tisdag 16 april 2013

Poesi


Jag blir alltid lika munter när jag tar fram denna danska ättiksflaska ur skafferiet.

måndag 15 april 2013

Galleri Fredag och lördagstema på en gång: Glas och betong

Nillas fredagsrubrik Glas och Byfånens lördagsämne Betong är ju en utmärkt kombination som fler har upptäckt. Själv hemsökte jag huvudstaden några dagar och kommer därför i efterskott med mitt kombinerade bidrag. Vad jag gjorde i Stockholm berättar jag vid annat tillfälle, men trevligt hade vi efter att chocken från tåget på torsdagsmorgonen lagt sig.

Mitt senkomna bidrag handlar om våra byggprojekt. Glas utgör en stor del av vårt älskade uterum, vårt förra projekt som vi är mycket nöjda med och som det snart är dags att tömma från alla övervintrande krukor. Litet överraskad blev jag av den speglade bild som bjöd sig när jag funderade på hur jag skulle få till en intressant bildvinkel!



Just nu använder våra hantverkare uterummet som passage in till badrummet som får illustrera Betong. Där bilas det rejält i golvet, väggarna öppnas för nya konstruktioner och vi har fått en tillfällig utomhusinstallation som liknar något jag sett i Kina, fast då med blommor planterade i....


Nej, vi ska inte plantera blommor i den här.... den ska till återvinningen.
Vår vecka blir bullrig och stökig men jag förväntar mig att det är värt det!

söndag 14 april 2013

Jävla fitta...

.. var nog det snällaste av invektiven som riktades mot mig kl 06.25 på torsdagsmorgonen.
Jag hade bokat tågbiljetter till kompis A och mig till Stockholm och valt fönsterplatser mitt emot varandra med bord. Kompis A hade redan klivit på tåget på stationen före mig och jag fann henne sittande vid gången och ett par, en man och en kvinna på våra platser. Litet förvånad att hon inte hade propsat på sin plats bad jag paret flytta sig och möttes av en skur av ovett från mannen. Kvinnan flyttade sig, om än motvilligt och jag satte mig på min plats. Mannen, gömd bakom solglasögon, gjorde ingen min av att resa sig. När jag, fortfarande i vänlig ton, bad att min reskamrat skulle få sin plats och sitta mitt emot mig blev han vansinnig. En harang av fula ord, order om att hålla tyst och inte störa honom så tidigt på morgonen(!) och ett högljutt konstaterande att han inte tyckte om mig, att jag var otrevlig och en jävla fitta. Då ilsknade jag till och tyckte att det vore bäst att han gick sin väg om jag nu var så otrevlig.
Tågvärden kom och blev åhörare till detta och ordnade bort paret till nästa vagn, tack och lov. Han återkom även och beklagade deras beteende. Att de skulle sätta sig på sina egna bokade platser var tydligen inte ett alternativ över huvud taget.

Vid ankomsten till Stockholm såg jag dem på perrongen och fick en hatfylld blick av idioten.

Kan härmed konstatera att det gick mer än 60 år innan jag blev kallad jävla fitta rakt i ansiktet av ett fullblodsas till karl. Jag undrar hur han tilltalar sin arma hustru.
Det hela är en märklig upplevelse med en besk eftersmak. Utskälld har man naturligtvis hunnit bli många gånger i livet, mer eller mindre befogat, men detta tar priset, alla kategorier.
Hur var det det hette: "Det finns knölar, Sofie!" SANT.

tisdag 9 april 2013

Puh!

Som om man inte hade nog att göra med förberedelser inför kommande badrumsrenovering och det mycket mer lockande arbetet med att få igång våren i trädgård, växthus och uterum så sätter man sig och bråkar med Blogger. Mitt dumma nöt.
Jag ville ju bara byta bild överst! Till en i samma rektangulära format som jag hade.
Men si det var lögn. Det gick bara att lägga in en kvadratisk som blev gigantisk och urdålig. Alla proportioner blev fel och jag snart helgalen.
Sen lämnade jag allt ett tag och när jag kom tillbaka hade jag fått en konstig pergamentgul blogg utan bild och sidokolumn.

Efter ytterligare paus försökte jag igen  och plötsligt gick det i alla fall att få en liten bild, om än kvadratisk, och sidokolumnerna var tillbaka och den konstiga pergamentbloggen väck.
Nu hoppas jag att inget händer i natt....

Jag har i alla fall tillbringat några timmar i trädgården i solskenet idag och konstaterat att denna jobbiga senvinter gått hårt åt många växter. Det har varit alldeles för mycket barfrost i olika perioder så mycket är dött. Bl a mina dyra, höstplanterade trädpioner; de är döda allihop. En hel del av den annars så härdiga lavendeln har gett upp. Vintergäcken som brukar bilda helgula mattor är ganska gles. En liten tröst är att blåsipporna från föräldrahemsträdgården har börjat om. De kom upp och blommade för en månad sedan, sen frös alltihop bort. Nu försöker de igen, de tappra liven. Nya gröna blad har kommit och en sippa syns idag.

Om några dagar ska det komma hantverkare och börja i badrummet. Vi förbereder som bäst för lämpligaste in- och utpassering och var katterna ska kunna tillbringa dagarna medan det slamras. De platta paketen har vi monterat så långt det går hittills. Nu håller vi tummarna att allt ska passa så som vi har tänkt.

Tänk, allt har passat i rätt skruvhål och hittills har inte en enda skruv fattats! Förra gången vi monterade IKEA-grejor var vi desperata innan vi fick ihop dem med mer eller mindre våld. Så vi känner oss modiga som gav oss på detta. Men det är ju inte färdigt förrän det är färdigt, liksom...
Olga kollar att det ser rätt ut så här långt.


lördag 6 april 2013

Lördagstema: Det var hens fel!

Byfånen för taktpinnen under aprils lördagar. Idag är det frågan om vems fel det är - i alla fall inte mitt - han får skylla sig själv.
Skämt åsido, så är det ofta inget skämt alls när vi skyller på andra för att något gått snett. Byfånen själv relaterar dock med glimt i ögat en incident med en glömd väska som fick ett lyckligt slut.
Själv kommer jag mest på trista historier när det skyllts på än den ena än den andra när något inte går som det ska och stämningen blivit tryckt.

Att ta på sig ansvar genom att avgå fastän man uppenbart inte kunnat påverka ett skeende  övergår min fattningsförmåga. Det är vanligt inom politiken, t ex. Vore det inte bättre att stanna kvar och reda upp?

Ett av de otrevligaste sätten att skylla ifrån sig är vuxenmobbning på arbetsplatser, ett alldeles för vanligt fenomen. Emellanåt blir det så illa att den utpekade måste säga upp sig. Oftast blir det inte bättre stämning av det eftersom problemet inte ens fanns hos personen utan hen blev offer för projicering.

Jag har känt personer som varit experter på att  skylla på andra i alla sammanhang. "Det var ditt fel att jag spillde, det var hans fel att jag blev sjuk, det var hennes fel att jag inte fick jobbet, det var deras fel att jag krockade, osv". Sådana hör hemma i energitjuvsgruppen och blir till slut alltför tröttsamma att ha för nära. Så blir de också bittra, ensamma och förgrämda och får bekräftat de de visste - det är alla andras fel.

Själv tycker jag nog oftare att jag har någon att tacka för något trevligt som hänt mig än att jag behöver skylla något trist på någon annan än mig själv.

Fast allt som är tokigt är ju regeringens fel, förstås....

För övrigt anser jag att vi ska vara rädda om varandra!


fredag 5 april 2013

Galleri Fredag: Metall

Fredagsgallerisrena hälsar en ny dirigent välkommen för april, Nilla!
Idag ska vi illustrera Metall.
Vad är då närmare för mig än SILVER? I snart tio år har jag knackat, sågat, lött och slipat mig fram i denna underbara metall och på allra sistone även gjutit.
Några exempel:






För ett par månader sedan såg jag Lars Lerins fantastiska förmåga att i akvarell framställa denna metall!





Galleristerna finns listade till höger!
En helg med mera vårvärme tillönskas alla!

torsdag 4 april 2013

Konst bättre än konstigt.

Av alla konstiga saker Region Skåne hittar på - och det är inte få genom åren - så är det två aktuella som tar priset.
Den ena hände redan för ett par år sedan men har fått sina ödesdigra konsekvenser nu på så sätt att Lydiagården har gått i konkurs. Stiftelsen Lydiagården startades för tjugo år sedan av läkaren Ingrid Terje, en eldsjäl, för rehabilitering av cancerpatienter. En kompetens har byggts upp under dessa år som knappast matchas någon annanstans och många patienter med anhöriga har vittnat om den nya livskraft de fått på Lydiagården.
För två år sedan var det ny upphandling från Region Skåne och Lydiagården skickade sina handlingar i vanlig ordning. Av misstag glömde man fylla i EN ruta där det skulle stått 0 kr för kostnaden för medföljande anhörig. Istället för att ringa till Lydiagården och påpeka misstaget så sorterar man bort dem pga OGILTIGA handlingar! Uppdraget gick då till Spenshult istället och inget ont om Spenshult men det är inte samma sak som Lydiagården. Lydiagården har kämpat på men nu gick det inte längre.
Tack, Region Skåne, för den destruktionen. Det lär bli flera.

Den andra "konstiga" saken läste jag om på Dagens Medicins nätupplaga idag. Nu ska man avskaffa sjukhuscheferna och istället ha tre förvaltningschefer för alla Skånes sjukhus inklusive primärvården. Träffade på sena eftermiddagen en sjuksköterska som arbetar på ett av sjukhusen - som vanligt visste hon ingenting. Personalen inom vården får oftast läsa om stora förändringar i pressen innan det går ut någon information för de berörda. Förändringen ska, enligt Dagens Medicin, träda ikraft den 1 maj! Således måste det ha pågått en dold verksamhet utan insyn under en tid. Måtte detta huvudlösa beslut kunna överklagas och helst stoppas helt. Mina minnen från den sk "parsjukhus"-tiden på 90-talet förskräcker. Det finns människor som fick livet förstört den gången som aldrig hämtat sig från den förnedring de utsattes för då.

Då känns det betydligt bättre att bjuda på litet konstrunda så spänn fast säkerhetsbältena!

Påskhelg betyder, i alla fall i Skåne, konstrundor. De olika gillena har sina egna rundor och de flesta har en viss kvalitetskontroll. Att sen många enskilda, både "riktiga" och andra konstnärer, som inte tillhör något gille, hänger på är en annan sak; sånt får man räkna med. ÖSKG, Östra Skånes Konstnärsgille med 128 medlemmar, vill gärna kalla sig den "enda riktiga" konstrundan, eftersom det var de som började för 45 år sedan.
Maken och jag for istället  mot nordväst där NVSK, Nordvästra Skånes Konstnärsförening, hade en runda bland 148 konstnärer.
I Helsingborg tittade vi in hos Eva Rex, en av mina favoritgrafiker. Hon är otroligt skicklig och har en underfundig humor i sina bilder. Vi köpte ett linoleumsnitt, "Garderob".


Efter lunch på Dunkers Kulturhus åkte vi ut på landet till Fleninge där keramikern Claes Thell bor på en pietetsfullt renoverad gård.

Konstnären själv och en pampig figur.

Utställningen passar fantastiskt väl in i det fint renoverade stallet.

En del av Claes T:s keramik har östasiatisk inspiration och det har också detta vackra bonsaiträd i ett av fönstren på det gamla stallet.
En annan dag i påskhelgen drog jag österut till Kristianstad och sedan Yngsjö. I Kristianstad Konsthall såg jag en utställning med verk av Lisa D Manner. Stora målningar med akitektoniska, myllrande detaljer där man blir stående länge framför. Massor med tankar for genom mitt huvud: Paris, Jan Lööf, Selma Lagerlöf, Tati, Fantomen på stora operan är bara några! Otroligt fantasieggande bilder.


Dandelion (Maskros). Det syns dåligt men det finns både maskrosfrön med sina plymer och ett antal antenner i ytterkanten av klotet. Jag ser en planet i rymden som söker kontakt med andra klot. Eller ett enstaka pollen som letar efter en pistill...

Tetris (lär vara ett spel som heter så). Själv tänker jag på fantomen på stora operan eller Magritte.

Eftersom konsthallen ligger i samma fastighet som Kristianstad Museum passade jag på att även se utställningen där av Patrik Olofssons rovfågelbilder "Kroknäbbarnas tid" .

Bara ett enda exempel, duvhökens öga. Fler bilder finns via länken ovan.
I Yngsjö har Tina Lundgren sin ateljé. Hon är en kvinna man inte skiter på näsan! Fd elitidrottare och polis med tjänstgöring på Norrmalm har hon som konstnär en stor bredd. Hon målar, illustrerar böcker och gör dockor och masker, bl a. Hon är fena på trompe l´oeil och har stor humor i sina bilder.

Tvättbjörnarna har fått en tvättklämma "fasttejpad" - man tror att det faktiskt är en tejp där sitter...

Ringsvansaporna får en järnring

och surikaterna en surkart!

Tina själv framför porträtt av den gudomliga! Är det bara jag som kommer att tänka på Roy Lichtenstein?
Nu är det slut på denna rundan. Det lär blir flera!