ekonomi  men var oerhört gästfri och generös. Däremot tänkte hon inte på att planera för sin ålderdom. Fattig fick hon sina sista år en fristad hos sin vän genom hela livet, Honorine Hermelin, som i alla år lett skolan på Fogelstad,  och dog i Fogelstad 1964.

2014 kom biografin om Ada Nilsson "Barrikaden valde mig" av Kristina Lundgren ut.
Ada är en av de kvinnor som Siri Derkert avbildat på Östermalms tunnelbanestation i Stockholm.





19 kommentarer:

  1. Ada var bra - boken om henne har stått på min önskelista ända sedan den kom ut.
    Situationen för dessa kvinnliga medicinare, i början av förra seklet, var inte lätt. Får mig att tänka på en passus i Mykles "Sången om den röda rubinen".
    "Tanken på kvinnans emancipation väckte naturligtvis inte den minsta förtjusning bland de medicine professorerna. En kvinna som medicinare? Professorn i kirurgi kände sig sårad i sin manliga värdighet. En dag när han hade föeläsning i anatomi bad han henne gå fram till tavlan. Han ville djävlas med henne riktigt. _ _ _ Blyg och med nedslagen blick står den unga damen uppe i katedern; det går en liten stöt genom den manliga församlingen när professorn ber henne vara vänig att ta kritan och på tavlan rita upp en genomskärning av det manliga könsorganet. _ _ _ Professorn vänder ryggen mot den unga damen medan hon raspar med kritan på tavlan. En besynnerlig oro i salen får honom att vända sig om. Han spärrar upp ögonen när han ser att ungmön har ritat manslemmen i starkt upprest ställning! Han hämtar sig någotlunda; han säger till henne att hennes teckning är högst okonventionell.
    _ _ _ Jag beklagar om jag har ritat fel, professorn, men jag har bara sett den den på det viset, sa hon."

    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant! Den passusen missade jag helt när jag läste Mykle. Kanske skulle läsa om den, för jag misstänker att det är en hel del annat intressant som jag också missat.

      Radera
    2. En underbar historia. Man hoppas den är sann!
      Själv minns jag när jag berättade för en klasskamrats pojkvän som läste första året på medicinarutbildningen att jag också tänkte söka in. "Fy fan. Kvinnliga medicinare är det värsta jag vet." Han kom att hamna i samma specialitet som jag och var inte lika kaxig när han kastats ut från sin klinik efter konflikter. Jag tyckte inte särskilt synd om honom.

      Radera
  2. Vad dessa märkeskvinnor orkade och stod ut med och vad mycket vi har dem att tacka för!

    SvaraRadera
    Svar
    1. ...och ett arv efter dem att förvalta!

      Radera
  3. Spännande läsning.
    Ha nu en trevlig lördag.

    Kramiz.

    SvaraRadera
  4. Dom var som lok de där starka kvinnorna som dragit jämställdhetsarbetet genom tiderna. Vi får bli lite bättre på att underlätta för dom som stretar på idag. "Dom" förresten, jag jobbar på så gott jag kan jag också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nog stretar vi på rätt många och glädjande nog stretar en del män också numera. Men passar man inte på så kan redan erövrad mark snabbt gå förlorad!

      Radera
  5. Otroligt intressant att läsa detta. Och fantastiskt att det förekom sexualupplysning så tidigt. På 40- och i början på 50-talet var det ingen som helst upplysning i skolorna om detta. Preventivmedel var heller ingenting man talade om. På den fronten har det i alla fall blivit bättre för kvinnorna.
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sexualundervisning i skolan blev obligatorisk först 1955. Men många kvinnliga lärare hade långt dessförinnan på eget bevåg undervisat flickor. Karolina Widerströms bok från 1899, Kvinnohygien, kom i många år ut i upplaga efter upplaga. När RFSU bildades in på 1930-talet och manliga läkare började intressera sig så förtegs det mesta av kvinnornas redan nästan halvsekellånga arbete med frågan. Förvånad, någon?

      Radera
  6. Intressant läsning om denna starka kvinna! Verkligen en märkeskvinna!

    SvaraRadera
  7. Ada och alla hennes medmärkeskvinnor är det arv vi har hatt förvalta ..så sant. Vilka tider att kämpa i och mot!
    Innan min tidsbrist uppstod så hade jag tänkt ut Honorine Hermelin. Fogelstadskolans rektor i alla verksamhetsåren. Så jag nickar igenkännande här och var till ditt inlägg, det är fantastisk att tänka på deras liv!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samtidigt ska man hålla i minnet att i dessa kretsar också fanns andra kvinnor - deras underbetalda hembiträden som möjliggjorde det utåtriktade arbetet och yrkesarbetet. De omnämns sällan!

      Radera
  8. Tack för den - tänk vad man kan lära sig i bloggvärlden! Ska leta upp Adas namn när jag nästa gång hamnar på Östermalmstorgs t-banestation!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Googla gärna på Siri Derkert och se bilderna när hon stående på höga stegar utför sitt konstverk!

      Radera
  9. Vad intressant! Och bra skrivet om en aktningsvärd föregångskvinna! Inte klokt vad förändring tar lång tid tänker jag när jag läser ditt inlägg! Trevligt att hon fick ett långt liv, rikt liv på andra sätt än det ekonomiska säkert! Sann Märkeskvinna hur som helst!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du uppskattar inlägget! När man tänker på hur länge kampen för jämställdhet hittills har pågått och hur mycket som är kvar att göra i vårt land och sen jämför med t ex de arabiska länderna så inser man att det kommer att ta lååång tid innan slöjorna faller.

      Radera
  10. Vi som kommer efter får tacka Ada för hennes otroliga insats för jämställdheten och för kvinnors rätt.......att det inte gick an att ge kvinnor bättre betyg än män och de manliga kandidaterna hade ju inte kunnat mycket! Himmel och pannkaka men så var det och är det till viss del ännu. Tack för Ada, märkeskvinna i sann bemärkelse. Hon borde ha fått medalj/märke

    SvaraRadera