onsdag 23 februari 2011

Läsning som berör

För ett tag sen berättade jag att jag läste Jaqures Werups senaste bok Medan jag levde. Nu har det gått en tid och jag har funderat en hel del över den; den har berört mig, uppenbarligen. (Det är väl åldern, haha.)
Så letade jag på youtube efter klipp med hans diktläsning eller musik. Det finns nästan ingenting, litet konstigt tycker jag nog, men det här stämmer med det han förmedlar i boken.




När jag nu ser Lil Lindfors måla läpparna tänker jag på vad jag upplevde häromdagen; det har också med min höga ålder att göra.
Jag skulle inhandla ett nytt läppstift, samma sort och färg som senast, tänkte jag. Jag råkade komma ihåg det i en av de affärer som för sådant och mitt läppstift finns i deras självplockningsavdelning. Förut har det funnits i lagom ståhöjd, nu var det nerflyttat till ca 30 cm från golvet. Jag gjorde ett par tappra försök att huksittande försöka hitta mitt önskade färgnummer. Förgäves.
Sitta på huk har jag aldrig kunnat efter ca 10-årsåldern. Det gör vansinnigt ont i mina ben efter ca 15 sekunder; syrebrist i musklerna? Sen är jag både astigmatisk, närsynt och ålderssynt och har progressiva glasögon som fungerar perfekt i alla andra kroppsställningar till allt från att träda på nålar till att köra bil eller simma under vatten. Men att sitta på huk med stormvärkande ben och försöka läsa millimeterskrift NERÅT gick bara inte. Jag hade behövt lägga mig ner på magen och den underhållningen kände jag inte för att bjuda på just då.

Så jag gick till en annan affär med varorna i kundhöjd.

11 kommentarer:

  1. Man kunde förvänta sig att expediten kunde ha hjälpt dig. Fattar inte att man har läppstift på så låg höjd. Förstår mycket väl att du sökte upp en kundhöjdsvänlig affär.
    Men det skulle nog ändå ha varit en härlig syn att se dig ligga på magen och välja läppstift.;)

    SvaraRadera
  2. Inte många poäng för den affären om du hade varit en "Mystery Shopping"-kund.
    Tack för att du var här i dag! KRAM

    SvaraRadera
  3. Tror aldrig jag försökt att sitta på huk och läsa - på biblioteket brukar jag sätta mig på golvet när jag tittar på golvhyllornas utbud. Däremot vet jag att det är jättesvårt att läsa text som befinner sig över ögonhöjd - då mår jag illa och det känns som jag skulle tuppa av.
    Men man kunde ju tycka att affärer skulle ha sån't de vill sälja i ögonhöjd. Försöker att se "mina" affärer framför mig, mataffärer har ju mat även på nedersta hyllorna, men parfymerier och liknande brukar väl ha skåp för förvaring längst ned, och inte exponera varor där?
    Margaretha

    SvaraRadera
  4. Karin:
    En expedit såg mig men gjorde ingen min av att assistera. Så jag krusade inte...

    YraTyra:
    Tack själv! Nej, den avdelningen fick inga poäng.

    Margaretha:
    Det här är en "ta själv" affär. Hade det varit något man kunde se uppifrån, t ex ögonskugga med genomskinliga lock, hade det varit OK. Men nu låg läppstiften i askar med nummer utåt så att man skulle ner och läsa på "gaveln" på asken. Annars fick man plocka ut dem ett och ett, ca 30-40 st. Icke praktiskt. "Mitt riktiga" parfymeri för inte ett så billigt läppstift som jag vill ha för att jag tycker det är bäst.

    SvaraRadera
  5. Och i ungdomen tänkte man att "så där ska jag aldrig bli". Och nu är man så där! : )

    SvaraRadera
  6. HUR klarade du dig i Kina, ;-)...
    På biblioteket hämtar jag alltid en stol att sitta på när jag ska ha tag i någon bok på nedersta hyllan.

    Expediten hade nog hjälpt dig om du hade frågat. För unga människor existerar nog inte möjligheten att inte kunna ta sig upp från huksittande, om man överhuvudtaget kommer ner. Så hon begrep nog inte ditt dilemma...Dessutom var hon väl rädd att du skulle bli stött om hon hjälpte dig.
    Ingrid

    SvaraRadera
  7. Marianne:
    Ungdom är en åkomma som går över av sig själv...

    Ingrid:
    Jag sa ju att jag klarar 15 sekunder;D
    Och jag har inga svårigheter att ta mig upp och ner, det är att stanna nere som är smärtsamt. Men visst blir jag glad om det finns en "handikapptoa" på rummet när jag är Kina. Offentligt gillar jag egentligen hålet i golvet bättre ur hygienisk synpunkt.
    Jo, säkert kunde jag fått hjälp men det finns en bättre affär där man får vänlig hjälp utan att fråga eller se hjälplös ut! Och där varorna är nåbara utan akrobatik.

    SvaraRadera
  8. Jag har svårt att sitta på huk någon längre stund. Det har jag alltid haft. Men andra ålders"krämpor" börjar infinna sig som fler gråa hårstrån, text jag läser går inte att hålla så nära som tidigare osv. Det är bra att man känner sig ung i alla fall. :)

    SvaraRadera
  9. DÄR kunde expediten gott ha hjälpt dig. DÅLIGT!!
    jag har inte svårt att sitta på huk, och inte heller att sitta med benen vikta under mig. det gör jag ofta, och det är inte bra. Känner ju det.
    Oh well.

    SvaraRadera
  10. Anne-Marie:
    Å, en till med samma handikapp! Välkommen, syster!
    Gråa hår är ingen krämpa, det är snyggt!

    Annika:
    En smart expedit hade konstaterat att det var fel vara att ha på den höjden och bett om ursäkt och hjälpt mig, så klart.

    SvaraRadera
  11. Åh, jag känner med dig eftersom jag inte heller kan sitta på huk längre sedan min skidolycka i januari! Jag har bara glömt bort det två ggr, en gång när jag skulle huka mig för att titta in på de lägsta hyllorna i kylen (vi har en minikyl som är väldigt låg!) och när jag skulle leta efter en pärm i en flyttlåda på jobbet. Trodde att jag skulle svimma av smärta!! Knät går absolut inte att böja så mycket :-( Tur att jag äntligen bokat tid hos sjukgymnast på tisdag...

    SvaraRadera