tisdag 22 november 2011

Yangtsefloden

Yangtsefloden är Kinas längsta flod och en av tre stora och långa floder som rinner upp i Tibet. De andra två är Mekong som vi kommer ihåg från rapporterna från Vietnamkriget och Salween som rinner in Burma.

På många ställen i det enorma landet träffar man på Yangtse eller dess bifloder, t ex Pu i Shanghai som jag kunde betrakta förra hösten eller där Min och Dadu flyter ihop till en annan biflod vid jättebuddhan i Leshan som jag besökte i Sichuanprovinsen för två år sedan.

Under årets resa fick jag tillfälle att bekanta mig på närmre håll med själva Yangtse. Vi åkte buss från Shangri-La till Lijiang och gjorde ett par spektakulära stopp på vägen, som inom parentes sagt var VÄLDIGT skumpig, serpentinslingrande och SMAL.

Det första stället vi stannade vid var Tigersprångsklyftan eller Tiger Leaping Gorge, flodens allra smalaste ställe och en av världens djupaste raviner. Många turister företar en ca 2 mil lång vandring längs med klyftan vilket tar minst två dagar och lär vara en tuff utmaning. Vi nöjde oss med att traska nedför de ganska bekväma, men ack så många, trapporna från vägen till floden och det ställe där enligt legenden en tiger hoppade över floden med hjälp av en sten i vattnet för att undkomma en jägare. Man hade utsikt över en del av vandringsstigen på andra sidan. Bergen tornar upp sig till 6000 m runt omkring och naturen är andlöst vacker. Vi hade fantastiskt fint väder med sol men inte alltför varmt - det var man tacksam för under uppstigningen som frestade på, höjden påverkade oss fortfarande. Man kunde bli buren i bärstol vilket en herre i vårt sällskap valde. Han är ganska välväxt och fick betala extra för övervikt..... Några i sällskapet valde att bara gå ner ett stycke men nog måste man ner hela vägen, eller hur?


De gick en hel del vandrare på stigen på andra sidan.

Det är väl sörjt för säkerheten och lämpliga vilplan anlagda här och där. Det är man särskilt tacksam för när man ska upp igen!

Ser du tigern till höger?

Här är stenen tigern sägs ha tagit hjälp av.


Man kunde välja bärstol för transporten och fick många erbjudanden. Såg vi så klena ut?

En vandrare såg ut att göra Qi Ging-övningar.



Det andra stoppet var vid Yangtses första krök där floden under bara en km viker av 90° och lämnar sitt sydliga förlopp och därefter går österut. Det är en historisk plats eftersom Kublai Khans armé korsade floden här på 1300-talet och sedan även Mao 1936 under Den Långa Marschen.  Där bussen stannade med oss är utsikten magnifik men grumlas något av den marknad som naturligtvis etablerats där alla turister stannar!


Hade vi nu anat vad som väntade längre fram hade vi provianterat på marknanden men vi tänkte göra det i Lijiang dit det beräknades vara en eller två timmars bussfärd till. Utbudet såg annars frestande ut.


Det som hände var att vi blev stående i kö i fyra timmar på serpentinvägen i bergen. Det har jag berättat om här.
Som jag beskrev så körde folk om och bildade en effektiv propp, två köer, nos mot nos!

Allt eftersom timmarna gick så föll mörkret.


Till vårt hotell i Lijiang kom vi fram vid ett-tiden på natten. Sängen var oerhört skön, kan jag berätta.

fredag 18 november 2011

Fredagstema: Min konstnärliga ådra

Karin på Åland, som verkligen har konstnärliga ådror själv, har bestämt temat för denna fredag. Visst har vi alla någon kreativ och konstnärlig talang, bara man släpper fram den! Alla barn vill ju rita och måla och tillverka roliga saker av tomma toapappersrullar, pärlor och trolldeg. Vart tar all denna skaparlust vägen längre fram? Nog finns den och tar sig olika uttryck. Om man inte har en direkt konstnärlig verksamhet eller hobby så kanske man ägnar sig åt inredning, piffar upp bilen med fartränder och annat eller ordnar i trädgården.

Genom livet har jag alltid haft någon kreativ aktivitet på gång. Jag sydde mina kläder i många år, stickade och virkade, jag har flätat rotting, pillat med glaspärlor, broderat, knypplat, fotograferat och jobbat i mörkrummet och gud vet vad.

På senare år, har det kristalliserat ut sig till två saker. Jag ramlade över möjligheten att gå och lära mig att göra hattar hos en gammaldags modist och blev fast! Vansinnigt roligt, utmanande och mycket utrymme för egna idéer! Jag fyllde huset med hattar och blev känd som damen som alltid bär hatt. Det gör jag fortfarande ofta; jag känner mig inte färdigklädd utan huvudbonad. Dock kan det lika gärna vara en mössa, lokalföreningens keps eller en snygg hatt, allt beroende på situationen och tillfället. På sommaren ser det ofta ut ungefär så här.


De senaste åren har jag fått avstå att göra alltför många hattar; jag har helt enkelt inte plats....
Silver tar mindre plats och sedan sex-sju år är det min favorit bland kreativa sysslor.


Målat har jag inte gjort sedan skoltiden förutom nån enstaka gång mera av misstag. Som den gången vi var några stycken som målade var sin T-tröja. Motivet jag valde är så nostalgiskt att jag sparat tröjan och inte använder den, haha!


Ens konstnärliga ådra kommer också fram i tolkningen av det man ser omkring sig. Tänk om någon kunde väva mig en matta efter den här bilden jag tog från bussfönstret i Kina!


En riktigt skön novemberhelg tillönskas alla bloggvänner! Det ska bli kul att läsa om alla konstnärliga ådror!

Shangri-La 2

Napa Hai lär betyda "Sjön bortom skogen" och är ett våtmarksområde och naturreservat någon mil utanför tätorten Shangri-La på dryga 3000 meters höjd. Ett eldorado för fågelskådare med många sällsynta arter men också en oas för oss andra. Vårt lilla sällskap på 18 personer kom att befinna oss helt ensamma i området denna ljuvliga dag med sol och klar luft - om man inte räknar alla fåglar, jakar, får och hästar som fanns där i full frihet utan alla staket.

Jaken är viktig för den tibetanska befolkningen, ungefär som renen för samerna. Den ger dem mjölk, ull, horn och kött och fungerar som drag- rid- och lastdjur. Under sommaren strövar jakarna fritt i bergen och betar, nu på hösten kommer de hem och betar på lägre nivå . När betet är slut utfodras de med hö och torkad majs som man kan se på otaliga hässjor.
Det finns även korsningar mellan jak och "vanliga" nötkreatur.
En sällsam syn från bussen var bonden som plöjde med en träplog förspänd med en jak och som just tog en paus för att prata i mobiltelefon! Tyvärr hann jag inte fånga honom på bild.

Vi tillbringade en halv dag vid Napa Hai som nu på hösten, efter torrperiod, bara hade en ganska liten vattenspegel och väntade tranornas återkomst efter ytterligare en vecka. Men vi fick glädjen att se några grupper av tranor om tre och tre. Detta var nog det närmaste känslan av sagans Shangri-La vi kom!

 


Sjöns vattenspegel var ganska liten så vi vandrade på det som annars är sjöbotten. När regnet kommer växer den snabbt.



Vår lokalguide Tasji utnyttjade tillfället att göra sin gympa.


Överallt kunde vi från bussen se hässjorna med jakarnas vinterfoder.

tisdag 15 november 2011

Shangri-la 1

Staden Zhongdian i norra Yunnan bytte för 10 år sedan namn till Shangri-La efter den mytiska sagoplatsen i James Hiltons roman "Lost Horizon" från 1930-talet. Avsikten var naturligtvis att dra ytterligare turister till platsen som är porten till Tibet, har övervägande tibetansk befolkning och annars är mest känd för klostret Songzanlin (stavningen varierar kraftigt!), byggt på 1600-talet av den femte Dalai Lama. Klostret kallas ibland "Lilla Potala-palatset" eftersom det liknar det riktiga Potala i Lhasa. Numera befolkas klostret av ca 600 buddistmunkar.
Shangri-la ligger på dryga 3000 meters höjd och när man kommer ganska direkt från den skånska havsnivån känner man av den tunnare luften. Vi anlände en tidig morgon med flyg från Kunming och efter en frukostförstärkning på ångkokta dumplings inhandlade i ett hål i väggen begav vi oss till Songzanlin. Alla tillhölls att gå väldigt sakta uppför de branta trapporna. Uppmaningen var ganska onödig, man flåsade som en blåsbälg efter bara några steg. Jag hade faktisk noterat att pulsen steg redan när man steg ur flygplanets tryckkabin och kunde överbevisa flera reskamrater att deras också gjorde det fast man hävdade att man inte kände det. Redan på flygplatsen erbjöds man köpa syrgas i plåtflaskor för 45 yuan. Inne i stan kostade de 25 yuan och flera inhandlade sådana och hävdade att ett par sniff kom dem att känna sig bättre. Min yrkeserfarenhet av den kortvariga effekten av ett par andetag oxygen fick mig att spara in den utgiften.
Vår lokalguide, Tasji, visade oss runt i den stora tempelsalarna och berättade om de olika väggmålningarna om Buddha och hans läror och olika visa män och kvinnor. Man fick inte fotografera inomhus, tyvärr, inte ens utan blixt.
Att Tasji själv var troende buddist framgick både av hans sätt att berätta och att han tre gånger knäföll och bugade till marken inför den största Buddhafiguren.
Vi fick av honom också stränga order att bara gå runt i templen medsols och att absolut inte trampa på trösklarna - då trampade man på Buddhas axlar!
Man fick naturligtvis inte se munkarnas boningar inifrån, men det framgår väldigt tydligt att det inte är fråga om någon lyx! Reparationer och bygge pågår överallt - med synnerligen primitiva metoder. Klostret for mycket illa under kulturrevolutionen som så mycket annat i Kina och med tanke på hur myndigheterna förtrycker Tibet har såklart inte heller de tibetanska och buddistiska grupperna här det inte heller lätt. Antagligen är turistströmmen ganska nödvändig för att underlätta i någon mån.



Litet irriterande är den kinesiska (o)vanan att ge oss en liten bit på engelska men resten bara på kinesiska. Särskilt retar det mig dock på omslaget till fina tidskrifter med lockande rubriker på engelska men hela innehållet sedan bara på kinesiska.

Anblicken är praktfull ..

..och området mycket stort.





När man kommit upp ett stycke blir utsikten magnifik men byggnadernas skick också avslöjad.

 

Flest munkar i de röda skynkena såg vi inne i templen där man inte kunde fotografera dem-



Trapporna är MYCKET branta.



Tasji


För mig som inte gillar att gå nerför var nedmarschen inte behagligare alls även om jag inte blev lika andfådd.



Byggen pågår överallt, här öser man sand i en korg att bära på ryggen!

Kvinnan tycks van att fotograferas och låter sig inte bekomma, tvärtom bjuder hon på ett leende..

..och säkrar remmen om huvudet..


..innan hon kilar upp för de smala brädorna med sin last!

Väl nere fick jag syn på denna kvinna i sin vackra dräkt. Under kunde man skymta jeans och högklackat!

Efter dagens tidiga fysiska ansträngning smakade det gott med mat på detta etablissemang som värmdes av glödeld mitt på golvet.

En hot-pot med rykande soppa var inte heller fel i det litet kyliga vädret.

Alla lät sig väl smaka..

..och nya rätter kom hela tiden in.