lördag 10 september 2016

Lördagstema: I betraktarens öga

Att vad som anses vackert skiftar mellan t ex tidsepoker, personer och länder är ju ingen nyhet precis. Det finns konstriktningar, musikområden, klädmode och möbeldesign för att bara nämna något som hela tiden ändras.

Det fascinerar mig att det under en period blir så enormt likriktat inom varje kategori. Det ska vara viss färg på kläderna och då finns inget annat i affärerna, en viss möbelstil och bland artister är det några som anger tonen. När så modet växlar så blir det som nu är passé plötsligt FULT. Folk utbrister "hur KUNDE vi gilla nåt så fult som mjukismodet, utställda byxben, furumöbler, Snoddas eller de tuperade frisyrerna.
Bild från nätet.
Bild från nätet.

En av mina icke-svenska väninnor tycker att svenska kläder är såå tråkiga, hon vill ha rysch och pysch och glitter. Och hennes möbler gör mig nästan illamående i nån svulstig utsmyckad stil. 

Tonåringar blir lätt slavar under modet, tror att de är unika och originella medan de i själva verket är kopior av varandra till äldre generationers förtvivlan, sarkasm och/eller illa dolda munterhet. Dock är alla åldrar påverkade, vare sig vi erkänner det eller inte, även om de flesta med tiden uppnår ett visst mått av självständighet och motstånd mot det man anser vara alltför stolligt eller oklädsamt.

Själv upprätthåller jag motstånd mot färdigslitna och trasiga kläder, långt hängande hår, obekväma skor och nedhasade byxlinningar.
Bild från nätet.

I flera år letade vi efter nya sängar. Under den perioden skulle alla sängar vara extremt låga, närmast som madrass på golvet. Vi letade i ett otal möbelaffärer och fick till sist rådet i en av dem att hämta förhöjare på hjälpmedelscentralen! Till sist beställde vi sängar av en snickare och fick precis den höjd vi önskade. Nu finns det betydligt högre sängar, de har blivit moderna igen....

Inom konsthistorien har ju de olika stilarna avlöst varandra, de konservativa har förkastat det nya i epok efter epok, de moderna förpassar föregångare till sophögen. Idag är det hippt med suddiga videoinstallationer. Men plötsligt står folk 4 timmar i kö för att se Lars Lerins akvareller på Sandgrund i Karlstad!

Nej, jag ställde mig inte i fyratimmarskön i sommar, den här bilden tog jag förra året i kalstad.

Och allt ligger i betraktarens öga. Det märkliga är hur synen kan förvändas på oss alla bara det gått några år! 
Evig skönhet kan vi se i en blomma och ett landskap, mera sällan i det vi själva sätter prägel på. Inte förrän det blivit "klassiskt" hur nu det begreppet ska definieras. Kanske ett bra ämne för ett annat lördagstema?

För mig är detta evig skönhet. Vad tycker du?



13 kommentarer:

  1. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv!
    Fast i motsats till dig, vet jag förstås inte vad som är modernt.
    Margaretha
    som gillar
    rosenhallon
    fast de är ett
    jädrans ogräs

    SvaraRadera
  2. Ett nöje att läsa och få tänka till lite. En betraktelse äger rum inom mig; ringar på vattnet! Klassisk vore ett utmärkt tema ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då ser vi fram mot rubriken "klassisk skönhet" så småningom, eller hur?

      Radera
  3. Kloka ord i din fina betraktelse. Tankarna känns igen...vad är det som folk att följa trender på det sätt som de gör?
    Vi märker också, nu när vi har börjat titta på badrumsattiraljer och köksmöblemang att allt är väldigt likriktat i vita, grå och svarta färger. Köksluckor och skåp ska alla vara på ett särskilt sätt. På ett sätt som vi inte alls kommer överens med, så här tänker vi nog ett tag ännu innan något händer i renoveringssyftet.
    Trasiga jeans? Jag begriper inte alls att det kan vara så populärt. Ett mode som går igen sedan 80-talet. Vi hade en fosterson några månader och socialen betalade hans kläder. Han fick förstås själv välja kläder att köpa men när han väl hade gjort sitt val och satt och skar sönder sina nya jeans gick jag själv nästan sönder.
    Tack för en fin betraktelse!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ynglingen betalade i alla fall ingen annan för att ha sönder jeansen!
      Visst är det urtråkigt när man letar inredning och bara det nytrendiga går att få tag i! Ni får hitta egen snickare och målare - det behöver inte bli dyrare ens. Vill ni ha kakel får ni importera från Madeira, där finns i alla fall blått!

      Radera
  4. Och till och med när det gäller vacker natur har betraktandet skiftat. En gång i tiden lär alplandskapet ansett vara förskräckligt fult! Jag ska försöka hitta källan, för det är onekligen en överraskande tanke, men jag vill minnas att lag läste om det i en historik över turism, eller liknande. Återkommer om jag hittar något!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha, har alplandskapet ansetts fult? Som barn, ca 9-10 år gammal, blev jag en gång utledd vid vår sommarstuga av en tysk gäst som pekade över nejden och utbrast: "Så fult här är! Här är ju inga alper!" Synd att jag inte hade ett vasst citat att slå i huvudet på gubbfan. Han manifesterade sin dåliga smak och sitt dåliga omdöme på fler sätt, f ö.
      Idag förstår jag ju att han hade hemlängtan efter att ha tvingats fly från nazisterna men korkad och elak var han i alla fall.

      Radera
    2. Den mannen hade uppenbarligen inte läst Wordsworth:

      It was vast, Titanic, and such as man never inhabits. Some part of the beholder, even some vital part, seems to escape through the loose grating of his ribs as he ascends. He is more lone than you can imagine .... Vast, Titanic, inhuman Nature has got him at disadvantage, caught him alone, and pilfers him of some of his divine faculty. She does not smile on him as in the plains. She seems to say sternly, why came ye here before your time? This ground is not prepared for you. Is it not enough that I smile in the valleys? I have never made this soil for thy feet, this air for thy breathing, these rocks for thy neighbors. I cannot pity nor fondle thee here, but forever relentlessly drive thee hence to where I am kind. Why seek me where I have not called thee, and then complain because you find me but a stepmother? (William Wordsworth, "The Prelude,")
      Han tyckte inte alperna var vackre, men lite imponerad var han i alla fall. Jag har fortfarande inte hittat det där om att alperna ansågs fula...

      Radera
    3. Bergsklättrare har nog inte heller läst Wordsworth. Eller så blev de förnärmade och greps av hämndlystnad.

      Radera
  5. Jag tycker som du! Evig skönhet! Skönt att det finns sånt som är bestående och där är ju naturen föredömlig. Jag kom att tänka på "Allsång på Skansen". När jag var ung var det otänkbart att det skulle vara intressant för ungdomar. Det toppade töntlistan över alla gränser...Idag är det hur inne som höst. Visst är det märkligt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ungdomen är ju fylld av töntstämplar på det som äldre gillar som sen vittrar bort allteftersom åren går! Då fylls man istället av fasa för vad den aktuella tidens ungdomar ägnar sig åt och så går det runt, runt.

      Radera
  6. Mycket att fundera och tänka på i ditt inlägg. Jag retar mig på alla grå soffor som översvämmar möbelbroschyrerna. Jag är uppväxt bl.a. med kretongsoffor som jag älskade, men det är tydligen helt ute nu. Det finns några stycken på Svenskt Tenn men de kostar uppåt 60000 kr. så dem kan man glömma. Det ska ju inte vara något billigt blommigt tyg som den (enda?) soffan som IKEA saluför har.
    Jag vägrar att köpa en grå soffa, så vi får nöja oss med de gamla skinnmöblerna som är 40 år gamla vid det här laget.
    Hur det kan gå mode i att ha trasiga jeans är något som jag aldrig kommer att förstå.
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. En kretongsoffa är ju vacker som en juvel men jag skulle nog tröttna efter ett tag. Allt annat i rummet måste ju vara superdiskret bredvid en sån. Tror jag skulle föredra den grå med ett gäng kretongkuddar i.
      Men det är urtråkigt med möbelmode. Särskilt som det dessutom är svårt att hitta nåt som är bekvämt att sitta i.

      Radera