tisdag 23 mars 2010

Olydnad

Din för övrigt friska, pigga och normala 1 1/2 åring har just haft lunginflammation, öroninflammation och kräksjuka och något klen äntligen återvänt till dagis. Så ringer dagis på förmiddagen till ditt jobb att ungen bara sitter hopsjunken i en hög och gråter, vägrar gå överhuvudtaget.
Hals över huvud lämnar du jobbet, hämtar  delinkventen och efter ett par timmar känner du att nåt är riktigt fel och åker till vårdcentralen. Där serveras lugnande besked men ingen förklaring. Barnet KAN INTE GÅ och i förrgår klättrade han upp på kaminen som ingenting. Han bara skriker och det är tydligt att han inte kan stödja på benen, han har JÄTTEONT, men var?
Då ringer du sjukvårdsupplysningen. En klok människa förstår att nåt är tokigt och ger numret till barnakuten, "Ring och rådgör med dom!"
Du ringer och möts av en telefonsvarare som meddelar att det just nu är många.., jag du vet! Klockan är 17 och du erbjuds att bli uppringd..... kl 23.30! Och barnet vrålar och nåt är riktigt fel. Gudmor, dvs jag,  konsulteras och ordinerar OLYDNAD - ÅK till barnakuten!

Det gjorde Karls föräldrar och möttes av vänlig, professionell personal som slet som slavar med en överfull akutmottagning och ändå lyckade utstråla LUGN. Väntrummet och t o m toaletten användes som vårdrum, väntandet fick äga rum i en korridor. Självklart nedprioriterade dom telefonen!
Alla blev tillsedda och Karl undersökt och diagnos ställd - coxitis simplex, eller som doktorn uttryckte det, snuva i höften. Behandlingen består av avlastning, alltså gör barnet rätt i att inte gå! Förhoppningsvis blir han bra på en vecka eller två. Till dess ska han bäras eller åka vagn. Karl och  hans föräldrar åkte hem klokare, lugnare och fyllda av beundran för doktorn och sköterskorna som hade en så vidrig arbetsbelastning och gjorde ett så fantastiskt jobb i alla fall.

Bland de sjuka barnen fanns också kräksjuka stackare. Ingenstans fanns att avskilja dem. Man kan bara tänka sig konsekvenserna.

 Idag har Karl varit på röntgen och ultraljud och diagnosen verifierats. Men man kan lugnt konstatera att hela familjen är slut som artister de närmaste dagarna i alla fall.

Jag blir så matt när jag tänker på alla dessa "besparingar" inom vården. Akutmottagningar läggs ner, allt fler patienter trängs på allt färre akutmottagningar och de som arbetar där blir allt mer stressade. Kampen för att få komma till när det blir akut blir också alltmer absurd.  Inte ska man behöva ta till "olydnad" för ett högst berättigat läkarbesök? Det här är bara ett exempel på konstig sk "slimmad" organisation.

Jag skänker en tanke till alla som jobbar i vården och står inför nya "sparbeting" hela tiden och alla "snälla" patienter som inte orkar "slå" sig fram.
Efter att ha genomlevt tillräckligt många omorganisationer inom vården, alla motiverade av "besparing", är jag nöjd med att vara pensionär. Förhoppningsvis blir jag en "besvärlig" patient om/när jag behöver det.

9 kommentarer:

  1. Oj!! Stackars Karl med familj!!!! INTE roligt. Man blir ju jätteorolig om ens barn är dåligt. Tur de åkte till akuten iallafall!
    Men det där med vårdbesparingar är ett gissel. och det är väl tyvärr just DENNA sidan som många här i USA ser i just sk "socialistisk sjukvård" och som skrämmer dem. Att man inte ska kunna få den hjälp man är berättigad till. Långa köer. Ingen bra vård. Etc etc...
    MEN den stora skillnaden är ju ändå att trots dessa jobbiga besparingar så FÅR ALLA ändå vård. Även om det självklart kan ske felbedömningar och vara långa väntetider för patienterna, men de flesta får ändå hjälp och kan bli bra. Till skillnad från här där vissa kan få ultimat vård men anda nekas helt.
    Hoppas nu att Karl blir bättre snart och kan fortsätta klättra! Under tiden kanske hans föräldrar kan njuta lite av "lugnet", nu när de inte behöver vara oroliga längre, hahaha! ;-)
    Kramar!!!!

    SvaraRadera
  2. Det känns igen; det sparas på helt fel områden. Vården är a och o, men ändå skärs det inom det området med den allra största kniven.Även på vår lilla ö i havet. Anfäkta och anamma!

    SvaraRadera
  3. Saltis:
    De olika systemen kan man ju diskutera i oändlighet, så klart. Jag tror inte Sverige har nån äkta brist, jag är övertygad om att klåfingrighet och organisationsvansinne krånglar till det i onödan. Jag har haft turen att jobba på ett sjukhus där vi i varje fall de senaste dryga 10 åren inte haft några orimliga väntetider vare sig till mottagningar eller operationer - vi har kunnat stötta andra landsting istället - och varit VÄLDIGT billiga! Och begriper inte att inte andra följt vårt exempel!
    Ja, stackars lille Karl, han har då fått så det räcker för en stund. För att inte tala om hans utmattade föräldrar.

    Pettas:
    Instämmer! Anfäkta och anamma!

    SvaraRadera
  4. Jag orkar inte ens bli arg längre - blir bara ledsen och uppgiven. Personalen jobbar nästan ihjäl sig, och blir till slut också patienter. Det krävs tonvis med energi för att vara en besvärlig patient, vilket man som patient inte alltid kan uppbåda.
    Glad att Karl fick hjälp - trots allt.
    Margaretha

    SvaraRadera
  5. Jag tror inte heller att vi har sådan brist i Sverige att sjukvården inte SKULLE KUNNA fungera som den ska. Det handlar om prioriteringar. Och då tycker jag att studenternas krav om höjda bidrag, inte lån utan bidrag, blir lite löjliga. Jag tycker att sjukvården är viktigare. Och min gamla käpphäst, varför ska riksdagsmännen ha ett eget dagis som knappt används, deras barn kan väl gå i vanliga dagis. Där kan man spara mycket pengar. Och så kan man spara om statsanställda ringer privata samtal på privata telefoner. Mutter mutter.

    SJÄLVKLART ska ett barn som är så dåligt undersökas, inte ska man behöva ringa en massa upplysningar för det. Upplysningarna ska väl vara till för milda fall där man kan bota sig själv med lite information och stöd? De kan ju inte diagnosticera ett barn!!!

    GRRRR och MORRRR!

    SvaraRadera
  6. Margaretha och Marianne:
    Särskilt som jag ju VET att det kan fungera hyfsat med "befintliga" resurser om man gör "rätt" och inte är stelbent och alla drar sitt strå till stacken, så blir jag också ledsen när det inte funkar. Här funkade ju akutmottagningen TROTS att dom hade för dåliga lokaler och var gravt underbemannade men vägen dit var inte precis krattad.

    SvaraRadera
  7. Upp till kamp för olydnad! Dessutom är det nog bra när man hämtat sig att anmäla detta till vem det nu är... Vi måste visa otillräckligheten i systejmen. Jag tror som flera andra att det finns möjligheter och resurser för fungerande system, men tjänstemannaförslagen saknar verklighetsförankring...
    Säger lilla jag som gick på ett havererat knä efter operationen i många mjåader, för sjukvårdsupplysningen tyckte inte jag behövde doktor... Men det är en annan hisoria.
    SKönt för familjen med ditt stöd och att de belv bra omhändertagna. Jag brukar säga det när folk klagar på vården. Inget fel på vården när man väl kommit in, det är att komma in som är problemet.

    SvaraRadera
  8. Man har välan valt Gudmor med omsorg!
    Tack för att du sätter ord på detta viktiga - på pricken hur vi känner det.

    SvaraRadera
  9. Simone:
    Ja, litet mer olydnad vill vi se! Vi är nog alldeles för lydiga i det här landet - se bara hur vi rättar in oss efter diverse EU-påhitt som andra lugnt struntar i!

    YraTyra:
    Huvudsaken är Karl bli bra nu!Kram!

    SvaraRadera