På tågtur i Europa, del 3

Eftersom vi inte lämnade Marseille med tåget mot Nice förrän vid 10-tiden hann vi nås av de förfärliga nyheterna om terrorattentatet på flygplatsen i Brüssel. Det lade förstås sordin på stämningen denna dag. I en bokhandel vi besökte på eftermiddagen hade handlaren satt upp detta ark i dörröppningen:

Vi nådde Nice Ville vid lunchtid och vart skulle man bege sig för lunch om till Promenade Anglais där krogarna ligger vägg i vägg.

Ännu en pampig järnvägsstation.

 

Man kunde båda njuta av solen och drabbas av beslutsångest inför menyn. Själv bestämde jag mig snabbt för en avocadomacka och njöt sedan av utsikten.

Följande morgon promenerade vi till en annan av järnvägsstationerna i Nice, Nice CP varifrån den smalspåriga banan Nice - Digne utgår. Just denna etapp ingick inte i våra Interrailbiljetter så Frank löste nya biljetter för denna resa.

Rälsen följer precis den vindlande floden Var uppströms.

Efter ca 1 1/2 timme steg vi av vid den lilla stationen i Entrevaux. Staden ligger där Var gör en rejäl krök med berget i ryggen, perfekt för en befästning.

Genom den kungliga porten kommer man in den mur- och flodomgärdade staden som är fullt bebodd även om den verkade ganska sömnig denna vårdag. Såklart finns även här en romersk förhistoria liksom ett svunnet biskopssäte från 400-talet. Dagens stad är från 1100-talet och kyrkan från
1400 -1700-tal. Eftersom det inte var turistsäsong ännu fanns bara tillgång till fransktalande guide men den här gången gick det bra ändå. Dock förvånade det oss att en ung kvinna inte kunde engelska!

På bergkammen ovanför staden ligger citadellet. Tittar man noga ser man att det går en serpentinväg uppför bergsidan. Innan den byggdes fick soldaterna vackert klättra på berget.

 Lunch fick vi i den nyare delen av staden på andra sidan floden. Jag brukar tycka att det är patetiskt att fotografera maten på tallriken men den här gången kunde jag inte låta bli.

Det här var entrerätten bestående av den lokala specialiteten torkat oxkött med en välkryddad sallad. Synnerligen gott, liksom huvudrätten, kalops på Provensalskt vis.

På eftermiddagen återvände vi med tåget efter att ha suttit en liten stund i väntsalen på stationen där det verkligen framgick att turistsäsong var det inte, nej. Men så slapp vi verkligen trängsel!

På kvällen var det dags för opera igen, Les Hugenots av Meyerbeer, det var t o m premiär. Operahuset är från 1885 och förklarat byggnadsminne så några svartkonstfärdiga renoveringsarkitekter göre sig icke besvär!

Operan utspelar sig på på 1500-talet och handlar om Barolomeinatten 1572 i Paris när katolikerna anställde blodbad på protestanterna, hugenotterna. Här hade man gjort en scenografi där gammalt och modernt blandades och det var inte helt lätt att först fatta att drottningen ibland var klädd i Chaneldräkt och glasögon för att i nästa ögonblick komma in i 1500-talsskrud. Det var många alluderingar på dagens religionsmotsättningar, ett outtömligt och sorgligt ämne genom människans hela historia. Mycket vacker musik, goda sångare men kunde kortats litet både i slutet och början.

Fortsättning följer om resans sista äventyr i Torino.