lördag 24 september 2016

Veckans rubrik: Mitt förhållande till plast och syntet.

Min sista rubrik för september månad handlar om mitt förhållande till plast och syntet.

På senare tid har det utbrutit ett veritabelt krig mot mer eller mindre all plast. Haven och grundvattnet fylls av plastpartiklar som fisk och andra djur misstar för mat, plastskräp skadar landlevande djur och natur, plast i våra hem uppges avge farliga ämnen och förgifta barn. Smink och hygienartiklar är fulla av små plastpartiklar som kommer ut i vattnet. 
Plast tillverkas ännu huvudsakligen av olja, en ändlig resurs. 

Nyss tyckte vi att det var jättebra att tillverka fleece och annat tyg av återvunna PET-flaskor; nu vet vi att vid tvätt kommer en massa skadliga fibrer ut i avloppet och naturen. 

Allt detta är förstås förskräckligt och måste bekämpas. Men hur? Och hur låter vi bli att kasta ut barnet med badvattnet?

Regioner och hela länder förbjuder plastpåsar i butikerna eller avgiftsbelägger dem för att få ner förbrukningen. 
Vissa människor går stenhårt in för att plastsanera sina hem. Kosmetikaföretag uppmanas ta bort plastpartiklar ur produkterna.

Själv har jag hittat plastpartiklar i innehållsförteckningar på kosmetika jag använder. Jag skrev till företaget som förnekar att det är microplast, möjligen beroende på en snäv definition av storleken på partiklarna. Jag är inte klar med den korrespondensen, jag fortsätter att tjata och slutar att köpa.

Bild från nätet

Men hur vore det om man lät bli att slänga plastpåsar i havet och naturen över huvud taget? Hur vore det om plastpartiklar i kosmetika och hygienartiklar helt sonika förbjöds lagstiftningsvägen?
Plastpåsar kan återvinnas eller eldas upp och ge tillbaka energi. Det är ju inte påsarnas fel att folk slänger saker på fel ställe.
Naturskyddsföreningen  lär ut massor om plast, läs här.

Plast behöver inte alls tillverkas av olja; plast kan tillverkas av nästan vad som helst även om det kostar mer. Plasten kan återvinnas åtskilliga gånger och bli till ett flertal produkter under sin "livstid", på slutet t ex sopkärl eller kompostbehållare. Om bara vi ser till att grejorna hamnar i rätt sortering.

Men vi måste inse att plastmaterial kommit för att stanna och innebär många stora fördelar. Inom industrin och t ex medicintekniken är den helt revolutionerande. Mackapärer som opereras in i kroppen, konstgjorda kärl, pacemaker, ledproteser, kontaktlinser, ögonlinser vid grå starr, för att inte tala om alla dagliga förbrukningsartiklar på en mottagning eller en operationsavdelning. Hur skulle vi ersätta blodpåsar, droppaggregat, infartsnålar, sonder, katetrar och allt annat av olika plastmaterial? De som "plastsanerar" sina hem, slutar de använda moderna glasögon eller kontaktlinser?

Bilder från nätet

Kruxet är att välja rätt material för rätt ändamål och ta rätt på det som blir skräp så att det återvinns på rätt sätt. Utvecklingen står på inget vis stilla, även plast blir bättre och bättre.

Plastens vagga i Sverige stod i Perstorp och där kan man besöka museet Plastens Hus och lära sig massor om plast. Samt bli nostalgisk vid åsynen av alla plastpryttlar man haft genom åren.

Syntetmaterial i våra kläder är också här för att stanna men kan likaså optimeras. Ingen saknar nylonskjortorna eller crimpleentygerna men få av oss skulle väl vilja avstå elastan i jeansen eller polyester i behån. Vem vill ha tillbaka de ribbstickade yllestrumporna? Det är trevligt att viskos, som är ett naturmaterial, blivit så mycket bättre numera. (Förresten är väl egentligen nylon & co också naturmaterial eftersom de tillverkas av olja som kommer från naturen?)
Att bomull inte är särskilt miljövänligt har vi också fått lära oss - konventionell odling och tillverkning förbrukar massor med kemikalier och oerhörda mängder vatten.
Som värmande plagg finns inget som slår ylle; där kan fleece slänga sig i väggen. Det gäller bara att hitta rätt ull som inte kliar.....
Nu finns också kläder av bambufibrer och hampa förutom linne och ramie. Och jag har en halsduk av eukalyptusfiber. Så nog finns det alternativ till den oljebaserade syntetfloran.

Saknad av ingen! Bild från nätet.

Bäst av alla klädmaterial - ull! Här i form av Bohusstickade tröjor. Bilden är från nätet men jag har faktiskt stickat en likadan som tröjan till vänster.

Likt det förfärliga matsvinnet är det ett gigantiskt slöseri med kläder som hamnar på soptippar och vi ska inte glömma alla de människor som tillverkar kläder under förfärliga omständigheter.

Härmed är min månad med rubrikerna till ända och Pettaskarin på Åland tar över med följande 
rubriker :
 V39 Ju fler kockar...
  V40 Katten på bordet
  V41 Idyll
  V42 Löften
  V43 I väntans tider
Jag har försökt uppdatera deltagarlistan i spalten till höger, klaga om något inte stämmer!
Nu önskar jag alla en skön sensommarhelg!

13 kommentarer:

  1. Plastens Hus var verkligen intressant, plast är plast tänkte jag men det var ju en lång historia det.

    Och det där med syntetkläder, det är ju en tragisk historia. Men det blir nog många andra bloggar om det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, plast är verkligen inte "bara plast". Men som allt annat kan det missbrukas.
      Och var ska vi sortera viskosen som görs av träfiber?

      Radera
  2. Känner mig beklämd när jag hälsar på hos barnbarnen i Stockholm där ingenting sorteras. Det beror inte på dottern utan på att inte något sorteras utom papper som man kan åka och slänga i en container. Här i Mogata kommer det en bil var tredje vecka och hämtar papper, plast, metall och batterier vid husknuten. Det skär i hjärtat när jag slänger plastflaskor och konservburkar direkt i soppåsen däruppe. Förstår inte varför man sorterar ute i landet men inte i Stockholm? Intressant inlägg för övrigt om temat!
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte är det klokt att det fortfarande finns kommuner som inte har sopsortering! Malmö har inte heller och jag blev alltid galen när jag var hos min mor.

      Radera
  3. Ack ja, en får jobba hårt med soporna här i Stockholm, där det fortfarande inte finns någon självklar sopsortering. Tomglas och tidningar kan vi i vårt fall slänga i källaren, men det är långt ifrån en självklarhet i alla hus. Kartonger i grovsoprummet. Metall- och plastförpackningar i närbelägen depå. Batterier i röd hokl, på ett annat ställe. Men miljöfarligt och sånt som är svårslängt hänger ofta med till landet, där det finns bra sorteringsmöjligheter på återvinningsstationen. (Jo, man kan åka till återvinningsstation i Stockholmsområdet också, men eftersom det oftare blir en vända till den på landet har det liksom blivit en vana att göra sig av med sakerna där.)

    Mycket intressant länk till Naturskyddsförenignens plastråd! Sammanfattningsvis kan man kanske säga att det är en bra idé att fråga, hålla koll och köpa färre plastprylar, särskilt till barnen.

    Tack för inspirerande septemberteman!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här rubriken väckte mycket tankar! Kul och nyttigt. Varken samhället eller företagen är särskilt framsynta så det gäller att man själv har ögonen med sig och tänker sig för innan man köper nåt. Jag tänker bl a på närstående barn som har hekatomber med t ex lego, säkert åtskilliga tiotals kilon i ett antal backar fyllda till randen. Sanslöst är bara förnamnet.

      Radera
  4. Ja, det är en hel vetenskap detta med plast och syntetmaterial. Du har gått in på ämnet mycket djupare än vad jag har gjort. Ser att vi har en gemensam bild i ämnet mikroplaster.
    I Norrköpings kommun har vi bra möjligheter till sopsortering - konstigt att det inte är så överallt.
    Tack för att du inspirerade mig att börja med temaskrivandet igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att du är med! Jag fingret med plastpartiklar är ju så illustrativt!
      Heja Norrköping och buu på Stockholm!

      Radera
  5. Väl genomtänkt inlägg här!Läste även kommentarerna och vad gäller sopsortering så finns det 4 platser i min köksbänk, matavfallet tar sopbilen med till biogasanläggning och resten går jag till återvinningen med. Det har fungerat sedan jag flyttade hit 2002.
    Så har jag lite kvar att kolla upp så det blir bättre utan tvekan.
    Tack för dina inspirerande och lärorika rubriker!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här sorterat vi sedan decennier och det fungerar bra. Nu ska vi få än fler fraktioner och nya taxor, samma för alla, och folk är förstås oroliga. Tidigare har man tydligen kunnat få rabatt om man komposterar själv, nu tas den bort. Kommunen menar att man ska ge dem komposterbart material till biogas, det skulle vara mest miljövänligt. Men den fraktionen ska fraktas med lastbil till Blekinge ett antal mil bort. Vi komposterar vårt grönsaksavfall tillsammans med trädgårdsavfall och lämnar iväg t ex fisk- och köttben, då behöver vi inte tillstånd att kompostera. Men det blir inte många gram biogas av det lilla vi lämnar!

      Radera
  6. Läste det här inlägget tidigt i veckan fast jag hann inte kommentera då. Men det var verkligen intressant med dina dubbla vinklar på inlägget. Att inte kasta ut barnet med badvattnet som du säger. Jag tyckte det var jätteintressant att läsa. Plasten är så otroligt vanligt förekommande och det är lätt att döma ut det helt och hållet och glömma den funktion som plasten har inom vissa områden. Det är det där med medvetenhet och ansvar. Väldigt intressant med dina länkar också! Tack för ett viktigt och spännande OCH lärorikt tema :-) Ha en fin helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, detsamma!
      Ja, man kan undra om de som nu "plastsanerar" sina hem kastar alla vinylskivor, CD och DVD t ex. Eller sina musikinstrument......

      Radera
  7. Så bra att läsa kommentarsfältet hela vägen ut. Nu förstår jag varför sonen inte sorterar alla sopor när jag läser hur det är i Stockholmstrakten. Vissa sopor kan han ta med sig till affären där det står några byttor utanför för papper och wellpapp och någonting till men resten åker raka vägen ner i soptunnan.
    Ja, det är inte bara ett med plasten, utan mycket och mycket kan man inte ens. Ännu. En hel vetenskap är vad det är

    SvaraRadera