tisdag 16 mars 2010

Kulturens utsvältning på landsbygden

Häromdagen lyssnade jag till en välbesökt och utomordentligt intressant föreläsning i Farstorps Föreläsningsförening. Det var Fredrik Önnevall, som berättade om sina tre år som SVT:s förste korrespondent i Kina. Det finns en hel del föreläsningsföreningar på den skånska landsbygden som med blygsamma samhälleliga bidrag bedrivit sin folkbildande och kulturella gärning i många år. Inträdet i söndags uppgick till SEK 20, vilket alla har råd med. Nu är det slut med bidragen, regionen har "inte råd"! Det har inte precis blivit press-storm mot beslutet men det har noterats. Helsingborgs Dagblad har skrivit om det.
Det har också tidningen Efter Arbetet gjort men dessa två är de enda jag noterat. Här är vad Efter Arbetet skriver:

Föreningar nekas bidrag

2010-02-23
Skånes föreläsnings­föreningar har sedan i höstas kämpat för att behålla sitt bidrag. Nu är det avgjort. När regionen sparar räcker inte pengarna.
– De flesta kommer att gå under, säger talespersonen Sven Johansson.


Mindre kulturföreningar har tidigare kunnat söka pengar hos Skånes Bildningsförbund, så är inte fallet längre. De skånska föreläsningsföreningarna kan inte längre söka pengar för enskilda föreläsningar. Majoriteten av de 25 föreningar som är aktiva idag kommer inte att klara sig, tror Sven Johansson, ledamot i Skånes föreläsningsföreningars intresseorganisation.
– Det värsta är att vi inte har fått någon förklaring. Vi hade kunnat leva med en sänkning, men varför strypa bidraget helt och hållet, säger Sven Johansson.
Svaret från regionen är att föreningarna bör höja biljett­priserna eller försöka lösa finansieringen genom samarbete med andra kulturinstitutioner eller genom sponsring.
– Föreläsningsföreningarna tar väldigt lite betalt av sina besökare. Vi anser att de kan klara sin finansiering själv, det är rimligt att de tar ut priser motsvarande vad en biobiljett kostar, säger Rolf Tufvesson (KD), ordförande i Regionens kulturnämnd.

”Går inte att höja priserna”

Men Sven Johansson tror inte att det går att höja priserna.
– Våra åhörare är äldre, ofta pensionärer som inte råd att komma om vi höjer priserna, säger Sven Johansson.
Regionens kulturbudget är totalt 400 miljoner varav ungefär 250 000 kronor årligen går till föreläsningsföreningarna. Rolf Tufvesson vill inte berätta vad de det indragna bidraget ska användas till.

Eigil Söderin

Fakta: Föreläsningsrörelsen
Under förra året arrangerade de skånska föreläsningsföreningarna 274 föreläsningar med sammanlagt cirka 15 000 åhörare. Det blir drygt 55 åhörare per föreläsning. I genomsnitt har föreningarna fått 13 000 kronor per år i stöd. Föreläsningarna vänder sig till alla. 



Konst och kultur har ALDRIG klarat sig på marknadsvillkor. Det kommer inte att ske nu heller. Antingen krävs privata gåvor och donationer eller solidarisk samhällsinsats. Med det senare kan vi sträva efter kvalitet och tillgänglighet för alla.
Jag kan inte låta bli att jämföra skattepengarna som går till arrangemangen kring det kungliga bröllopet med den skärv föreläsningsföreningarna är beroende av för sin fortlevnad och nu mister. Prioritering kallas det.

 



 

 

 

 

 

 

 

lördag 13 mars 2010

Våren på väg?

Så här såg det ut när jag körde hem i går eftermiddag. Mörkt och kulet och flingor stora som lappvantar.

Och så här ser det ut nu, 24 timmar senare. Mycket snö ligger kvar men det ljusnar allt mer, hurra!

fredag 12 mars 2010

Fredagstema: Tid

En som har bra tankar om tid är Bodil Jönsson, nybliven pensionär i höstas. Hon har skrivit två böcker om tid. Den första 


gav oss bl a begreppet ställtid. Det sättet att tänka underlättade för mig i mitt arbete som innebar att vara beredd att gå från 0 till 100 på ett ögonblick. Då fick man ta till ställtiden EFTERÅT. Jag brukar uttrycka det som att jag sätter mig ner och väntar på att själen ska hinna ikapp.

Nu har Bodil J skrivit 



Jag har inte läst den ännu men i en  intervju om boken säger hon något jag tar till mig. Som pensionär efter över 40 år i fysikens tjänst på Lunds Universitet ska hon ge sig själv BETÄNKETID.
Jar tror faktiskt att det är precis det jag håller på med!

torsdag 11 mars 2010

Zonta markerar kvinnodagen den 8 mars. Varje år.

Jag är sedan många år medlem i Hässleholms Zontaklubb. För alla som inte vet är  ZONTA en internationell organisation för yrkesverksamma kvinnor.  Zonta grundades i USA för i år 91 år sedan och finns i ca 70 länder. Vi arbetar fr a för att stärka kvinnors och flickors ställning, motverka våld mot kvinnor och främja kvinnors hälsa, och också för att underlätta utbildning.  Zonta samarbetar med olika FN-organ i ett flertal projekt och har olika stipendier till kvinnor som utbildar sig på olika nivåer. De lokala klubbarna har egna lokala projekt och stipendier. Vår klubb har t ex ett årligt stipendium till en flicka i avgångsklassen på någon teknisk linje i Hässleholm.

Varje år arrangerar vi en aktivitet på Internationella Kvinnodagen den 8 mars för allmänheten. Flera år hade  vi olika arrangemang mot trafficking, andra gånger har det t ex handlat om kvinnohälsa eller utbildning och läskunnighet. Ett av våra mera uppmärksammade föredrag hölls av  Claes Scmidt/Sara Lund.
Vi hade i god tid bokat lämplig lokal och talat om vem som skulle hålla föredrag. Några dagar före den 8 mars fick lokaluthyraren, som var den lokala pingstkyrkan, kalla fötter och vägrade oss tillträde. Vi fick urakut skaffa en ersättningslokal men fick också mycket gratis PR genom att det hela gick runt i rikspressen. Det blev en enorm succé och vi fick alla avslöjat en hel del egna fördomar vi inte visste vi hade.  Men inte en enda representant från dom som portat oss kom och lyssnade - dom som hade behövt det mest av alla..

Vi har varit så "seriösa" i alla år att vi i denna gång gjorde ett mera lättsamt program som således gick av stapeln i måndags kväll den 8 mars. Uppenbarligen har klubbens arrangemang ett gott rykte för alla biljetter sålde slut i ett nafs. Förutom att kortfattat redogöra för Zontas mål och visioner och lokala liksom internationella arbete bjöd vi på musikalisk stå-upp-underhållning av två glada herrar, Claes Virdeborn och Ola Hjelm, som tog oss med på en slags livsresa i humoristisk form. Efter god mat blev det modevisning från fyra av traktens klädbutiker för både damer och herrar, allt från fritidskläder till fest och bröllop.
Ett frikostigt lotteri avslutade tillställningen för i år.
 Förutom att vara ansvarig för kassan vid insläppet tjänstgjorde jag även som en av mannekängerna. Trots att vi var tolv stycken gällde det att vara snabb att skifta livstycke, det vill jag lova.




Vi blev tackade med applåder och var sin gula Zonta-ros, som alltid är vår blomsterdekoration och vår symbol förutom den speciella loggan med det stora Z:at.


Således hade jag ytterligare en hektisk men mycket givande dag som avslut på en aktiv vecka.
Sedan dess tar jag det lugnt ett tag. Mycket lugnt i flera dagar, jag lovar. Ska bara...

onsdag 10 mars 2010

En utmärkelse!

Jag har fått en utmärkelse av Pettas på Åland . Tack, tack! Uppskattningen är ömsesidig!
Utmärkelsen uppmanar att länka till den som givit den, att skriva 7 saker om sig själv och skicka utmärkelsen vidare till 7 andra bloggare man uppskattar. Det första är redan gjort och för ett par månader sedan gjorde jag samma sak så nu måste jag hitta på 7 nya saker att berätta om mig själv.

1. Jag är en sakletare.  Saken jag oftast letar efter är min nyckelknippa. VAR har den lagt sig, frågar jag mig OFTA.
2. Jag har en klänning som varit på operan både i Sydney och New York samt på bröllop i en våning i Stockholm där Hjalmar Branting bott. I det tredje fallet inte med mig själv inuti, dock. Föreställer mig att klänningen är mallig över allt detta.
3. På tal om Hjalmar Branting så har jag av min farfar ärvt en svartmålad gipsbyst föreställande densamme. Den var en av farfars käraste ägodelar för han hade fått den på sin 50-årsdag - av sin son, min far. Far var generad över den men farfar fyllde 50 under krisen på 30-talet, far var fattig och hade svårt att köpa något. Jag gillar den men sätter ibland vanvördigt en spetshatt på den.
4. Jag har en senkommen karriär som fortsätter efter min pensionering - mannekäng. Väldigt roligt!
5. Jag har fyllt 60 (för flera år sen) men det faller ju på sin egen orimlighet (citat Bodil Malmsten).
6. Jag behöver inte se fler mumier i mitt liv. Jag går alltid vilse på stora museer och hamnar på egyptiska avdelningen med mumier - örk!
7. Jag vill åka till Åland - SNART!

Vad beträffar att utse 7 nya bloggare att få en utmärkelse ber jag att få hänvisa till min långa lista i vänsterspalten! Ni är fler än 7 men jag gillar alla era bloggar!

tisdag 9 mars 2010

Pust efter hektisk vecka med mycket kul!

Förra veckan började med en resa till Borlänge som gick utan missöden trots att det varnades för snödrev mellan Frövi och Borlänge. Tåget var ca 15 minuter sent framme och 2 1/2-åringen, som tillsammans med pappa och sjuårig storebror mötte mig, meddelade strängt att "Vi har VÄNTAT på dig! Vi kom för att HÄMTA dig! Nu har vi HÄMTAT dig!"
Jag blir alltid så varm hela jag av Borlänge-familjen och allt blir så lättsamt och otvunget. Pappa J fick sin lätt försenade 40-årspresent och barnen var sin liten hälsa-på-gåva och allt mottogs med glada miner.
Följande morgon var det 7-åringens dag, det hade jag lovat. Han hade februarilov under veckan och fick ju vara på Fritis när mamma och pappa jobbade. Vi nästan hängde på låset på Framtidsmuseet, 
vilket var ynglingens val av aktivitet. Han hade först tänkt sig bio men sen själv tänkt om, och det tyckte jag var bra! Jag kunde under dagen notera en viss beslutsångest. Efter flera timmars varierande upplevelser på museet, som är en plats att verkligen rekommendera, lovade jag att han fick köpa EN grej i museibutiken. Det visade sig vara väldigt svårt att välja tills jag hittade en boll i form av en jordglob. "Här kan du få HELA VÄRLDEN för 25 kr", sa jag och det tog skruv. Den hemfördes i triumf.


Svenska olympiamössan, som mamma hade virkat och ynglingen ALLDELES SJÄLV broderat lappen på, väckte stor beundran hos minst fem snälla tanter på bussen och på stan. Stolt och generad klämde han till sist fram sitt "Tack!" Mäkta mallig för gluggen i tandraden var han också, den goe grabben. Tack för en härlig dag, S! Själv tackade han med ett egenhändigt mejl, dessutom.
Litet hemmabus hade vi sen med lillebror A, ett ljuvligt litet troll som har en leksaksbil som det står Polis på. Det är dock absolut ingen polisbil utan en POSTBIL, bara så ni vet!


Torsdag förmiddag gick resan söderut igen från ett alltjämt snötyngt men soligt Dalarna.


Även hemåt gick tågresan bra  med bara några minuters försening men min anslutning vid andra och sista bytet väntade snällt. En perrongvakt stod och ropade att vi skulle springa så det gjorde vi, både vi som skulle västerut och de som skulle österut. Jag hade inte biljett till mitt sista tåg men en intelligent konduktörstjej bara höjde handen, "det är lugnt", ingen biljett avkrävdes mig för de 11 minuterna som den resan tar.
Några snabba ärenden på byn hann  jag, sen hem och packa om och förbereda inför silverkursen.
Fredag morgon blev så där urtidig igen med tågresa, denna gång till Dronningens By över Öresundsbron. Jag kom i så god tid att jag tog mig en andra frukost på Café HC Andersen i Raadhusarkaden som jag gick in genom för att få upp värmen efter ett iskallt tåg. Där doftade det så gott av nybakat bröd och kaffe att jag inte kunde motstå en morgencomplet med kaffe, friskbagte rundstykker, ost och hjemmelavet syltetøj. Sen var jag parat till att vandra till Kompagnistraede 29 där Owe Johansson, Silver Artist  håller till. Efter hand anslöt de andra eleverna, vi var i allt 4 glada damer.
Owe verkade glad, han med. Hans lugna pedagogik funkar så bra. Ingen prestationsångest drabbar en, och man överträffar sig själv emellanåt.




E är mycket koncentrerad! Hennes slutresultat var en urflott ring med en STOR ametist hemförd från Indien. Bara NJUT!



För att vi skulle röra litet på oss gav Owe oss en karta över kollegor i de närmaste kvarteren och i en butik för nutida danskt silversmide föll jag för en helt vansinnig ring. Den har en liten pinne med en kula där man trär på en silikongummipralin. Jag fick en liten ask med tre praliner, varav den illskära var den häftigaste. Det följde också med en pytteask med talk för att rätt sköta pralinerna!  Maxjenny Forslund, Owes dotter, tyckte det var ett utmärkt köp och alldeles för billigt. Maxjenny delar butik med pappa och mamma, Margareta Forslund . Pralinringen kan dock på intet vis mäta sig med den E åstadkommit, förstås.


Resultatet av mina tre dagars jobb med infattningar av några små cubic zirkonia jag inhandlat ser ut så här:


Dom väger inte så mycket. Mer väger däremot den puckelanka Owe skaffat till mig eftersom dom är litet billigare i Danmark. Jag var glad att jag hade en övernattningsväska på hjul!


Med hjälp av puckelankan kan man göra kulor men det blev inga färdiga den här gången.

Vi var tre kompisar som samordnat oss och vi hade bokat ett rum för tre på ett hostel alldeles i närheten där vi hade ett rum stort som en båthytt, ungefär, men det fungerade utmärkt och var snorbilligt för att vara i absoluta centrum av storstaden. All mat ingick i kursen; Owe är en baddare på vegetarisk mat. På söndag eftermiddag fick vi diplom och avskedstal och vacklade trötta och lyckliga med våra alster till Hovedbangården och tog tåget hem. Pust!

torsdag 4 mars 2010

Fredagstema: Morgon


 
Saltistjejen ansvarar för månadens fredagsteman och dagens är således Morgon. Jag skriver detta torsdag kväll och känner att det är särdeles aktuellt! 
Under hela mitt yrkesverksamma liv ringde väckarklockan oftast 05.20 på vardagarna. Jag är morgontrött och har lååång startsträcka och HATAR att skynda mig på morgonen. Alltså stiger jag upp i god tid, äter ordentlig frukost och läser tidningen innan jag ska iväg. Sedan jag pensionerade mig njuter jag av att INTE behöva stiga upp på en bestämd tid och jag kan nattramla hur länge jag behagar. Och det behagar jag!

MEN i morgon ska jag med bussen kl 06.37 fvb till tåget mot Danmark för mina tre dagars silverkurs. Och eftersom jag kom hem i kväll från några dagar i Dalarna gäller det nu att packa om övernattningsväskan och hitta sängen kvickt. För i MORGON ringer väckarklockan kl 05.00!