Lördagstema: Bästa gömstället

Gnuttan vill ha tips på bästa gömstället.
Jag har lagt några saker på det bästa gömstället. Så fantastiskt bra att jag inte hittar grejorna själv....
Ett par pinaler är gömda sedan flera år. Kanske hittar någon dem när jag och maken båda är döda och begravna och bohaget skingrat. Väl bekomme, säger jag.

Det är rätt ofta jag förlägger saker men de brukar dyka upp igen efter ett tag. Icke så dessa pinaler, den ena är mina gamla dräktsmycken till folkdräkten, hela konkarongen är väck. Penningkors, bärnstenssmycket, ringen, halslåset och allra värst, den långa, tjocka ärtkedjan. Till barndopen på senare år, då jag framträtt som gudmor i full ornat, har jag fått fixa nya grejor, betydligt spartanskare; tur att man kan göra något själv. Alltihop låg i en påse och hela påsen lagd på ett säkert ställe.......
Eftersom grejorna är väck och gömstället bortglömt kan jag ju inte visa några bilder heller. Elände!
Men jag tänker ha en trevlig söndag i morgon i alla fall. Du med!

Fast jag kan ju visa en bild i alla fall. En på ett armband jag gjorde förra året till en kattälskare.

Galleri Fredag: Ur en annan synvinkel

Erica i Piteå har bestämt att galleriet idag ska se något ur en annan synvinkel. Eftersom Erica är fotograf själv vågar jag inte utmana henne med egna bilder utan ser det hela från ett annat håll(!)

 "Vårt behov av sega gubbar"är rubriken på Ann Heberleins krönika i dagens sydsvenska. Där ser hon på påvevalet ur ett eget perspektiv.
 Ann H är i mina ögon en synnerligen klok kvinna, filosof och doktor i etik, och jag håller med henne i näst sista stycket, det om Franciskus bön.

Många säger sig inte bry sig ett dugg om påven men ingen kommer undan det faktum att ämbetet har en enorm politisk betydelse för miljoner människor, både katoliker och icke-katoliker. Vatikanstaten är ett eget rike och Sverige har diplomatiska förbindelser med ambassadör på plats.
Ett tänkvärt faktum är att den nyvalde påven - latinamerikan men med italienska föräldrar, nota bene - är, tillsammans med den polske Johannes II och tyske Benedictus de enda icke-italienare som valts till påve sedan 1522. Det året tillträdde Hadrianus VI, en man född i Nederländerna. Sen dröjde det 455 år till polacken!

Hadrianus VI porträtterad av Jan van Scorel

Det finns massor av påveporträtt i konsthistorien. Ett berömt är det av Innocentius X, påve i mitten av 1600-talet, målat av Velasquez.

Innocentius X avporträtterad av Velasquez

Ett helt annat perspektiv på den bilden ger Francis Bacon. Hans bild, inspirerad av den ovan, har diskuterats i det oändliga medan konstnären själv har sagt sig inte mena något särskilt.

Vad tror du?

Själv är jag väldigt fascinerad av de vackra, spetsprydda klänningar med siden- eller sammetspellerin som de flesta påvar bär på sina porträtt.

Galleristlista finns till höger och en förmodligen aktuellare hos Annika i Reston.

Bakslag

Så var det snö igen... Inte nog med de kalla nätterna - som kallast för ett par dagar sedan med minus 12 - nu kom det vitt också. T o m så mycket att plogen kom i morse och skrapade gång- och cykelbanorna.

Litet tröstande att en duva höll konsert när jag var ute ett tag, det är i alla fall hopp om vår. Fåglarna tycks också bry sig mer om ljuset än temperaturen men det går åt massor i makens fågelrestauranger. De måste ju hålla värmen och få ork att sjunga också, de små liven.

Vårmodet blomstrar i butikerna och mannekänguppvisningarna avlöser varandra. Dock infinner sig inte lusten att prova så där överväldigande när vädret inte följer med.

Lust att vara kreativ har jag dock och sitter här och snidar i vax inför en kurs i silvergjutning om ett tag. Det har jag aldrig gjort förut och det ska bli spännande.

Ny påve har valts, ännu en gammal man med "konservativa värderingar".
Det nya är att han kommer från Latinamerika, lär dock vara av italienskt ursprung. Synd, jag hade hoppats på Afrika den här gången. Ur politisk synpunkt hade det varit mera spännande, ur religiös förmodligen egalt. I radion i morse intervjuade man ordföranden för katolsk ungdom i Sverige och hon menade att det var ett bra val men p g a åldern kunde det ju inte bli nåt längre pontifikat den här gången heller. Man kan ju hoppas att den nyss avgångne bildat ett efterföljansvärt prejudikat och att fler påvar pensionerar sig när krafterna tryter. Sen får vi se om det blir några bättre initiativ att rensa upp i korruption och "piddefillering" som en inringare till radion uttryckte det.
Vad mina egna katolska vänner anser vet jag inte ännu.

En rundtur bland mina plantor och sticklingar ger hopp om vår. Det är snart dags att skola om tomaterna och tre lådor med pelargonsticklingar ser ut att bli hyfsade. Jag har inte haft hjärta att nypa bort blommor och knoppar som man "ska"; det får gå som det går!

Lördagstema: Smeknamn

Kärt barn har många namn och just smeknamn har Gnuttan tänkt att vi ska skriva om idag.
Här i huset är det ju katterna som får de flesta smeknamnen. Gullplutta, Lillhumla, Kattskrälle, Pissemisse och Gosemosa är bara några i raden som båda kan få höra. Sonja kallades som liten ofta för Radiobilen eftersom hon höll sin långa, stiliga svans rakt upp med en vinkel högst upp som släpkontakten på Tivolis radiobilar.

Själv har jag bara haft smeknamn under några år i de nedre tonåren, om jag minns rätt. I familjens sommarstuga, som är ett gammalt undantag till en gård, hade det bott en kvinna som hette Malena. Pojkarna i granngårdarna började kalla mig Malena för att retas men jag tog inte alls illa upp. En kamrat som följde med till stugan ibland tog upp det och sen kallades jag Malena av vissa vänner i några år. Jag har alltid tyckt att det är ett rart namn och litet kul är det att min gamla häst fick namnet Malena av sin uppfödare.
Så Malena och Malena har nu kamperat ihop i 21 år.




Olga, alias Gosemosan eller Pissemissen (i alla fall när hon pinkat på makens ajfån...).

När det gäller smeknamn tror jag ändå ryssarna tar priset. Mig veterligt har alla ryska förnamn ett flertal sk diminutiver som används som smeknamn av familj och vänner. Vi hade en gång en katt som i stamboken hette Petruschka. När jag frågade uppfödaren varför hon gett en hona ett pojknamn menade hon att det var ett flicknamn eftersom det slutade på a. Men det betyder Lillpeter, eller kanske som det skulle heta på svenska "Pelle". Så vi kallade katten Muschka som betyder fluga på franska om jag inte tar fel.

Lördagsförfattarna står i högerspalten!
Skön söndag!

Galleri Fredag: Magi.

Mina nya Bloody Butcher

Vad Erica har tänkt sig med rubriken MAGI idag vet jag inte. Men jag vet vad jag genast kom att tänka på.
Här skördar man en tomat i augusti ena året och passar på att pilla ut några kärnor och kleta fast på en bit hushållspapper.
Den 1 mars året därpå skrapar man loss några mm-stora torra frön och påtar ner i litet jord. Efter några dagar gror de och efter en vecka sträcker sig stolta små plantor mot ljuset.

Vad är detta om inte ren MAGI?

Solen tittar fram idag och även om SMHI varnar för kalla dagar så har jag hittat blåsippor som blommar i trädgården. Även det ganska magiskt....

En fin helg tillönskas alla. Galleristerna finns listade i högerspalten. En aktuellare lista finns förmodligen hos Annika i Reston.

Vinterkväde som påminner om våren och dess ursprung.

Jag vill gärna dela med mig av ett av A:LFR-D V:STL-NDs alster i den aktuella upplagan av mitt liv- och husorgan GV.
Vinterkväde
Nu vilar vinterns kalla hand
å jordens ovansida,
där allt syns djupfryst så till vida
som något liv blott skönjs ibland.
Om ännu det är långt till vår
i djupet krafter verka
som göra att man snart förmår
en ljuvlig växling märka.
Om mask och larver sova än,
mikrober garantera,
att livet snart är här igen
att än en gång florera.
Rent överjordisk nämna vi
den skönhet som vi hylla,
men glömma bort dess ursprung i
en underjordisk mylla.

Vårkänslor

Vad vore livet utan årstidsväxlingar? Om det inte var en bister vinter så skulle man ju inte känna denna kvillrande vårglädje och förväntan när solen kravlar sig allt högre på himlen för varje dag. Dessa dagar när vårsolen värmer så gott men kylan kommer krypande så fort solen sjunker bakom grannens tak är så speciella.

Jag ställer mig i växthuset med jordpåsar och krukor och krukar om och klipper ner och sätter sticklingar. En massa sticklingar ger jag bort också; inte alla bryr sig om att övervintra pelargoner.
Det är redan litet sent påtänkt för vissa sorter, mina trofasta, gamla vita pelargoner blommar för fullt redan men måste ändå klippas ner för att bli knubbiga och täta. Det jag klippte bort räckte till tre hela nya lådor - var jag nu ska ha dem nånstans.

Men än får man gå med strumpor och skor, för det finns vinter kvar.

All snö är inte borta även om gräset börjar synas allt mer.

I Lilla Åland är det full snövinter ännu. Men snön skyddar nunnor och sippor!

I varmare lägen har det hänt mera.

Har ska det bli backsippor.

Rabarberknopp vill opp!

Små gula solar finns här och där, snart blir det hela mattor.

Snödroppar bekänner färg.

Inne i uterummet spirar det, alla bladfällande agapanthusar är gröna och fina redan. Jag håller tummarna för blommor i år; det var klent med det förra året i vissnesorterna.
Den ljuvliga vildpelargonen cotyledonis blommar som bäst nu och har fått en framträdande plats så att man hinner njuta. De vilda blommar bara en gång, sen är fröjden över. Men det finns massor med knoppar!

P.cotyledonis