fredag 28 juni 2013

På en och en halv timme...

.. är jag i Köpenhamn med Öresundståget.
Så jag är förstås en trägen resenär dit. Visserligen växte jag upp i Malmö och under rätt många år tog flygbåten bara 20 minuter över sundet så jag är ju rätt bortskämd med att det ska vara nära till nabolandet.

Kör man bil till Helsingborg tar det ca 50 minuter dit, 20 minuter på färjan och ytterligare 10 minuter därefter är man i Humlebæk där Louisiana ligger.

Den senare turen gjorde maken och jag en solig dag för några veckor sedan. Utställningen Pop Art Design var på sista dagarna och jag ville inte missa den, samtidigt hade Yoko Onos retrospektiv
Half- a-Wind Show just  haft vernissage.

Vi började med Pop Art Design där jag tyvärr stoppades av en vakt när jag hade missat att man inte fick fotografera. Ganska löjligt förbud eftersom allt utställt egentligen är klassiker vid det här laget och avbildat i tusentals upplagor redan. Men jag fick ju avstå därefter. Jag hann i alla fall med de här:





 Sen avnjöt vi ställets utmärkta lunchbuffé och vilade fötterna i solskenet och läste på om Yoko Ono.


Vyn över Sundet en sån här dag är oemotståndlig med Calders mobil i förgrunden.
Yoko Onos Wish Trees finns nu på ett flertal ställen i världen. Oftast har hon låtit plantera träd typiska för platsen, t ex står det äppelträd på Wanås sedan hon var där för ett par år sedan. Här planterades inget nytt utan ett av träden i parken har blivit ett Önsketräd. Önskningarna skördas sedan och skickas till Island och läggs i Imagine Peace Tower. När utrymmet är fullt är konstverket fullbordat.

Utställningen hade vernissage dagen före vårt besök så det var inte så många lappar ännu i trädet.

Man fick så klart inte fotografera på den här utställningen heller (lika löjligt förbud)  men en smygbild tog jag i alla fall av ett av de vita schackbrädena där betraktaren inbjuds att delta i konstverket - som så ofta med Yoko Onos verk. 

På vägen hem försåg vi oss med ost i en magnifik butik i Helsingør. Såna man kan leda i koppel för de går själv. Mmmm, gott på mackan...

I färjekön hade vi utsikt över de här herrarna en liten stund. De roade sig glatt, bl a drack de halal-kaffe, påstod de.
För några dagar sedan gjorde jag resan med tåget söderut och över bron. Nu hade jag sällskap av övriga styrelsen för vår lokala konstförening.
Vi steg av tåget vid Nørrebro (eller är det -port, jag kan aldrig hålla isär det där) och gick ett kort stycke till Statens Museum for Kunst.

Vi såg utställningen Blomster og Verdenssyn. Jag formligen fastnade vid Gottorfer Codex, ett praktverk med guacher på kalvskinnspergament från 1649 som dokumenterar Gottorps slottsparks växter vid den tiden. Böckerna är restaurerade men ett antal sidor är uttagna och monterade så att de för första gången på snart 400 år kan ses av en hel allmänhet.








Med en Öresund runt-biljett kunde vi nu återgå till stationen, ta tåget vidare till Humlebæk och promenera till Lousiana. Det regnade så vi var glada att vi hade inomhusaktiviteter så det räckte men det var litet synd att inte kunna njuta av parken också.

Jag tog en hastig titt igen på Yoko Ono. Denna gång såg jag att folk fotograferade hej vilt utan att vakterna reagerade så jag passade på att ta en bild på några av vattenburkarna. Vi består ju av en massa vatten allihop, menar Y O. Och det är ju sant...

Det här är bara några få i raden!

Sen begav jag mig till Tara Donovan, Lousiana Contemporary i en annan del av museet. Där fick man heller inte fotografera men alla gjorde det helt öppet. Tara Donovan gör sina verk av vardagsföremål och de blir väldigt ömtåliga. T ex en kubikmeter av tandpetare eller knappnålar. Det som fascinerade mig mest var en hel böljande vägg av sugrör som gav intrycket att det var bikakeceller eller det jättelika av glittrande metallbelagda band som fyllde en hel sal.

Lägg märke till personen till vänster!


Närbild.
 Som avslutning gick jag en runda bland museets egna verk som nu omarrangerats där Pop Art varit. Till min oförställda glädje fann jag en Maman av Louise Burgeois som jag inte sett förut. Den är inte så stor, ca 2 - 2 1/2 m som högst, men i alla fall!



 Innan tåget for iväg norrut mot färjan till Helsingborg kunde vi vinka adjö för denna gång till Kirkebys tegelskulptur vid Humlebæk Station.



På kvällen var det väldigt skönt att lägga upp fötterna på en pall!


6 kommentarer:

  1. Vilken härlig tur!!!!
    Och du jag måste fråga dig om Maman har ngn "släkting" som är gigantiskt stor och som stått på Tate Modern i London? För jag har ett minne av att sett en liknande skulptur men väldigt stor där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Saltis, du har helt rätt. http://sv.wikipedia.org/wiki/Maman

      När den enorma skulpturen fanns på Wanås för sex år sedan åkte jag dit ett flertal gånger och hoppades att den skulle få stå kvar på långlån, men nån gång i november försvann den för att läggas i magasin i New York, sas det.
      För två år sen hade jag hoppats få se den på Tate Modern men den var inte utställd då; det verkar som om deras exemplar är nerpackat sedan 2007.
      Så det var kul att få se en "lillasyster" på Louisiana.

      Radera
  2. Himmel så härligt! Önskar att jag hade varit med på både det ena och det andra.
    Behändigt med ostar man kan leda i band också.
    Nu ett varv till för att njuta av allting:)
    hm, vad är halakaffe?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för påpekandet av stavfelet, Karin! Det skulle ju vara HALAL-kaffe! De hade väldigt roligt åt det, och vi också.
      Det var en härlig dag och ett utflyktsmål jag brukar få med maken till;) T ex tror jag inte han hade uppskattat Lars Wallins festblåsor och scenkläder jag beskådat i dag på Dunkers Kulturhus i Hälsingborg. Jag måste säga att min tanke när jag gick ut var "tack och lov att man slipper åbäka ut sig i det där!" Och fick medhåll av tjejen som vaktade utställningen, haha.

      Radera
  3. Du uppdaterar mig alltid om vad som man kan se på Louisiana - tyvärr har det blivit lite för långt för oss att resa nu när vi inte så ofta besöker min bror och svägerska där som när min mamma levde. Det blir mest norröver numera som du vet.
    Spindeln är fantastisk - synd att den inte visas i NY. Men de har väl ingen park att ställa den i som på Moderna i Stockholm.
    Är hela huset till vänster en gigantisk tegelskulptur? Kan inte se någon annan...
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Huset till vänster är en av Per Kirkebys tegelskulpturer. Han har gjort ca 70 st olika som står över hela världen, varav några i Sverige, vad jag vet i Göteborg, Höganäs och på Wanås, kanske några till.

      Radera