Lördagstema: Färg

MERA FÄRG ÅT FOLKET!

Det är mitt stridsrop och idag när Englundskan föreslagit FÄRG som lördagstema tar jag tillfället i akt att propagera.

Att det går mode i allt är ingen nyhet. På slutet av 1960-talet flyttade vi in en nybyggd lägenhet. Allt var grått, tapeter, golv, köksluckor, ja, allt. Det var inte det då rådande inredningsmodet alls och vi tänkte åtgärda det. Men våra grannar hann före och från våra fönster kunde betrakta den ena ommålade köket efter det andra. Illgrönt, mörkbrunt, knallorange och t o m tomterött! Hemskt! Vi ändrade oss kvickt, välsignade den gråa bakgrunden och sydde en röd gardinkappa till köket, blårutiga överkast till sovrummet, som också fick en gigantisk turkos affisch av Bjørn Winblad, och knalliga kuddar till den gröna soffan.

När vi 10 år senare byggde eget hus blev grundfärgen på tapeterna "kommunalgrå" och köket vitt. Golven är av trä och färgerna tillsätts med trasmattor, gardiner och andra accenter. Just då var inte vita kök populära alls och vi fick verkligen stå på oss. En god vän som är konstnär gjorde ett screentryck som blev till Perstorpsplatta till väggen ovanför diskbänk och spis. Jag åkte själv till Perstorp och hämtade den långa skivan en blåsig vinterdag.

Nu har inredningsfärgen över andra en tid varit, ve och fasa, svart! Det tycks ha avtagit, tack och lov, men litet då och då kommer man t ex in på en toalett på en bättre krog där allt är svart, kakel, golv och dörrar. man får vara tacksam om porslinet är vitt. Nyligen var jag på resa i Frankrike och var på opera i Lyon där det gamla 1800-talshuset på 1990-talet fått ny inredning - helt i svart, även salongen.

Klädmodet har varit svart länge, säkert i 10 år eller mer. Unga människor, t o m barn, är klädda i svart. För några decennier sedan betydde svarta kläder sorgdräkt. I mina tonår var ett par svarta nylonstrumpor ett diskret tecken på sorg och ledde ofelbart till frågan vem som gått bort.
Sommartid lättar klädfärgen något men även då är svart vanligt. Och gatubilden av människorna i svenska städer ser numera ut som en gammal svartvit film. Dystert, övermåttan dystert.

Därför är jag glad åt klädskapare som Gudrun Sjödén och Maxjenny Forslund. Gudrun S har den finaste klädkatalog jag vet och affärer i flera städer och länder, inte minst i New York. Den butiken besökte jag häromåret.

Gudrun Sjödén snar även ett textilt inredningssortiment.

Maxjenny har ett helt annat form och färgspråk. För att komma till hennes affär får man åka till Kødbyn i Köpenhamn men hon har även online försäljning.

Härmed inte sagt att jag inte bär svarta kläder, det gör jag visst det. Däremot har jag alltid en färgaccent. Och mina svarta ytterkläder försöker jag utmönstra efter hand, åtminstone komplettera en svart jacka med t ex en cerise sjal och dito handskar (jo, jag har ett par cerise handskar inköpta i butiken på Louisiana).

Det ska bli kul att se vad ni andra lördagsbloggare har att säga om färg. Gissar att det kommer att handla om måleri hos några. i det ämnet skulle jag också kunna förlora mig en lång stund. Jag målar  inte själv men kunde dregla över Yves Klein, Matisse, Miro och många andra!

Nästa vecka är det Valborg på lördagen och då är ämnet Avslutning. Sen tar vi väl ett långt sommarlov?