fredag 8 april 2011

Fredagstema: När jag cyklar


Nilla, månadens fredagsdirigent,  har bestämt att denna fredag ska vi berätta om hur det går till när vi cyklar.
Detta vackra fordon med sin patina av rost har minst 60 år på nacken. Hon heter Hilma efter givaren som avstod sin cykel till mig efter att inte ha kunnat använda den själv på många år. Maken fick samtidigt Herman, men Herman är såld till en cykelhandlare för länge sedan emedan maken inte nyttjar cykel. Kedjeskyddet talar inte sanning, Hilma är, om jag miss rätt,en Finess, inte Husqvarna. Märket försvann in av upprustningarna Hilma genomgått genom åren.
Fram till för drygt 30 år sedan, när vi bodde i Lund, var Hilma i elden dagligen. Jag cyklade då till och från jobbet. Efter flytten till de nordliga skåneskogarna kommer hon ut i trafik mera sällan, då mest sommartid.
Jag är nämligen rädd i trafiken, tycker inte bilförarna ger mig vingelmån nog och de ganska nyligen markerade cykelremsorna intill trottoarkanten tvingar mig alltför nära kanten med risk att köra på den. Alternativet att ge mig ut på småvägarna för en cykeltur i naturen låter lockande men, som sagt, biltrafiken avhåller mig. Flera cyklande bybor har fått sätta livet till alldeles här i närheten trots att de bevisligen betedde sig helt exemplariskt.

Till hästens sommarbete cyklar jag då och då. Dit finns det cykelväg NÄSTAN ända fram. Men sista biten är på en ganska smal väg och en skarp kurva precis där 50-begränsningen upphör. Bilförarna som ska sakta ner har inte gjort det och de som får 70 har redan accelererat i god tid. Det finns INGEN vägren och det är otäckt att t o m leda cykeln genom kurvan med bilarna strykande någon cm intill en. Barnen på gården cyklar numera till skolan men är strängt tillhållna att leda cykeln genom kurvan och klättra så långt åt sidan det bara går och jag gör förstås likadant. Att få hastighetsbegränsningen till 30km/tim genom kurvan och förbi gården med dess skymda utfarter vore en förbättring men så länge ingen körts ihjäl just där blir det så klart inte frågan om det.

Jag håller i alla fall Hilma i trafikdugligt skick med lampor och lås. En cykelhjälm har jag också fast jag länge envisades med att använda ridhjälmen.

Hilma är väldigt bekväm att cykla på. Man sitter rakt och styret har rätt vinkel. Hon har inga växlar så i branta backar får jag ge upp och gå sista biten, men hon har ett jättebra frihjul och utmärkt fotbroms. För några år sedan gjorde jag med jobbet en cykelutflykt där jag hängde Hilma bak på bilen till startplatsen och sedan cyklade vi på ett nästan bilfritt område, grusvägar med backar upp och ner. De med många växlar slog mig uppför men nerför kom jag fortast!

8 kommentarer:

  1. O, det måste vara en kusin till våra velocipeder - även de pensionärer se'n många år.
    Jättebra och snabb, som namnet antyder (i alla fall utför, som du säger).
    Velociped sedan 1870; bildn. till lat. velox 'snabb' och pes 'fot'
    Margaretha

    SvaraRadera
  2. Söt fin hon är, Hilma. :-)
    Ja, det där med att cykla i trafiken är inte det lättaste och jag försöker alltid att hitta de bästa vägarna till olika ställen. Försöker visa barnen de säkraste vägarna när vi ska någonstans.

    Som bilist märker man också hur svårt det är att upptäcka cyklister ibland, särskilt då det är mörkt. De som cyklar på landsvägar och annat med borde ha gul reflexväst på sig alltid!

    SvaraRadera
  3. Vilken gammal trotjänare! Men jag förstår precis det där med rädslan att cykla i trafiken, jag känner samma sak. Min man har dessutom varit med om en svår cykelolycka en gång och det gör också att jag nog är extra försiktig.

    SvaraRadera
  4. Gillar din hoj så mkt!! De är så lätttrampade de där gamla cyklarna!
    min moster har en gammal blå Hermes som är som en dröm att trampa! Stadig och fin!
    Hilma skulle jag kunna tänka mig att adoptera. Perfekt att hojja omkring på henne på cykelvägar och parkvägar här.
    I trafiken vågar jag mig inte ut med hojj in da US. Way too feg för det ;.)
    Därför har jag ingen cykel heller, men din gILLAR jag verkligen!!

    SvaraRadera
  5. Hade också en sådan cykel under många år. Den som jag har nu - en DBS (tror jag) köpte jag för ungefär tjugofem år sen, treväxlad som funkar alldeles utmärkt fortfarande.

    Underligt nog har ramen blivit högre på senare år, så jag har svårt att komma ur och i cykeln (eller hur man uttrycker det). Din cykel är det beundransvärt låg ram på ser jag, skulle behöva en ny sådan.

    Jag cyklar heller inte någon lång väg på landsvägen även om det inte är så mycket trafik här som på andra ställen. Bilar måste faktiskt bromsa in bakom mig om de får möte och det är väldigt obehagligt. Men på den lilla motionsvägen är det ingen fara att cykla. För det är en härlig motion - man ser så mycket mer än när man åker bil!

    Jag önskar dig en trevlig helg!

    SvaraRadera
  6. Lyckans dig som har din Hilma!
    Även jag har haft en Hilma som jag fick av Hilma, men den skramlade så att den blev döpt till Skrammel-Hilma:). Men mera därom när jag skriver mitt eget fredagstemainlägg.
    Ha en fin lördag!
    Här blåser det vitor på vågtopparna.

    SvaraRadera
  7. En finfin cykel! Nej det är inte så roligt att cykla när bilarna dundrar förbi i full rulle.
    Ha en skön helg!

    SvaraRadera
  8. Margaretha:
    Tror du man tillverkar i denna kvalitet längre?

    Nilla:
    Jag både rider och cyklar nerlusad med reflexer!

    Inga-Britt:
    Försiktighet är inte bara en dygd utan livsnödvändigt!

    Annika:
    Hilma tackar för komplimangen!

    Ingrid:
    Hilma är en riktigt bekväm tantcykel, jojomen. Kan nån begripa varför det ö h t finns herrcyklar med hög ram?? Jag vet gossar som slagit sig fördärvade på ett ömtåligt ställe på såna...

    Karin:
    Hoppas det mojnat vid det här laget!

    HeLena:
    Helgen har varit förträfflig; hoppas din var det också!

    SvaraRadera