Lördagstema: Reklam

Ett gissel eller nödvändiga upplysningar? Reklambranschen angår oss alla, vare sig vi vill eller inte. Musikanta har säkert själv synpunkter eftersom vi fått REKLAM som ämne denna lördag.

Uppenbarligen göder reklamen företag, annars skulle de ju inte göra reklam.
Vi har satt meddelande på vår brevlåda att vi inte vill ha reklam och så har många med oss. Så nu bläddrar man in reklamen i tidningar och tidskrifter för att kompensera bortfallet. Jag skakar alltid ut lösbladen och kastar dem direkt innan jag tar itu med det jag vill läsa.
Telefonen är nixad.

Radio och TV med reklam bojkottar jag helt. Vi tittar på SVT, det är allt, om ens det. Tyvärr tar även public service efter reklamhysterin och kör s k trailers ( fast jag skulle vilja kalla det prewievs, en trailer hänger ju EFTER, inte kommer den FÖRE, eller hur? Men träliga är de, det är kanske det som menas?)
Nå, dessa snuttar ur kommande program körs om och om igen tills det står en så upp i halsen att man (i alla fall jag) definitivt INTE vill se programmet i sin helhet. Även Sveriges Radio har ovanan att reklamera för kommande program och tar upp tid som annars kunde använts till att låta folk som har nåt vettigt att säga tala till punkt.
Det finns bra och dålig reklam. Dålig reklam anser jag alla säljsamtal vara. Alldeles särskilt de som egentligen är bedrägerier, t ex att ringa upp min 90-åriga mor och sen påstå att hon tackat ja till att byta elbolag.
Bra reklam har ett faktameddelande inbyggt i en snygg design som stannar i minnet. Smarta reklammakare vet hur en logga ska se ut för att väcka rätt associationer och bli ett starkt varumärke. Till slut behöver en viss vara ingen reklam i media, det räcker med att den faktiskt är bra och finns på hyllan i butiken.




Eller hur?

Annars känner jag mest så här:



En viss ambivalens har jag dock haft tidigare i sammanhanget. Under 70- och 80-talen kom jag att vistas i dåvarande Sovjetunionen under några perioder. Där var i stort sett helt reklamfritt. Det enda som reklamerades för var kommunismen och partiet och då oftast som neonskyltar högst upp på byggnader dit man knappast riktade blicken alls. När jag anlände dit kändes det väldigt befriande efter att ha avrest från en superkommersiell flygplats. Efter ett tag var det dödande tråkigt! Inga flotta skyltfönster, allt var grått och färglöst i stadsbilden om inte ett och annat arkitektoniskt - men förfallet - mästerverk lyste upp. Sen var det härligt att komma hem till klatschig reklam. Tills man var mätt återigen.

Just nu är jag övermätt på reklam och blundar med både ögon och öron så gott jag kan och skaffar information själv om det som för tillfället intresserar mig, badrumsinredning och köksgolvsmaterial, t ex.

Övriga temadeltagare finns i högerspalten och bilderna har jag hittat på nätet.

Galleri Fredag: Grönt är skönt!

"Maj och juni har blom i håret" står det i ramsan och medan maj är så där skir och änglalik i frisyren så har juni redan djupnat i nyanser och kontraster. Det gröna har delat upp sig i tusen nyanser och bildar den fantastiska bakgrunden till allt som blommar i naturen och trädgårdarna. Trots att det, i alla fall i våra sydliga trakter, är väldigt torrt så är grönskan verkligt saftig. Juni månads galleridirigent är Annika i vår nordliga ände av landet. Grönt är skönt är rubriken. Ack, så sant! Den som vill får följa med på en liten trädgårdstur.

Agapanthus har jag av många olika namnsorter men vad just den här vita heter vet jag inte.

Den här hör till mina äldsta och troligen heter den Afrikas Drottning. Jag började med två rötter för drygt 30 år sedan, nu har jag 12-15 krukor och delat med mig till vänner troligen det dubbla antalet vid det här laget.

Potatisen är finska Timo som jag hade för första gången förra året och fick en kanonskörd av. Det hör till sommarens skönaste gröna höjdpunkter - den egna potatisen! (Jag vet - potatisen ska vara välkupad och INTE grön!)

Grönt och gult är gullregnet.

I syrenernas tid och gullregnets månad...

Det koreanska cornusträdet, cornus kousa, är mitt älsklingsträd i trädgården. Själva blomman är den lilla gröna knubbenutten, de vita bladen är högblad som växer till sig och blir allt större och vitare tills de nästan rodnar i kanten. I nära sex veckor smyckar trädet sig men på mina breddgrader blir det bara enstaka röda bär när de vita bladen faller av. De lär annars vara goda till sylt. Den amerikanska släktingen, cornus florida, är ganska lik men blommar på bar kvist och har urnupna vita blad, de asiatiska är mer eller mindre spetsiga. Cornus florida är inte härdigt hos mig - jag har försökt två gånger...

Men krusbär är härdiga! Ni vet, "endast Sverige svenska krusbär har". Fast min buske är en finsk sort, röd Hinnonmäki, helt mjöldaggsresistent, dessutom. Supergod.

De allra flesta hagtorn i trädgårdar är förädlade sorter med dubbla rosa blommor, nog så vackra träd. Men jag ville ha ett vilt och vitt och skaffade det. Nog klår det de rosa?

Klockhyacinterna blommar sist av lökväxterna och har spritt sig över hela trädgården - det får de så gärna. Här samsas de med daggkåpan innan den blir ett tjockt täcke.

Här har de avlöst gullvivorna.

I familjen har vi firat den 6 juni med hjortfilé åt katten Olga. Hon fyller nämligen år just på nationaldagen, i år hela 15, och hjortkött är hennes livrätt.  Det värsta är dock att hon vet att finns litet till i kylskåpet och inte försummar någon chans att tala om det för mig.
Hoppas att alla ni som jobbar har fått ledigt i dag också och kan njuta av ännu minst en vacker sommardag och en skön helg!

Gissningstävling

En del bloggare har tävlingar litet då och då. Senast hade Musikanta en röstning på vilken himmelsfärg som passade bäst på en av hennes tavlor. Där delade hon ut två priser till oss som tyckte att det var bäst som det var - därmed slapp hon en massa jobba att göra om! Idag låg mitt pris i brevlådan - jättefina brevkort med Musikantas trevliga bilder!

Nu tänkte jag ha en liten tävling! I min trädgård har jag en växt jag nog inte visat förut. Kan ni gissa vad det är? Om någon gissar rätt, eller vet direkt, ska jag tänka ut ett pris.

Som synes når busken upp till taket på växthuset, drygt 150 cm.

Just nu blommar den nästan över men det är gott om blommor kvar.

Varsågoda!

Lördagstema: Sommarplaner

Nu tar Musikantas månad vid och hon börjar med Sommarplaner.
Den övergripande planen för oss är att STANNA HEMMA och njuta av vad trädgården och den närmaste omgivningen ger. Det finns tusen och ett utflyktsmål inom nära räckhåll och massor av vänner och familj att umgås med. Pelargonutställningar, sommaropera, hantverksmässor, goda matställen, Wanås med ny konst för året plus allt det som är permanent och sevärt. Den danska sidan av Öresund ska inte glömmas bort, nu kommer Yoko Ono till Louisiana, t ex.
Förra året missade vi Skärets Konsthall, Sveriges minsta med sina 25 kvadratmeter men naggande god. Besvikelsen är därför stor att i sommar blir det ingen utställning pga att frosten förstört golvvärmen. Kanske kan man kalla rörmokeriet som kommer att pågå för årets installation! Ska puffa för en promenad förbi den fd fiskaffären när vi inom kort besöker Skäret. Ni vet, där Gustav VI brukade äta vaniljhjärtan hos Flickorna Lundgren.
Själva har vi nog oftare - om än sällan - intagit lertallrikasill hos Rut På Skäret som ligger precis intill. Vaniljhjärtana kan fås lika goda till billigare pris på annat håll, enligt min mening. Att vi har en kär vän bosatt bara ett stenkast därifrån med synnerligen goda både baknings- och matlagningstalanger kan ha viss betydelse.
Faktiskt minns jag ett besök hos Rut På Skäret just när den gamle mannen på Sofiero låg på sitt yttersta på Helsingborgs lasarett. Flera av mina äldre kollegor kallades till sjuklägret med sina spetskunskaper inom intensivvård och en av dem var väldigt stolt över att ha fått ordinera en citronkaramell så att patienten inte skulle få stenbildning i spottkörtlarna när han låg i respirator.
På den tiden var Sofiero privat mark, nu tillhör det Helsingborgs stad och är en synnerligen välbesökt skånsk juvel med anor i kunglig engelsk trädgårdskonst. I år har vi missat rhododendronhöjdpunkten där men där finns något i rabatterna för varje tid hela sommaren för att inte nämna den välsorterade plantskolan där man lätt faller för frestelser.

Litet längre fram, mot sensommaren, drar jag norrut till Norges fjällvärld för en 5 -dagars tur på hästryggen och några nedslag på vägen i vårt avlånga land. Ska se till att bilen är nyservad i god tid.

Nu tänker jag itu med en av mina sommarplaner - att vårda potatislandet där det är dags att kupa!
Sonjas sommarplaner tycks vara att ta det lugnt när nu husse lagt ifrån sig sin trädgårdskeps.




Även idag har jag bloggat från min iPad, varför bilden ser en aning suddig ut. Klicka den större så blir den skarpare!

Galleri Fredag: Just nu

God frukost med kaffe och fil och papperstidning. Solen lyser, fåglarna kvittrar.



Snart slår de stora agaphantusarna ut.



Många pelargoner blommar redan,



..inte minst Ålandsberta, rosenknoppspelargonen jag fått av Karin i Geta.

I går kväll hade jag nöjet att ge vägbeskrivning till Geta åt en god vän som ska till Åland om en dryg vecka förutom att rabbla andra smultronställen jag tycker de ska besöka.
Och på söndag besöker jag och Marianne i Älmhult, Linnés Råshult där det är pelargondag.

Så är läget JUST NU vilket Annika i Reston menar att vi ska beskriva idag. Det är Annikas sista galleritema för maj månad, jag tackar för dem!

Syrenernas tid och gullregnets månad.

Nu avlöser den ena blomningen den andra, man får försöka hänga med i svängarna. Paradisäppelträden som bara i går stod i sitt fagraste flor snöar nu av sig de vita kronbladen.



Likaså rhododendronblommorna börjar falla av. Men nu står rönnen som fagrast och ännu finns en och annan senkommen stjärnmagnoliablomma fastän löven nu är utslagna.






Faktiskt frös inte en enda blomma i år, det kom ingen frostnatt!

Cornusträdet lovar prakt även i år - och den prakten varar LÄNGE.




Gullregnet bekänner färg och strax är det syrenernas tid och gullregnets månad.

Lördagstema: Tålamod

Att vara tålmodig är ingen lättköpt egenskap. Det lilla barnet kräver behovsuppfyllelse NU, GENAST och att lära sig ens ett uns av tålamod är smärtsamt. Jag minns ett storasyskon som betraktade sitt nyfödda syskon som hickade våldsamt med en lillgammal blick: "Det är bara bra, då lär hon sig att ha tålamod!" Vilket jag starkt betvivlade redan då men kommentaren hade ju säkert varit i säck innan den kom i påse.

De första barnaårens brist på tålamod tränar däremot föräldrarnas och den övriga omvärldens tålamod. Man ser ofta hur olika långt mors respektive fars tålamod räcker innan det brister eller vederbörande helt enkelt ger efter. Manipuleringens intrikata konst lär sig barn mycket tidigare än tålamod. I mataffären gör jag ofta intressanta studier av fenomenet där betydelsen av att kunna veckodagarna är viktig.

Häromdagen:
-Vi kan väl köpa godis?
-Nej, det är bara torsdag i dag.
-Men i morgon är det fredag och då är det nästan lördag!

Ibland hör man att barn numera får det de vill ha så snabbt att de sällan hinner längta efter något. Det gäller garanterat inte alla barn, många längtar sig säkert halvt fördärvade även idag och blir kanske ändå helt utan det eftertraktade. Men den som i barndomen inte hinner längta eller får lära sig ett visst mått av tålamod får det extra jobbigt som vuxen. Och BLIR extra jobbiga för sin omgivning som gapiga energitjuvar.

Som skåning försöker jag att inte vara hialös, dvs otålig. Saker ska få ta den tid de tar utan att jag hoppar jämfota av irritation. Bodil Jönsson har skrivit mycket om tid och bl a filosoferar hon om hur otåliga vi blivit över tiden man väntar på att datorn ska svara på ett kommando. Det som tog 30 sekunder i en dator för några år sen kräver vi nu ska gå på 3 sekunder, högst, innan det är "segt". Den glada badbollen i macen väcker ingen glädje, precis.

Som studerande måste man ha ett viss mått av tålamod. Upprepning är är all kunskaps moder, heter det ju, så man måste läsa på, om och om igen för att saker ska fastna. Likadant om man ska lära sig ett hantverk. Jag har en stor burk med skrotsilver - som kom väl till pass när jag skulle börja lära mig att gjuta, om inget annat. Det går naturligtvis till omsmältning i annat fall. Men nog är det tålamodsprövande när man jobbat med ett föremål i många timmar, kanske dagar och till slut ändå måste slänga det i skrotburken.

Prov på tålamod ser man i många yrken. Under min resa i Laos i höstas imponerades jag av alla dessa väverskor som med den primitivaste av utrustningar åstadkom de vackraste tyger.

Att räkna ut var garnet ska knytas för innan färgning, knyta och färga är ett enormt jobb.

Men sen blir resultatet av ikat-teknik helt fantastiskt.

Men tålamod är också en relativ egenskap. Maken kan ägna enormt mycket tid och kraft på smått pilleri med en elektronisk pryl men tycker det är alldeles för omständligt att skala potatis eller morötter! Med den ena sysslan har han ett enormt tålamod, med den andra noll.

Handen på hjärtat, nog är det så med oss alla?
Vad har du tålamod med - och inte?

Hoppas ni hade tålamod att vänta på mitt lördagsinlägg en extra dag - tiden sprang ifrån mig i går.

Detta var mitt sista tema för maj månad. I juni tar Musikanta över och då är rubrikerna:

1 juni   Sommarplaner

8 juni    Reklam

15 juni  Minnesvärda födelsedagar

22 juni   Midsommar
29 juni  Halvårskoll

Sen föreslår jag att vi tar sommarpaus tills i september. Vem vill bestämma ämnen då?