söndag 11 april 2010

Halv stång

På fredagsmorgonen steg jag upp tidigt och tåg tåget till Danmark. Jag åkte vägen över Helsingborg-Helsingör. Det är aningen mer tidsödande än över Öresundsbron men på en returbiljett 100 kronor billigare! På den biljetten åkte jag dessutom med alla samfärdsmedeln även på den danska sidan hit och dit med S-tåg, bussar och metron. Den stackars sladdriga papperslappen var nästan uppsliten när jag kom hem igen.

Målet för resan var Miro-utställningen på Arken i Ishöj men på vägen hade vi tänkt bese Fredrik den VIII:s palats på Amalienborg. Det har helrenoverats ute och inne för drygt 220 danska guldpengar och utsmyckats av de finaste konstnärer Danmark kan uppbringa. Det ska bli bostad för det danska kronprinsparet och visas nu för allmänheten maj månad ut. När vi såg den 100-150 m långa kön i flerdubbla led kroknade vi dock och avstod. Resan fortsatte sen till Ishöj. Vi fick alltså denna dag inte se vare sig Olafur Eliassons trappbelysning eller Kaspar Bonnens väggmålning.






Redan vid ankomsten till danska kusten hade vi lagt märke till flaggor på halv stång och det fortsatte sen hela vägen. Det satte myror i huvudet på oss och slutligen frågade jag en man vi mötte. Det är den 9 april, sa han, och då föll ju poletten ner. Och vid middagstid åkte flaggorna upp i topp.
Här, på vägen ut från Amalienborg, var även en svensk flagga på halv stång. 




Halv stång lär det också flaggas på i Polen i dessa dagar. En tragisk och förfärlig olycka med tragiska anknytningar till Katyn. Jag har ett flertal polska vänner och kollegor och känner med dem idag.
Jag har varit på Westerplatte där det tyska anfallet på Polen började och på andra platser med sorglig historik i detta arma land. Stalins hejdukar gjorde så småningom allt ännu värre. "Diamant i aska" heter en bok om Polens historia av Kjell Albin Abrahamsson. Man frågar sig hur mycket aska landet ska behöva stå ut med.


6 kommentarer:

  1. Det är bra att bli påmind! Tänk ändå att man så många år efteråt "firar" ockupationen med att flagga på halvstång.
    Underbar vägg i blått!

    SvaraRadera
  2. Jag, som inte ens var född då, känner alltid av den 9 april ändå! Jag sa, när min väninna föreslog danmarksresan, att just den dan var inte en kul dag att besöka Danmark. Men när vi reste tänkte jag inte på det först. Jag är uppfostrad med en stark känsla för illdåden under kriget och hade släktingar på kusten norr om Helsingborg som tog emot många som flydde över sundet. Så klart berättade dom om det när jag var liten och det glömmer jag ju inte. Mina föräldrar hade vänner med intatuerade nummer på armen. Finlands situation under andra världskriget var ju mycket mera komplicerad och hur komplicerad diskuteras ju just nu igen. Klara svar får man nog aldrig på många frågor. Även händelserna kring tiden för första världskriget är ju på tapeten igen. Jag måste läsa på hur det var på Åland då för där är jag sorgligt obildad!

    SvaraRadera
  3. Hej,
    jag var inte född jag heller ¨då men precis som du har jag fått det inmatat i tidig barndom. Ändå tror jag att vi på Åland inte kände av kriget på samma sätt som på fastlandet i Norge och som ni i södra Sverige.Demilitariseringen gjorde sitt men det fanns ett hemvärn här och inte att förglömma är sjömännen som befann sig mitt i brinnande krig beroende på var de var.
    Jag är faktiskt nästan lika obildad som du vad gäller Åland, ingen har talat om det närliggande.Hemmablind kanske man kan kalla det:). Antagligen var man tyst av den orsaken att man helst ville glömma och gå vidare mot ljusare tider.

    SvaraRadera
  4. Jag längtar mer och mer till Skåne.

    Ja, det är verkligen sorgligt det som har hänt. Man undrar ju hur de tänkte när de satte alla i samma plan.

    SvaraRadera
  5. Karin:
    Det sägs ibland att man i Finland inte gärna vill prata om krigen eftersom det var så egendomligt komplicerat med "sidbyten" med kort mellanrum. Förhoppningsvis kan det ändå komma en dag när man "gör upp" med historien och kommer nära vad som verkligen hände i olika situationer utan att nödvändigtvis skuldbelägga hela befolkningsgrupper. Jag brukar säga att "Dr Facit" är en otäck figur. I efterhand är det rysligt enkelt att veta hur saker och ting skulle gjorts. Men att stå mitt i "skiten" är en helt annan sak! Det gäller både i sjukvården och i krig när snabba beslut måste fattas och självklart kan bli fel!

    SvaraRadera
  6. Marianne:
    Samma tanke har jag! Sen undrar jag över spekulationerna att presidenten trodde att ryssarna ville fördröja honom - han var ju inte bjuden - och beordrade piloten att landa. Kommer det att stå klart om man hittar den "svarta lådan"? Och blir det i så fall offentligt?
    Ruggigt, i vilket fall som helst.

    SvaraRadera