måndag 20 augusti 2012

Trygg styring...

Knappen satt på Leifs skjorta men jag fick den gärna.

 .. över berg, dal och framför allt myr fick jag även i år av Leif Haugen. Vi räknade ut att det faktiskt var 20-årsjubileum i år. Efter att tidigare ha ridit med en god vän till Leif blev jag "överlåten" och har sen varit trogen.

Vädret var oss nådigt, ganska idealiskt ridväder, 12-14°, litet dugg emellanåt men inget stritt regn. En dag med ganska mycket sol blev litet för varm och satte fart på en del insekter. Moln och svalt är mest njutbart när man rider på fjället. Några jordgetingar vaknade av solen och gjorde några hästar upprörda, det är mindre trevligt.

Året bjuder på enorma mängder molt, dvs hjortron. Visst försåg vi oss till en god dessert på kvällen! En god fjällryttare har alltid en plastpåse i fickan i beredskap.

.
Det här är vad Turid fick ihop på fem röda minuter

Middagsrasten är till för hästarna minst lika mycket som folket. Just det här stället har vi rastat vid förut och kallar det Björkarnas dal. Bra gräs till bete och underbart vackert vid en sjö som vi ibland passat på att bada i.

Matt Dillon i Gun City, nej jag skojar, det är Atle i Stordal i sin helt osannolika jacka. Anskaffad för att ingen ska ta honom för älgen i jakten! Atle var med för två år sedan också, den gången hästarna rymde på natten, om någon nu minns det. Vi gör... Atle är opererad tre gånger i ryggen och har stag och skruvar i den. Han har INTE talat om för sin ortoped att han rider långtur i fjället och det är nog bäst att han inte gör. Talar om, alltså.




En natt bodde vi över i turisthyttan på Storerikvollen som ligger mellan Sylmassivet och svenska Blåhammaren (Norge har sin egen Blåhammare som inte alls är samma fjäll) så nära svenska gränsen att vi fick svenskt telefonnät på våra mobiltelefoner där.

Syltoppen i mitten.



Sylmassivet bakom oss.

Det har regnat mycket i fjällen i sommar och det var extremt blött i markerna. Leif fick slita med navigering RUNT många myrar som helt enkelt inte bar att gå över. Troligen adderade vi ett antal mil till turen på detta vis, i alla fall åtskilliga timmar. På kvällarna var vi alla rejält trötta och jag garanterar att vi sov gott. Trots all försiktighet blev det en del vurpor i myren med plötslig avsittning, bl a jag själv råkade ut för att hästen gick omkull. Hon var oskadd men jag fick min första skada på alla år - en stukad handled. För första gången fick jag användning för den beresta elastiska binda som snart vore antik i sin obrutna originalförpackning om jag inte behövt den nu.

Min häst i år, liksom i fjol, var stoet Bleikfaxa. Vi är mycket goda vänner!

Trygg häst ligger lugnt kvar när man kommer för att hämta henne.

Gosa litet är populärt.
Så var den sommarturen över med goda minnen. Trevligt sällskap av både folk och hästar, fantastiska naturupplevelser och alla hoppas vi ses nästa sommar igen. Inshallah som det heter numera..
Och handleden är bra igen, känner bara litet i extremlägen med belastning.

13 kommentarer:

  1. Förstod ju att du skulle få det superbra i fjällen på hästryggen. Härligt inlägg, med vackra vyer och gosiga hästar och människor.

    SvaraRadera
  2. Håller med Karin! Panoramabilden ser ut som den är tagen ur en film. Måste ha varit en enastående naturupplevelse. Skönt att handen är bra igen, måste väl ha varit lite svårt att hålla i tränsen med den i alla fall.
    Ingrid

    SvaraRadera
  3. Karin:
    För en skåning är det ju en helt annorlunda värld att komma till i fjällen. Glömmer aldrig mitt första möte med fjällvärlden för ca 40 år sedan. Sen vandrade vi många somrar tills jag fick smak på ridningen - slippa bära själv, haha! Men chockad blev jag när min mor för första och enda gången kom till fjällen (inte för att vandra) och tyckte det var ett hemskt och deprimerande landskap!

    Ingrid:
    Jag njuter varje minut när jag är där. Hoppas jag orkar många år till.
    Det var vänsterhanden jag stukade så jag klarade det mesta ändå och tygeln var inget problem alls. Och med goda kamrater så får man all hjälp man behöver att lyfta sadel med packning och dra remmar och gjord.

    SvaraRadera
  4. Å, vilket äventyr, och vilken läcker resa,äJag förstår så VÄL att det ger mermsmak och att du vill tillbaka.
    Vilken upplevelse.
    Bilden med Sylmassivet i bakgrunden är UNDERBAR!!
    Frihet!!
    Visa jättegärna fler bilder!!
    Tänk att din mamma inte alls tycker om fjällvärlden. Det är väl kanske för annorlunda för henne. Så kan det vara.

    SvaraRadera
  5. Åh, hästmular och fjällmassiv! Och hjortron dessutom. Vilken fantastisk ritt. Nä, nu är det jag som ser till att komma igång och rida igen, så jag kan ta den där planerade barbackaritten nästa sommar!

    SvaraRadera
  6. Ja det syns att det har varit en härlig vecka. Det är så roligt det där att ni är ungefär samma gäng år från år, det måste vara härligt.

    SvaraRadera
  7. Efter mer än 20 års återkommande ridäventyr i dessa trakter med dessa underbara människor har det blivit vanebildande. Jag skulle få svåra absinensbesvär om jag inte kom iväg. Kan bara hoppas att jag orkar många år till ...
    Tror att min mor drabbades av akut obotlig lappsjuka av de stora ödsliga vidderna hon såg från bussfönstret. Att vandra skulle aldrig fallit henne in ens i hennes krafts dagar.

    Karin:
    Varför måste du rida barbacka? Det är inte särskilt bekvämt och man sitter säkrare i en sadel. Men det är klart att du ska sitta upp!

    Marianne:
    Det känns verkligen bra att rida tillsammans år efter år och dela kåta eller stuga med gamla trogna vänner. Inte fattar man heller att det går ett helt år emellan gångerna vi ses!



    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, barbacka fungerar bättre om man som jag har ett knä som krånglar om jag belastar det för mycket, särskilt när det är böjt. Slalom max två timmar. Ridning kanske en timme, sedan protesterar det. Men förra sommaren hittade jag ett ställe där man kan rida barbacka och då är det ju inget problem. Annat än att det kändes lite osäkert utan stigbyglarna och jag skulle behöva träna lite mer innan det kan bli långritter.

      Radera
  8. Oh, det där känns som något jag skulle vilja göra. Nångång. När tjejerna var i tonåren var vi flitiga gäster i stallet, men rida? Hur som helst bildades så småningom en nybörjargrupp för föräldrar. Vi höll väl i några terminer, men när tjejerna växte ifrån hemmet lade vi av. De bästa lektionerna tyckte jag var när vi fick rida ut i naturen. En annan episod: vi hade också "Clear round" med föräldragruppen. Den fick namnet "Antikrundan"...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Byfånen:
      Titta på www.merakerfjell.no så får du en uppfattning om vad som kan erbjudas hos Leif Karsten Haugen!

      Radera
  9. Annika i Reston vill göra en nystart med fredagstemat med nästan bara egna fotografier, vilket jag inte är intresserad av. Det har varit mycket intressanta och omväxlande inlägg av fredagsbloggarna i vårt sommartema och jag vill gärna vara med i den gruppen även i fortsättningen. Så jag erbjuder mig att hitta på ämnen i september om vi fortsätter om inte någon annan har tänkt att göra det.
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingrid:
      Inget hindrar att vi som vill fortsätter med textrika teman som jag också gillar, även om ett fototema också kan vara kul. Man kan ju vara med på båda om man har lust. Men jag tycker också det är roligt att spåna och associera!
      Så jag välkomnar dina ämnen för september!! Hit med dem, bara!

      Radera
  10. Jag tycker att mannen påminner om Zeb Macahan...

    SvaraRadera