tisdag 27 april 2010

Utvandrarland - Mobergland



Både lördag och söndag bjöd på perfekt vandringsväder, klar sol och lagom sval temperatur. Det var Engelholms vandrarförening som stod för arrangemanget. Jag blev medlockad av vännen C och löste ett årsmedlemskap för blygsamma kr 75 vilket delvis besparade mig merkostanden för icke-medlemmar för den här resan. Ett glatt och trevligt gäng, de flesta i gråhårsålder, satte genast iväg när bussen släppt av oss vid Runnamåla. Vi följde den markerade leden genom vacker skogsterräng och med solglitter i sjön Flaken nedanför oss.



Etappen var ca 15 km, lättgången för det mesta, och gick till Långasjö där bussen hämtade upp oss igen.
På vägen stannade vi till vid Klasatorpet. Vid det gamla torpet skapades Korpamoen där Troells film Utvandrarna spelades in och numera sköts Klasatorpet av Långasjös Hembygdsförening. Sommartid är där aktivitet för att visa hur livet var på ett sådant torp en gång i tiden - på sommaren då! När livet var som hårdast under vintern visas inte i verkligheten. Nu var allt tomt och tyst men efter sista maj lär det bli liv och rörelse och man ska kunna beställa kaffe! Men man kunde ju ta sig en bit på medhavd macka i alla fall denna gång.


Med bussen åkte vi sen vidare till Åkerby Vägskäl som var en sammanstrålningsplats för utvandrare på väg till Karlshamn och där finns en minnessten över alla som for iväg från trakten kring Ljuder.


Alljämnt samåker man härifrån!

Vandrarföreningen hade beställt guidning i Ljuders Kyrka och i Amerikasalen i ett hus bredvid. Kyrkan är en typisk Tegnérlada från mitten av 1800-talet då man rev en 1200-tals träkyrka som biskopen (Tengér, alltså) ansåg vara vara för liten för den växande befolkningen som ju tvingades gå i kyrkan.  Mest intressant var nästan denna låda i vapenhuset med uppmaning att "Offra till Hednamisionen".

Roligare var det då att se Amerikasalen med mycket information och  bilder om socknens förhållanden, utvandringsfakta och, inte minst, bygdens store son, Vilhelm Moberg. En lång tid stod han inte så högt i kurs, inte. När boken om Utvandrarna kommit ut samlades det namn på protestlistor mot det sätt på vilket utvandrarna skildrats. Man tyckte inte det betonats att det var gudfruktigt och  moraliskt folk från denna trakt som rest till Amerika.
Jag hörde en gång min egen svägerskas mamma, som gått i samma skola som Moberg, berätta  att en del tyckte att Moberg inte var så märkvärdig som författare. Han hade ju inte hittat på nåt själv - de där historierna visste ju alla om!
Rederiet föreslog vad resenärerna borde ta med sig i mat- och klädväg. Det blev ett ansenligt lass, minsann.


Med bussen for vi vidare till Rävemåla där vi åt gemensam middag på vägkrogen Rävemålet. Gott och rikligt var det och lätt drabbade av paltkoma checkade vi sen in på vårt vandrarhem, Grimsnäs Herrgård.  Jag och kompis C logerade i det sk Sädesmagasinet med en ljuvlig vitsippsbacke precis utanför.
Vi sov som klubbade och klev fräscha och utsövda upp till en rejäl frukost, smorde niste (som det heter i Norge, jag gillar uttrycket) till färdkost och tågade snart iväg igen.


Vitsipporna i backen hade inte vaknat än fast solen varit uppe länge.


Här inne bodde vi.

Söndagens vandring blev i allt drygt 17 km men vi förflyttade oss med bussen ett par gånger för att få se speciella ställen. Vandringen följde inte leden så noga men vi hade bra navigatör med oss beväpnad med bra kartor. Han lyckades hitta stigar som fanns på gamla kartor men inte på de nya! Vi gick i fantastisk skogsterräng och nog fanns både vildvittror och rumpnissar i närheten!




Vi besökte det gamla drängatorp som Moberg passerat så många gånger i sin barndom och som stod som förebild till Korpamoen i boken. I detta pyttelilla hus bodde senast 9 personer, som alla utvandrade till Amerika.  Huset ägs och vårdas nu av en ideell förening och öppnades  för oss av en vänlig och välinformerad dam.



Vi vandrade också den 2 km långa vägen från platsen där hans födelsehus låg, ett litet soldattorp, till platsen där skolan han gick i 6 år låg mitt i skogen. Nu finns bara grunden kvar, huset flyttades till Moshult 1960. Ursprungligen la man skolorna mitt i roten så att alla barnen skulle ha lika långt dit. Därför hamnade skolan inte sällan mitt i skogen! Jag tänkte på den stackars lärarinnan - för jag tänker mig att det oftast var en sån - som skulle bo där mol allena!

Skolhuset, som således nu ligger i Moshult, är också ett minnesmärke.

Streching på skoltrappan.



Med dryga 3 mil i benen på två dagar var vi rätt nöjda nu och efter ett nytt skrovmål i Rävemåla återvände vi till Skåne.
Ett par tidigare oanvända muskler i låren gör sig påminda när jag suttit stilla men annars har jag inga sviter efter helgen, inga blåsor eller skav och ingen sönderbränd näsa. Lundhags kängor och keps har hållit mig skadefri!

12 kommentarer:

  1. Å vilken intressant vandring! Natur och kultur i ett! OCH på det Härligt vårväder! vad mer kan man begära! Kul att de sagt att de inte tyckt Moberg var ngn vidare författare eftersom han bara skrivit sådant alla redan visste, haha! Vandrarhemmet såg himla mysigt ut det också.
    Tack för att vi fick följa med på din tur!
    Kramar!

    SvaraRadera
  2. Tack för intressant vandring. Den gav mersmak och det skulle verkligen vara trevligt att ha varit med.
    Karin

    SvaraRadera
  3. Saltis:
    Jag tror alla var väldigt nöjda efter turen. Man kunde välja att gå kortare sträckor båda dagarna och det gjorde några som visste att dom inte orkade så långt. Mycket lyxigt med buss som kunde fiska upp på lämpliga platser och en trevlig chaffis som dessutom blev farfar till en flicka under lördagsnatten. Och vädret gav verkligen glans!

    Karin:
    Jag kommer nog att följa med Engelholmarna på fler turer framöver. Dom är oerhört aktiva och har vandringsprogram flera dagar varje vecka! Några är lagda i närheten där jag bor, till och med.

    SvaraRadera
  4. Det var säkert en intressant utflykt, men jag blir matt bara jag tänker på 15 km i skogsterräng. Det innebär ju att man får klättra upp och ner för berg hela tiden. Hade jag varit med hade jag definitivt hör till den skara som gick kortare sträckor :-)

    Moberg läste jag allt av när jag var ganska ung och led väldigt med hans romanfigurer och honom själv i självbiografin. Jag led också när jag senare läste utvandrareposet. Jag kommer mest ihåg att det var eländes elände genomgående. Men visst är han en enastående författare och värd att påminnas om.

    SvaraRadera
  5. Jag härmar Pettas: Tack för intressant vandring! Tänk att jag har bott 17 år i Skåne och aldrig åkt upp till dessa trakter! Kan det bero på att man som ungdom har andra inressen? Förmodligen. Men det kan man ju råda bot på nu som gamling : )

    SvaraRadera
  6. Låter som en mycket trevlig vandring i härlig natur. Vitsippor kan jag sakna. Finns inga här hos mig. Läste ett par av Mobergs böcker som yngre och tyckte de var intressanta då. Tack för fina bilder!

    SvaraRadera
  7. TACK!! TACK!!
    OJ, vad jag skulle velat ta den vandringen! Det är helt i min smak, och i mitt intresse.
    jag vill verkligen se de där platserna en dag.
    OJ, vilken intressant vandring. När jag såg bilderna på Korpamoen sög det till i magen. man känner till det SÅÅÅÅ väl. jag fick boxen, utvandrarna i julklapp...Och jag har alltid fascinerats av böckerna och filmerna. Hela mitt liv. Skulle gärna se svenskbygderna i Minnesota också...

    SvaraRadera
  8. Musikanta:
    Nja, bergsklättring var det knappast tal om, backarna är inte så imponerande för en som vistats i fjäll en del. Men är man helt otränad är det bättre att inte ta i så man spräcker livstycket!

    Marianne:
    Kom an du bara! Här kan du få en vandringskompis!

    Anne-Marie:
    Ja, man får hålla till godo med den flora man har! Du kan väl berätta nån gång om vilka växter du ser!

    Annika:
    Väl bekomme! Det är väl ingen omöjlighet att göra! Du och jag och Marianne - vilket team!

    SvaraRadera
  9. Jag skall se vad jag kan göra men jag är dålig på de växter som finns här (det finns ju inga svenska växttyper direkt här) och dels växer det färre växter rent allmänt. Att bo 1000 m över havet är helt annorlunda än att bo på havsnivå. Klena ursäkter kanske ;) men så ligger det till.

    SvaraRadera
  10. Anne-Marie:
    Som fjällbesökare på somrarna sedan 70-talet vet jag precis vad du menar! Men man får luta sig längre ner för växterna håller sig ofta hukande där. Sen kanske torkan gör sig gällande även i norra Kalifornien och då blir det genast värre för de vilda växterna. I svenska bergstrakter är det BLÖTT! Lycka till när du botaniserar!

    SvaraRadera
  11. Vilken härlig vandring, den hade jag också gärna gjort! Det är så synd att jag inte känner till Skåne och de närmsta landskapen bättre men jag kanske kan skylla på att mina föräldrar alltid reste utomlands med oss barn och var vi hemma, var vi i sommarstugan i Juleboda (Maglehem)...
    Vad är det man säger, man blir aldrig profet i sin egen stad?

    SvaraRadera
  12. Petra:
    Man lär bäst känna sin hembygd när man har gäster som man visar omkring, visst är det så! Men du har ju sett mer av världen än de flesta! och Skåne ligger kvar och bara väntar på dig!
    Kom, så visar jag dig tassemarkerna i Göinge!

    SvaraRadera