måndag 25 februari 2013

Till Värmland drog jag...

... för att hälsa på troll. Ett av dem har många namn, det har ju kärt barn. Jag vet ju inte precis om han uppskattar att bli kallad Gnisselmisse men som tur är lyssnar han nog mest på tonfallet, mitt alltså, själv gnisslar han. Värdig, men synnerligen vänlig är hans personlighet för övrigt.


Han bor med sina ägandes människotroll i ett vackert rött hus på landet där han kan ta sina promenader och skåda ut över Klarälven som nu ligger under is och snö. Solen behagade lysa både här och i Karlstad där den ju lär bo.




Jag trakterades med god mat och trivsamma samtal och tiden bara rann iväg. Raclette på rätt sätt var premiär för mig, det kommer att upprepas här hemma. Fast litet får jag fuska för jag har ingen raclette-mackapär att sätta fram på bordet. Men det lär funka med crispfunktionen i mikrovågsugnen också. Ta sig till en riktig ostaffär måste man ju också, förstås.

Resan både norr- och söderut företog jag med tåg och buss. Tre byten krävdes i vardera riktningen men allt klaffade perfekt till min förvåning och lättnad. Numera räknas det ju inte som försening om det understiger 15 minuter men med den marginalen hade jag missat två byten om jag kommit 15 minuter försent. Men det gjorde jag inte, hurra! Resan tog ca 8 timmar men varje etapp var ju inte så rysligt lång. Problemet är att man inte kan få nån ordentlig mat under så pass korta tågresor. På en etapp serveras ingenting alls, på de andra kaffe, bulle, eller godis, möjligen en eländig plastmacka. Under de korta bytena, max en halvtimme, hinner man inte mer än att möjligen snabbt köpa en något bättre plastad macka. Så medhavd matsäck anbefalles.

På hemvägen hade jag ett längre uppehåll i Karlstad för två specifika ärenden. Under min förra resa till Kina tog jag en bild av en odling på ett fält som jag såg från ett bussfönster.


Ju mer jag betraktade bilden ju mer såg jag en matta, en trasmatta. Tack vare en viss bastmattevän fick jag kontakt med Nea i Kil som väver och som är medlem i Konsthantverkarna i Karlstad och Nea nappade på min idé.
Nu var mattan färdig och jag kunde hämta den och få träffa den trevliga Nea Magnusson som lagt ner sin själ i och en massa arbete på min matta. Visst ser man odlingen från Kina i min matta!!
Extra bonus var att lyssna på Neas underbara dialekt!
Konsthanverkarnas alster är av väldigt hög kvalitet, titta gärna in på deras hemsida. Mycket var frestande och jag köpte en stickad halsduk i eukalyptusfiber, mjuk som silke.


Jag traskade runt ett tag i Karlstad, förstås, och träffade den här damen som var en ny bekantskap, Fredsmonumentet. Hon såg väldigt käck ut med sitt avbrutna svärd i färgglada accessoarer som inte verkade ha varit utsatta för väder och vind särskilt länge. Det hade de inte heller. Jag mötte nämligen ett par glada töser i färd med att dekorera lyktstolpar med tyg i olika kulörer och de medgav villigt att de också klätt på fredsdamen från en steglift. Hon var nog snyggare än vanligt så här, för jag tyckte nog det var en ovanligt rälig skulptur. Symbolen med ett avbrutet svärd är ju fin men foten på ett avhugget soldathuvud är inget vidare. De flesta soldater kan ju knappast hjälpa att de är just det.



Jag hade ytterligare ett angeläget ärende i Karlstad men det återkommer jag till i ett nytt inlägg.

12 kommentarer:

  1. Så fint att du har träffat trollen!:) Och Trollkatten också.
    Mattan blev dunderfin ! Varje gång du ser den är du plötsligt i Kina igen. Ett bra sätt att minnas på.

    Hälsningar från ett minus tiograder kallt Geta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här töar det idag. Och en kärlekskrank kattpojke smyger runt huset och tutar.
      Mattan är verkligen ett Kinaminne - och ett Värmlandsdito.

      Radera
  2. Bara vänligt sinnade människor kommer på tanken att hitta på smeknamn - du skulle höra vad min människa säger ibland! Och vad jag säger till henne.
    Det var roligt att ha dig här, du är välkommen att låna min säng igen.
    Gnisselmissel

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här kan jag också tänka mig att man som matte blir kallad både det ena och det andra när matsedeln inte passar. För att sedan höjas till skyarna när det blir rätt rätt.
      Damerna här hälsar!

      Radera
  3. Visst är det trasmattor de har lagt ut där på fälten i Kina. Vad kul att du upptäckte det och kunde ta en bild, så att det blev en matta på ett svenskt golv också!

    SvaraRadera
  4. Alla odlingar i Kina jag sett har varit otroligt prydliga och vällukade. I Laos, som jag besökte i höstas, var det betydligt "slarvigare". Där hittade jag inga mattmönster.

    SvaraRadera
  5. Vad härligt att komma till det vackra Värmland en sväng och se söta katter och snätäckta vidder.
    Skönt att resorna gick bra också. Smidigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju litet bökigt med alla byten på halkiga, isiga perronger men alla tåg var i tid, tom några minuter före flera gånger. Resa bort på några dagar är alltid uppiggande, särskilt när man träffar vänner man inte ser så ofta.

      Radera
  6. Åtta timmar - det är ungefär vad det tar att flyga till Kina - åtminstone en av resorna, kommer inte ihåg om det var hem- eller ditresa. Förstår att em blev glad när du kom och hälsade på. Så vackert hus!
    Kul idé med mattan - du har verkliga konstnärsögon. Jag hade nog inte tänkt på en matta...Håller med dig om att det är en förfärlig skulptur - även om den är skickligt gjord. Varför i all världen står den där - barn måste ju fråga om huvudet hon sätter foten på!
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dock slipper man vara på plats två timmar före avgång när man tar tåget...

      Skulpturen på torget i Karlstad är tillkommen till 50-årsminnet av den fredliga unionsupplösningen 1905. Tänk, jag tycker inte ens den är skickligt gjord. Benen har väldig konstiga konturer, t ex. Och det avhuggna huvudet är ju groteskt. Som du påpekar, inte lätt att förklara för undrande ungar som ju kan bli rent förfärade. Fast ungar kan ju vara rätt makabra själva!

      Radera
  7. Tåg som är i tid? I Sverige? Grattis! Det var länge sedan jag fick uppleva det. Men kul när det fungerar!

    Idén med mattan var ju helt suverän! Nu behöver du inte plocka fram fotoalbumen (eller foton i datorn) för att minnas Kina. Det är bara att stirra rakt ned. Heja dig!

    Tack för gratulationerna!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Faktum är att jag det senaste året eller så inte drabbats av några tåg-kalamiteter alls. Både Öresundstågen, Pågatågen och SJ har skött sig utmärkt när jag varit på kas. Och även om statistiken överdriver punktligheten så kommer i alla fall minst 8 av 10 tåg i tid. Jag är numera minst lika orolig för min framkomst på vägarna där varje liten dikeskörning resulterar i avstängd väg i timmar.

      Radera