Små kineser

Barn har jag sett överallt där jag rest i Kina.

Den här lille tuffingen ville gärna vara med på bild och har redan lärt sig att göra V-tecknet inför fotografen.

Stolt pappa.

Utomhusfia på kinesiska?

Små bröllopsgäster i Shangri La med mycket spring i benen fick komma ut med barnvakt ett tag. Bröllopet hölls i matsalen på vårt hotell.

Litet blyg.

Trött baby hos mamma med affär.

Stolt och glad pappa med förvånad ättling. Konstiga långnäsor som glor på mig!

Det heter pangpang på kinesiska också, det gjorde denne yngling klart.

Bussen stod stilla en lång stund och jag kunde studera denne pappa som förlorad för omvärlden gosade och gnuggade kinden mot sitt mycket lilla barn.

Redan hjälpreda på marknaden.

Med mormor eller farmor i parken.

Kolla korgen! Barnet blev kanske otåligt att sitta där bak.

Jag kan inte påminna mig att jag under denna resa sett några syskonpar - det gjorde jag däremot förra året - och det är ju inte så konstigt i detta ett-barns-land där man kontrollerar kvinnorna och tvingar dem till abort eller bötfäller dem för fler barn än ett. Men nya problem väntar. Med bara ett barn satsar familjerna stenhårt på utbildning och då kommer det att bli ont om folk som vill slita i fabrikerna för skitlöner. Redan nu förekommer det kidnappningar och åtföljande inlåsning vid gräsliga arbetsplatser med slavliknande omständigheter. Man har mjukat upp ett-barnsregeln litet redan. Om båda föräldrarna är ensambarn får de skaffa två barn.

Fredagstema: Trender

Jag har varit tvungen att hoppa över ett par fredagsteman men nu är jag på spåret igen. Karin på Åland som är temadirigent den här månaden tycker att vi ska spåna om trender idag.

Jag har en känsla av att de flesta av oss tror att vi är otrendiga och självständiga och alltid gör våra egna val. Tyvärr är det nog ett självbedrägeri. Nog rättar vi in oss i ledet, alltid! Vi bakar surdegsbröd när det är inne, vi justerar kjollängden automatiskt (fast just nu verkar den vara valfri), vi lagar mat efter TV-kockarnas förslag och matbutikens skyltning.

Vi följer medias skvaller och opinionsmätningar visar med förskräckande tydlighet hur viljelösa vi är som tror på rykten, halvsanningar och rena lögner, ofta utan att reflektera.

I ungdomen är man dels livrädd att sticka ut, dels väldigt angelägen om att göra det! Denna ambivalens  resulterar ofta i hårresande trender som kläder i trasor (dyra!) frisyrer som tar timmar att fixa till, byxor som visar hela rumpan för att bara nämna några exempel. Något årtionde senare rodnar man vid tanken på hur man spökade ut sig. (Nej, "på min tid" visade man inte rumpan och hade inte trasiga kläder men föräldragenerationen förfasade sig över våra tuperade frisyrer och absurt stärkta underkjolar precis som nu.)

Efterhand bryr man sig mindre och blir kanske både diskretare och modigare och väljer det man verkligen trivs med. Kommer det en trend man gillar då är det OK, gör man inte det så får det vara!

Vissa saker kan bli ens kännemärke. Ett av mina har i många år varit hattar, vilket för det mesta varit väldigt otrendigt. Modevärlden har av och till predikat hattar men just denna detalj har inte riktigt blivit trend i vår tid. Däremot har det fram till 1960-talet varit otänkbart att INTE ha hatt, sak samma för både kvinnor och män. Man skulle kunna säga att det barhuvade modet har varit trend sedan dess.

Härmed tillönskas alla i bloggvärlden en trevlig helg och jag hoppas att dagen, 11 11 11, har varit minnesvärd!

(Bilden från nätet)

Stenskogen i Shilin

Förra året i november när reskamraten C och jag bodde på vandrarhemmet Camelia Hostel i Kunming och vandrade runt på gatorna och bl a hittade en get i gymnastikskor och gjorde ett besök på akuten misslyckades vi med att ta oss till Shilin och den världsarvsnoterade stenskogen där. Formationerna kallas karst på geologispråk och finns litet överallt i världen, mer eller mindre spektakulära. De bildas genom vattens tärande på bergarter av olika hårdhet. De berömda sockertoppsbergen längs Li-floden som så ofta avbildas i kinesisk konst är en annan version. Vid mitt  nya besök i Yunnan nyss var det således obligatoriskt med en resa de 12 milen från Kunming till Shilin och några timmars vandring i den för besökare tillgängliga delen av det enorma stenskogsområdet. Av för mig okänd anledning måste vår buss först registreras hos denne gentleman.

Följ med på vandringen som går ganska sakta på anlagda men branta, smala och knöliga stigar.

Utanför vandringsområdet fanns några stånd och de här damerna skulle nog kränga varor till turister.

Vackra parkanläggningar kantade vandringsområdet och på många ställen var utsikten magnifik.

De allra flesta besökare är förstås kineser och kineser turistar i grupp. I Yunnan bor många av Kinas 56 olika etniska minoriteter (majoriteten är Han-kineser och utgör mer än 90%) men jag har ingen aning om vilken minoritet frottéhandduksdamerna kommer från. Söta är de i alla fall..

.. liksom de här två.

Dessa praktfulla personer gör en fest av sitt besök och förgyller alla andras.

Stigen går genom bågen och man sneglar oroligt uppåt. Vår lokalguide hävdade att hon inte hört talas om att det trillat ner nån sten sen jordbävning på 1800-talet men jag är nog skeptisk till den uppgiften.

Ser ni katten?

Fritt fram för egna fantasier!

En del av vårt sällskap hade dåliga ben och åkte då runt området i en liten öppen buss som stannade till vid vissa ställen. Jag är dock glad att jag kunde uppleva att själv ta mig fram vid foten av de enorma stenstoderna frammejslade för årmillioner sedan. Konstaterar nu nöjt att denna gången har jag inte slösat bort min tid i Kunming!

Borta bra men hemma bäst!

Den som gör en resa har något att berätta, det är det klassiska uttrycket. De allra flesta börjar kanske gärna med att det är skönt att komma hem - och det är det ju! Om jag ska lista tre saker som är skönt med att komma hem från ett par veckor i Kina så blir det:

1) skönt att slippa "stinky hinky" dvs korgen där man slänger sitt begagnade toapapper eftersom avloppsrören inte klarar papperet (liksom i Grekland och kanske andra ställen jag inte känner till). Örk.
Fö tycks förra årets resa, fr a tågresorna, härdat mig mot toaletterna i Kina, jag har uppenbarligen vant mig vid det mesta och trubbats av rejält.

2) skönt med handdusch och inte fix dusch även på "fina hotell" (liksom i USA!)

3) skönt med den egna sängen - förstås - trots utmärkta sängar (fasta bottnar, vilket min rygg älskar!)  och härliga täcken överallt.

Jag kom således hem för några dagar sedan efter min fjärde Kinaresa som gick till Yunnanprovinsen förutom ett par dagar i Beijing. Det har varit lyxvarianten med flyg och inte tåg som förra året och jag har varit frisk hela tiden men började snora på planet hem och går nu omkring med en kinesisk ganska lindrig snuva.
Det mesta har klaffat som det skulle med ett par mindre malörer; det får man alltid räkna med. Bl a välte en grusbil på de smala och serpentinslingriga bergsvägarna mellan Shangri La och Lijiang med 4 timmars väntan på att komma fram. Otåliga bilister började nämligen köra om kön från bägge håll vilket förstås resulterade i att dubbla led stod nos mot nos på ömse sidor om stoppet och ingenstans att ta vägen med stup på ena sidan och bergvägg på den andra! Smart!! Kranbilen som skulle fram för att lyfta haveristen kom ju inte heller fram förstås. Det tog polisen åtskillig tid och möda att dirigera undan tillräckligt många idioter till en plats där det gick att komma ifrån vägen. Jag kom att tänka på ett 15-spel; ni vet ett sånt där med små rutor man flyttar i kringelikrok i en liten ram för att få dem i nummerordning. Det måste ha varit ett sånt pussel för att få väck proppen och fram kranbilen. Sen var det ju kvickt löst och när vår buss körde förbi alla som skyfflats av vägen kände man en elak skadeglädje: Där kan ni stå, korkskallar!

Idag tänker jag underhålla er med en kavalkad av trevliga skyltar. Var så goda!

Toalett i Förbjudna Staden i Beijing

Vid en damm i en park

Trappan ner till Yangtsefloden vid Tigersprångsklyftan ÄR lång och brant. Sen ska man upp också så rådet verkar klokt...

Jaha?

Utanför toalett

 

De vita "trasorna" är tibetanska sjalar och är avsedda som hedersbevisning mot, i det här fallet, trädet.

Det här var helt enkelt utgången.

En stilla bön!

Om jag fattade rätt fick man inte klättra över staketet in till fåren. Så det gjorde jag inte.

Eehh?

Drunkna försiktigt, annars...

Vad kan golvet göra, sa du?

Den våldsamma kommersen vid Kinesiska Muren vid Badaling har stoppats sen mitt besök 2008, vilket var en befrielse. Det här etablissemanget ett stycke därifrån fanns dock kvar och kunde servera varm choklad när man man tagit sig både upp och ner under ett par timmar. Det erbjöds även konjak och Canada Goose-jackor för 4-500 yuan (lika mycket i kronor), garanterat tillverkade i Canada! Liksom "äkta" Fjällräven, Haglöfs, Peak performance osv..

Fint med heta källor i badrummet!

 

Jag vill dock betona att man inte enbart ska skratta åt "Chinglish", dvs de ibland helt bisarra översättningarna till engelska. Man kan säkert få många tips om hur mandarin är konstruerat och hur svårt det måste vara på båda hållen att få till en vettig mening. Det finns böcker om Chinglish med seriösa funderingar men med mycket humor. Så det är litet Lotta Svärd - litet att skratta åt men mera att hedra ändå!

Kineseriet på bloggen torde fortsätta.

Det här håller jag med om.

Thomas Millroth tycker till om Malmö Moderna  i dagens Sydsvenska. Jag håller nog med om det mesta efter vad som kommer fram allt eftersom.T ex det här.

Narkosläkaren frikänd

Dom har fallit i det förfärliga utdragna målet mot narkosläkaren - inte barnläkaren - som hämtades av polis mitt under arbetet på sjukhuset ett halvår efter det ifrågasatta dödsfallet.
Hennes liv är ödelagt, föräldrarna till det döda barnet har inte fått svar på sina frågor och processen har pågått i tre år.
Nu ska åklagaren "analysera" domen och ta ställning till om han ska överklaga. Mänskligt att döma kan man inte komma längre än alla dessa experter i utredningen redan gjort. Jag har följt alla skriverier i Läkartidningen och Dagens Medicin förutom dagspress, radio och TV.

Jag har arbetat som narkosläkare i 35 år och bl a deltagit en hel del i palliativ vård, dvs vård i livets slutskede, så jag vet en del om uppgifterna den nu frikända kollegan stått inför. Jag önskar att hon nu får gå vidare och att hon får all hjälp som kan uppbringas att komma tillbaka till ett meningsfullt arbete.
Måtte åklagaren besinna sig.