Men fiber betyder bara en tunn tråd av vilket material som helst. Så vi har växtfiber av oändligt många sorter, ta t ex av trä, bomull, linne, hampa, bambu, nässla osv som vi t ex gör kläder av. Djurfiber är alla olika hår- och ullsorter och silke. Syntetfiber har vi nyligen haft på tapeten. En tredje sorts fiber vi gör textil av är konstfiber, t ex viskos som görs av trä.
Litet vägledning om textilfibrer kan man få här: http://www.radron.se/artiklar/Tveksam-nytta-med-miljovanligt-tyg/
Textilier har människan tillverkat i tusentals år av det som funnits till hands, allt från enkla bladfibrer till djurhår. Tunna fibrer tvinnas ihop till en starkt tråd, ju mera snodd, ju starkare garn. Man har spunnit tråd på slända i tusentals år och ullkammar har man funnit som är flera tusen år gamla. Kardor är av senare datum liksom spinnrocken som i den form vi har idag är ca 500 år gammal.
Jag har alltid varit nyfiken på hur olika textila tekniker går till. Sy, sticka och virka lärde jag mig tidigt. Litet om vävning också, mor vävde men hade inte vävstol hemma förrän jag flyttat hemifrån så det blev inte så mycket. Olika broderitekniker har jag testat. Mera intrikata saker som knyppling och frivoliteter har jag också tillägnat mig men släppt efter ett tag. Har liksom inte användning för en massa spetsar.
På olika mässor och utställningar har jag nyfiket och fascinerad tittat på när någon suttit och spunnit garn men det har tagit lång tid innan jag vågat prova.
I många år har jag dreglat över Sätergläntans kurskataloger men inte kommit till skott förrän i somras. I våras var jag på en "prova på dag" i ullspinning i hemtrakterna och så, vips, hade jag anmält mig till spinnkurs på Sätergläntan.
Och nu är jag fast.
Månadens rubrikansvariga, Englundskan, är också delvis ansvarig för min nya passion. Hon har entusiasmerat, skaffat mig ull och även spinnrock så jag har en dalmas från Hjulbäck att trampa. Det tog litet tid att komma överens med Per (det är en han för han retades rätt mycket i början och så är han signerad PPS) men nu är vi goda vänner och tråden blir allt bättre.
Antagligen vore det lättare att hålla på med fårull men bara på en halvmils avstånd har jag en alpackafarm så det har blivit alpackaull för hela slanten sen i augusti. Vanlig vit var inte så svårt, svart var litet knepigare att få fint garn av - man är noggrannare med aveln av vita djur så att ullkvaliteten av svart är sämre - men nu är det riktigt svårt! Jag föll för en påse med naturligt guldfärgad Surialpacka som är en helt annan fiberkvalitet och svårare att spinna. Surialpackorna ser ut som afganhundar ungefär.
Vanlig alpacka
Det är speciellt att göra allt själv från "ax till limpa" och en fröjd för händerna att hantera materialet, fibern! Tvätta, kamma, karda, spinna, tvinna och så småningom sticka av det färdiga garnet.
Englundskan som ibland spinner "för publik" blev av en karl tillfrågad om priset på en härva garn. När hon ville ha HANS timlön räknade han efter och kom till 5000kr härvan. Maken och jag satt och räknade på en blygsammare timlön men kom ändå till stora summor för en härva. Hans kommentar:
"Det finns anledning att vissa saker ska göras med maskiner".
Men vi vet att Spinning Jenny, den mekaniska spinnmaskinen som uppfanns i England 1764 inte sågs med blida ögon av handspinnarna som såg sin utkomst hotad.
Min tvättade suri-ull.
Kammad
Tråden på spolen
För tre år sedan gjorde jag en resa i Laos där jag och min reskamrat kom i närkontakt flera gånger med silketillverkning och på ett ställe där man hade ekologisk framställning av hela processen från maskarna på de egna mullbärsbladen till färdig vävnad fick vi prova på några handgrepp.
Här varpar reskamraten C silketråd. Jag kan berätta att på det här stadiet är tråden inte alls mjuk utan ganska styv och hård. Silket kokas i flera omgångar alltifrån kokongen med masken inuti. Den kokta masken äter man, fö. Jo, jag smakade varm nykokt silkesmask. Ingen höjdare men fullt möjligt.
Tja, vi äter ju lamm....
Detta var en tråd om fiber! Fler hittar du i högerspalten!
Vilken tråd som skrivit detta, du spinner på ....
SvaraRaderaInte förrän jag började läsa de olika fiberinläggen insåg jag att det finns bredbandsfiber - det hade jag aldrig kommit på av mig själv. har man bara ull och bomull i huvudet, så blir det så.
SvaraRaderaMyskoxar har ju också fin ull (har fått känna på en tott en gång), som är dyr som 17 - fast att ha en myskoxe på gräsmattan är kanske inte så lämpligt - men en lama skulle vara trevligt - eller alpacka - de ser ju så kramriktiga ut.
Margaretha
Och nånstans har jag ett par vantar av jakull. Jaken har f ö just förts in i Sveriges register över nötkreatur; det stod att läsa i bladet häromdan. När man nu inte av nödtvång måste spinna raggsocksgarn är det ju kul att testa olika sorter. Fast jag har inte sett nån leverantör av ull av vare sig myskoxe eller jak ännu.
RaderaFörresten kom jag just på att min svärmor alltid kallade undertröjor lamaliv. Har det funnits undertröjor av lamaull? Måste beforskas!
RaderaSnabbt utrett. Tyvärr ingen lamaull utan en underklädsrekommendation av herr Heinrich Lahman. Trist.
RaderaMen det fanns underkläder, knävärmare och alla möjliga andra värmare, av kamelull - det har jag någonstans.
RaderaLäste om kamelull häromdagen - utan tanke på detta tema.
Margaretha
Trevligt att gå på kurs! Jag brukar titta på och beundra damerna på Hembygdsgården när det kardar, spinner och väver.
SvaraRaderaHa en trevlig helg!
Sätergläntan kan verkligen rekommenderas dessutom. Miljön är fantastisk och spinneriläraren också. Det var fullt av trevligt folk på alla möjliga spännande kurser att umgås med - om man nu inte satt och jobbade hela kvällarna tills ljuset släcktes kl 22!
RaderaAlpackor är som sagodjur, hela skalan, men jag gillar inte att spinna av den torra ullen, de har ju intet ullfett. De som är allergiska mot lanolin kan ha alpacka.
SvaraRaderaEn av mina väninnor är just lanolinallergisk men har kommit på att hon tål ren alpacka. Du har säkert rätt att det är trevligare att spinna av redig fårull, den jag håller på med nu är INTE lätt. Eller rättare sagt så lätt att den flyger och har sig. Men skam den som ger sig! Och i nästa vecka kommer min kofta....
RaderaJättefint inlägg om fiber.
SvaraRaderaUlliga fiber är någonting som har följt mig genom livet och som troligen fortsätter så. Också jag har spunnit både på spinnrock och med slända och jag har fortfarande sländspunnet garn i gömmorna som jag borde göra någonting vettigt av. Lycka till Olgakatt med din skapande fiberverksamhet!
Måste verkligen kolla sätergläntans kurser, alldeles i närheten ju. Det där alpackalammet (fåret?) såg verkligen ut som ett tvättäkta bä-bä-vita-lamm direkt ur sagoboken! Så söt! Det måste vara hur kul som helst att vara med i tillverkningen hela långa vägen, från ax till limpa, spinna eget garn! Tack för ett fint inlägg :-)
SvaraRaderaAlpackorna hör till kameldjuren liksom lamor och ungarna kallas föl. Ullen är supermjuk och saknar ullfett så den är torr och flygig att hantera jämfört med fårull. Bägge bilderna är på alpackor.
RaderaJag kan verkligen rekommendera Sätergläntan! Där pågick en hel massa olika kurser jag kunde ha tänkt mig förutom spinning.
Det är verksamheter av detta slag som ger begreppet "nördig" dess nya positiva betydelse: "Fram till slutet av 1900-talet användes ordet nörd oftast negativt, men idag används ordet minst lika ofta positivt." Jag tycker det är ett bra ord just för lusten att utforska ett område i dess alla vinklar. Hålla på. Ge sig in i lite krångliga vrår. "Entusiastexpert på spinning" vore kanske ett alternativ, men spinn-nörd" är behändigt och användbart.
SvaraRaderaDet där med kamelhår har jag undrat över ibland. När man klappar en kamel känns det ju bara strävt och glest.
Måste kolla...
Aha! Det är från kameler som lever på kalla platser och en fin bottenull, utöver de vanliga sträva kamelhåren.
Vilken underbart gullig alpacka!