söndag 2 maj 2010

Könskamp i toner

Metropolitanoperans sista HD-live- föreställning för säsongen, Rossinis Armida, avhölls i går på 1:maj. Historien baseras på ett episkt poem från 1500-talet av Tasso som handlar om korsriddarnas strid med muslimerna om Jerusalem.  I den striden lägger sig en häxa, Armida, som med list och magi försöker försvaga korsriddarnas armé men råkar bli  förälskad i deras ledare, Rinaldo. Han blir kär i henne och sviker sina plikter. Det försiggår trolleri, magiska nymfer och djävulsdemoner dansar och man får i operan inga vidare informationer om hur kriget går. Till slut kommer Rinaldos kamrater och drar honom ur kärlekens och häxans garn och återför honom till plikten - kriget. Armida blir först förtvivlad, sedan rasande och i valet mellan kärlekens och hämndens gud väljer hon den senare.

Klassisk könskamp på hög musikalisk nivå med Renée Fleming och 5 världstenorer i de 6 tenorrollerna. En av rollerna blir dödad i första akten varför samme sångare (Barry Banks) kunde ersätta en annan som fått förhinder i sista stund och på så vis måste Banks genomgå en rejäl personlighetsförändring tills det var dags igen i tredje akten. Operan tar 4 timmar - jag märkte inte tiden!

Jag har idag läst några recensioner av NY-kritiker. Som vanligt är någon synnerligen magsur och  någon väldigt positiv. Jag tycker själv utan hjälp! Renée Fleming gör en fantastisk insats i den krävande rollen som Armida och Lawrence Brownlee som Rinaldo var intressant. Honom har jag bara sett i Askungen förut, således i komisk roll. Nu var det stor dramatik och det gjorde han utmärkt, det med.

Nu är det sommaruppehåll i HD-sändningarna men nästa år blir det 11 stycken att se fram emot för oss operadårar! Ascolta!
 

Videoklippet visar Renée Fleming och Dmitri Hvorostovsky under en konsert i Jusopovs palats i St Petersburg. Bara så att den som vill kan se och höra Renée F. Det finns massor av klipp med henne på youtube men inte Armida - ännu.

Det huset har en speciell historia i samband med ryska revolutionen. Den dåvarande fursten mördade nämligen munken Rasputin där. Helst ska historien läsas i boken Leningrad-St Petersburg av Jolo. Där beskrivs den helt obetalbart, jag lovar! En helt annan historia är att jag plankat in i huset olovandes en gång när det under sovjettiden var Lärarnas Hus. Det var inte så rysligt mycket min väninna och jag kunde se, mest förfallna trapphallar och en ruffig garderob i källaren. Men det kändes spännande i alla fall. Nu ser det ut som om kåken genomgått en verkligt radikal renovering och återfått furstlig glans.

4 kommentarer:

  1. Jag är litet avundsjuk på dig som kan så mycket om opera. Jag tycker också om opera men känner alltid att jag inte räcker till rent tidsmässigt att sätta mig in i handlingar, musik och allt som hör till. Tror att det fortfarande tar omkring två år innan vårt renoveringsprojekt börjar sätta sig så pass att jag får ro att njuta fullt ut.
    Spännande med inplankandet!:)

    SvaraRadera
  2. Karin:
    Om man tycker om nåt så kan man tillsvidare strunta i att sätta sig närmare in i saker och bara lyssna och njuta. Det är när man känner ett visst initialmotstånd jag menar att det är bra att läsa på litet. All opera är inte så lätt att ta till sig men det man redan gillar är ju bara att låta strömma in! Jag kämpar med en del modern opera som jag VILL slå hål på och lära mig gilla men det går inte alltid.

    SvaraRadera
  3. Jag lär mig mycket om opera genom att läsa dina inlägg. Såg Birgit Nilsson som Aida på Stockholmsoperan någon gång på 50-talet. Brita Herzberg, som var mycket god vän med mina föräldrar - hon var ursprungligen från Norrköping - gjorde också en roll i operan. En av hennes sista tror jag. Hon var inte så positiv till Birgit N. kommer jag ihåg när jag berömde hennes insats, haha...
    Ska försöka hänga med på någon Metropolitan utsändning när de ges i höst.

    SvaraRadera
  4. Musikanta:
    Jag har också hört flera syrliga kommentarer om BN från "musikaliskt" håll, bl a att hon sjöng falskt!
    Smaken är ju delad, man får tycka vad man vill. Jag tycker t ex att Pavarotti låter underbart i inspelningar från yngre dagar men alltför ansträngd på senare år. Säkert inbillning, men jag tycker mig höra hur svetten lackar och han får panik i blicken inför ett svårare parti och det stör så klart min upplevelse.
    Hoppas du lyckas se någon Met-föreställning i höst! Alla biljetter släpps nu den 26 maj till hela säsongen. Länk:
    http://www.fhp.nu/Hem/Live-pa-bio/

    SvaraRadera